Känner mig så otroligt ensam, men då försöker folk faktiskt ta kontakt med mig. Men jag kan inte umgås med alla för jag blir så otroligt trött (beroende på vem jag umgås med)
Sen har jag verkligen kärat ner mig extremt mycket. Jag vet knappt ut eller in längre för allt jag kan tänka på är honom, men han vill bara vara vänner.
Jag går itu men kan inte sluta ha honom i mitt liv men det är jobbigt (ändå skönt) att ha honom i mitt liv.
Det är som om jag inte kan göra något (snarare vill) utan honom.
Min önskan är att han flyttar in på heltid för jag kan inte leva utan honom.
Blir ni andra lika extremt kära? Vad ska man göra åt saken?

Daisymae skrev:Sen har jag verkligen kärat ner mig extremt mycket. Jag vet knappt ut eller in längre för allt jag kan tänka på är honom, men han vill bara vara vänner.

Hva er det du savner da?

Daisymae skrev:Jag går itu men kan inte sluta ha honom i mitt liv men det är jobbigt (ändå skönt) att ha honom i mitt liv.

Hvorfor er det "jobbigt"?

Daisymae skrev:Det är som om jag inte kan göra något (snarare vill) utan honom.

Hvorfor vil du ikke det?

Daisymae skrev:Min önskan är att han flyttar in på heltid för jag kan inte leva utan honom.

Vil/kan han det da?

Daisymae skrev:Blir ni andra lika extremt kära? Vad ska man göra åt saken?

Du må finne ut eksakt hva som gjør at du er irritert over forholdet. Du må akseptere den relasjonen dere har eller avslutte vennskapet. Hvis du snakker om forelskelse eller har seksuell omgang vil vennskapet med stor sannsynlighet avsluttes når en av dere finner en kjæreste.

1.Jag har honom i mitt liv men jag saknar ändå att få ha honom "på riktigt" för då kanske jag kan våga mer utav det jag vill. (jag är en ganska blyg person som inte vågar göra saker förrän personen kan ge mig ett bevis på att han är "min" dåligt ordval!)

2.Det är jobbigt just för att jag vill mer medans han kan känna sig nöjd med att bara vara vänner, mina känslor tar över och gör det svårt för mig.

3.Även här vill jag tillägga att mina känslor just tar över.

4. Han vill inte det, och jag kan väl förstå det på ett vis (jag är ju kär i honom) men jag kan ändå inte sluta önska.

5. Om han skulle försvinna ut ur mitt liv så vet jag inte vad som händer, det är som om hela jag slutar fungera utan honom. (inte ens jag förstår mig på dom här extrema känslorna)

Daisymae skrev:1.Jag har honom i mitt liv men jag saknar ändå att få ha honom "på riktigt" för då kanske jag kan våga mer utav det jag vill. (jag är en ganska blyg person som inte vågar göra saker förrän personen kan ge mig ett bevis på att han är "min" dåligt ordval!)

Jeg forstår det, men hva eksakt skal til for at du føler du har ham "på riktigt" da? Er det sex du mener? En ring? Et løfte? Hva slags ting ønsker du å våge?

Daisymae skrev:2.Det är jobbigt just för att jag vill mer medans han kan känna sig nöjd med att bara vara vänner, mina känslor tar över och gör det svårt för mig.

3.Även här vill jag tillägga att mina känslor just tar över.

Ok, men hva er egentlig behovene som ikke dekkes?

Daisymae skrev:4. Han vill inte det, och jag kan väl förstå det på ett vis (jag är ju kär i honom) men jag kan ändå inte sluta önska.

Det var dumt. Hvor lenge har dere kjent hverandre før forelskelsen?

Daisymae skrev:5. Om han skulle försvinna ut ur mitt liv så vet jag inte vad som händer, det är som om hela jag slutar fungera utan honom. (inte ens jag förstår mig på dom här extrema känslorna)

Forelskelse kjennes slik. Det varer nok noen år hvis du holder kontakten, ellers går nok det meste gradvis over etter noen måneder.