Jag kände inte till något om autism när jag var ung och trodde det mesta var psykiskt och övergående. Men kände att jag inte borde försöka mig på mer än ett enda barn.

Detta vuxna barn har bestämt sig för att aldrig skaffa barn, därför att han inte vill att barnet ska behöva plågas så som han: lida sig genom dagis, lida sig genom skolsystemet, sitta i stora grupper utan att alls kunna hänga med i bullret, ständig mobbning, ett samhälle som förkastar de avvikande.

Idag är barn- och klassgrupper större och bullrigare än någonsin. Det går inte att placera ett autistiskt barn i ett sådant sammanhang. De är inte välkomna till världen. Tyvärr. För det borde de vara! Vi har ju både bra och dåliga gener.

Fördelen med att ha AST samt mycket god kunskap om det och få ett barn med AST är ganska uppenbart. Även om AST ter sig på olika sätt hos olika individer så finns det fortfarande en god plattform att jobba från.

Frågan bör vara om man är förmögen att ta hand om ett barn och se till att det växer upp i en trygg miljö. Ekonomin bör vara god, boende bör vara god, miljön bör vara god, man bör ha ett bra socialt nätverk, innan man bestämmer sig för barn bör man jobba från vinkeln att barnet potentiellt kan utveckla AST osv.

Man har absolut ansvar över sitt eget barn. Har man känslomässiga problem, ekonomiska problem och massvis med andra svårigheter så kanske det inte är optimalt att ha barnet förrän man lyckats ordna upp det.

TheLooser skrev:AS är en sjukdom tycker jag, åtminstone för mig, och bör kunna botas om man själv vill det. Farlig inställning tycker jag om man inte vill att AS ska kunna botas.

Så det är dig vi ska tacka när autistbranschen kommer kunna fosteridagnotstisera för autism?

Lite hårt uttryckt kanske men synen att AS skulle vara en sjukdom kommer tillåta detta. Jag vill inte att folk ska betrakta mig som sjuk. Jag vill inte vara ett fall för vården eller ett subjekt som ska utsättas för forskning. "Lyssna inte på honom, han är sjuk och vägrar sin medicin". Nej tack.

Samhället är anpassat efter neuronormativa och det gäller att hitta strategier kring detta samtidigt som man jobbar för en inkluderande samhällsförändring där AS är accepterat och människor betraktas utifrån sina styrkor och individuella behov. Precis som gayrörelsen har arbetat politiskt och under ungefär samma förutsättningar (gissa om homosexualitet betraktades som en sjukdom och en del ville bli "friska" från det).

Kollektivet skrev:

TheLooser skrev:AS är en sjukdom tycker jag, åtminstone för mig, och bör kunna botas om man själv vill det. Farlig inställning tycker jag om man inte vill att AS ska kunna botas.

Så det är dig vi ska tacka när autistbranschen kommer kunna fosteridagnotstisera för autism?

Varför skulle det vara tacksamt eller inte med fosterdiagnostik för AST - eller andra NPF för den delen?

Down's syndrom är ingen sjukdom, diagnostiska test för dessa är tillåtet i Sverige, tycker jag är tacksamt. Gener som kodar för sexualitet, ex som heterosexualitet och homofilitet har ju upptäckts (dock ej helt kartlagda), vore detta fel att diagnosticera pre-natalt med? Är det inte bra att föräldrarna vet om vad fostret eventuellt utvecklar?

dasunbedingte skrev:Down's syndrom är ingen sjukdom, diagnostiska test för dessa är tillåtet i Sverige, tycker jag är tacksamt. Gener som kodar för sexualitet, ex som heterosexualitet och homofilitet har ju upptäckts (dock ej helt kartlagda), vore detta fel att diagnosticera pre-natalt med? Är det inte bra att föräldrarna vet om vad fostret eventuellt utvecklar?

Lite för trött för detta nu men givetvis anser jag att det inte är önskvärt att kunna fosterdiagnostisera för att upptäcka varken homosexualitet eller autism.

Kollektivet skrev:

dasunbedingte skrev:Down's syndrom är ingen sjukdom, diagnostiska test för dessa är tillåtet i Sverige, tycker jag är tacksamt. Gener som kodar för sexualitet, ex som heterosexualitet och homofilitet har ju upptäckts (dock ej helt kartlagda), vore detta fel att diagnosticera pre-natalt med? Är det inte bra att föräldrarna vet om vad fostret eventuellt utvecklar?

Lite för trött för detta nu men givetvis anser jag att det inte är önskvärt att kunna fosterdiagnostisera för att upptäcka varken homosexualitet eller autism.

Hail Satan? =P



Skämt åsido - fostret är inget medvetande liv - så antingen är det fri abort som gäller eller något av följande: lätt begränsad, strikt begränsad eller helt begränsad. Med nuvarande lagstiftning, så är det fullt möjligt att abortera av vilka skäl som helst, så länge det sker innan vecka 18 i graviditeten. Staten ska inte lägga i sig kvinnans beslut om hon vill göra abort, av vad hon anser, är giltiga skäl. Må så vara pga fostrets kön, eventuella funktionsnedsättningar eller betydande neurologiska sjukdomar (som ex Huntingtons sjukdom).

Saxar från 1177:

Kvinnans beslut

Alla har sina personliga skäl
Varje kvinna har sina personliga skäl till att välja att avbryta en graviditet. De allra flesta har bestämt sig för att göra abort redan innan de har fått besked om att de är gravida, och känner sig lättade efteråt. En del tycker att det är ett svårt beslut och kan behöva fundera längre. Om man behöver stöd i detta skede kan sjukvården ordna kontakt med en kurator eller barnmorska.

Kvinnans beslut
Enligt abortlagen har kvinnan själv rätt att ta beslut om en abort till och med graviditetsvecka 18, det vill säga innan den artonde graviditetsveckans slut. I kontakten med vården behöver man inte tala om varför man vill göra abort och man ska inte bli ifrågasatt. Om man vill göra en abort från och med den 19:e graviditetsveckan krävs tillstånd av Socialstyrelsen och att det finns särskilda skäl för att göra aborten.

Särskilt tillstånd för sen abort
Om graviditeten har gått längre än vecka 18 och man vill göra abort måste man ansöka om tillstånd från Socialstyrelsen. För att man ska få tillstånd att göra en sen abort krävs att det finns särskilda skäl.

Man kan få tillåtelse att göra abort fram till vecka 22. Gränsen är satt vid den tidpunkten för att fostret senare än så kan klara sig utanför mammans kropp. Men om fostret är svårt missbildat kan man få göra abort senare än så. Även då tas hänsyn till fostrets möjligheter att överleva utanför mammans kropp.

För att få göra en sen abort måste man söka tillstånd hos Socialstyrelsen. Ansökan måste kompletteras med ett utlåtande, både från en läkare och en kurator. Enligt lagen måste man träffa en kurator före en abort efter vecka 18. Hos Socialstyrelsen bedöms ansökan av det så att kallade Rättsliga rådet som består av läkare, jurister och lekmän.

dasunbedingte skrev:Skämt åsido - fostret är inget medvetande liv - så antingen är det fri abort som gäller eller något av följande: lätt begränsad, strikt begränsad eller helt begränsad. Med nuvarande lagstiftning, så är det fullt möjligt att abortera av vilka skäl som helst, så länge det sker innan vecka 18 i graviditeten. Staten ska inte lägga i sig kvinnans beslut om hon vill göra abort, av vad hon anser, är giltiga skäl. Må så vara pga fostrets kön, eventuella funktionsnedsättningar eller betydande neurologiska sjukdomar (som ex Huntingtons sjukdom).

Håller helt med. Kvinnor ska ha en oinskränkt makt över sina egna kroppar. Ingen ska ge sig på aborträtten. Det finns egentligen bara två alternativ: fri aborträtt under säkra former eller illegal abort där det kommer ske ändå, men under medicinskt osäkra former. Den delen är ingen diskussion för mig.

Däremot anser jag inte att staten eller sjukvården i någon form ska kunna avgöra om ett foster har anlag för homosexualitet, viss ögonfärg eller autism.

Kollektivet skrev:

dasunbedingte skrev:Skämt åsido - fostret är inget medvetande liv - så antingen är det fri abort som gäller eller något av följande: lätt begränsad, strikt begränsad eller helt begränsad. Med nuvarande lagstiftning, så är det fullt möjligt att abortera av vilka skäl som helst, så länge det sker innan vecka 18 i graviditeten. Staten ska inte lägga i sig kvinnans beslut om hon vill göra abort, av vad hon anser, är giltiga skäl. Må så vara pga fostrets kön, eventuella funktionsnedsättningar eller betydande neurologiska sjukdomar (som ex Huntingtons sjukdom).

Håller helt med. Kvinnor ska ha en oinskränkt makt över sina egna kroppar. Ingen ska ge sig på aborträtten. Det finns egentligen bara två alternativ: fri aborträtt under säkra former eller illegal abort där det kommer ske ändå, men under medicinskt osäkra former. Den delen är ingen diskussion för mig.

Däremot anser jag inte att staten eller sjukvården i någon form ska kunna avgöra om ett foster har anlag för homosexualitet, viss ögonfärg eller autism.

De diagnostiska test vi nämner kommer att bli allt mer lättillgängliga - det finns en risk att diverse kvacksalvare och-/eller profitörer i dagsläget - kan få för sig att diagnosticera "svart"; oavsett om deras diagnostiska metoder är sannolika eller inte.
Om tekniken finns och är väl studerad - och utgör inget hot mot kvinnan - så är det hennes val. Ultraljudsdiagnostik för könsbestämning finns redan - även om begränsad kunskap hos föräldrarna, så utgör det inget hinder att tolka bilderna.

Staten ska inte få moralpanik - vill gravida abortera bort foster som bedöms utveckla sig till flickor, så är det deras val - inte statens.
Vad ska det göras? Neka en kvinna till selektiv abort? Varthän går hon då, till "svart" klinik inom landet/utomlands eller rentav förgiftar sig med kvicksilverlösning?

dasunbedingte skrev:Skämt åsido - fostret är inget medvetande liv -

Hoppsan, hur vet du det? Vi som fötts med AS kanske inte heller har något medvetet liv? Det är ju bara man själv som kan veta. Slutsatser om andras medvetande baseras uteslutande på iakttagelser och kommunikation - t ex NTs iakttagelser om emotionell kommunikation vid AS...

Jag sa inte "kvinnan har inte rätt till abort", det kanske jag säger en annan gång, jag bara ifrågasätter hur man kan veta att fostret inte har något medvetande - om det nu var så du menade...

OT, men måste rimligen ifrågasätta där det står.

gadas skrev:

dasunbedingte skrev:Skämt åsido - fostret är inget medvetande liv -

Hoppsan, hur vet du det? Vi som fötts med AS kanske inte heller har något medvetet liv? Det är ju bara man själv som kan veta.

Formulerar frågan till: "Har foster vid vecka 18 ett utvecklat centralt nervsystem?"
Nej, CNS är en förutsättning för det vi definierar som medvetande utifrån vetenskap - det är inte alla gånger förenligt med religiösa och-/eller sociala övertygelser.

När jag läste biomedicin på högskolenivå (Sverige), så framkom det när vi studerade fosterutveckling, att förstadium till det vi benämner medvetande, uppträder först vid vecka 23-24 (slutet av femte/början av sjätte graviditetsmånaden). Nu har jag inte kvar all facklitteratur, kompendier, stream:ade föreläsningar m.m - kan dock hänvisa till den mer eller mindre väl/ökända debattören tillika läkare, Hugo Lagercrantz vid Karolinska Institutet:

"Fosterdiagnostik och dess konsekvenser – med fler aborter av foster med missbildningar – kan rubba den humanistiska grundtanken om människors lika värde (se Brännpunkt 28/11, 29/11, 28/12 2007).

I denna diskussion liksom i diskussionen om aborter saknas ofta frågan om när det mänskliga medvetandet uppkommer. Debatten har inte blivit lättare av att nya sofistikerade ultraljudsundersökningar visar att fostret grimaserar, gäspar och ler, som om det vore medvetet.

Men fosterlivet är inte detsamma som människolivet efter födelsen. Det är en fundamental skillnad mellan fostret och det nyfödda barnet.

Inandningen av luft vid födelsen är förenat med uppvaknande och aktivering av gener och signalsubstanser. Att tala om livsanden, som Galenos gjorde under antikens dagar, är faktiskt inte fel.

Även om fostrets beteende har visat sig vara mycket mer avancerat än vad vi tidigare trott, så är det knappast medvetet. Trots att fostret kan reagera på nålstick så vaknar det inte upp och känner smärtan. Fostret är nämligen kraftigt sederat av anestesiliknande signalsubstanser från moderkakan.

I och med födseln släpper hämningen och det nyfödda barnet vaknar till, även om det är mycket för tidigt fött. Om det föds efter 23 veckors graviditetslängd kan det redan efter någon veckas ålder registrera syn-, hörsel-, känsel- och smärtintryck i hjärnbarken.

Det har nämligen visat sig att nervbanorna från sinnesorganen kopplas till hjärnbarken ungefär efter 25 veckor. Detta är nödvändigt för att medvetandet skall fungera."

Karolinska Institutet och Sahlgrenska Akademin (rättare sagt, samtliga universitet) sammanfattar aktuell forskning i webtidningsskrifter. Rekommenderar även Vårdförbundets sammanfattningar och Läkartidningens. Se nedan, saxat från KI.

Ett liknande resonemang för Hugo Lagercrantz som menar att frågeställningen mer är en journalistisk konfliktkonstruktion än ett egentligt medicinskt dilemma, i varje fall för honom.

- I och med födelsen vaknar barnet från fostersömnen och utvecklar ett mänskligt medvetande. Ett foster är inte medvetet eller en person på det sättet. Därför är abortgränsen vid 22 veckor ganska bra, det går inte att leva utanför livmodern före den tidpunkten.

Alla fyra är dock helt eniga om att gränsen nu är nådd och att det varken kommer att vara möjligt eller önskvärt att rädda barn som är ännu mer för tidigt födda.

gadas skrev:Slutsatser om andras medvetande baseras uteslutande på iakttagelser och kommunikation - t ex NTs iakttagelser om emotionell kommunikation vid AS...

Beror hur en tolkar och tillämpar begreppet 'medvetande'. Kommunikation är även ett mångfacetterat begrepp.
Kortfattat:

Ett foster utan utvecklat CNS, saknar kognitiva förmågor i sådan grad, att all sorts kommunikation kan inte utifrån vetenskapligt håll styrkas - därmed är det inte sagt att en individ utifrån sociala övertygelser upplever att fostret/barnet kommunicerar.

En människa med AS har ett utvecklat CNS till den grad att hen har kognitiva förmågor - om än förskjutet i normalkurvan. Kommunikation är även ett starkt socio-kulturellt präglat begrepp - varpå affektioner, från sändare till mottagare (samt observanter) är ett stående faktum - diversiteten i artens talade språk och kroppsliga gestikulationer/mimik är tydlig indikation.

gadas skrev:Jag sa inte "kvinnan har inte rätt till abort", det kanske jag säger en annan gång, jag bara ifrågasätter hur man kan veta att fostret inte har något medvetande - om det nu var så du menade...

OT, men måste rimligen ifrågasätta där det står.

Givetvis, ifrågasätta måste vi alltid göra! Vi är nog rätt mycket OT - moderator bör flytta diskussionen om abort/graviditet till aktuell tråd (finns ju ett antal sådana).

Som sagt, jag lägger ingen värdering i det rent vetenskapliga beläggen - dock har jag av övertygelser synpunkter hur abort sker världen över idag - inte alla är direkt sprunget ur vetenskapliga grunder - utan snarare i försiktighetsprinciper.

Min liknelse med AS avsåg bara hur andra ser på ens förmågor - utan att kunna veta något. Sedan är det ju en enorm skillnad på foster i slutet av graviditeten och i början...

Jag vet inte men jag tycker det är lite läskigt med designerbebisar. Jag kanske borde läsa på lite och sluta vara rädd, men som det är nu så ryser jag lite. Att man skulle kunna välja egenskaper på sitt barn tycker jag vittnar om att man saknar ödmjukhet.

Och vad händer den dagen aspergarparet väljer bort NT-ungen och väljer den med autism? Kommer det accepteras ens?

Fast jag är van att resonera annorlunda. Det var en dokumentär om ett par där killen hade en medfödd ansiktsmissbildning och det var en chans på 50 % att barnet skulle få den. De hade beslutat att de ville ha ett "friskt" barn. Då kunde de välja mellan en vanlig befruktning och sedan ta bort ett oönskat foster och pröva igen. Eller göra massa små embryon i labbet och så väljer man ett utan genen för åkomman.

De tyckte nästan att det var självklart att de skulle göra en provrörsbefruktning. Det är klart att det är lindrigare för mamman att inte behöva genomgå en abort men de verkade snarare tänka att deras beslut var mer för livet. Jag tänkte direkt att om de inte har otur så får de ett "friskt" barn direkt, eller kanske på andra försöket. Visst, de kan ha jätteotur. Men jag rös lite över att "kassera" alla embryona i labbet när hon fått en graviditet som tagit. Det är bara ett fåtal celler men med deras metod "dog" många fler embryon.

Som sagt, alla tänker vi olika.

Snart kommer det att finnas kunskap och teknik för att designa barn. rätt eller fel. på offentliga sjukhus kommer det att användas för att undvika farliga sjukdomar som ALS och liknande. För andra som har pengar kommer privatkliniker att erbjuda en annan typ av genanpassad fortplantning (ge fostret de bästa genetiska förutsättningar).

Jag anser att vem som helst ska få skaffa barn. Variation erbjuder mänskligheten bästa chanserna för överlevnad.

Svårt att säga om AS-personer är bra föräldrar.

Jag tycker detta är detta är värt att tänka på.

www.youtube.com/watch?v=VAsankoYfq4

Grocken skrev:Svårt att säga om AS-personer är bra föräldrar.

Jag tycker detta är detta är värt att tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=VAsankoYfq4

Den narcissistiske föräldern saknar alltså förmåga att ta hand om sitt barn och är rentav skadlig för barnen:

A parent diagnosed with full-fledged Narcissistic Personality Disorder (NPD) should be denied custody and be granted only restricted rights of visitation under supervision.

Narcissists accord the same treatment to children and adults. They regard both as sources of narcissistic supply, mere instruments of gratification - idealize them at first and then devalue them in favour of alternative, safer and more subservient, sources. Such treatment is traumatic and can have long-lasting emotional effects.

The narcissist's inability to acknowledge and abide by the personal boundaries set by others puts the child at heightened risk of abuse - verbal, emotional, physical, and, often, sexual. His possessiveness and panoply of indiscriminate negative emotions - transformations of aggression, such as rage and envy - hinder his ability to act as a "good enough" parent. His propensities for reckless behaviour, substance abuse, and sexual deviance endanger the child's welfare, or even his or her life.

Problemet är dels att alla narcissister inte är diagnosticerade (aspergare blir däremot ofta diagnosticerade redan som barn), dels frågan om hur säker en diagnos är. Tror lagen utgår från vad föräldrar gör och inte gör, inte från vilka diagnoser de har. Och en narcissist kan säkert konsten att föra myndighetspersoner bakom ljuset.

Speciellt intressant är att Sam Vaknin, som varnar för den narcissistiske föräldern, själv är narcissist och psykopat. Se denna tråd: dokumentar-jag-en-psykopat-t14958.html

Alien skrev:

Grocken skrev:Svårt att säga om AS-personer är bra föräldrar.

Jag tycker detta är detta är värt att tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=VAsankoYfq4

Den narcissistiske föräldern saknar alltså förmåga att ta hand om sitt barn och är rentav skadlig för barnen:

A parent diagnosed with full-fledged Narcissistic Personality Disorder (NPD) should be denied custody and be granted only restricted rights of visitation under supervision.

Narcissists accord the same treatment to children and adults. They regard both as sources of narcissistic supply, mere instruments of gratification - idealize them at first and then devalue them in favour of alternative, safer and more subservient, sources. Such treatment is traumatic and can have long-lasting emotional effects.

The narcissist's inability to acknowledge and abide by the personal boundaries set by others puts the child at heightened risk of abuse - verbal, emotional, physical, and, often, sexual. His possessiveness and panoply of indiscriminate negative emotions - transformations of aggression, such as rage and envy - hinder his ability to act as a "good enough" parent. His propensities for reckless behaviour, substance abuse, and sexual deviance endanger the child's welfare, or even his or her life.

Problemet är dels att alla narcissister inte är diagnosticerade (aspergare blir däremot ofta diagnosticerade redan som barn), dels frågan om hur säker en diagnos är. Tror lagen utgår från vad föräldrar gör och inte gör, inte från vilka diagnoser de har. Och en narcissist kan säkert konsten att föra myndighetspersoner bakom ljuset.

Speciellt intressant är att Sam Vaknin, som varnar för den narcissistiske föräldern, själv är narcissist och psykopat. Se denna tråd: dokumentar-jag-en-psykopat-t14958.html

Intressant inlägg.