Jag skriver en inlämningsuppgift (Psykologi A på högskolan) om KBT som behandlingsform av ångestproblematik hos vuxna med AS. Jag ska visserligen utgå från kurslitteratur och vetenskapliga artiklar, men jag undrar hur er erfarenhet ser ut eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta. Kommer inte ta med det i min uppgift, mer av ren nyfikenhet eftersom jag själv har mycket ångest som jag har svårt att få bukt med.

Finns det någon som fått KBT-terapi just med fokus på hantering/lindring av ångest? Hur har det gått till och har det fungerat?

Tack på förhand !

Hej! Vilket spännande ämne du har valt att skriva om : )

Jag skickar PM.

Tack!

Jag gick på KBT för ångestproblematik under 6mån tid varje vecka. Lärde mig absolut ingenting. Min terapeut tyckte inte heller det vilket hon trodde berodde på att min ångest berodde på min as-problematik. Jag personligen tror att hon inte kunde tillräckligt om NPF för att vara kvalificerad KBT-terapeut för den gruppen. Jag tyckte det hela var ett jippo.

Trist. Känner just det att det kan vara en helt annan sak med ångest just vid AS, vi har en massa ångest som orsakas av vår annorlunda kognition. Tänkte på det senast idag, var och handlade på Willys och hade stresspåslag hela tiden. Ingen situation som andra skulle anse vara speciellt stressfull, men för mig är den det. Tror att det beror på att jag måste göra många val, det är en massa intryck och en hel del andra människor.

Finns många liknande situationer som är svåra för oss, men inte för andra, och har man inte känsla för det som terapeut så ger det nog inte så mycket. Jag hoppas och tror dock att det finns sätt för oss att minska vår ångest, men då mer ett annat angreppssätt.

Jag har gått i beteendeterapi för att få bukt med mina automatiska, negativa tankar (vilka är kopplade till min ångest till viss del). Duger det?

Och för att citera din dotter: Det är synd om människorna.

Jag har inte AS men jag har tidigare fått intrycket att den stora svagheten med KBT är att metoden inte tar tillräckligt hänsyn till yttre förutsättningar, Om det inte handlar om situationer som du KAN lära dig bemästra antingen för att det faktiskt rör som om en reellt existerande fara (realångest) har kanske inte KBT så mycket att erbjuda? Om problemet i stället är att personen har AS som hindrar hantering av situationer så är ju inte heller ångesten primär utan sekundär i förhållande till grundproblemet och det borde ge upphov till liknande svårigheter när det gäller KBT: Det vill säga att man kanske utgår från att det finns några slags låsningar som har helt andra grunder än man föreställer sig? Jag vet inte. Vad tror ni?

Bra tankar, Bjäbbis. I fallet AS krävs ju som minimum att KBT-terapeuten har tillräckliga kunskaper om AS för att kunna hjälpa någon. Det jag menar är att om de har de här kunskaperna så kan de angripa grundproblemet som du nämnde. Annars blir det rätt meningslöst.

Vet inte hur deras utbildningar ser ut men man har nog större chans att hitta en kunnig terapeut om man får någon yngre. Min läkare är dels psykiater (även om han har viss terapeututbildning) och dels 60+. Han har gått på en del konferenser om ADHD, annars är han ganska avvaktande (på ett sunt sätt) till bokstavsdiagnoser. Inte minst är han en klok gammal "räv", eftertänksam och som faktiskt kan lyssna på andra än sig själv.

Finns det någon som fått KBT-terapi just med fokus på hantering/lindring av ångest? Hur har det gått till och har det fungerat?

Social fobi har jag fått KBT för. Där ingick det ångest och stresshantering. Vi träffades en gång i veckan i grupp, hade övningar och olika mål vi försökte nå. jag lärde mig mycket under den tiden och jag tror vi höll på i över ett halvår och hade fortgått ännu längre om jag inte flyttat.

Jag förväntar mig att få kbt igen och för mig fungerade det bra att få verktyg till att kunna fixa (sig) själv. Den här gången hoppas jag på att få kbt för min add eller as-problematik. Det är lite svårt för mig att avgöra vad som är vad men den problematik jag har just nu är stress och intrycksrelaterat.

Lakrits skrev:Jag har gått i beteendeterapi för att få bukt med mina automatiska, negativa tankar (vilka är kopplade till min ångest till viss del). Duger det?

Och för att citera din dotter: Det är synd om människorna.

Absolut, har det fungerat?

Bjäbbmonstret skrev:Jag har inte AS men jag har tidigare fått intrycket att den stora svagheten med KBT är att metoden inte tar tillräckligt hänsyn till yttre förutsättningar, Om det inte handlar om situationer som du KAN lära dig bemästra antingen för att det faktiskt rör som om en reellt existerande fara (realångest) har kanske inte KBT så mycket att erbjuda? Om problemet i stället är att personen har AS som hindrar hantering av situationer så är ju inte heller ångesten primär utan sekundär i förhållande till grundproblemet och det borde ge upphov till liknande svårigheter när det gäller KBT: . Det vill säga att man kanske utgår från att det finns några slags låsningar som har helt andra grunder än man föreställer sig? Jag vet inte. Vad tror ni?

Håller med. För vår del, som vår kroppar tolkar omgivningen, så tror jag att många situationer ger realångest (bra ord, ska komma ihåg det), men inte för NT-personet. Då funkar ju inte KBT-tänket riktigt. Jag känner i alla fall att min kropp av ren instinkt får ångest av till synes ofarliga situationer, som i mataffären t.ex. Jag tänker ju inte att det är en farlig situation, men kroppen reagerar som att den är det.

indra76 skrev: Jag känner i alla fall att min kropp av ren instinkt får ångest av till synes ofarliga situationer, som i mataffären t.ex. Jag tänker ju inte att det är en farlig situation, men kroppen reagerar som att den är det.

Kom att tänka på en bok jag såg i kväll på bibblan, jag stod och läste på bokryggen och det handlade precis om det du skriver. Urtidsmänniskan var ständigt omgiven av faror och våra hjärnor anpassade sig efter det. Detta sitter i än idag - hjärnans grundfunktion är densamma - och därför måste vi lära om våra hjärnor idag. För att få reda på hur behöver man väl läsa boken.

Adlibris: Ångestfri : bli av med dina rädslor och fobier (Inbunden) av Robert Leahy (2010)

Det finns naturligtvis många andra böcker som handlar om eller tar upp just detta ämne, jag kommer bara just nu inte på någon specifik förutom denna.

Tack för tipset. Kan vara intressant att se vilka tankesätt de har kring rädslor som inte är befogade.

Fast jag håller nog fast vid att vi pga. hur vår hjärna fungerar har svårt att se vissa situationer som ofarliga, hur mycket vi än försöker omvärdera, detta eftersom det handlar om vår bristande förmåga att t.ex. sålla ljud. Och synintryck. Jag tror att det är därför jag blir stressad av att handla, det blir så MKT. Massa intryck, massa val som sla fattas och sen andra människor.

Men, som sagt jag ska kolla upp vilken teknik som används vid fobier och se om det kan vara användbart.

indra76 skrev:Tack för tipset. Kan vara intressant att se vilka tankesätt de har kring rädslor som inte är befogade.

Fast jag håller nog fast vid att vi pga. hur vår hjärna fungerar har svårt att se vissa situationer som ofarliga, hur myckwt vi än försöker omvärdera, detta eftersom det handlar om vår bristande förmåga att t.ex. sålla ljud. Och synintryck. Jag tror att det är därför jag blir stressad av att handla, det blir så MKT. Massa intryck, massa val som sla fattas och sen andra människor.

Men, som sagt jag ska kolla upp vilken teknik som används vid fobier och se om det kan vara användbart.

Om du tycker att världen är farlig borde du läsa David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land : Sverige och det nationella paniksyndromet (Pocket). Han försöker visa att världen inte alls är så farlig som vi tror. Visserligen vänder den sig inte speciellt till aspergare utan till vanliga svenskar. Men jag ser ingen anledning till att aspergare ska behöva gå omkring och vara mer rädda än andra, framförallt inte om det inte finns någon reell anledning ( vilket boken försöker påvisa) och framförallt inte när det finns hjälp även för aspergare, tror jag, att få (om man har tur) i form av KBT.

Varning för att den är väldigt omtumlande. Många saker man går och tror försöker han ställa på sin spets. Åtminstone var det så för mig. Jag blev helt som förbytt och kände mig helt odräglig mot omgivningen efter att jag läst den - nu har det dock lagt sig hoppas jag.

Nej, jag tror inte heller att KBT är relevant för Aspergare. Ungefär lika galet som att ge en astmatiker hostdämpande medel istället för astmabehandling.

I bästa fall kan KBT-människan vara ett bra bollplank för att ventilera sin ångest, men ofta kan många standardterapeuter ha en - ur våra ögon - mycket märklig inställning (typ jobba på det här ett par veckor så går det över sen).

Istället behöver man nog ha ett helt annat angreppssätt. T.ex. att med mediciner eller i vissa fall Mindfulness, dämpa allmän depressivitet. Därefter kan en duktig terapeut tillsammans med aspergaren rationellt samtala kring "onödig" ångest och på så sätt lyfta bort den.

Jag skulle tro - i vart fall är det så för mig - att det viktiga är alltid att bekämpa depressiviteten. Om man lyckas med det (oavsett medel) så blir ångest knappast något reellt problem.

Jag har provat och det funkade inte

Gick några gånger hos en psykolog med KBT inriktning. När jag började arbeta eftrer två års sjukskrivning för utmattningsdepression.
Men jag tror vi inte hade samma uppfattning om mina problem.
Det jag förstod han ville få mig att inse, var samma som min bisexuella hustru försökt i närmare 20 år, så den terapin gav mig ingen ting, utom insikten att psykologer är inte mycket att hänga i gran.
Min FD bisexuella hustru var också psykolog, så den yrkesgruppen känns inte aktuell för mig längre.
Men mina dåliga erfarenheter behöver inte betyda att alla psykologer har förutfattade meningar om vad deras terapi skall innebära.

indra76 skrev:Tack för tipset. Kan vara intressant att se vilka tankesätt de har kring rädslor som inte är befogade.

Fast jag håller nog fast vid att vi pga. hur vår hjärna fungerar har svårt att se vissa situationer som ofarliga, hur mycket vi än försöker omvärdera, detta eftersom det handlar om vår bristande förmåga att t.ex. sålla ljud. Och synintryck. Jag tror att det är därför jag blir stressad av att handla, det blir så MKT. Massa intryck, massa val som sla fattas och sen andra människor.

Men, som sagt jag ska kolla upp vilken teknik som används vid fobier och se om det kan vara användbart.

Själv har jag nästan alltid musik på när jag ska handla.