Dubbelt Utanförskap/Född på fel planet

av **Ganesh** » 2007-12-28 0:44:11

Jag tror inte att någon EGENTLIGEN föredrar ensamhet. Det är klart att man ofta kan vilja vara ifred. Eller inte bli störd eller når sånt. Jag tror snarare att många av oss drar oss tillbaka från umgänge därför att det på ett eller annat sätt är kolossalt besvärligt. Det betyder rimligen att vi hamnar i ensamhet, inte för att det i sig är så väldigt tilltalande, utan för att alternativet, att umgänge med andra är så besvärligt.

Därför tror jag att de av oss som säger att de valt ensamhet egentligen borde säga att de valt bort umgänge med andra. Och att det inte alltid är riktigt frivilligt.
Jag skulle till exempel vilja ha kakan och äta den. Umgås mycket med andra utan att det är besvärligt.

av **Aspergerkille** » 2007-12-28 0:53:20

Tonzon skrev:Det är lite som ensamhet. Man kan känna sig ensam när man är själv. Men också ensam när man är med andra.
Ibland får jag en kännsla av att vara helt ensam. Det finns ingen som jag, som skulle förstå mig som jag vill.

Utanförskap är lite ett skydd. Om en grupp sårar en, så är man skyddad i sin egen grupp.

Jag har länge kännt det som man är född under fel tid. Slutet av 1800 talet skulle ha passat mig bättre. Då fanns det utrymme för en outsider med den tekniska starten. Titta på Alfred Nobel. Som aldrig gifte sig för att hans livs kärlek gifte sig med någon annan. Inte kunde han hitta någon ny. Nej, han gick upp i sitt arbete istället.

Bra beskrivning, det översta stämmer tyvärr då, precis så upplever jag det och mår ju skit för det, men accepterar det mer nu än förr, tack och lov

av **vetej** » 2007-12-28 1:38:44

Konstigt nog känner jag mig inte ensam, även om jag är det. Jag får tillräckligt av att exempelvis handla i affären och skriva på forum. Mer interaktion behövs inte. Jag avstår inte från att prata med folk dock, det är något jag tycker om, men det är absolut inte nödvändigt.

av **Ensamflickan** » 2007-12-28 10:11:15

Nu när vi har fått begreppen lite mer utredda skulle jag vilja återgå till Kvasirs exempel:

Kvasir skrev:En annan faktor man inte ska glömma är intelligens. Jag läste nyligen att någon studie tydde på att det råder stora problem att kommunicera mellan två människor om det skiljer 2 SD eller mera i IQ (dvs. om det skiljer 30 eller mera i IQ). Har man t.ex. IQ 130 så skulle man alltså har svårt att kommunicera med normalintelligenta människor. Har man IQ 145 så blir det förstås betydligt färre man kan kommunicera med. Har man IQ 160 så har man t.o.m. svårt att kommunicera med en del av de som hör till de 3 % intelligentaste.

Jag tar även med ufos inlägg:

ufo skrev:IQ är förmågan att tänka abstrakt. Inte att förväxla med wais det är inte samma sak.
Wais är flera staplar med olika begåvningar och här är vi med AS ofta ojämna.
IQ kan liknas vid EN AV DESSA STAPLAR.

Vanligt att IQ förväxlas med intelligens. Ett urbota dumt namn på abstrakt tänkande.

Borde det inte då vara svårt att relatera till personer som har kraftigt avvikande begåvning på vissa områden, t ex mina starka sidor - i förhållande till någon som har svårare för just de områdena? Och omvänt, mina svagheter - i förhållande till någon som är mycket bättre på just det?

Jag får ofta en känsla, även här på forumet, att inte bli förstådd. Ibland när jag skriver nåt verkar det som, att det som jag tycker är det viktigaste, inte blir uppmärksammat, men däremot andra saker, som jag bara nämnt som lite extra kul information, kan dra i gång en diskussion (som jag sen ofta inte förstår...

)

Samma sak omvänt, att jag förstår ofta inte vad som är det väsentliga i andras inlägg, och märker först efteråt att jag måste ha svarat på nånting som inte alls är viktigt i diskussionen...

Jag menar inte att kritisera på något sätt, om nån nu skulle tycka det verkar så, utan jag vill försöka lära mig förstå... Men kanske är jag inkörd på mina "spår" i hjärnan, som kanske inte är så allmänt intressanta, och saknar i gengäld förmåga att tänka i samma "spår" som verkar vara det vanliga?

(Så den där dubbla utanförskapskänslan - som var trådens tema... :roll:

)

av **msitua** » 2007-12-28 11:13:00

Jag känner inte utanförskap.
Hade bara alla jävlar lämnat mig ifred i grundskolan skulle jag må bättre idag.

Enligt de blå så har alla utanförskap som inte jobbar heltid.

av **msitua** » 2007-12-28 11:17:30

Mensas test visar en del av intelligensen. Det finns spatsial, genomförande, språklig, logisk. Ni kanske känner någon mer.
Jag är duktig på den biten som rör mönster som i Schack eller prickmatriser medan mindre duktig på språklig.

av **Anonymous** » 2007-12-28 12:22:16

Ensamflickan skrev:
Kvasir skrev:
Ensamflickan skrev:Jag vet inte om man använder begreppet IQ, på de olika delarna av waistesterna, utan kanske bara "poäng"... Wais är ju betydligt utförligare tester av begåvningen, än "vanliga små IQ-tester"...

Men då uppstår också frågan om det är enbart ett IQ-test, eller om det tar hänsyn även till faktorer som inte brukar ingå i sådana test. Ska vi i vart fall tolka dig som att du hade väldigt ojämna poäng på olika delar, och att det var det du menade från början? Det är nog inte så märkligt ens på ett IQ-test. Man kan säkerligen vara väldigt dålig på vissa saker som ingår och samtidigt väldigt bra på andra saker.

Det normala bland NT är att man håller sig på en viss nivå, med bara enstaka starka sidor, som får en poäng högre, och enstaka svaga sidor, som får en poäng lägre. Men bland personer med autismspektrumstörning är det karakteristiskt med en rejäl "sicksack-kurva", som kan variera hur mycket som helst, på olika områden... Därför är det så svårt för omgivningen att förstå varför man inte klarar vissa enkla saker, när man klarar andra "supersvåra" saker...

Så jag tog upp det här, när IQ-aspekten kom in i diskussionen, för det måste ju ytterligare försvåra förmågan till umgänge, och stärka känslan av utanförskap...

Efter vad jag fått veta är det väldigt vanligt att vi med As. har ojämn begåvningsprofil. Det är just ett kännetecken för As. enligt den psykolog i det team som utrett mig. Jag har dets jälv ganska tydligt/mkt.
Det står även kort om det i en infobroschyr om vuxna med As. "Utdrag ur broschyren: Ett stort problem är ojämnhet i funktionsnivån. Människor med As. kan vara framgångsrika på vissa områden, samtidigt som de saknar grundläggande kunskaper eller förmågor i andra sammanhang. Denna ojämnhet gör att svårigheterna ofta misstolkas som tex. lättja eller bristande intresse av omgivningen."
IQ o WAIS lämnar jag utanför eftersom jag inte vet så mkt. om det.

av **Anonymous** » 2007-12-28 12:24:49

Ganesh skrev:Det är väl annars en klassiker att vi har en ojämnare begåvningsprofil än NT.

Precis. Skrev utförligare i ett annat inlägg här i ämnet.

av **Anonymous** » 2007-12-28 12:33:21

Kvasir skrev:Problemformuleringen är aningen abstrakt och även om den nog kan passa in på många av oss så är nog de konkreta fallen olika. Den abstrakta formuleringen lämnar också öppet för tolkningar i viss mån.

Jag misstänker att du bl.a. syftar på fenomenet självvald ensamhet kontra påtvingad ensamhet. Sedan vet jag inte riktigt, men det låter möjligen som du ser dessa som uteslutande och i konflikt med varandra, vilket de inte alls är. Själv har jag alltid plågats av detta. Jag har ett stort behov av ensamhet, dvs. jag måste ha mycket tid och möjlighet att få vara för mig själv. Samtidigt mår jag dåligt av att tvingas vara ensam för mycket. Dvs. även om jag har ett stort behov av ensamhet så har jag även ett socialt behov, och det måste finnas någon lagom balans mellan dessa. I mitt fall har jag ofta haft problem med den balansen på så sätt att jag har varit ensam mera än jag vill, trots det stora behovet av ensamhet. Däremot måste jag nog säga att sedan jag började ta antidepressiva mediciner så lider jag inte längre så mycket av påtvingad ensamhet som förr, och utbrändheten gjorde sitt till genom att jag långa perioder i början inte ens orkade umgås med de få vänner jag hade.

Sedan kan man då fråga sig varför den påtvingade ensamheten finns, och jag misstänker att det är ungefär den frågeställningen du syftar på när du funderar över om utanförskapet är självförvållat. Det kan säkerligen finnas många faktorer som spelar in, och vilka av dessa som är aktuella lär variera från fall till fall. En uppenbar anledning för många av oss med AS är nog de välkända problemen med social interaktion, att förstå och bli förstådd av andra människor, inte sällan kryddat med en dos social fobi och kanske blyghet. Detta är definitivt tillämpligt i mitt fall, även om jag med åren har lärt mig att kompensera ganska bra och inte alls har så stora problem som när jag var yngre. Vägen dit är förstås knepig. Det räcker inte med att bara bli äldre, utan det kräver nog att man trots allt kämpar och utsätter sig för sociala situationer och långsamt lär sig att fungera bättre socialt.

Sedan spelar det förstås roll om man lyckas hitta människor att umgås med som man trivs med. Många människor verkar kunna trivas bra i de flesta sällskap, men jag misstänker att det är ovanligt bland oss med AS. Vi har nog ofta högre krav på kompabilitet (och givetvis är det många utan AS som också har sådana krav). Eftersom vi tenderar åt specialintressen så vill vi förmodligen gärna ha vänner som delar åtminstone något av dessa intressen, och vi kanske är måttligt roade av konversationer där det egentligen inte finns något gemensamt att diskutera. Det där med "allmänna intressen" är nog ofta inte något för oss, misstänker jag. Jag har försökt gå ut på krogen med kollegor som i stort sett bara är intresserade av fotboll och öl utöver jobbet, men det funkar ju inte i längden. Det slutar med att man sitter och diskuterar jobb, eller att man själv sitter tyst när de andra pratar fotboll.

En annan faktor man inte ska glömma är intelligens. Jag läste nyligen att någon studie tydde på att det råder stora problem att kommunicera mellan två människor om det skiljer 2 SD eller mera i IQ (dvs. om det skiljer 30 eller mera i IQ). Har man t.ex. IQ 130 så skulle man alltså har svårt att kommunicera med normalintelligenta människor. Har man IQ 145 så blir det förstås betydligt färre man kan kommunicera med. Har man IQ 160 så har man t.o.m. svårt att kommunicera med en del av de som hör till de 3 % intelligentaste. UniqueNo5 har väl antytt sig ligga väldigt högt, så detta är nog ett fenomen man inte ska ignorera som förklaring.

Ang. att utsätta sig för socila situationer hålelr jag helt klart med om. Jag har oxå gjort det o. då har det oxå blivit bättre.

För övrigt mkt. annat bra oxå, men håller där.

av **Anonymous** » 2007-12-28 12:37:52

Kvasir skrev:
Chaim skrev:Det är ju dock en grov fördom att majoriteten av personer med AS skulle vara högintelligenta och inte normalbegåvade.

jag menade heller inte att påstå att så skulle vara fallet. Däremot har trådstartaren själv antydit vid andra tillfällen att han ligger väldigt högt på IQ-skalan, och svaret var ju till stor del riktat mot honom.

Sedan hävdas det ofta att personer med AS i genomsnitt har en högre intelligens än befolkningen, så även om det inte behöver betyda att AS i allmänhet ligger så väldigt högt så lär andelen som gör det vara högre än för befolkningen i övrigt. Dvs. sociala problem pga. hög intelligens torde vara lite vanligare bland folk med AS än i övrigt, även om det kanske inte är särskilt vanligt i någondera fallet.

Jag har oxå läst att sociala problem pga. hög intelligens är vanligare hos oss med As. Men det är ju fler faktorer som gör att vi har svårt att fungera i sociala situationer. Vi har tex. ofta svårt att tolka ickeverbala signaler, m.m. (En liten parantes från ämnet).

av **tahlia** » 2007-12-28 13:32:43

Outsider. Japp, det är väl det man är.
Innan jag fick mina barn så hade jag aldrig känt gemenskap med en annan människa. Idag känner jag gemanskap och tillhörighet till mina barn, men fortfarande inte till någon annan människa.
Jag har dock accepterat fakta. Sedan hjälper det ju endel att jag faktsikt inte vill umgås med andra människor.

av **ufo** » 2007-12-28 13:46:03

Ensamflickan skrev:Jag får ofta en känsla, även här på forumet, att inte bli förstådd. Ibland när jag skriver nåt verkar det som, att det som jag tycker är det viktigaste, inte blir uppmärksammat, men däremot andra saker, som jag bara nämnt som lite extra kul information, kan dra i gång en diskussion (som jag sen ofta inte förstår... )

Samma sak omvänt, att jag förstår ofta inte vad som är det väsentliga i andras inlägg, och märker först efteråt att jag måste ha svarat på nånting som inte alls är viktigt i diskussionen...

Japp samma här.

av **Kvasir** » 2007-12-28 13:56:04

Ensamflickan skrev:Borde det inte då vara svårt att relatera till personer som har kraftigt avvikande begåvning på vissa områden, t ex mina starka sidor - i förhållande till någon som har svårare för just de områdena? Och omvänt, mina svagheter - i förhållande till någon som är mycket bättre på just det?

Det låter rimligt.

Jag får ofta en känsla, även här på forumet, att inte bli förstådd. Ibland när jag skriver nåt verkar det som, att det som jag tycker är det viktigaste, inte blir uppmärksammat, men däremot andra saker, som jag bara nämnt som lite extra kul information, kan dra i gång en diskussion (som jag sen ofta inte förstår... )

Samma sak omvänt, att jag förstår ofta inte vad som är det väsentliga i andras inlägg, och märker först efteråt att jag måste ha svarat på nånting som inte alls är viktigt i diskussionen...

Jag menar inte att kritisera på något sätt, om nån nu skulle tycka det verkar så, utan jag vill försöka lära mig förstå... Men kanske är jag inkörd på mina "spår" i hjärnan, som kanske inte är så allmänt intressanta, och saknar i gengäld förmåga att tänka i samma "spår" som verkar vara det vanliga?

Tja, det där skulle jag också kunna skriva under på, och säkert många andra. Jag är dock inte så säker på att det är rätt ordval att säga att du/andra inte "förstår" vad som är det viktiga. Så kan det förstås vara ibland, men ofta handlar det nog mera om att olika personer helt enkelt har olika syn på vad som är viktigt och har lite olika agenda för sitt deltagande i en diskussion. Ibland kan det förstås också handla om att en person skriver sitt inlägg dåligt formulerat så det är lätt att missförstå det, men det problemet är mycket mindre här än på andra forum.

Jag känner ibland att jag kan bli väldigt missförstådd på en del andra forum, ofta för att jag tänker mera abstrakt och mera teoretiskt och de flesta inte hänger med på det.

av **uniqueNr5** » 2007-12-28 16:36:12

WAIS kan ju eventuellt belysa en aspekt av ett eventuellt utanförskap. Men den är också begränsad och Wechsler själv nämde, har jag läst, att dess tillförlitlighet inte håller bra efter IQ 130+(2 SD+). Det gör att det kan uppstå en "tak-effekt" (googla ceiling-effect) på hela resultatet och på delresultat som gör det svårt hur högt man egentligen ligger. En sådan takeffekt kan ju även försvåra att se hur ojämn begåvningsprofilen egentligen är om de starka sidorna, såattsäga, "dämpas" av testtaket och ens svaga sidor fortfarande är väldigt höga jämfört med normalbefolkningen. Ett problem är alltså att WAIS (eller något annat standardiserat intelligenstest för den delen, vad jag vet) inte är specialiserat på mäta att ovanligt hög begåvning. Min förra psykolog (i England) nämde detta för ett tag sedan och föreslog att jag skulle komplettera med ett annat test - "Cattell Culture-Fair Intelligence Test". Detta skulle tydligen ha en scoring-tabell som gick väldigt högt (4SD+ Om jag minns rätt).

Jag vill helst inte snöa in mig i IQ aspekten av mitt utanförskap.
Även om det är en relevant aspekt för många så känns den otillräcklig för mig. Jag upplever inte att testerna jag gjort beskriver mig speciellt väl. De beskrev, på sin höjd, vad jag kanske INTE borde ha problem med.

Vad gäller TOVA så misstänker jag att det inte heller var till någon hjälp.
Jag tenderar att "hyper-fokusera" i lugna miljöer.
Mitt TOVA resultat var tydligen väldigt bra och det visade sig att jag hade extremt snabb reaktionsförmåga. Men annars är jag rätt så tankspridd (i "verkliga livet")...

Intressantare, för mig, är isåfall VAD testerna missar...

Nog om tester. Det finns andra aspekter av ett eventuellt utanförskap som kan belysas..

Jag har en latent inre prestationskrav ångest, som innebär att om jag inte
"jobbar/studerar" mår jag dåligt för varje sekund jag "slösar bort".
Jag lyckas delvis rationalisera detta tankeproblem genom att sysselsätta mig med saker som fyller en meningsfull funktion.
Det gör samtidigt att jag inte vill socialisera, listan av projekt tar aldrig slut och jag jobbar/studerar/tänker/gör helst saker själv.
När jag var yngre hade jag ständigt nya intressen som jag blev besatt av.
När jag "växte långt ifrån de andra" tröttnade jag tillslut och hittade något annat. De intressen som jag bevarat är de som alltid inneburit någon obegränsad utmaning. Det gjorde att jag ibland blev arbetsnarkoman och tungt utbränd ett flertal ggr.

Rent socialt kan jag ta på mig en mask och sudda ut vem jag är, men det tar på min energi och ger mig bara ångest och tar dessutom bort tid från mina intressen/besattheter.
Jag är dessutom överkänslig mot sinnesintryck och har svårt att varva ner om jag inte passar mig. Vilket också gör att jag undviker sociala miljöer.

bipolära tendenser gör även saker krånliga.

Jag känner inte igen mig bland NT:s, jag känner inte igen mig bland andra Aspergare. Dubbelt utanförskap.

Jag kommer inte ha möjlighet att delta i diskussioner på ett tag frånochmed idag.
Önskar en god fortsättning!

av **Ensamflickan** » 2007-12-28 19:55:47

Då var jag tydligen inte ensam om att känna att jag inte passar in här heller... :roll:

Sant, Kvasir, att det nog mer handlar om olika uppfattningar av vad som är viktigt, än om att inte "förstå" - och så besvikelsen över att inte hitta nån att dela sina specialintressen med... :wink:

uniqueNr5 skrev:Jag har en latent inre prestationskrav ångest, som innebär att om jag inte
"jobbar/studerar" mår jag dåligt för varje sekund jag "slösar bort".
Jag lyckas delvis rationalisera detta tankeproblem genom att sysselsätta mig med saker som fyller en meningsfull funktion.
Det gör samtidigt att jag inte vill socialisera, listan av projekt tar aldrig slut och jag jobbar/studerar/tänker/gör helst saker själv.

Det där känner jag igen - ångesten över att slösa bort tiden... Fast jag har mer fokuserat på andlighet/personlig utveckling, och tyckt att allt, som inte leder till ökad förståelse, är meningslöst...

av **mitzerl** » 2007-12-28 20:54:29

uniqueNr5 skrev:Jag känner inte igen mig bland NT:s, jag känner inte igen mig bland andra Aspergare. Dubbelt utanförskap.

Exakt samma sak känner jag. Jag är för onormal bland normalingar och för normal bland onormalingar, eller hur man skall uttrycka det. Generellt sätt är det så. Men det har också hänt att jag bland väldigt högfungerande aspiesar ibland känner tvärtom, att jag är för "problemig".

Och ibland både ock på en gång, fast inom olika områden. Dvs att jag med en och samma person å ena sidan känner mig för "för högfungerande", men inom ett område - oftast vad gäller relationer och kärleksliv - istället för "lågfungerande". Så man känner sig "för högfungerande" och "för lågfungerande" på samma gång och det blir väldigt konstigt och förvirrat. Då vet man inte vem man är till slut och man känner sig som ett ufo. Det sänker självkänslan.

Och så tänker man tankar som kanske är elaka (?): "men hur kan den personen som är så lågfungerande lyckas med detta, som jag inte kan lyckas med som ändå är relativt högfungerande?!".

Men som sagt, rent generellt i livet är det så för mig att jag inte tycker mig passa in någonstans. När jag är med NTs känner jag mig för udda och längtar efter aspiesar. Och när jag istället är med aspiesar känner jag mig ofta "för normal" och längtar efter NTs. Så dubbelt utanförskap är vad jag ofta känner i livet.

av **Kristofer** » 2007-12-28 21:06:36

Som Mats Hinse skrev under pseudonymen Ragnar Sköld:

Du förkunnar: gemenskap krävs
Satan väser; avvikelser kvävs

Känns som ett bra sätt att sammanfatta varför jag inte gillar min AS. Om jag varit mer intelligent eller begåvad hade jag kanske gillat den.

av **Ensamflickan** » 2007-12-28 21:52:58

Hm, jag börjar fundera på om detta rent av är nåt som ingår i AS - oförmågan att känna samhörighet - t.o.m. med andra AS... :-)220

(Snacka om "ensamhetens handikapp" i såna fall...

)

Men när man vet att många här känner likadant, är det kanske lättare att stå ut med den känslan - det verkar ju ändå inte finnas mycket till "samhörighet mellan alla andra här", att vara avundsjuk på... :-)106

Så i vår "gemensamma känsla av att inte passa in", kan det ju på ett sätt finnas en viss samhörighet... :-)236

av **Anonymous** » 2007-12-28 21:55:11

Tycker delvis inte jag passar in här eftersom jag har så lindriga problem jämförelsevis. (Är ett gränsfall som dessutom tränar mkt. o hittils har fått bra hjälp). Men, har även svårt att umgås med NT`s till viss del. Isåf. måste de vara raka o. 100% ärliga o hålla vad de lovat. Annars blir jag förvirrad, irriterad, besviken, etc. o. risken är jag "bomderar" dem med mail o. de blir arga oxå går kontakten åt skogen.
Fördelen är att jag klarar kontakt med både As. o. Nt`s o. det ger mer bredd + att jag kan anpassa mig lite grann. Dessutom har jag haft turen o. hitta ärliga & bra NT.-kompisar.

av **Kristofer** » 2007-12-28 22:02:38

Kristofer skrev:Som Mats Hinse skrev under pseudonymen Ragnar Sköld:

Du förkunnar: gemenskap krävs
Satan väser; avvikelser kvävs

Känns som ett bra sätt att sammanfatta varför jag inte gillar min AS. Om jag varit mer intelligent eller begåvad hade jag kanske gillat den.

Råkade visst skriva fel förra gången

Gud förkunnar: gemenskap krävs
Satan väser; avvikelser kvävs

av **tahlia** » 2008-08-03 23:31:03

Ja, jag vet, jag har tagit en forumpaus. Men just nu befinner jag mig i ett tomrum av väntan på olika besked. Vad leder då detta till? Jo att tahlia får allt för mycket tid att lägga på funderingar och tankar.

Jag har spanat runt bland några aktuella trådar och jag känner mig mer malplacerad än någonsin.

Frågan jag ställer mig idag är: är jag verkligen den enda på planeten som är såhär? Ja, alla är unika, men jag känner mig lite för unik.

Jag tänkte bara rabbla upp det som gör att jag känner mig som en utomjording och se om detta verkligen är typiskt aspigt, eller om det är något allvarligt "fel" på mig.

Först har vi detta med utseende (som är aktullt i några diskussioner just nu). Jag förstår inte detta med "han är så söt", "hon ser så snygg ut". Jag kan inte uttala mig om en persons utseende i de ordalagen om jag inte känner personen i fråga. En självisk, uppblåst person blir ful i mina ögon. En snäll, trevlig och sympatisk människa blir söt eller vacker.
Det är alltså insidan som talar om vad jag ser på utsidan.
Det finns dock inga fula människor om man talar rent ytligt och utseendemässigt. På ytan är alla vackra.

Här upptäckte jag att aspergare tydligen är fullt kapabla att dela in människor i "snygga", "mindre snygga" och "fula" utan att känna personen eller träffat den. Så kanske har det inte med min AS att göra.

[En kommentar till detta. Jag har märkt att man inte drar sig för att påpeka att någon ser bra ut i tråden med bilder. Men vad gör ni om någon lägger in en bild på sig själv där ni tycker personen är "ful" eller oattraktiv? Då kommenterar ni knappt bilden. Är inte det precis lika falskt som man anklagar NT för att vara?]

Sedan har vi detta med ensamhet. Runt omkring mig ser jag människor som mer eller mindre desperat söker en partner, en vän, en bekant etc. Varför gör man det? Varför tycker människor inte om att vara ensam? Vad är det som så magiskt ska bli så mycket bättre bara för att man har någon att dela säng med?
Att jag inte har något behov av umgänge tycks inte heller vara ett drag av AS. Att jag däremot inte kan förstå mig på hur det kommer sig att andra jagar umgänge (och det är helt ärligt ett solklart mysterium för mig) kan vara ett typiskt AS-drag.

Rent allmänt känner jag mig otroligt obekväm med hur världen ser ut. Människor är stora egoister. Livet går nu ut på att roffat åt sig så mycket man kan. Ingen bryr sig längre om svältande människor, om sjuka människor, om människor som lider i krig, barn som blir illa behandlade, kvinnor och män som misshandlas, personer som mördas.
Se på detta med Engla. Det trycktes brev till Engla i en evighet från människor runt om i landet. Var är breven när den lilla utländska tjejen sprängs i luften vid ett bombattentat i Irak? Var är breven när den lilla föräldrarlösa färgade pojken tynar bort i svält och AIDS?
Hyckleri.

Jag känner mig ofta oerhört ledsen på den här planeten. Det gör ont att se hur människor behandlar varandra. Det tar död på mig att veta att det finns människor som lider, att det finns människor som sitter på miljarder kronor och inte lyfter ett jävla finger för att hjälpa de som inget har.

Hur är människan funtad?

Det måste ju vara mig det är fel på. Ingen person jag har träffat lassar på sig ansvart för en helt värld. De rycker på axlarna och skakar av sig allt elände de ser. Jag kan inte göra det.

Nu virrar jag snart bara till det. Jag undrar bara om jag inte råkar vara född på fel planet...

Moderator Alien: Slog med en tidigare liknande tråd.

av **Anastasia** » 2008-08-04 2:58:08

tahlia skrev: Jag tänkte bara rabbla upp det som gör att jag känner mig som en utomjording och se om detta verkligen är typiskt aspigt, eller om det är något allvarligt "fel" på mig.

Ok, jag kan bara reflektera utifrån hur jag själv är, om det sen är typiskt aspigt är svårare att svara på.

tahlia skrev:Här upptäckte jag att aspergare tydligen är fullt kapabla att dela in människor i "snygga", "mindre snygga" och "fula" utan att känna personen eller träffat den. Så kanske har det inte med min AS att göra.

Ja, jag är kapabel att kategorisera människor så, utifrån en bild. Man blir inte per automatik vacker bara för att man är snäll och trevlig, och det finns människor som de flesta tycker är fula, även om fulheten sitter i betraktarens ögon

tahlia skrev: [En kommentar till detta. Jag har märkt att man inte drar sig för att påpeka att någon ser bra ut i tråden med bilder. Men vad gör ni om någon lägger in en bild på sig själv där ni tycker personen är "ful" eller oattraktiv? Då kommenterar ni knappt bilden. Är inte det precis lika falskt som man anklagar NT för att vara?]

Det tycker jag inte är falskt. Man ljuger ju inte om något om man bara undviker att kommentera.

tahlia skrev: Sedan har vi detta med ensamhet. Runt omkring mig ser jag människor som mer eller mindre desperat söker en partner, en vän, en bekant etc. Varför gör man det? Varför tycker människor inte om att vara ensam? Vad är det som så magiskt ska bli så mycket bättre bara för att man har någon att dela säng med?

Här känner jag igen mig, jag är också ensam och har inget akut behov av sällskap. Jag skulle väl vilja hitta åtminstone någon att umgås med, men jag är inte så desperat att jag nöjer mig med vemsomhelst.

tahlia skrev: Rent allmänt känner jag mig otroligt obekväm med hur världen ser ut. Människor är stora egoister. Livet går nu ut på att roffat åt sig så mycket man kan. Ingen bryr sig längre om svältande människor, om sjuka människor, om människor som lider i krig, barn som blir illa behandlade, kvinnor och män som misshandlas, personer som mördas.
Se på detta med Engla. Det trycktes brev till Engla i en evighet från människor runt om i landet. Var är breven när den lilla utländska tjejen sprängs i luften vid ett bombattentat i Irak? Var är breven när den lilla föräldrarlösa färgade pojken tynar bort i svält och AIDS?
Hyckleri.

Jag kan inte känna så mycket för andra människor tyvärr, bara vissa speciella. Alla är mer eller mindre egoister, det ligger i vår natur. Det är naturligt att bry sig mer om det som känns närmare en själv och ens egna erfarenheter.

När det gäller Engla så undrar jag om folk verkligen brydde sig så mycket om just henne, eller om det snarare var tanken på att förlora sina egna barn som fick dem att gå igång känslomässigt ? Jag tror det var mer rädsla än empati som fick alla att skriva brev, rita teckningar och tända ljus för lilla Engla.

tahlia skrev: Nu virrar jag snart bara till det. Jag undrar bara om jag inte råkar vara född på fel planet.....

Nja, det tror jag inte. Jag tycker på det hela taget inte att det verkar vara något allvarligt fel på dig. Alla dina personlighetsdrag behöver ju inte vara typiskt aspiga.

av **tahlia** » 2008-08-04 9:47:02

Nej visst, alla mina personlighetsdrag behöver inte vara typiskt aspiga. Grejen är att de inte är typiskt NT heller, och jag hamnar hjälplöst någonstans i mitten.

Att bara kunna känna något för vissa speciella människor låter som en välsignelse....

På senare tid har jag börjat reta upp mig på att hela livet tycks vara ett stort spel. Ett rätt patetiskt spel dessutom.
Människor går till jobbet, stämplar papper som om det vore något viktigt. Svarar i telefoner och diskuterar utbildningar och offerter.
Man träffas efter jobbet, umgås med vänner, och allt är bara ytligt och så outhärdligt falskt.
Nästan ingen säger vad de egentligen menar, tycker och tänker. De allra flesta gömmer sig bakom någon sorts social mask. Ingen är autentisk. Alla gör sig till på något plan.

Så har vi detta löjliga uppvaktningsspelet.
Var och fiskade för några dagar sedan när en yngre kille och en liten äldre tjej kom och badade. De pratade högt och ljudligt när de simmade ut på sjön, så jag kunde inte undgå att höra allt som sades.
Det ställdes diverse fåniga frågor. Han kommenterade att hon "inte alls såg ut att vara i den åldern, utan mycket yngre", och så gick det på. Tillslut hade jag lust att ställa mig upp och ropa:
"Han vill ligga med dig. Går det för sig eller är du inte intresserad?"

Varför säger inte bara folk vad sjutton det är de vill? Varför detta löjliga spel? Och hur många går inte runt och våndas över vad den och den personen tyckte/tycker om dem, eller om arbetskamraterna tycker att de gör ett bra jobb?
Helt i onödan! Säg för guds skull som det är. Vilken nytta har det här spelet? (Mer än att irritera mig något så fruktansvärt?)

Sedan har vi detta med arbete. Människor pratar om att de vill ha ett arbete för att känna sig behövda, uppskattade och känna att de gör någon nytta.
Jag har ingen aning om vad de talar om. Ett arbete är ett sätt att tjäna pengar, ett nödvändigt ont, och inget som jag någonsin skulle välja att göra om det fanns andra sätt att överleva med bra ekonomi.

Jobb är dessutom saker som människan uppfunnit, och således en del i detta totalt meningslösa spel.

Jag passar inte in här. Jag är gjord för det här stället.
Jag hör inte hemma i en värld där lögner är en del av vardagen. Där man dömer människor utifrån hudfärg, religion eller läggning. Där man tycker det är helt ok att sparka på någon som ligger. Där människor kan bli miljonärer på att leka superhjälte på film. Där man dyrkar människor som ser ut som plastdockor. Där man tycker att det är helt ok att mobba människor i live-tv. Där människor är kapabla att göra vad som helst för pengar eller berömmelse. Där djur anses vara en lägre stående art.

Jag skulle kunna forstätta en timme till, men jag tror man vet vad jag menar.

Ja, jag har mörka tankar just nu, och det är skitjobbigt. Det är sådant här jag går och trycker ned 99% av min tid, men under 1% av min livstid blommar det upp och hjälplösheten tar över.

av **tenderly** » 2008-08-04 11:16:52

tahlia skrev:Jag tänkte bara rabbla upp det som gör att jag känner mig som en utomjording och se om detta verkligen är typiskt aspigt, eller om det är något allvarligt "fel" på mig.

- - -

Rent allmänt känner jag mig otroligt obekväm med hur världen ser ut. Människor är stora egoister. Livet går nu ut på att roffat åt sig så mycket man kan. Ingen bryr sig längre om svältande människor, om sjuka människor, om människor som lider i krig, barn som blir illa behandlade, kvinnor och män som misshandlas, personer som mördas.
Se på detta med Engla. Det trycktes brev till Engla i en evighet från människor runt om i landet. Var är breven när den lilla utländska tjejen sprängs i luften vid ett bombattentat i Irak? Var är breven när den lilla föräldrarlösa färgade pojken tynar bort i svält och AIDS?
Hyckleri.

Jag känner mig ofta oerhört ledsen på den här planeten. Det gör ont att se hur människor behandlar varandra. Det tar död på mig att veta att det finns människor som lider, att det finns människor som sitter på miljarder kronor och inte lyfter ett jävla finger för att hjälpa de som inget har.

Hur är människan funtad?

Det måste ju vara mig det är fel på. Ingen person jag har träffat lassar på sig ansvart för en helt värld. De rycker på axlarna och skakar av sig allt elände de ser. Jag kan inte göra det.

Nu virrar jag snart bara till det. Jag undrar bara om jag inte råkar vara född på fel planet.....

Hej Tahlia! Jag önskar jag kunde trösta dig för att du känner dig ledsen över denna planets bisarra verksamhetsformer! - det du skriver i dina två inlägg känner jag så väl igen och ibland blir allt detta som du satt ord på; nästintill outhärdligt för mig att se och tänka på och bära inom mig och jag ifrågasätter ibland mig själv och varför jag skall behöva uppröras över detta falska och meningslösa spel som jag som du lider av när jag ser och läser om och den ystra dansen kring "guldkalven" – kring pengarna, makten och den fåfängliga berömmelsen och allt detta i en ständig spiral av konkurrensutsatthet och någonslags ”aldrig-riktigt-helnöjd”-strävan – i att försöka bli först bäst och snyggast och rikast (tänk också på de Olympiska spelen all fotbolls/hockey-spelande (till vilken långtidsnytta…av alla miljoner som satsas i sport och där människor offras genom skador och skandaler och supporter död genom huliganismen) etc....eller tänk bara på de stora finansiella börserna världen över - där Mammons lakejer(efter lång ekonomisk utbildning tjänar finansmarknaden istället för att verka för bättre villkor för mänskligheten genom innovativa och smarta ekonomiska lösningar!) och Mammons överstepräster som med slips och vit skjorta medverkar till att människor dör i följder av att de spelar bort miljarder i sin kapitalistisk egoism som saknar motstycke – där multinationella giganter som har större balansomsättning än vissa länder och som utan samvetsbetänkligheter iskallt exploaterar utvecklingsländerna enda rikedomar de äger för att generera enorma miljardvinster - och jag frågar till vem och till vilken långtidsnytta? När jordens ALLA naturresurser (som borde vara VÅRA GEMENSAMMA) har tagit slut ja då har även kapitalismen nått sitt slut…men då gör man säkert business på det som sedan finns…luft och vatten och på människor…fast det gör man redan…!
och jag skall inte gå in på det (världs-)politiska spelets avigsidor...så bästa Tahlia du är INTE ensam… jag känner i mångt och mycket som du gör när jag läser dina två inlägg här på forumet!
Tack Tahlia för ditt modet att skriva så rakt och ärligt om dina värdefulla tankar och reflektioner!
Jag uppskattar dina inlägg och känner mig mindre ensam...som född på fel planet!

Hoppas du kan må något bättre idag helst givetvis riktigt riktigt bra i fortsättning, trots allt detta som du så bra beskrivit i dina artiklar i denna tråd!

/T

Dubbelt Utanförskap/Född på fel planet

Född på fel planet....

Re: Född på fel planet....

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in