Någon annan som hört den kommentaren någon gång?

Om jag hade fått en krona varje gång jag hörde det skulle jag vara miljonär.
Och alla tror de är den enda som säger det.

"För 100 kronor kan du får reda på det - intresserad?"

plåtmonster, jag förstår inte. Jag har svårt för humor och sarkasm och sånt.

Jag har fått höra det.. kan detta ha med asperger o göra?

Och vad är det tänkt att man ska svara på ett sådant påstående annat än "Jaha"?

Men det är väl en dold fråga i stället. Som kan betyda, beroende på sammanhanget, Är det några problem?, Tror du inte att det går? el Vad funderar du på?

Den sistnämnda frågan förstår jag inte heller varför den öht ställs, vill folk verkligen veta det? Eller är det bara för att de tror att svaret (sanningsenligt el inte) kommer att leda konversationen vidare.

"Vi är ett sällskap som är ute på krogen och sitter runt ett bord. En kille jag inte känner lutar sig plötsligt över bordet för att fråga mig:
– Vad tänker du på?
Jag har ingen lust att anstränga mig för att leka lek med den här människan.
Jag: Jag tänkte på att jag är snorig och behöver gå och snyta mig snart.
Han: Det tror jag inte på. (Hur kan man inte tro på det? ) Vänta, jag sätter mig bredvid dig istället."

Tror killar att tjejer bara tänker intressanta tankar? El bara tankar om killar?

"Du ser tankspridd ut."
"Du ser fundersam ut."
"Du ser sur ut."

Fick jag höra när jag växte upp. Nu i vuxen ålder vågar folk sällan tilltala mig längre, vet inte varför riktigt - kanske ser jag väldigt skräckinjagande ut. När det väl händer är det på ett väldigt försiktigt sätt, ungefär som om jag skulle bitas eller så.

Det är väl mer så att när jag inte anstränger mig för att hänga med i det sociala spelet, utan bara slappnar av i ansiktsmusklerna och i sinnena, får jag ofta höra "vad tänker du på?". Det komiska är att när jag får den frågan tänker jag på absolut ingenting!

Askorbin skrev:Jag har fått höra det.. kan detta ha med asperger o göra?

Jag vet inte jag funderade på det, därför skapade jag denna tråd.

Nu vet jag inte än om jag har as då min utredning börjar först efter sommaren.

Men den senaste som sa det till mig ("du ser fundersam ut") var min psykiater som från börjar föreslog att jag skulle göra utredningen.

adddd skrev:"Du ser tankspridd ut."
"Du ser fundersam ut."
"Du ser sur ut."

Fick jag höra när jag växte upp. Nu i vuxen ålder vågar folk sällan tilltala mig längre, vet inte varför riktigt - kanske ser jag väldigt skräckinjagande ut. När det väl händer är det på ett väldigt försiktigt sätt, ungefär som om jag skulle bitas eller så.

Att jag såg ut att ha diverse känslotillstånd (sur, deppig, hämdlysten, road...) som verkligen inte hade fick jag åckså höra en del i tonåren. sedan har jag kanske lärt mig att undvika att se utpå vissa sätt.

Fundersamheten har jag däremot inte kunnat bli av med.

TheWonderer92 skrev:Det är väl mer så att när jag inte anstränger mig för att hänga med i det sociala spelet, utan bara slappnar av i ansiktsmusklerna och i sinnena, får jag ofta höra "vad tänker du på?". Det komiska är att när jag får den frågan tänker jag på absolut ingenting!

Ja, frågan "vad tänker du på?" hänger med ofta i sådana situationer. Då har jag väldigt svårt att säga vad jag exakt tänker på just då då jag tänker på många saker samtidigt, och kan inte greppa vilken sak som var viktigast eller mest centrala. ser liksom inte skogen bakom träden. men kan inte heller sluta fundera och analysera. vet inte riktigt vad jag ska ha för strategi för att komma runt dessa situationer.

Alien skrev:Och vad är det tänkt att man ska svara på ett sådant påstånde annat än "Jaha"?

Men det är väl en dold fråga i stället. Som kan betyda, beroende på sammanhanget, Är det några problem?, Tror du inte att det går? el Vad funderar du på?

Den sistnämnda frågan förstår jag inte heller varför den öht ställs, vill folk verkligen veta det? Eller är det bara för att de tror att svaret (sanningsenligt el inte) kommer att leda konversationen vidare.

"Vi är ett sällskap som är ute på krogen och sitter runt ett bord. En kille jag inte känner lutar sig plötsligt över bordet för att fråga mig:
– Vad tänker du på?
Jag har ingen lust att anstränga mig för att leka lek med den här människan.
Jag: Jag tänkte på att jag är snorig och behöver gå och snyta mig snart.
Han: Det tror jag inte på. (Hur kan man inte tro på det? ) Vänta, jag sätter mig bredvid dig istället."

Tror killar att tjejer bara tänker intressanta tankar? El bara tankar om killar?

Det där låter som typiskt neurotypiskt önsketänkade. Killen vill gärna att du ska tänka på honom, så tror han att du gör det. behöver inte ha något med sanningen att göra. tror jag.

Foxlove skrev:Nu vet jag inte än om jag har as då min utredning börjar först efter sommaren.

Men den senaste som sa det till mig ("du ser fundersam ut") var min psykiater som från börjar föreslog att jag skulle göra utredningen.

Då gissar jag att hen menade typ "Har du några invändningar, är du orolig för något?" Att hen försökte locka fram vad du funderade på. Fast just en psykiater borde ju inte komma med sådana inlindade frågor till en (misstänkt) aspergare.

Ja, den har jag fått höra.

Foxlove skrev:vet inte riktigt vad jag ska ha för strategi för att komma runt dessa situationer.

Till släktingar eller vänner är det ju bara att tala om sanningen i stil med "det är bara så jag är ibland, betyder ingenting speciellt" så slipper de fundera hela livet!

När andra människor ställer samma fråga kan man ju kontra med motfrågan "Vad menar du?". Om personen är tillräckligt betydelselös för dig kan du ju köra med en inlärd fras, typ.:"jag tänker på skogens kottar och träd med dess mysterier" eller "jag tänker på att livet är underbart, och både du och jag är en del av det hela, ge mig en kram!". Alltså var lite creepy, nonchalant eller komisk så att personen kommer av sig så håller man ett avstånd till dem som ifrågasätter ett tillstånd som är naturligt för dig.

Hoppas det här var till någon hjälp!

Underbar tråd! Många bra tips på svar.

Störst igenkänning på detta:

adddd skrev:"Du ser tankspridd ut."
"Du ser fundersam ut."
"Du ser sur ut."

Fick jag höra när jag växte upp. Nu i vuxen ålder vågar folk sällan tilltala mig längre, vet inte varför riktigt - kanske ser jag väldigt skräckinjagande ut. När det väl händer är det på ett väldigt försiktigt sätt, ungefär som om jag skulle bitas eller så.

Väldigt ofta, blir ofta sur när jag hör det.

Vi med AS har ofta ett kroppsspråk som inte är kopplat till våra känslor så det är inte konstigt att människor runt omkring ställer frågor som inte alls stämmer med våra känslor.

Jag blev ofta beskylld av min ex för att vara arg, det jävliga var att hon envisades så till slut blev jag arg...

Jodå, har fått höra det.

Faktiskt aldrig, men i skolan fick jag höra att jag såg mesig ut och blev kallad Mona-Lisa då jag hade väldigt långt hår.
Antar att jag ser nöjd eller mesig ut för ingen brukar säga något om mitt ansiktsuttryck.


Nån fler mes här inne? En gång fick jag höra: Vad fan LER du åt????? Följt av misshandel.

hehe känner igen mig.

"Är du sur eller?!"
"Varför ser du så allvarlig ut?!"
"Le!"
"Vad är det med dig?!"

och chefen:

"Du ser fundersam ut, blev det inte bra att göra så här? gillar du inte min idé?!"

hehe vad ska man svara.... man låter ju bara dummare och dummare för varje försök till förklaring, för man är ju inte ens intresserad av att förklara

Foxlove skrev:Någon annan som hört den kommentaren någon gång?

Om jag hade fått en krona varje gång jag hörde det skulle jag vara miljonär.
Och alla tror de är den enda som säger det.

Ofta, men det jag kan undra är om de med AS får höra det mer än NT, finns det statistik på det, nu var ju det en typisk aspietanke, men det vore intressant att veta?

Fundersam eller ledsen . " Varför ser du så ledsen ut ? " eller " Vad funderar du på ? " trots att jag inte är / känner mig ledsen . Folk brukar missförstå mitt ansiktsuttryck .

Kan det var att NT, som är så bra på tolka andra NT, misstolkar AS och isf är det därför det oftast är NT som ställer just den typen av frågeställning till AS? Lät vrickat men jag är ju vrickad...

Ja, jag har fått höra att:

jag ser fundersam ut
jag ser allvarlig ut
jag ser sur ut
jag ser arg ut

ganska många gånger under min ungdom och i vuxen ålder. Vet inte hur mycket andra kommenteras på detta sätt, oavsett de har NPF diagnos eller inte.