Har mycket negativa efarenheter men nu tycker min kurator att jag verkligen skulle behöva det stödet, via LSS. Jag kan inte hantera sonens trotsutbrott. Min trötthet ställer också till det.

Hur många av er har hjälp av LSS på kommunen? Hur fungerar det för er?

mnordgren:

Flyttade tråden eftersom den passar bättre i den här avdelningen.

Vad har du för negativa erfarenheter av Soc?

Jag tycker inte du ska vara rädd att ta hjälp av LSS, det är din rättighet. Jag kommer själv att söka hjälp av dom eftersom jag känner att jag orkar inte ta hand om två barn med NPF då jag knappt orkar ta hand om mig själv.

Vad är det då för stöd kuratorn menar? För det är ju bara du, inte sonen, som kan få stöd enl LSS.

Och då är det väl egentligen bara kontaktperson och ledsagare som kan vara aktuellt för dig, flera andra stöd är ju ämnade för barn med funktionshinder. Kanske finns det i din kommun boendestöd för personer med npf, men det kanske inte är LSS-handläggarna som har hand om det. Be kuratorn ta reda på lite mer men säg till henne att du inte accepterar att hon berättar vem det gäller i det här skedet innan ni pratat om vad som kan vara aktuellt för dig.

Vad du än gör så säg inget om att DU inte klarar av att hantera din son.
Formulera istället om det till att i och med att sonen blir äldre så har han behov av mer stimulans o aktivitet o det kan IBLAND bli lite svårt med tanke på ditt f-hinder o den trötthet det ger dig vissa dagar .... nåt sånt kanske.

Prata igenom det med kuratorn innan du ev söker stöd. Soc kan tyvärr ibland tolka sånt här som att man inte klarar att vara förälder, att man "sviktar i sin omsorgsförmåga".

Nu är ju nog LSS-handläggarna andra än de som utreder föräldraförmåga, men om LSS-handläggaren misstänker att barnet far illa så är ju de också skyldiga att anmäla det.

Vi har redan råkat illa ut, läs gärna min blogg:

http://broderibruden.blogspot.com/

Jag har berättat att när sonen inte vill klä på sig så vet jag inte hur jag ska agera. Enligt dagis som vet om min diagnos så beror det nog på att jag inte kan läsa av sonen.

Jag behöver alltså lära mig, kanske av boendestöd vad jag ska göra i olika situationer. Men tänk om dem tar honom igen! Då skulle jag kollapsa totalt för gott

Vi drabbades i Vännäs, bor i Luleå nu.

En ledsagare som hjälper mig då jag och sonen ska till och hem från dagis skulle passa mig bra. Det är då jag behöver stöd.

Du är nog inte ensam om att inte veta vad man ska göra när ungarna inte vill det dom ska.
Har du nån kontakt med andra föräldrar med barn i sonens ålder - eller äldre barn så de redan varit igenom det?
Är du med i nån av föreningarna för personer med npf/autism?
Attention, Autism- och Aspergerförbundet?
Skriver du på Aff?
Där kan du "prata" med föräldrar o få råd om hur man kan göra. Det ska du ju inte behöva soc o LSS för kanske.

Att sonen inte vill behöver ju inte alls bero på dig. Han l kanske är en envis liten kille o det är inte så lätt då att få dem att göra det som ska göras. Han kanske brås på dig? Alltså lite AS han oxå?

Finns det föräldrautbildning där ni bor, t ex Komet, Cope el nåt annat? Det är för alla sorters föräldrar o många tycker det är jättebra. Där behöver du inte göra det för att DU har AS, utan det är för att man ska få lite råd o knep om hur man kan hantera olika situationer med sitt barn.

Beskriv gärna här vad det är som gör att du tycker du behöver en ledsagare när ni ska till och från dagis så kanske vi kan ge dig råd o tips.
Vad händer då? Är det då han inte vill klä på sig? Eller är det nåt annat också?

vallesmamma skrev:Vi har redan råkat illa ut, läs gärna min blogg:

http://broderibruden.blogspot.com/

Usch, vilken fruktansvärd tillvaro ni måste ha haft. Otroligt starkt att orka kämpa så.

A skrev:Finns det föräldrautbildning där ni bor, t ex Komet, Cope el nåt annat? Det är för alla sorters föräldrar o många tycker det är jättebra. Där behöver du inte göra det för att DU har AS, utan det är för att man ska få lite råd o knep om hur man kan hantera olika situationer med sitt barn.

Komet finns i Luleå.

Hej igen. Bråket börjar då sonen inte vill klä på sig. Jag blir då stressad och rådvill. Ska jag ignorera honom eller vara bestämd? Vad gör jag när han skriker och slåss då jag försöker få på honom kläderna?

Det enda som tycks hjälpa är att hans far säger åt honom på skarpen efter att han kommit hem från jobbet.

Då brukar det vara lugnt i flera dagar, men sedan är det samma sak igen. Han vägrar, skriker och slåss. När vi ska hem från dagis sätter han sig ner och vägrar gå. Vad ska jag göra då? Ignorera eller ta i och hur gör man då sonen är som en ål och jag inte kan bära honom?

Ledsagare hade kunnat berätta för mig när jag gör på fel sätt. Kontaktperson kan väl också göra det?

Jag är beviljad LSS på landstinget, ska eventuellt söka LSS på kommunen med. Jag blir trött väldigt fort. Jag blir lätt arg på sonen då han inte vill klä på sig. Blir mest skrik eller att jag ringer BVC för att få stöd av dem.

Hej A! Jag är medlem i Autism- och Aspergerförbundet.

Vad är Aff?

Vi ska träffas på ett möte den 6/5 tillsammans med bvc, deras barnspykolog och sonens fröken och diskutera mina svårigheter.

Enligt min kommun så får inte ledsagare eller boendestöd vara sådant stöd som du efterfrågar.

Däremot kan stöd från en enhet som har hand om barn som far illa(!) göra sådant. Det verkar ju lite riskabelt.

Väldigt trist, men jag tycker att du ska vara väldigt försiktig, när du har råkat ut för så fruktansvärda saker tidigare. Väldigt viktigt att inte på något sätt uttrycka sig som om barnet far illa. Problemet är att om en mamma inte orkar, så kan det tolkas som att barnet far illa sekundärt till det.

Kan du få hjälp och tips av din man? Han verkade ju lyckas. Försök att aldrig ge dig med viktiga saker som du har bestämt (som att man måste klä på sig och så att man kommer i tid till saker man måste göra), och tänk innan ut att du inte ska vara bestämd med något du kanske inte kommer att genomföra så att du inte blir för hård.

Kanske du kan försöka beskriva mer exakt vad som händer när du får problem, och så kan folk här försöka ge dig tips? Kan ju vara värt ett försök.

När ni ska gå från dagis och han vägrar gå, kan du kanske få tips av personalen där? Om du i berättar om problemet och säger att du vill ha tips.

Jag har inte läst det du har skrivit tidigare så nu kanske jag ställer en dum fråga, men misstänker ni NPF hos sonen och ska utreda det?

vallesmamma skrev:Hej igen. Bråket börjar då sonen inte vill klä på sig. Jag blir då stressad och rådvill. Ska jag ignorera honom eller vara bestämd? Vad gör jag när han skriker och slåss då jag försöker få på honom kläderna?

Det enda som tycks hjälpa är att hans far säger åt honom på skarpen efter att han kommit hem från jobbet.

Då brukar det vara lugnt i flera dagar, men sedan är det samma sak igen. Han vägrar, skriker och slåss. När vi ska hem från dagis sätter han sig ner och vägrar gå. Vad ska jag göra då? Ignorera eller ta i och hur gör man då sonen är som en ål och jag inte kan bära honom?

Ledsagare hade kunnat berätta för mig när jag gör på fel sätt. Kontaktperson kan väl också göra det?

Jag är beviljad LSS på landstinget, ska eventuellt söka LSS på kommunen med. Jag blir trött väldigt fort. Jag blir lätt arg på sonen då han inte vill klä på sig. Blir mest skrik eller att jag ringer BVC för att få stöd av dem.

hej det låter som du har det tufft, kan tänka mig att han fått in en vana på det där som ni måste försöka bryta, Här tjafsas det lite om påklädning ibland men mest larvas det och busas och töntas rent almänt..

Hemma: Påklädning kan ske på hundra olika vis tror jag, så man får testa lite olika.

Först kom fram till om han vill välja kläder själv, vad är enklast ta fram dem på kvällen innan eller på morgonen?

Skall kläderna på före eller efter frukost?

Skall han klä på sig själv eller skall du hjälpa?

var skall påklädning ske?

Hos oss växlar detta (jag tänker nu på lilla sonen som är 4)
Ibland klär jag på honom vid tvn då är han inne i den.. ibland kollar han på när brorsan spelar dataspel.. och ibland sker påkladning vid hans garderob då han väljer kläder.

Dock brukar jag alltid förbereda genom att säga "Nu skall du klä på dig" och så frågar jag om han vill välja eller om jag skall.. ibland får jag välja men blir tillbaka skickad för att hitta andra kläder för att de jag valde inte duger.. jag går med på att skifta t-shirt/byxor /långärm EN gång sedan får han följa med och välja annars blir det "den här" så visar jag upp senast valda plagg.

Jag tror du skall försöka vara bestämd att nu Ska du klä på dig.. och så klär du på honom om han bråkar försök att INTE bråka tillbaka var tyst klä på honom och säg "sådär ja det blev ju Jättebra va fint"

Ett annat alternativ

försök skojja på kläderna.. kittlas lite.. fjanta till det ordentligt.. typ "jaha nu kommer strumpan.. han heter Anton och vill sitta på din fossinig idag för han är nyfiken på dagis" och sånt töntigt.. endel ungar tycker det e skitkul.. (börja innan utbråttet med fjanterierna) du kan gärna blanda in dina egna kläder.. "hjälper du mamma att ta på jackan Lisa nu då.. eftersom hon inte vill bli kvar hemma själv" antingen kommer han idiotförklara dig totalt eller tycka det e kul.. att få hitta på namn.. eller så bråkar han väl som vanligt

Fråga gärna om du vill ha tips på något specifikt jag har som sagt 2 ungar.. båda har haft sina trotsperioder även om de faktist e ganska sansade

Hej, tack för tipsen! Vår son är normal enligt BVC. Ja, att fjanta till det då det är dags har jag inte försökt, måste testa det helt klart!

Sonen klär på sig efter frukost i sovrummet. Han brukar få vara med och välja kläder. Vi gör det efter frukost. Han ska klä på sig själv men ibland vägrar han och då klär jag på honom.

Hur tygla mitt humör då? Så jag inte bara blir arg? Fjanta till det kan ju kanske få mig att inte bli arg, utan då har jag en uppgift som sonen borde tycka om.

På helgen brukar han också bråka med kläderna, värst med ytterkläderna, vilket gäller varje dag. På dagis vet dem om mina problem och jag får ringa dem då han krånglar. Fröken pratar med sonen och försöker få han att ta på sig kläderna. Samma då jag ringer till bvc, då sköterskan får påklädningen till en lek då hon räknar hur lång tid varje plagg tar innan han satt det på sig. Men oftast tutar det upptaget då jag ska ringa till bvc. Då ringer jag dagis.

Hej igen, ditt humör.. jaa ok först och främst se till att ha gott om tid på er du behöver INTE streesen av att känna klockan ticka...

Försök att tänka på att ALLA andra har samma bekymmer under perioder med barnen.. det är så! du är inte ensam och framför allt det beror absolut inte på att något är annorlunda med dig, barn gör så.. oftast mest på vintern då det är fler plagg coh det blir varmt och hemskt innan man kommit iväg.

Jag är HELT övertygad om att ju närmare sommaren vi kommer ju enklare blir det för er.. färre plagg är färre saker att bråka om och då behövs ju inte ens några ytterkläder.. detta kan ge Dig positivt tänk.. det är bara ett kort tag till som detta pågår.. klart du kan stå ut och hålla dig lugn då..!

Vallesmamma

Aff står för Allt för föräldrar. Där finns forum även för Barn>funktionshinder>autism

Att leka på kläderna är ett jättebra tips.
Låtsas att du är ett djur, ta på hans strumpor på dina öron eller händerna och larva runt. Han kanske vill välja vad du ska vara för djur?

Vår son vill gärna tävla om allt, så du kanske kan få honom att ta på sig jackan innan du räknat till tio på dagis t.ex. Eller att ni ska tävla fram till grinden eller lova att du ska gå baklänges en bit hem om han gör det själv/skyndar sig/inte bråkar.

Försök avdramatisera momentet (inte helt lätt).
Det känns som att det är ett jättestort stressmoment för dig bara av att tänka på det flera timmar i förväg och det känner säkert han.

Försök bjuda på dig själv och leka och fåna dig, det är inte många barn som kan stå emot när mamma själv blir barn och vill leka.

Lycka till!