Den här texten ramlade jag på och tyckte var intressant i det att den stämmer så dåligt med den verklighet jag upplevt, tyvärr. Läs så förstår ni nog hur jag tänker. A här på forumet tyckte att jag skulle be att få den klistrad. (Det är bra att ha paragrafer att åberopa om man blivit illa bemött, det är EN bra anledning att ha den klistrad, om inte annat.)

Texten här är en sammanfattning av en text på femtiotalet sidor. Lägger länk till pdf-filen också.

Väl bekomme, säger Er broschyr-månglare i sajbern!

http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... -110-6.htm

https://www.socialstyrelsen.se/globalas ... 071106.pdf

"Socialt arbete med personer med funktionshinder

Sammanfattning

De stora förändringar som har skett inom socialtjänsten medför att kraven på personalens kompetens behöver förtydligas. Socialtjänstlagen (2001:453) säger att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap 3§). I Lagen ( 1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade anges att det ska finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges (6§). Närmare preciseringar av vilken utbildning som behövs finns varken i lagarnas förarbeten eller i Socialstyrelsens allmänna råd.

Detta förslag till kompetensbeskrivning gäller socialt arbete med personer som har funktionshinder. Förslaget har fokus på handläggningsprocessen, samordning av genomförandet av insatserna och uppföljning. Även övergripande uppgifter som information och uppsökande verksamhet berörs eftersom det rör grupper som inte kan eller vill söka upp socialtjänsten. Förslaget tar sin utgångspunkt i att människor med funktionshinder som kommer i kontakt med socialtjänsten har rätt att ställa krav på den professionelles kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Det är även viktigt för anhörig och närstående att det stöd och de insatser som föreslås och genomförs vilar på en gedigen kunskapsgrund. Detta förslag är ett led i att förstärka och fördjupa kunskapsutveckling inom socialtjänsten genom att ange grundläggande krav på handläggarnas yrkeskunnande.

Kompetensbeskrivningen kan vara ett stöd i kommunernas kvalitetsarbete för att få rätt kompetens i organisationen och för att bedöma när grundutbildningen är tillräcklig och när vidareutbildningar behövs. Beskrivningen kan också vara ett underlag vid länsstyrelsernas och Socialstyrelsens tillsyn av socialtjänsten liksom för planering av grund- och vidareutbildningar vid universitet och högskolor. Ytterligare ett syfte är att ge underlag till allmänna råd.

Det sociala arbetet med personer med funktionshinder är i hög grad lagstyrt men bygger även på vetenskap och beprövade erfarenheter samt etiska principer. Socialtjänstlagen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade utgör grunden för handläggarens yrkesutövning även om flera andra lagar påverkar arbetet.

Förslaget till kompetensbeskrivning bygger på lagstiftning och andra rättsligt grundade dokument och på kunskaper från utvärdering, tillsyn och samlade erfarenheter från yrkesgruppen. Det är ett omfattande regelverk som styr verksamheten.

Även organisering av verksamheten påverkar arbetet. Det vanligaste är att handikappomsorgen är organiserad inom äldreomsorgen. Verksamheten för personer med psykiska funktionshinder uppvisar dock en splittrad bild. För den enskilde är det viktigt med en tydlig organisation för att inte behöva söka sig fram mellan olika avdelningar, enheter och handläggare. Detta är särskilt viktigt för personer med psykiska funktionshinder. För handläggaren kan organisationen vara viktig när det gäller att ha kollegor och arbetsledare som förstår det specifika i arbetet med personer med funktionshinder. En splittrad organisering av ansvaret för en målgrupp kan bidra till att målgruppen blir osynlig i kommunernas ledning och i olika styrdokument.

Det saknas i stort sett forskning om handläggningsprocessen, handläggarens yrkesutövning och kompetensbehov. De studier som finns visar en otydlig yrkesroll som ännu inte funnit sina former. T.ex. har handläggarna oklara roller när det gäller planering, samordning och uppföljning av insatser. Kommunerna strävar ofta efter att anställa socionomer som handläggare inom individ- och familjeomsorgen. Inom omsorgen om funktionshindrade är kravet på viss utbildning däremot inte lika uttalat.

Handläggarnas arbetsuppgifter är på många sätt samma som för handläggare inom övriga delar av socialtjänsten. Utmärkande för arbetet att bedöma behov och besluta om bistånd och insatser för personer med funktionshinder är bl.a. att handläggaren måste ha god kunskap om Socialtjänstlagen, SoL, och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och lagarnas relation till varandra. Andra särdrag är att det sällan handlar om tillfälliga insatser som kan upphöra. Behovet av stöd kan vara livslångt men stödet måste anpassas utifrån den enskildes ålder, situation m.m. Handläggaren arbetar också ofta med människor i olika åldrar.

Den aktuella lagstiftningen, resultaten från tillsyn, etiska principer samt den samlade erfarenhet från yrkesgruppen har vägts samman och utifrån detta har vi identifierat ett antal områden som har betydelse för handläggningsprocessen. Inom dessa områden ställs krav på handläggarnas teoretiska kunnande, praktiska färdigheter och förhållningssätt. Områdena är:

Kunskap om funktionshinder och dess konsekvenser
För att kunna bedöma behov hos människor med funktionshinder måste handläggaren ha grundläggande kunskap om funktionshinder; fysiska, vilket även inbegriper medicinska; psykiska och intellektuella. Vissa funktionshinder är synliga för omgivningen medan andra inte direkt kan ses men likväl medföra stora konsekvenser för den enskilde. Kunskapen om ett funktionshinders konsekvenser och om hur ett stöd på bästa sätt utformas utgör den specifika kompetensen inom handikappomsorgen. Ingående kunskap om alla slags funktionshinder är inte möjlig men kunskap om var fördjupad kunskap kan sökas är nödvändig. Kännedom om funktionshindrades levnadsförhållanden behövs. Kunskap om hur en person kan påverkas av att ha flera olika funktionshinder eller funktionshinder tillsammans med sociala problem är viktig. Även kunskap om krisreaktioner och reaktioner vid förlust av kroppsfunktioner och förmågor behövs.

Handläggaren behöver ha förståelse för det medicinska språket och kunskaper om hälso- och sjukvårdens organisation och uppdrag.

Kunskap om samhället, reformer och stödsystem
I den generella kunskapen om samhällets strukturer och utveckling ingår kunskap om betydelsen av att beakta olika perspektiv som kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning m.m. Kunskap om människors levnadsförhållanden behövs liksom kunskap om samhällets olika socialpolitiska stödsystem (socialförsäkring, arbetsmarknad, boende m.m.). För att sätta det individinriktade arbetet i ett sammanhang behöver handläggaren ha kunskap om handikapp- och psykiatrireformernas historia och intentioner. Handläggaren behöver kunna omsätta begreppen delaktighet, självbestämmande och tillänglighet i praktisk handling.

Kunskap om juridik
Handläggaren behöver god kunskap om relevanta lager – främst SoL, LSS och HSL - och dess förarbete, om lagarnas förhållande till varandra, samt om rättstillämpningen. Kunskaper om föreskrifter och allmänna råd inom området behövs också liksom reglerna om handläggning, dokumentation och kommunikation. Den juridiska kompetensen behöver kopplas till den professionella så att de rättsliga aspekterna kan relateras till det sociala arbetet.

Kunskap om utredning, bedömning och dokumentation
För att kunna göra en helhetsbedömning ska handläggen samla in, analysera och pröva information om den enskildes behov mot kriterierna för bistånd enligt SoL eller insatser enligt LSS. Ansökan eller begäran och ärendets komplexitet styr hur omfattande utredningen behöver vara. I handläggarens kompetens ingår att avgöra hur mycket information som behöver samlas in. Handläggaren behöver kunskaper om kartläggning, om behov och behovsbedömning, om hur man väljer, värderar och dokumenterar information. Handläggaren behöver också kunskaper om olika metoder i behovsanalys och utredningsmetodik, bl.a. systematiska bedömningsinstrument. Dessutom behöver handläggaren kunskaper om dokumentationstekniker som underlättar för personer som har svårt att uppfatta och tolka information. Särskild kunskap kan behövas för utredningar och bedömningar som rör barn och unga.

Kunskap om information och samtal
För att kunna informera och göra kvalificerade bedömningar behöver handläggaren kunna föra en dialog med den enskilde och i förekommande fall med dennes familj och/eller nätverk. Handläggaren behöver kunskaper i samtalsmetodik och om olika sorters samtal för att utreda, stödja, motivera eller informera enskilda, familjer eller grupper. Handläggaren behöver också kunskap om alternativa kommunikationsformer. Handläggaren behöver särskild kunskap för att kommunicera samtala med barn i olika åldrar.

Kunskap om samarbete och samordning
Behovet av samverkan och samarbete med enskildes behov i fokus mellan nätverk, olika myndigheter och yrkesgrupper är stort, både i myndighetsutövningen och i det faktiska utförandet. Handläggarna har ofta en viktig roll i det arbetet, liksom i samband med individuell plan och vårdplan varför det ställs stora krav på förmåga att samarbeta. Kunskaper om framgångsfaktorer och hinder för samverkan behövs.

Kunskap om insatser och genomförande
För att handläggaren på ett sakligt och trovärdigt sätt ska kunna beskriva och föreslå insatser för den enskilde behövs kunskaper om de verksamheter som finns att tillgå inom kommunen, hur de fungerar och vilka insatser som bäst kan svara mot den enskildes behov. Handläggaren behöver också ha kunskap om vilken service och stöd andra huvudmän och organisationer kan tillhandahålla. Handläggaren kan också behöva kunna handleda, stödja, motivera och instruera den personal som genomför insatser.

Kunskap om uppföljning, utvärdering och utveckling
Handläggaren behöver kunskap om metoder för uppföljning av de egna besluten för att garantera att den enskilde fått beslutade insatser och att insatserna fått önskade resultat. Bl.a. behövs kunskaper om hur man systematiserar och dokumenterar kommunala data. Handläggaren behöver kunna följa utvecklingen och forskningen inom sitt område och hålla sig informerad om förändringar i lagstiftning, rättspraxis och utvärderingsresultat.

Förhållningssätt och bemötande
Ett professionellt bemötande kännetecknas av förmåga att visa respekt, lyhördhet och empati. I det professionella förhållningssättet ingår även förmåga att vara tydlig, saklig och strukturerad. Hit räknas också förmåga att reflektera samt att kunna bemöta människor i kris, kunna hantera motstridiga intressen samt vara lyhörd även för anhörigas och närståendes behov av stöd. Handläggare behöver ha förståelse för det utanförskap och den utsatthet och diskriminering, som personer med funktionshinder kan ha erfarenhet av. Det är betydelsefullt att kontakt och tillit uppstår i mötet mellan den enskilde och handläggaren. Särskilda krav ställs på handläggarens förmåga när den enskilde inte själv kan eller har svårt att föra sin talan. Handläggaren måste då vara observant på att verkligen se till den enskildes bästa. I ett professionellt förhållningssätt ingår också att kunna bedöma när det egna kunnandet inte är tillräckligt och någon annan instans behöver kontaktas."


Socialt arbete med personer med funktionshinder
Dokumenttyp: Kunskapsöversikter
Språk: Svenska
Publiceringsår: 2007
Sidantal: 53
Formatkod: Kompendium
Pris inkl. moms: 76 kr
Artikelnummer: 2007-110-6