Jag har gått på känslohantering grupp/individuellt på psyk, där var mindfullness iaf en del av upplägget. Fick 2/3 mindre ångest på testet efteråt!

Egentligen tycker jag ordet mindfullness är samma piece of crap som så mycket annat inom alla "självutnämnda hjärnskynklare" dvs såna där rosa-blå böcker som man alltid kan köpa på rean. Vad är det för fel att bara sätta sig i en park eller vid en sjö och andas lungt, utan att kalla det för nåt fancy? Sen är det ju så jävla lätt att prata om "leva i nuet" när man svirrat runt på soss, sjukpeng och psyk i fyra år och har brottarångest och grubbel för ens framtid både arbetslivsmässigt och allt annat. De som säger att de "lever i nuet" är antingen uteliggare eller miljardärer, sagt med en rejäl grabbnäve svart humor.

Begreppet är relativt diffust (kort sagt kan man väl säga att det handlar om meditation), däremot tycker jag att tanken är jättebra. Visst har vissa personer viss fallenhet för att känna sig oroliga och få ångest, men i mångt och mycket kan man nog ändra tankebanor/beteendemönster till det bättre.

Jag tror att Mindfulness är ett bra verktyg för detta. Att försöka leva i nuet, njuta av stunden, känna sin kropp.
Med det sagt, jag är inte riktigt så säker på att det ska vara en sån "supermetod" som vissa säger och en hel del jag ser/läser om det verkar rätt flummigt. Det betyder dock inte att det inte finns en läxa att lära här.

Kikade på detta föredrag: (http://www.youtube.com/watch?v=QQVyA7L22qc), fann det intressant och möjligtvis lite hjälpsamt. Det svåra är väl att faktiskt "komma ihåg" att inte oroa sönder sig och istället ta det lugnt. Det är ofta enklare sagt än gjort dock.

En del av det är att slappna av i kroppen. I KBT används det när man exponerar sig för det man har svårt med. Det handlar då i princip att omprogrammera sitt beteende från en typ till en annan, vilket man inte klarar om man inte bemöter det man har problem med på ett annat sätt. Det har visat sig vara väldigt effektivt inom KBT. Det innebär i princip: Tänk efter, slappna av, bemöt. Det hjälper en att bemöta ett problem på ett rationellt sätt.

Exempel:
Jag har svårt att inte tänka på att jag har en dålig tand. Jag är rädd för att den dåliga tanden ska få en infektion. Men vad är det värsta som kan hända? Att jag får en infektion, något jag redan gjort klart för mig. Jag mår bra nu, borde jag vara rädd för att få en infektion? Nej, jag mår ju bra. Vad händer om jag får en infektion? Jag får en tid hos en tandläkare och tandläkaren kommer ta hand om infektionen. När vi är klara är problemet ur vägen och läkningsprocessen pågår. Problemet är borta och jag behöver inte längre oroa mig.

Just i DET är medveten närvaro med avslappningsövningar viktigt. Det är mycket effektivt mot vardaglig oro och ångest, men även mot högre nivåer av oro och ångest.

Ibland kan ett djupt andetag + en stillhet med några andetag skänka tillräckligt med sinnesro för att ta tag i det man måste för att må bättre/komma någonstans.

Ens kropp är en. Därför är det så effektivt när man jobbar med den som som en enhet. Därför är det också viktigt när man medicinerar med något att man även har någon att prata med eller har strategier till användning vid behov.

Övning i meditativ gång/uppmärksamhet på andningen

Meditativ gång är meditation när man går. En grundläggande tanke är att vi nästan alltid är förlorade i det förgångna eller uppslukade av framtiden. När vi är uppmärksamma, djupt förankrade i nuet, fördjupas vår förståelse av vad som pågår, och vi fylls av fördragsamhet, glädje, ro och kärlek.

En grundläggande övning är uppmärksamhet på andningen: "När jag andas in, vet jag att jag andas in. När jag andas ut, vet jag att jag andas ut". I gående meditation övar vi så här, vi riktar all vår uppmärksamhet på varje andetag och varje steg.

När du går kan du öva medveten andning genom att räkna stegen. Var uppmärksam på varje andetag och på hur många steg du tar när du andas in och när du andas ut. Om du tar tre steg under en inandning, säg tyst "ett, två, tre" eller "in, in, in", ett ord för varje steg. När du andas ut, säg, om du tar tre steg, "ett, två, tre" eller "ut, ut, ut", ett ord för varje steg. Om du tar tre steg när du andas in och fyra steg när du andas ut, säg "in, in, in. Ut, ut, ut, ut" eller "ett, två, tre. Ett, två, tre, fyra".

Försök inte att kontrollera din andning. Låt lungorna få så mycket tid och så mycket luft de behöver, och var bara uppmärksam på hur många steg du tar när dina lungor fylls och hur många du tar när de töms. Var uppmärksam på både andningen och stegen. Räknandet förenar dem.

Mindfulness funkar säkert bra på många människor, men mig gav det tyvärr bara ökad ångest, så jag avslutade min behandling.

alexnordh skrev: Sen är det ju så jävla lätt att prata om "leva i nuet" när man svirrat runt på soss, sjukpeng och psyk i fyra år och har brottarångest och grubbel för ens framtid både arbetslivsmässigt och allt annat. De som säger att de "lever i nuet" är antingen uteliggare eller miljardärer, sagt med en rejäl grabbnäve svart humor.

Mitt i allt elände. Hur många gånger har jag börjat och slutat med meditation, mindfullness etc. Många! Varför det? Sjukdomarna som sängbinder mig och isolerar mig. Fixar inte ensamheten. Vill gärna meditera i grupp.

Så de vackra teorierna kan kollidera med en allt för stressande livssituation. Om stressen är överkomlig emellanåt så försöker jag återvända till de här hörnstenarna i våra liv: att vara uppslukad av Nuet, att stänga av det inre bruset, att i stället ta in positiva impulser. Det funkar verkligen när man hamnat där: i stormens öga. Så har jag t ex hittat svar på mycket viktiga frågor. De kan dyka upp då, när jag är stilla.

Men, på tal om tänder, innan jag fick gratis tandvård så kunde just en tandinfektion utlösa praktfulla panikattacker. För huur skulle jag spotta fram 6000 kr eller mer? Tandinfektioner kan leda till döden, om bakterier går på hjärtat. Hos en reumatiker finns större risk + att jag kan tappa proteser av dem, alltså är de reella hot.
I många positivt-tänkande-böcker jag läst står det just att man ofta oroar sig över sådant som skulle kunna hända (men inte händer) medan det är så för vissa att: Allting har redan hänt! Huset har redan brunnit ned. Mannen har redan stuckit. Barnet har redan dött. Man har redan fem dödliga sjukdomar. Och DÅ ska man bara möta detta med rationellt tänkande???

En person jag känner valde - sedan hon passerat 60, brutit benet, fått svår cancer och fått veta att hennes son tagit livet av sig - att ta en dödsspruta. Ja, hon var holländska. Om hon hade tänkt: Vad är det värsta som kan hända? Så hade kanske svaret varit: att jag får dödlig cancer och att min son tar livet av sig. Om hon hade kommit in i Medveten närvaro och Meditation så kanske inte detta hemska hade hänt? Vad vet jag?

Hej, det här blir mitt första inlägg här.

Mindfulness är ett begrepp som kommer från zen-buddhismen. Västerländska psykologer har anammat det och anpassat det till vår del av världen så att säga, och använder ju det nu i sjukvård. I de böcker jag läst av den vietnamesiske munken Thich-Nhat Hanh, används orden "medveten närvaro" som svensk översättning. Jag använde ett par av hans böcker mycket under nittiotalet. "Vägledning i meditativ gång" och "Varje steg väcker vinden". Senare, när begreppet började dyka upp i psykiatrin, kunde jag inte riktigt ta till mig deras variant. Originalet funkade bättre, för mig iallafall. Men kanske hade jag bara svårt att acceptera att de övertagit och delvis omformat begreppet.

Iallafall: I de böcker jag nämnde finns enkla verser som handlar om saker i vardagen. Som att stiga upp på morgonen, som att borsta tänderna, eller se sig själv i spegeln. Jag uppfattade den buddistiska inställningen att "det vardagliga är heligt" som grundläggande och en stor hjälp. För mig har några av de där verserna blivit något jag kan ta till när saker och ting inte funkar automatiskt för mig, eller när jag får ångest/panikångest. Det löser ju så klart inte allt, men är iallafall för mig en bra pusselbit.

Mindes fel: Böckerna heter "Varje steg väcker vinden - vägledning i meditativ gång" och "Stunder i nuet"

Kahlokatt skrev:Mindfulness funkar säkert bra på många människor, men mig gav det tyvärr bara ökad ångest, så jag avslutade min behandling.

Minns du varför den gav dig ökad ångest?

I väntan på Kahlokatts svar - Om jag lär mig att jag kan betrakta det som händer liksom utifrån och sedan välja hur jag ska reagera, så kan det nog för människor som av neurologiska skäl lätt får impulsgenombrott uppfattas som ett nederlag att man inte lyckas VÄLJA det bästa sättet att reagera.

Om jag är lugn kan mindfulness fungera väl, men om jag utsätts för många stressorer så reagerar jag ibland bara med att bara explodera, skrika och rusa ut ur rummet. Sedan anklagar man sig för att man har de neuropsykiska problem som man faktiskt har, vilket gör allt värre.
För man måste ju acceptera sig själv MED alla sina funktionshinder.

P4r4d0X skrev:I de böcker jag läst av den vietnamesiske munken Thich-Nhat Hanh, används orden "medveten närvaro" som svensk översättning. Jag använde ett par av hans böcker mycket under nittiotalet. Böckerna heter "Varje steg väcker vinden - vägledning i meditativ gång" och "Stunder i nuet"

ÖVNINGAR I UPPMÄRKSAMHET

UPPMÄRKSAMHET NÄR DU LAGAR TE
Laga en kanna te till en gäst eller till dig själv. Utför varje rörelse
sakta och uppmärksamt. Var uppmärksam på varenda detalj i dina rörelser.
Följ din hand när du lyfter kannan i handtaget. Se hur du häller det
väldoftande varma teet i koppen. Följ uppmärksamt varje steg. Andas lugnt
och djupare än vanligt. Om ditt sinne irrar bort, rikta uppmärksamheten
mot andningen.

DISKA
Diska avspänt som varje skål var ett ämne för meditation. Betrakta varje
skål som helig. Följ andningen så att ditt sinne inte irrar bort. Försök
inte skynda på för att bli färdig. Betrakta diskandet som det viktigaste i
livet. Att diska är meditation. Om du inte kan diska i uppmärksamhet, kan
du inte heller meditera sittande i tystnad.

KONCENTRATIONSÖVNING
Sluta upp att tänka på vad som hänt i går och i förrgår, för en månad
eller ett år sedan. Försök att hindra tankarna från att rusa i förväg och
föreställa sig vad som kommer ske i morgon eller i övermorgon, om en månad
eller ett år. Låt medvetandet vila i sig självt och följa sin naturliga
rytm utan att störas av några föreställningar. Om det uppstår en stilla
lyckohetskänsla, tänk inte: "vad härligt, jag känner mig så glad!" Om det
uppstår smärta eller sorg, tänk inte: "vad hemskt, vad förfärligt.
Stackars mig!"

Iakttag bara ditt medvetande, som det verkligen är. Det är svårt i början
och kräver mycket övning. Men ditt medvetande kommer bli allt klarare och
klarare, tills det en dag är rent som källvatten.

DJUPANDNING
Ligg på rygg. Andas jämnt och varsamt och iaktta din mages rörelser. När
du andas in, låter du din mage höja sig för att släppa in luft till den
nedre halvan av lungorna. När den övre halvan av lungorna börjar fyllas,
höjer sig ditt bröst och din mage börjar sjunka in. Trötta inte ut dig
själv. Fortsätt så under 10 andetag. Utandningen är längre än inandningen.

FÖLJ ANDNINGEN SAMTIDIGT SOM DU PRATAR MED NÅGON
Tag långa, lätta och jämna andetag. Följ dina andetag samtidigt som du
lyssnar på din väns ord eller dina egna svar. Var oavbrutet närvarande i
din andning.

RÄKNA ANDETAGEN
Sitt i lotus eller ta en promenad. När du andas in, var uppmärksam på att
"jag andas in, ett". När du andas ut, var uppmärksam på att "jag andas ut,
ett". Kom ihåg att andas från magen. När du andas in en andra gång, var
uppmärksam på att "jag andas in, två". När du andas ut, var uppmärksam på
att "jag andas ut, två". Fortsätt till 10. När du nått 10, återvänd till
ett. Återvänd till ett varje gång du tappar räkningen.

FÖLJ DIN ANDNING NÄR DU LYSSNAR PÅ MUSIK
Lyssna på ett musikstycke. Tag långa, lätta och jämna andetag. Följ
andningen, var oavbrutet närvarande i den, samtidigt som du förblir
medveten om musikens rörelse och stämning. Förlora dig inte i musiken,
utan fortsätt vara närvarande i din andning och i dig själv.

Åh, jag blir galen av känslan att försöka göra så, det kryper i hela kroppen.

Diskar jag så är jag effektiv (jag diskar nästan varenda dag), varför dra ut på det i onödan (dessutom får jag förbannat ont i kroppen av att behöva diska)!

Medveten närvaro är inte lätt att lära sig. Det kräver lång tids övning och stort tålamod med sig själv när det inte fungerar. Vi i västvärlden är analfabeter på att leva i nuet, sa min psykolog på hab.

Tyvärr är det ingen väg som ger snabba resultat. Särskilt när man som jag har lätt för att oroa mig och fastna i tankar (pga autism) och tidigare dåliga erfarenheter av arbetsliv och sånt. Jag har också en bra sida i min AS-personlighet, nämligen att vara "mindful" av naturen. När jag är ute och strosar i naturen, med kameran på axeln, hjälper min gåva att se detaljer. Jag kan bli uppslukad och njuta av detaljer ingen annan bryr sig om.

Det finns många bra och dåliga böcker i ämnet och snabbutbildade konsulter (varning)!
En favorit är Anna Kåvers bok : Leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans.
En annan bok är Åsa Nilsonnes: Vem är det som bestämmer i ditt liv? - medveten närvaro
Tyvärr har den senare en tendens att idiotförklara läsaren med sina banala och ibland klämkäcka exempel om att "byta ut tankar som att byta ut skådespelare på en scen". Anna Kåvers bok känns mer trovärdig.
En tredje bok är: Mindfulness - en väg ur nedstämdhet av Williams,Teasdale,Segal, Zabat - Zinn. Boken är bra, men medföljande CD går för fort fram och ger inga egna pausar. Jag stör mig på instruktörens andning.

Det finns tusen varianter på mindfulness. Jag har gått på BK, basal kroppskännedom på min habilitering. Den leds av sjukgymnast. Innehåller andningsövningar, rörelser och centralt är medveten närvaro. Passar personer som har svårt att sitta still. Jag är jättenöjd. Nu har jag tagit med mig övningarna i vardagslivet som på köpet gett bättre hållning och avlastning av ryggen. Ofta provar jag andningsövningarna när jag har ångest/fastnat i något. Mot mild/ måttlig oro hjälper det. Men mot svår ångest är det knivigare...

Fråga om du får prova det på din habilitering.

SVT Kunskapskanalen 12.30-12:40 Musik i psykoterapi. I detta program sägs av presentatören att Åsa Nilsonne är den som tog Mindfulness till Sverige. Om någon undrar hur det dök upp här

"Åsa Nilsonne. Hon är både psykiater och psykoterapeut och innehar den andra professuren i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet."

Musik tycker jag är OK. Tror att musik kan "hjälpa" mot ganska mycket, musik involverar hela hjärnan mer eller mindre.

Däremot det som folk beskriver som mindfulness tycker jag är skitläskigt. Koncentrerar jag mig på min andning eller försöker förändra den så blir det till en slags obehaglig tvångstanke som stressar upp mig. Försöker jag känna tillvaron som här och nu så får jag en slags överbelastning som gör att hjärnan stänger av och det som ska kännas här och nu blir obehagligt drömlikt och väldigt overkligt. Att slappna av i en kroppsdel i taget gör mig hyperfixerad på den kroppsdelen och det känns obehagligt.

Jag mår som bäst i ett tillstånd då jag får finnas utan att jag tänker för hårt på det.

Har hållt på en del med droger etcetera. Jag blev mitt i mitt drogmissbruk intresserad av andlighet och meditation.

Nu har jag slutat med drogerna, eller tja, kallar det snarare uppehåll. Är i alla fall nykter sedan 5 månader tillbaka. Jag har mediterat dagligen de 5 månaderna.

För mig hjälper meditation mig oerhört mycket. Jag har kommit så långt i min meditation att jag kan uppleva total sinnesro i korta stunder numera, ibland längre. Jag är dock inte lika bra på att hålla i det resultatet när jag rör på mig. Men när jag sitter och blundar och mediterar så kan jag ibland känna total kärlek, total samhörighet till allt och alla. Jag övar mig dagligen också på att utsätta mig för saker utanför min trygghetszon.

Meditation är bara en del av ett friskt psykiskt välmående. Definitivt en av huvudingredienserna i ett andligt och fulländat liv. Meditation ger dig sinnesro. Sinnesro är något som är grovt underskattat i dagens samhälle. Här handlar allting om lycka, men lycka är egentligen en rätt ytlig känsla. Sinnesro är så mycket djupare. Dessutom om du har sinnesro kommer lyckan att komma till dig. Så börja utöva meditation så du kan lära dig att bli nöjd i att bara vara. Allting annat kommer sen. Istället för att söka efter något externt som ska göra dig nöjd, det kommer aldrig, du blir aldrig nöjd, du är beroende av strävandet. Du sitter fast i hamsterhjulet.

Den andra delen är mod. Att gå utanför din trygghetszon och tänja gränserna. Men med sinnesro är det ett givet faktum att man utövar mod. Men som sagt, det får ta sin tid. Stress är det vi vill undvika. Känner du inte för att tänja gränserna så gör inte det då, vänta till du har återhämtat dig.

Meditation har räddat mitt liv. Jag har gått ifrån ett destruktivt liv till ett liv med disciplin. Jag har lagt av med droger, jag har lagt av med socker, jag har börjat ta kallduschar, jag har börjat gymma, jag mediterar 1½ timme kanske sammanlagd per dag, jag har börjat att vara mig själv till 100% och jag fortsätter att sträva mot skyarna. Ingenting kan stoppa mig.

Jag har inte prövat mindfulness och tänker inte göra det. Jag tror inte att det skulle vara något mig med tanke på att jag har haft väldigt svårt för sånt som avslappningsövningar och meditation och jag är inte beredd att chansa.

Om problemet är oro för just nu icke närvarande tillstånd så kan säkert en fokusering på nuet vara bra.

Dock tror jag att det under en pågående ångestsnurra oftare är mer effektivt att avleda den med verksamhet eftersom man om man aktivt intresserar sig för vart man är i tankarna snarare riskerar att öka ångestttankarna parat med en känsla av misslyckande för att man inte kan styra det och det blir i sig ångestdrivande. Det riskerar att bli kontraproduktivt.

Och om man exempelvis har problem med att är att man genom att lägga sig ner på golvet och försöka slappna bara börjar känna en massa värk som man inte känner medan man håller sig verksam så blir avslappning också svårare.

Alltså.

Mindfulness-industrin har tagit allt från buddhismen, från buddhistisk meditation.

Vad man gjort är att man förenklat, förpackat i annan, mer säljande, form och sen kallat det nåt annat.

Den filosofi eller den diet som inte går att sammanfatta på en sida kvällstidningsbilaga är svår att sälja och det är hela saken.

Färdigförpackade små livsstilspaket som folk tar till sig på jobblunchen eller när de läser metro på tåget.

Framförallt måste filosofin, dieten eller livsstilen passa det egna medelklassprojektet.
Så blir det självplock lite här och var typ Agneta Sjödin eftersom det egna livspusslet, det egna köksrenoverandet och instagrammandet av solresor med brunch och vattenmelon i soluppgång alltid kommer i första rummet.

I Amerika gäller det att kunna kränga till de högerkristna hemmafruarna som ser på Oprah Winfrey och gillar välgörenhet.

Eftersom de är strängt upptagna med att vara hemmafruar och högerkristna har de inte tid att verkligen sätta sig in i det buddhistiska urkällorna och där har alltså mindfulness-entreprenörerna funnit sin nisch.

Är det bara jag som inte kan ta till mig instruktioner när jag lyssnar på guidad meditation?

Kan knappt förklara.. men tex andas ner i kroppsdelar, känna efter hur saker jag inte märker känns osv.

Istället för att bli avslappnad blir jag frustrerad, med lite tur somnar jag och vaknar lite mer utvilad, annars är det bara skit för mig, trots att jag vill få det att funka.

Spikmatta funkar bättre för avslappning i de fall jag har svårt att sova, men det känns inte så meditativt för mig.

Faktum är att jag har lättast att "leva i nuet" när jag snöar in mig på saker online i mobilen. Blir asocial förstås, men det är skönt att vara i bubblan.

Hur mediterar ni? Nån som upplever samma sak som mig och hur har ni då löst problemet?

Mvh

Kan väl säga som så att "avslappningsband" går fetbort.

"kan själv"