Detta inlägg skriver jag för en aspergare som inte har möjlighet att skriva detta själv.

Personen vill vara anonym och jag tänker använda namnet Anna.

Anna är 18 år och har diagnosen Asperger. Hon har varit mycket tillbaka dragen tills hon var runt 15. Sen var hon tvärt om. Vilket krockar med allt och alla pga hon inte vet hur hon ska vara .

Hon kunde inte bo hemma på grund av raseri utbrott som troligen byggde på rastlöshet och frustration att inte komma överens med världen. Hon hamnade till slut på ett behandlingshem för personer inom autismspectrumet. Hon är den enda med asperger där. Dom andra ligger inte på ett högfungerande plan.

Hon fick raseri utbrott och rymde i början för hon har svårt att anpassa sig till nya situationer och blir då väldigt ångestfull. Detta resulterade i att hon hamnade under LVU. Efter månader som gick så började hon vänja sig sakta och blev lite lugnare.

Hon fick börja på fontänhuset. Ett ställe för personer med psykiskt ohälsa att vara på och få kunna känna sig behövda och menningsfulla. Man får göra saker som att skriva en tidning eller ta hand om trädgården eller nåt annat .

Jag själv började på detta fontänhus samtidigt ungefär. Jag har Diagnosen ADHD och självdiagnostiserat mig själv med adhd/as.

Jag pratade mycket med henne och vi blev väldigt nära vänner.
Jag började umgås med henne på fritiden. Men det krockar med att då är hon inte på behandlingshemet så mycket och dom kan inte utreda henne nog för att veta om hon ska vara kvar länge eller kortare period.

Hon blir glad av att vara med mig och nedstämd av att vara på behandlingshemet där det ofta är raseri utbrott från andra som är där. Hon har själv hållt sig lung i månader nu.

Hon vill jätte gärna få jobba och kunna försörja sig själv och testa ha eget boende.

Behandlingshemet hon är på har naturligtviss svårt att lita på henne pga hennes reseri utbrott och rymanden i början. Men dom har tydligt sett hon är mycket mer lugnare nu. Hon har även fått testa vara i en test lägenhet en gång i veckan och har sköt det bra.

Hon bjöd ditt mig när hon hade lägenheten några timmar. Då fick hon reda på i efterhand att hon inte fick ha nån på besök. Hon blev straffad med att inte få testa lägenheten på 3 veckor. Kunde dom inte förklarat för henne vilka regler som gällde i lägenheten innan?

hur som helst.

På fonänhuset försöker dom hjälpa henne att komma till jobb. Hon får jobba i köket och hon är väldigt nöjd med det. Men problemet är att hon har väldigt svårt att vä'nta på svar från olika jobb eller myndigheter. Hon blir väldigt ångestfull och nojig.
Hon tar även saker väldigt bokstavligt .

När dom på fontänhuset har sagt dom ska hjälpa henne och sagt hon kan jobba i köket som om det vore ett riktigt jobb. Hon har svårt att känna det är på riktigt för det är det ju inte. men Hon diskar och står i kassan på fontänhuset och lite annat och gör det mer plikt troget än dom flesta andra. Hon drar det åt andra hållet. Om nån annan vill diska så blir hon irriterad för det är henne uppgift. Inte så flexibelt. Hon är väldigt noga med saker på det sättet.

Problemet är att hon har som sagt svårt att vänta på besked. När hon blir nojig och ångestfull så springer hon iväg och ringer alla möjliga ställen och flippar ut. Detta resulterar i att hon misslyckas gång på gång att sköta dom uppgifter hon fått.

Dom förstår inte hur hon fungerar. Hur gärna hon än vill vara duktigt. Så klarar hon inte av att inte få klara besked och instruktioner. Och då blir det missförstånd och hon får skit för det.

När dom på fontänhuset pratar med henne så pratar dom till henne som hon fungerar precis som alla andra. Dom mennar nog väl men det skär sig med hur hon fungerar ju. Dom pratar även nedlåtande till henne. Så fort hon försöker förklara att hon inte kan göra det på det sättet som dom vill, så säger dom att hon måste minsan lära sig det. Krockar med hennes asperger liksom. Hon kan säkert göra det dom vill. Men måste få göra det på sitt sätt och under rätt omständigheter.


Detta ger henne gång på gång dåliga besked. Hon blir väldigt nerstämd.

Hon har nu svårt att lita på folk och prata med dom. Den enda utanför behandlingshemet som hon litar på är mig och hennes mamma.

Nån som har tips på hur man kan ta sig igenom att vänta på besked eller att hur man kan försöka få sysselsättning / jobb / praktik när man har den form av svårigheter som just asperger skapar.

Hon har kontakt med soc, kommunen, och sitt behandlingshem. Men pga dom inte kan ge henne raka och snabba besked så nojar hon sönder chanserna. Hon är ju jätte duktig på det hon vill . som att stå i kassa eller diska. Eller mode och kläder som är henne special intresse.

Alla former av tips / erfarenheter mottages .

Hon känner sig som hon är helt ensam mot världen med den typ av problematik hon har.

Detta inlägg kanske blir lite långt men vill förklara lite för att dom som svara ska ha lite kött på benen liksom. Fråga om ni undrar nåt mer.

Det handlar alltså om alldeles för många inblandade som inte förstår sig på Asperger och "Anna".

Det som behövs verkar väl då vara lite officiella kontakter från någon av intresseorganisationerna och dess sakkunniga. OA torde vara särklassigt närmast att nå - PM:a swdnrls här på forumet eller skicka ett mail till rattssakerhet@aspergare.org så kan vår rättssäkerhetsgrupp träda in och titta på det här.

pappan skrev:Nån som har tips på hur man kan ta sig igenom att vänta på besked eller att hur man kan försöka få sysselsättning / jobb / praktik när man har den form av svårigheter som just asperger skapar.

Hon har kontakt med soc, kommunen, och sitt behandlingshem.

Hon ska ha aktivitetsersättning på 100% från Försäkringskassan samt LSS-insatser (egen lägenhet i bostödsgrupp och dagligverksamhet som kan vara hjälp att söka praktikplats).

Jag tror verkligen att Anna skulle må mycket bättre i en egen lägenhet (som inte har några besöksbegränsningar) och att hon har en egen ekonomi (som en godman kan hjälpa till med). Behandlingshem är en temporär nödlösning.

Just nu söker jag praktikplats som är aspergeranpassad genom dagligverksamhet på Misa (som är anställda av kommunen genom LSS). Finns även folk på arbetsförmedlingen som jobbar med folk med funktionsnedsättningar.

Angående praktikplats för asperger. Jag har själv fått en praktikplats som verkar vara aspergeranpassad. Jag ska jobba med dataregistrering. Jag kommer ha eget rum och självständiga arbetsuppgifter. Jobba 6 timmar per dag och få 6000 i månaden som aktivitetsersättning. Har två veckors praktik som kan förlängas till 3 månader via något som kallas lyftet. Det är AF som fixat det. Personen som fixat det tror jag jobbar med folk som har funktionsnedsättning. Men jag vet inte om han fixat det till mig pga det. Kanske hjälpte de mig för att jag har helt utan ersättning.

outzaidur skrev:

pappan skrev:Nån som har tips på hur man kan ta sig igenom att vänta på besked eller att hur man kan försöka få sysselsättning / jobb / praktik när man har den form av svårigheter som just asperger skapar.

Hon har kontakt med soc, kommunen, och sitt behandlingshem.

Hon ska ha aktivitetsersättning på 100% från Försäkringskassan samt LSS-insatser (egen lägenhet i bostödsgrupp och dagligverksamhet som kan vara hjälp att söka praktikplats).

Jag tror verkligen att Anna skulle må mycket bättre i en egen lägenhet (som inte har några besöksbegränsningar) och att hon har en egen ekonomi (som en godman kan hjälpa till med). Behandlingshem är en temporär nödlösning.

Just nu söker jag praktikplats som är aspergeranpassad genom dagligverksamhet på Misa (som är anställda av kommunen genom LSS). Finns även folk på arbetsförmedlingen som jobbar med folk med funktionsnedsättningar.

himmla intressant . Vad som får mig att fundera är i hur mycket hon har att säga i allt detta här? Hur mycket kan hon kräva. Vem bestämmer igentligen på riktigt om hon ska vara på behandlingshemet eller bo i egen lägenhet och få aktivitets ersättning?

Hon har framfört dessa önskemål till soc tror jag.. men är kanske försäkrings kassan hon ska tala med? Behandlingshemet håller på att göra nån form av utredning på henne om "hon fungerar bra nog att få testa bo i egen lägenhet" men är det igentligen deras sak att avgöra?

edit

pappan skrev:Hur mycket kan hon kräva. Vem bestämmer igentligen på riktigt

Hon kan kräva allt detta och det är hennes psykolog/läkare som via intyg till försäkringskassan som bestämmer det. Därför är det viktigt med bra läkare.

I princip kan hon väl inte hållas kvar på behandlingshemmet mot sin vilja om hon inte bedöms som en fara för sig själv eller andra. Om hon däremot skadar sig själv under sina utbrott kan det bli svårare att få ut henne, och då kanske hon egentligen inte borde bo själv heller. Det är många variabler inblandade, men det verkar tydligt att hon behöver behandlare som förstår AS bättre än vad hon har nu.

Angelic Fruitcake skrev: en fara för sig själv eller andra. Om hon däremot skadar sig själv

Japp, så länge hon är omyndigförklarad av LVU så har hon väldigt få möjligheter att gå vidare i livet. Och det bli som sagt en ond cirkel när hon är på ett hem, ansöker om att få komma ut, får negativt besked, skadar sig själv på grund av detta? och LVU förlängs.

Jag kommer ihåg när jag kom ut och blev av med LVU. Det var mina föräldrar som slog bakut när läkaren ville ge ECT och ansökte om allt det ovannämnda samt att upphäva LVU och ge mig förmyndare istället (då hamnar ansvaret där istället). Min LSS handläggare Stig Jönsson (som jag ska träffa klockan 14 idag!) gick med på alla krav rakt av. I och med att kommunen betalar för min lägenhet (i första hand) hade också kommunen ett intresse av att FK godkände aktivitets ersättning (så att jag kan betala i andra hand).

Det är väl egentligen det bästa tipset jag kan ge, få myndigheterna att jobba mot varandra och med varandra samtidigt!

outzaidur: Att kunna manövrera systemet kräver nästan en mastersexamen i speciallogik och byråkrati. Bra att du kom ut.

Jag roddar i en annan del av systemet för mitt barn, med resurs, förskoleplaner, autismcentrum, försäkringskassan, specialskola, resursstöd inom kommunen etc. Jag skulle behöva en sekreterare tror jag.

Angelic Fruitcake skrev:Jag skulle behöva en sekreterare tror jag.

Då kan jag rekommendera den här kvinnan vid namn Ulla. Mycket kompetent sekreterare från Ungern!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=2GplSKZbGsU[/youtube]

För dom som vill ha allsång så har jag låttexten till Ulla Bella här:

Nej, direktör’n är inte inne, han är väldigt sällan här
men kommer möjligtvis tillbaka om en stund ungefär
du kanske undrar hur det kommer sej att världen består
trots alla försigkomna gubbar som ingenting förmår

Jo, bak varje direktör och chef och president
som du hittar uti maktens korridor, om du förstår
så döljer sig en kvinna och hon vet alltid bäst
och jag ska säga dej, det gäller såväl öst som väst

Jag kan tyda diagram och jag kan skicka telegram
skriva brev till myndigheterna som aldrig kommer fram
och data kan jag också, det ligger ju i tiden
och pratar gör jag fint för min röst är len som siden

Jag behärskar fjorton språk och talar elva dialekter
Yes Sir, Oui Monsieur, Jawohl Herr Direktör
ja, med tungan rätt i mun och gutturala bieffekter
så går samtalet galant utan tolk eller parlör

Du blir var firmas fall till slut, Ulla-Bella
Ingen direktör står pall, står ut, med dej

Jag kan prata telefon, jag kan skriva skrivmaskin
jag kan underteckna papper för min handstil är så fin
jag kan öppna skrivbordslådor, vässa pennor, trycka knappar
jag kan vattna blomsterlådor och sortera chefens lappar

Jag kan slå i katalogen hitta rätt bland alla nummer
jag kan såga ved med sågen, jag kan tillreda en hummer
jag kan sprätta brev med fingrarna och läsa mellan rader
öppna fönstret på kontoret om det blir för många grader

Du blir var firmas fall. . .

Jag kan allt och lite till, dessutom mycket annat
ja, jag är mycket duktig, även mycket meriterad
en väldig massa jobb det har jag haft för stup i kvarten
får jag byta plats när chefen min blir alltför irriterad

Men att hoppa upp i knät på en lönnfet direktör
skulle faktiskt aldrig falla Ulla-Bella in
Nej, i så fall ska det va’ en riktigt vältränad charmör
gärna nyskild miljonär med egen flygmaskin

Fast jag har knappast lust att skaffa make, barn och hus
nej, mitt jobb är alltför kärt, faktiskt alltför mycket värt
att vara sekreterare är inget liv i sus och dus
kan inte sitta på min stjärt, jag måste vara på alerten

Leda allsång på pianot när vi har vår firmafest
spela trummor och trombon och saxofon och grammofon
och sist men inte minst det som jag kan allra bäst
just att prata strunt med folk i telefon: HALLÅ!

Pratat med Anna nu och fått mer info om vad som sker med situationen.

Socialen och LSS har ett samarbete som säger att om hon sköter sig i 6 månader kommer dom hjälpa henne med boende och häva lvu. Dom har redan märkt hon sköter sig mycket bättre och tror hon kan fixa detta .

En LSS handläggare ska kolla upp om det finns praktik som typ äldervård eller nåt sånt. Anna har testat det innan och det funkade över sommaren då.

Hon har pratat med kontakt person och personalen på sitt boende igår. Dom har sagt dom förstår hon har svårt med situationen och väntan på svar.

jag var med henne på fontänhuset och pratade med dom som är där. jag började förklara sedan fyllde Anna i hur hon kände och dom försökte förstå så gott dom kunde. Kändes lite lättare iaf.

Så får se hur det hela utvecklar sig antar jag. ser inte ut som man har så mycket val.

pappan skrev:ser inte ut som man har så mycket val.

Precis, med LVU har man inte mycket val än att bita ihop. Men hennes vårdhavare (föräldrar) kan häva LVU om det skulle vara av intresse.

Måste förtydliga att smilyn var till outzaidurs inlägg. Bra nyheter om din vän, eller?

outzaidur skrev:

Angelic Fruitcake skrev: en fara för sig själv eller andra. Om hon däremot skadar sig själv

Japp, så länge hon är omyndigförklarad av LVU så har hon väldigt få möjligheter att gå vidare i livet. Och det bli som sagt en ond cirkel när hon är på ett hem, ansöker om att få komma ut, får negativt besked, skadar sig själv på grund av detta? och LVU förlängs.

Jag kommer ihåg när jag kom ut och blev av med LVU. Det var mina föräldrar som slog bakut när läkaren ville ge ECT och ansökte om allt det ovannämnda samt att upphäva LVU och ge mig förmyndare istället (då hamnar ansvaret där istället). Min LSS handläggare Stig Jönsson (som jag ska träffa klockan 14 idag!) gick med på alla krav rakt av. I och med att kommunen betalar för min lägenhet (i första hand) hade också kommunen ett intresse av att FK godkände aktivitets ersättning (så att jag kan betala i andra hand).

Det är väl egentligen det bästa tipset jag kan ge, få myndigheterna att jobba mot varandra och med varandra samtidigt!

Låter som rena mardrömmen det där med ECT under förmyndare.

Det är illa att de villkorar med något slags "om hon sköter sig", dock. Hennes problem med vad de kallar att "sköta sig" är yttringar av hennes funktionsnedsättning och får inte användas till att motivera tvångsvård eller på något annat sätt villkora rätten att få hjälp eller inte. Det har slagits fast i en prejudicerande dom i Regeringsrätten i mars i år.

Hon borde vad jag kan se alltså inte ens ha något LVU på sig, det finns ju inget som tyder på något annat än att det är hennes drag av hennes funktionsnedsättning som missuppfattats, och att det är det hon fått LVU på sig för.

Det är just detta regeringsrättsdomen från mars har gjort fullkomligt klart, att det inte är meningen med LVU att tvångsvård ska sättas in motiverat med sådana beteenden som är uppenbara drag av en diagnosticerad funktionsnedsättning man har.

Eller domarna, ser nu på Regeringsrättens hemsida att man slog fast detta i två liknande domar samma dag.

Och 18 var hon ju fyllda, så hon är ju själv myndig. Ett LVU-beslut innebär inte något slag omyndighetsförklaring och gör någon annan till vårdnadshavare.

Allt borde således överklagas, med hänvisning till Regeringsrättens dom [url=http://www.regeringsratten.se/Domstolar/regeringsratten/Avgöranden/2010/Mars/146-09.pdf]146-09[/url] och [url=http://www.regeringsratten.se/Domstolar/regeringsratten/Avgöranden/2010/Mars/8480-08.pdf]8480-08[/url].

Regeringsrätten skrev:Av vad som anförts i det föregående framgår att en ungdom som lider av en psykisk störning inte enbart av det skälet får bli föremål för vård enligt LVU. För att sådan vård ska bli aktuell krävs, i de s.k. beteendefallen, att personen i fråga missbrukar eller bedriver brottslig verksamhet eller, såvitt nu är av intresse, uppvisar något annat socialt nedbrytande beteende. Om någon av dessa situationer är för handen kan LVU på samma sätt som gäller andra ungdomar komma i fråga.
Att det finns en psykiatrisk grundproblematik utgör alltså inget hinder mot att tillämpa LVU men är inte heller en tillräcklig förutsättning.

Enligt Regeringsrättens mening följer av vad som nu sagts att ett beteende som närmast kan betraktas som symtom på en psykisk störning inte utgör ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § LVU. I annat fall skulle själva störningen i realiteten tillåtas ligga till grund för ett beslut om LVU vilket, som framgått ovan, inte är avsikten med lagen. För att ett visst beteende ska karakteriseras som ett socialt nedbrytande beteende i LVU:s mening bör krävas att det inte framstår som ett uttryck för den psykiska störningen utan i princip lika väl kan iakttas hos någon utan ett sådant funktionshinder.

(Mina kursiveringar.)

Det låter verkligen inte som om hennes problematik och hennes fal är "värre" eller "grövre" än de fall som beskrivs i de två aktuella domarna. Om det är precis som du skriver är det ju bara en väldigt typisk Asperger-tjej som varit inbunden och nu har slagit över i utagerande i stället just för att det skär sig i kontakten med omvärlden. Solklar yttring av själva funktionsnedsättningen, således.

helt rätt Pemer, jag blandade ihop det med LPT. my bad!

Tydligen fick hon lvu på sig för hon rymt 3 gånger i rad utan att dom vetat vad hon tagit vägen. Då så var dom rädda hon skulle skada sig för dom visste ju inte vart hon var eller gjorde. LVU innebär att om hon rymmer är det polisens ansvar att söka upp henne och inte behandlingshemet. det blir bra lösning tyckte dom.

detta är så som anna uppfattat varför hon har lvu iaf

Men än bättre lösning om de sätter sig in i hennes problematik och behandlar henne utifrån sådan förståelse. Det borde säkert prövas rättsligt om det håller ordentligt.

Rymningarna har ju berott på att hon har upplevt ett tvång, som har varit otillbörligt. Frivilliga uppgörelser utifrån kunskap och förståelse från första början, så hade hon inte känt behov av att rymma.

Hon har en funktionsnedsättning och är beroende av ett bemötande som sker utifrån förståelse för funktionsnedsättningen. Det är det hon inte har fått, och det är det som förvärrat läget.

Det är just sådana här processer som blir följden när beslut tas utan kunskap om våra diagnoser. Ytterst just för att okunskapen klampade in på banan från början.

Ett sätt att påverka en sådan här situation är att visa att det finns folk som vet om det och ifrågasätter det och sedan presentera en lösning som verkligen är bra för henne och som inte kommer att skada deras rykte och deras verksamhet.

Ta´re nu lugnt allihopa ...
Jag kliver in i det här ärendet om de vill eftersom de finns i närheten.
Det är inte så enkelt som en del som skriver i tråden tror, utan här krävs mycket jobb av olika slag för att komma rätt i fallet.