KaosPrinsessa skrev:JO det där med att liksom inte lära av situationen känner jag igen. Något som tynger mig mycket för det får mig att känna mig korkad, alla andra kan ju. Sen blir andra så arga för att man gör samma fel om och om igen, även fast jag inte menar nått illa/fel.

Mediciner har hittills inte funkat på mig och jag har testat många. Theralen är det enda som hjälpt något men det börjar jag bli immun mot. Några stödinsatser har jag inte fått än och jag har svårt att be/kräva saker, vill inte vara besvärlig eller i vägen. Sen har jag bara haft autism-diagnosen sen i slutet av april och adhd delen är ännu inte helt klar.

Har du en autism diagnos har du rätt till LSS. Kontakta din habilitering där du bor för en bedömning om vilka insatser som är behövliga för dig. Du kan även kontakta kommunpsykiatrin för deras insatser. Förstår om det är svårt att driva detta själv men du har iaf en rättigheter och det låter som det inte vore fel att använda dig av dessa.

KaosPrinsessa, det är svårt att komma på vad som kan hjälpa dig. Jag kan inget om medicinering så det säger jag inget om.

Det är intressant att följa dina kommentarer om KBT och DBT. Utifrån ditt återberättande så har de inte lyckats nå fram till dig med vad de olika momenten i behandlingen syftar till att åstadkomma.

Tror inte du är lågbegåvad utan mer på ADHD men möjligen också det som Mar0der antyder.

Både du och jag tycks undvika saker, vi kanske har olika strategier. Du säger sånt som att det där var ju självklara saker jag redan visste varför kom de med sånt jag lärde mig inget som jag inte redan kunde typ.

Ej dina ord men när jag läser dig får jag det intrycket. Det får att se det som ett slags undvikande.

Du avvisar det rationella eller det viktiga i att skriva upp saker eller att öva att vara här och nu.

Du säger att du antingen redan kan eller aldrig kunnat eller vad ska det tjäna till. Kom med nåt nytt jag kan det där redan. Självklara saker. Lär mig nåt nytt.

Jag retas lite, du är mer nyanserad än vad jag återger från mitt ytliga intryck men jag känner igen saker från mig själv. Troligen kör jag med nåt liknande men sånt som är typisk för mig.

Förvånar mig att du tror på mediciner, Mar0der. Är inte dom väldigt generella?

adhderic skrev:Förvånar mig att du tror på mediciner, Mar0der. Är inte dom väldigt generella?

Varför skulle jag vara emot något som uppenbart fungerar för så många? Däremot är jag emot medicinering som enda insats och att man utgår från att det är det enda som fungerar. Det ska ses som ett komplement till annan behandling. Man måste se till syftet och även vara pragmatisk i vissa avseenden, annars blir man en bitter psykolog som tycker sig inte få gehör för sina metoder och därför bli 'anti'. Det hjälper verkligen itne patienter

mar0der skrev:Har du en autism diagnos har du rätt till LSS. Kontakta din habilitering där du bor för en bedömning om vilka insatser som är behövliga för dig. Du kan även kontakta kommunpsykiatrin för deras insatser. Förstår om det är svårt att driva detta själv men du har iaf en rättigheter och det låter som det inte vore fel att använda dig av dessa.

Jo, jag har en LSS handläggare och ska få DV. De har sagt att vi ska snacka om kontaktperson, men jag vet inte om jag vill det, känns inte riktigt som att det är där problemet ligger. Boendestöd kan jag få men då jag är inneboende hos min farbror så har han sagt nej till det. Han tycker jag ska klara allt sånt själv. Vet inte riktigt vad jag behöver hjälp med och vad som skulle kunna hjälpa. Mitt största problem är ju liksom att jag känner mig värdelös för att jag inte är som de flesta och att allt bara känns kaos.


adhderic: Jag är inte säker på att jag förstår exakt allt du menar. Kanske för att jag har varit social i några timmar och känner mig rätt mör i skallen.

Men iaf, det jag menar tex med att bara tänka på just det jag gör, det gör jag ju redan. Så man kan ju inte lära sig nått man redan kan. Problemet är isf att hålla koncentrationen på nått en längre tid istället för att byta det man gör. Och det är nått jag övar mig på med. Inte för att jag finner just det ett större problem. Mina problem är mer inom ångest, depression, dåligt självförtroende/självkänsla och problem med mina sinnen.

Varför jag gått DBT är ju för att de trodde jag hade borderline, något de nu tror att jag aldrig har haft.
När det gäller KBTn är det mer det att jag inte förstår att en övning kan typ användas i olika situationer och så.

Psykoanalys gör mig som sagt sämre för det rotar ju saker som jag är alldeles för sårbar för.
Just nu har jag gått i en psykosocial målerigrupp (ska få fortsätta gå i den men nu som DV istället för aktivitet via FK) och det har hjälpt mig mer än all terapi och medicin tillsammans. Jag tror inte det kan göra så jag mår bra dock men det har hjälpt något, eller så kanske det bara är för att alla tre i gruppen har olika former av autism.