DV känns förnedrande
84 inlägg
• Sida 4 av 4 • 1, 2, 3, 4
DV känns förnedrande
Eftersom andra hade praktiker där så ville jag också ha det och de va också syftet till varför jag var där för jag ville komma ut till en praktik. Personalen sa bara att de inte hittade praktiker och att praktikplatserna inte svarade när de ringde eller mailade och så. För övrigt tyckte jag personalen inte var speciellt bra, visst var de trevliga och så men själva verksamheten kändes lite oplanerad men de kan ju bero på att de som var där behövde bara det sociala och de blev ju behandlade då på sådant sätt att de behövde mer stöd och hjälp.
Folk kunde komma och gå som de ville, de kändes mer som ett fritids om jag ska vara helt ärlig. Så de som hade praktiker de var ju väldigt sällan där. De som var där de var ju de som bland annat trodde på spöken och sådana saker så jag som är ”normal ” passade ju inte in där. De hade för stora problem så jag ville ju inte umgås med någon där tillslut
Folk kunde komma och gå som de ville, de kändes mer som ett fritids om jag ska vara helt ärlig. Så de som hade praktiker de var ju väldigt sällan där. De som var där de var ju de som bland annat trodde på spöken och sådana saker så jag som är ”normal ” passade ju inte in där. De hade för stora problem så jag ville ju inte umgås med någon där tillslut
DV känns förnedrande
Hade du önskemål om någon praktikplats inom något speciellt arbetsområde/yrke som du fick uttrycka?
DV känns förnedrande
De sa att de skulle sköta allt så jag litade på det. Man jobbade ju med olika saker där också men det var mer individuellt eftersom man låg på olika nivåer i olika saker. Man jobbade ju i sin egen takt. Detta var 2015 efter att jag hade tagit studenten året innan, så de är ju längesen. Jag kommer bara ihåg att de inte hände något och att jag var kvar där i 6 månader innan jag bytte till en annan DV som jag går på idag och där har jag fått många praktik platser enorm en jobb coach. Den är också seriösare.
DV känns förnedrande
Vet inte om jag skulle använda ordet "förnedrande" för daglig verksamhet på min ort. Jag tycker att de jag har träffat ur personalen har varit trevliga och behandlat högfungerande autister som vuxna. Å andra sidan har jag bara testat en av DV:s verksamheter - det kanske är sämre på andra avdelningar.
Däremot tycker jag att de verksamheter som erbjuds är alldeles för snäva med sina inriktningar. I princip alla är olika typer av fysiskt arbete som gräsklippning, städning, tvätt på något äldreboende, vika kläder i butiker, sitta och brodera, m.m. Jag sysslar framförallt med paketering även om det är lite variation i arbetsuppgifterna från gång till gång. Väldigt monotont arbete där jag inte får använda huvudet alls. Jag antar att verksamheterna framförallt är tänkta att passa de med lågfungerande autism, och att de helt enkelt glömt bort oss högfungerande (eller inte prioriterar oss).
Problemet är att jag är mycket mer teoretiskt lagd och inte får ut någonting av kroppsligt arbete, dessutom har jag kass finmotorik och klarar helt enkelt inte av småplotter rent fysiskt. Det känns nedslående varje gång jag är på DV och sitter och kämpar med att öppna en plastpåse eller montera ihop något objekt i 5-10 minuter för att mina fingrar inte gör det som hjärnan vill.
(Jag vet inte om någon annan här har motoriska problem, har inte hört någon nämna det i alla fall, men det är ungefär som att sakna känsel i händerna trots att jag har det. Jag har noll koll på var jag befinner mig i tid och rum, det känns som att kroppen laggar efter när hjärnan säger att si eller så ska göras på ett viss sätt. Jag kan enkelt "se" framför mig hur jag t ex. ska knyta mina skor, så jag vet ju hur man gör det, men så fort jag börjar göra någonting fysiskt är det som om kunskapen bara försvinner.)
På min ort finns det inte en enda verksamhet som riktar in sig på mer teoretiska och intellektuella arbetsuppgifter. I Stockholm, till exempel, har jag förstått att man kan syssla med programmering eller som webbskribent, vilket vore kul och skulle passa mig mycket bättre. På min ort har de en gång i tiden (innan jag började på DV) erbjudit en plats på ett litet onlinemagasin, men det lades ner pga pengabrist. Nu ska kommunen spara pengar igen, och återigen pratar de om att dra ner på t ex. daglig verksamhet, så jag tvivlar på att de kommer att starta upp nya verksamheter inom den närmaste tiden.
Jag har ju rent teoretiskt möjligheten att få en företagsplats. Men även där är det så att de platser som har arbetsuppgifter som säkert skulle passa mig (t ex. tidningar och annonsblad) använder sig av öppna kontorslandskap, vilket är en mardröm med tanke på mina sensoriska och sociala problem. Utbudet är inte så stort heller, eftersom jag bor på en hyfsat liten ort.
Jag känner mig därför fångad på min dagliga verksamhet. Jag vill ju ha en meningsfull sysselsättning på dagarna, men är fast i de mest tråkiga uppgifter. Ibland överväger jag att sluta helt, men det känns som att jag då bara ger upp och så är jag rädd för att FK och psyk ska se det som att jag är lat och manipulativ som vill ha gratis pengar utan att "arbeta" för dem. Men jag känner att jag mest mår psykiskt dåligt av min DV, eftersom jag blir ständigt påmind om vad jag inte klarar av. Det hjälper inte att min handledare har gett upp också; hon säger att de inte kan erbjuda någon verksamhet eller praktik som fungerar med mina svårigheter.
Däremot tycker jag att de verksamheter som erbjuds är alldeles för snäva med sina inriktningar. I princip alla är olika typer av fysiskt arbete som gräsklippning, städning, tvätt på något äldreboende, vika kläder i butiker, sitta och brodera, m.m. Jag sysslar framförallt med paketering även om det är lite variation i arbetsuppgifterna från gång till gång. Väldigt monotont arbete där jag inte får använda huvudet alls. Jag antar att verksamheterna framförallt är tänkta att passa de med lågfungerande autism, och att de helt enkelt glömt bort oss högfungerande (eller inte prioriterar oss).
Problemet är att jag är mycket mer teoretiskt lagd och inte får ut någonting av kroppsligt arbete, dessutom har jag kass finmotorik och klarar helt enkelt inte av småplotter rent fysiskt. Det känns nedslående varje gång jag är på DV och sitter och kämpar med att öppna en plastpåse eller montera ihop något objekt i 5-10 minuter för att mina fingrar inte gör det som hjärnan vill.
(Jag vet inte om någon annan här har motoriska problem, har inte hört någon nämna det i alla fall, men det är ungefär som att sakna känsel i händerna trots att jag har det. Jag har noll koll på var jag befinner mig i tid och rum, det känns som att kroppen laggar efter när hjärnan säger att si eller så ska göras på ett viss sätt. Jag kan enkelt "se" framför mig hur jag t ex. ska knyta mina skor, så jag vet ju hur man gör det, men så fort jag börjar göra någonting fysiskt är det som om kunskapen bara försvinner.)
På min ort finns det inte en enda verksamhet som riktar in sig på mer teoretiska och intellektuella arbetsuppgifter. I Stockholm, till exempel, har jag förstått att man kan syssla med programmering eller som webbskribent, vilket vore kul och skulle passa mig mycket bättre. På min ort har de en gång i tiden (innan jag började på DV) erbjudit en plats på ett litet onlinemagasin, men det lades ner pga pengabrist. Nu ska kommunen spara pengar igen, och återigen pratar de om att dra ner på t ex. daglig verksamhet, så jag tvivlar på att de kommer att starta upp nya verksamheter inom den närmaste tiden.
Jag har ju rent teoretiskt möjligheten att få en företagsplats. Men även där är det så att de platser som har arbetsuppgifter som säkert skulle passa mig (t ex. tidningar och annonsblad) använder sig av öppna kontorslandskap, vilket är en mardröm med tanke på mina sensoriska och sociala problem. Utbudet är inte så stort heller, eftersom jag bor på en hyfsat liten ort.
Jag känner mig därför fångad på min dagliga verksamhet. Jag vill ju ha en meningsfull sysselsättning på dagarna, men är fast i de mest tråkiga uppgifter. Ibland överväger jag att sluta helt, men det känns som att jag då bara ger upp och så är jag rädd för att FK och psyk ska se det som att jag är lat och manipulativ som vill ha gratis pengar utan att "arbeta" för dem. Men jag känner att jag mest mår psykiskt dåligt av min DV, eftersom jag blir ständigt påmind om vad jag inte klarar av. Det hjälper inte att min handledare har gett upp också; hon säger att de inte kan erbjuda någon verksamhet eller praktik som fungerar med mina svårigheter.
Spoiler: visa
- Grönt Äpple
- Inlägg: 84
- Anslöt: 2019-06-29
DV känns förnedrande
Grönt Äpple skrev:Problemet är att jag är mycket mer teoretiskt lagd och inte får ut någonting av kroppsligt arbete, dessutom har jag kass finmotorik och klarar helt enkelt inte av småplotter rent fysiskt. Det känns nedslående varje gång jag är på DV och sitter och kämpar med att öppna en plastpåse eller montera ihop något objekt i 5-10 minuter för att mina fingrar inte gör det som hjärnan vill.
Tycker jag ser detta hela tiden. Teoretiskt lagda personer ska praktisera på ställen där man måste vara praktiskt lagd. För de antar att om man inte kan ha ett vanligt jobb så är man nog mer praktiskt lagd, så får man göra saker som är skitsvårt för en. Fattar inte logiken. Men de tror att de erbjuder en något enkelt.
DV känns förnedrande
Tror det beror på att DV från början var till för begåvningshandikappade, sådana som hade svårt att ens klara av skolan.
Men visst får man jobba upp till 5 timmar i veckan, även om man har 100% sjukersättning.
Moderator: Diskussionen om sjukersättning har flyttats hit.
Men visst får man jobba upp till 5 timmar i veckan, även om man har 100% sjukersättning.
Moderator: Diskussionen om sjukersättning har flyttats hit.
DV känns förnedrande
Om DV inte känns bra kolla gärna min nya hemsida Ogräsexperten!
https://frippesrunning.blogspot.com/
Okej den heter visst frippes running men det får jag ändra när jag kommer på hur man gör och orkar göra det!
Tänkte mig att anställa personer med psykisk ohälsa när jag får in tillräckligt med pengar och jobb för att ha anställda.
Så ha koll på den sidan och kontakta mig via den om ni vill ha ett jobb i framtiden!
Det här kan ta lite tid men genom att hålla sig uppdaterad på sidan så ser ni mina framsteg!
https://frippesrunning.blogspot.com/
Okej den heter visst frippes running men det får jag ändra när jag kommer på hur man gör och orkar göra det!
Tänkte mig att anställa personer med psykisk ohälsa när jag får in tillräckligt med pengar och jobb för att ha anställda.
Så ha koll på den sidan och kontakta mig via den om ni vill ha ett jobb i framtiden!
Det här kan ta lite tid men genom att hålla sig uppdaterad på sidan så ser ni mina framsteg!
DV känns förnedrande
Simpan27 skrev:Hejsan
Kan ni ibland känna att folk behandlar er som små barn. Att ni inte är vuxna? Jag tänker främst på det jobb jag har nu. Går på DV sedan sommaren 2017 och jag tycker det är hemskt att bara jobba för 6 kr varje dag. Kan ni inte känna att DV är som vuxendagis?
På min DV jobbar vi knappt. Utan vi jobbar bara på förmiddagen sedan eftermiddagen så sitter vi bara med våra mobiler från kl halv elva till två. Och en sitter och sover hela tiden. Ska DV vara så slappt?
vad glad att du inte blir tvungen att jobba hårt utan lön då.!
när jag arbetade där så jobbade jag 6 timmar per dag och tog bussen ditt varje morgon och eftmiddag hem.
https://nytida.se/verksamheter/smedjan/
när jag jobbade åt dem så fick inga pengar alls utan jobbade gratis.
https://nytida.se/verksamheter/bruket/
så skall det inte heller vara.
DV känns förnedrande
Jag hade samma problem med min förra DV, jag var där och gjorde egentligen ingenting, jag var där och träffade folk som hade diagnoser, däremot så var de bara de som hade väldigt grava diagnoser som var där, de som hade lättare diagnoser var ju ute på praktiker så jag satt fast på DVn i 6 månader. De hittade ingen praktik åt mig vilket är väldigt skumt tycker jag, sedan sa det bara åt mig att göra olika saker kändes det som, de andra satt ju bara och slappade. Jag tyckte inte alla var delaktiga när de frågade om man kunde göra det eller det, jag skulle göra det mesta själv. Förmodligen för att de trodde att jag inte hade en sån grav diagnos men ändå. Jag kände mest, varför hjälper inte någon annan till ?
Nu på den DVn jag är på nu enbart för att träffa min jobbcoach som hjälper mig med praktikplatser, så har jag ju praktiserat en hel del. Här verkar det iaf gå framåt så att säga. Vet inte vad för utbildning de andra hade eller så, kändes iaf som en fritidsgård på den dVn jag var på först. Som jag vart felplacerad på.
Nu på den DVn jag är på nu enbart för att träffa min jobbcoach som hjälper mig med praktikplatser, så har jag ju praktiserat en hel del. Här verkar det iaf gå framåt så att säga. Vet inte vad för utbildning de andra hade eller så, kändes iaf som en fritidsgård på den dVn jag var på först. Som jag vart felplacerad på.
DV känns förnedrande
Liljan skrev:Heidi79 skrev: Alla mina tre DV varit vuxen dagisar.. Enligt mamma man får göra meriter vill behanlas vuxen. å tydligen inte ja gör. Å har frågad vilka meriter.. men e visst hemlis for inte får veta
Daglig verksamhet ger inga meriter, det är en sysselsättning man har för sin egen skull för att få komma och träffa folk och vara en del av ett sammanhang, det leder ingenstans varken till jobb eller till något annat.
Jag fick ju reda på det genom att jag satt fast där i 6 månader. Jag skulle egentligen ut på praktik och det var anledningen till varför jag var där främst, sedan tyckte ju jag det var kul att träffa människor men det visade ju sig att de hade väldigt grava diagnoser jämfört med mig, så våra personligheter och diagnoser krockade lite då vi var så olika både med diagnoserna och svårigheterna.
DV känns förnedrande
Så olika DV är mellan kommuner. Här får man inte ha intern DV om man har normal intelligens. Eventuellt kan man göra undantag om man har social fobi och man klarar en intern grupp men inte en extern DV som är som en riktig praktik. Tror vi har två interna grupper på hela stan.
Återgå till Studier och arbetsliv