nisse skrev:

KandiShaker skrev:"Jag har jobbat med asperger i 20 år! Du har det inte, du är social, har nattjobb, ögonkontakt, du förstår vad jag menar. Är det här ett skämt?!"

Det påstås att livet är ett livslångt lärande. Även personal i sjukvården måste ompröva och förnya sina kunskaper.

Ja det skulle vara bra. Kan inte du ringa dom och påpeka det?

Jag har funderat på det där med AS och autism. Vissa påstår att autistiska har lägre intelligens. Det är inte sant, men det är sant att 70 procent av de som diagnostiseras med autism har nedsatt intelligens. Detta har fått det att framstå som att antingen så är man autistisk med låg intelligens eller så är man asperger med normal eller hög intelligens. Dvs att intelligensen bestämmer skillnaden mellan autism och asperger. Jag tycker det här är lite snurrigt. För det finns något som heter högfungerande autism och vad jag förstår så kan en autistisk vara ett geni och ha en enormt hög intelligens. Ändå så finns den här fokuseringen på autism ---> intelligentare --->asperger.

Jag själv har autistiska drag och har haft höga betyg och anser att jag är intelligent men jag kan bli spaced out liksom. Jag har märkt att repetition kan ha en posetiv inverkan på mig och även ensamhet och isolation. Jag har en hel del autistiska drag, som ögonkontakten, brister i att förstå sociala signaler, kan inte småprata, saknar reciprocitet, kan få oro och ångest ibland, brister i social kompetens, introvert etc.

Men jag känner mig liksom mer autistisk än asperger. När jag kommer i kontakt med autistiska så känner jag en samhörighet och förståelse som jag inte känner lika mycket alls med folk som har asperger. Trots detta har jag alltså ingen diagnos och är 38 år. Har två barn, visst jag har problem med försörjning och jobb och sånt och mina autistiska drag märktes tydligast när jag blev 16 år och uppåt. Innan sexton år hade jag måstegrejer och levde i min egen värd med fantasi och sånt. Hade en oro att jag inte skulle bli ok som barn , var fixerad vid betyg och fick höga betyg. Jag har autistiskt tänkande och sådant.

Men hur som helst jag har känslan av att samhället ogärna diagnostiserar autistiska, för att det bara är problem och man diagnostiserar dem inte om det finns andra möjligheter att få dem att fungera i samhället.

Hur som helst Jag har haft en del av min personlighet som inte varit accepterad av samhället. Denna del har via trauma under uppväxten valt att vända sig inåt, blivit lite asocial och liksom isolerat sig. Denna del av mig uttrycker sig bara skriftligen. Jag ser det som en sorts Dissociative identity disorder, men inte så allvarligt, dvs jag är medveten om den. Två alteregon. Den jag har utåt och som folk kommer i kontakt med och sedan den mer asociala förträngde delen i mig som bara uttrycker sig skriftligen. Jag ser detta som ett resultat av att hela min personlighet inte accepterades av samhället och därför så isolerades en del så att säga.

Min fundering är just den att jag nog egentligen skulle ha diagnosen högfungerande autism men att jag aldrig kommer få det för att i sverige så diagnostiseras folk bara med autism om de har grav autism. Egentligen tror jag inte heller att jag stämmer perfekt överens med asperger, dvs jag stämmer bättre överens med autism diagnosen.

Därför blir jag lite snurrig ibland på detta forum där folk vill poängtera att de inte är autistiska utan har asperger. Det har också varit så att när jag kallat folk autister så har det uppfattas som online mobbing. Något jag hade svårt att förstå först eftersom jag ser mig själv som autist och inte skäms för det. Men visst är klassisk autism ett stort stigma i jämförelse med asperger.

treeman skrev:

nisse skrev:

KandiShaker skrev:"Jag har jobbat med asperger i 20 år! Du har det inte, du är social, har nattjobb, ögonkontakt, du förstår vad jag menar. Är det här ett skämt?!"

Det påstås att livet är ett livslångt lärande. Även personal i sjukvården måste ompröva och förnya sina kunskaper.

Ja det skulle vara bra. Kan inte du ringa dom och påpeka det?

Vem menar du ska ringa? Jag skulle gärna ringa och påpeka detta, men jag vet inte vem det är som ska upplysas? Jag skriver annars hellre maskinskrivna brev!

matterik,
Asperger ingår ju i det som kallas för autismspektrumtillstånd. Själv har jag inget problem med att bli ihopbuntad med autister. Dessutom har jag en väldigt ojämn begåvningsprofil som det kallas för. När jag medicinerar bort min ADD med concerta blir jag ännu mer autistisk.

Pemer skrev:

Debbido skrev:Japp, det var mitt förslag till teamet. Men eftersom min gamla psykiatriker klivit över till neuropsyk ville hon ha kvar borderlinediagnosen hon satt, av prestigeskäl.

Ah... sann professionalism ut i fingerspetsarna...

Jag menar, really! En sådan som har suttit och satt borderline-diagnoser på aspergare man inte begripit sig på förr, kliver över till neuropsyk och ska ge ett seriöst intryck i den disciplinen, men fortfarande av prestigeskäl hålla fast vid borderline-diagnoserna man ställt på samma patienter förut??!?

Tack för medkänslan - igen! Jo, det här känns fel. En ny utredning känns jobbigt det med, i annan stad. Gillar inte intelligenstester. Är för gammal för sånt. Jag VAR intelligent, so!

Jag har SAD. Så, i slutet av varje mörkerdepression uppstår risk för (oftast mindre) överdos. Det bevisar att jag har depression, inte borderline. Jag skär mig inte, bränner mig inte med cigaretter etc.
Jag ser inte alla i svart eller vitt. Jag är ingen svekfull/nyckfull vän.
självdestruktivitet finns även i AS. Efter ett tantrum kan man avsky sig själv och kasta en tallrik i golvet.

Jag har inget förtroende kvar för psykiatrin ö h t. VAD kan de se på 50 minuter/år??? De kan bara inte sätta diagnos på så lite. De övertolkar, t ex kläderna. Om jag har svart skinnställ för att jag åker moppe året runt medan det regnar så innebär det varken att jag är satanist eller deprimerad. Bara att jag tänker praktiskt.

Jag känner mig så förvirrad. Bara en sån sak som tagit upp här: skillnaden mellan högfungeraden autism och aspeger. Vilken läkare kan sånt? Eller skillnaden mellan boderline och ADHD. De flesta med borderline har idag fått ADHD-diagnos. Trender. Mode.

Vilket fuck ska ni placera mig i? Fuck! The whole system is fucking fucked up! Och i vilken ruta vill ni t ex placera in Di Leva? För inte heller han är ju normal. Måste alla intressanta människor etiketteras och skickas till vårdinrättningar?

http://www.youtube.com/watch?v=ZLuMxWOY ... re=related

Vem ska jag tro på när allt är så här?

Jag tror inte det bör tas som en komplimang att läkaren inte tyckte att du hade AS. "Du förstår vad jag menar", menade han att du förstår snack överhuvudtaget, eller att du hajar vad han menar när han rabblar upp varför du inte har AS? För det lät lite som att man inte kan haja nånting när man har AS. Men jag vet inte hur jag skall tolka det påståendet riktigt.

matterik skrev:Jag har funderat på det där med AS och autism. Vissa påstår att autistiska har lägre intelligens. Det är inte sant, men det är sant att 70 procent av de som diagnostiseras med autism har nedsatt intelligens.

Eller verkar ha det. Jag har hört saker som tyder på att en del kan ha fullt normal (eller för den delen hög) intelligens i en kropp som inte kan meddela det till någon, inte heller diagnostikern, och därför klassas som utvecklingsstörda.

matterik skrev:Detta har fått det att framstå som att antingen så är man autistisk med låg intelligens eller så är man asperger med normal eller hög intelligens. Dvs att intelligensen bestämmer skillnaden mellan autism och asperger.

Ja. Tragiskt.

En sidokommentar till resten av inlägget: Jag undrar hur mycket som beror på vilka man råkar träffa (och vilken bild av innebörderna hos "autism" och "asperger" man råkade få under den tid då de begreppen formades i en). Själv har jag träffat både "autister" som jag utan problem har haft mer gemensamt med än "aspergare" och tvärtom.

Debbido skrev:Vem ska jag tro på när allt är så här?

Debbido du klok du. Beundrar dej!

KandiShaker skrev:"Jag har jobbat med asperger i 20 år! Du har det inte, du är social, har nattjobb, ögonkontakt, du förstår vad jag menar. Är det här ett skämt?!"

Ska jag ta det som en komplimang eller förolämpning? ;P

Ingedera, förundras istället över hur han kan vara så okunnig efter alla dessa års erfarenhet och skänk en tanke till de stackare han "hjälpt"
för allvarligt hur bra hjälp kan ha gett med så dåliga kunskaper?

matterik skrev:Jag har funderat på det där med AS och autism. Vissa påstår att autistiska har lägre intelligens. Det är inte sant, men det är sant att 70 procent av de som diagnostiseras med autism har nedsatt intelligens. Detta har fått det att framstå som att antingen så är man autistisk med låg intelligens eller så är man asperger med normal eller hög intelligens. Dvs att intelligensen bestämmer skillnaden mellan autism och asperger. Jag tycker...

...lite snurrig ibland på detta forum där folk vill poängtera att de inte är autistiska utan har asperger. Det har också varit så att när jag kallat folk autister så har det uppfattas som online mobbing. Något jag hade svårt att förstå först eftersom jag ser mig själv som autist och inte skäms för det. Men visst är klassisk autism ett stort stigma i jämförelse med asperger.

Vilket bra inlägg! Du formulerade som jag känner. Det gör du ofta, förresten.

Matterik. Bra inlägg.

Jag tror, utifrån personliga erfarenheter, att det är viktigt, och kanske till och med nödvändigt att åtminstone ha en relation till det autistiska för att ha en relation till asperger.

Med andra ord, utan att kunna lägga fram en vetenskaplig teori, så har jag börjat begripa min asperger genom att möta och undersöka autismen i mig. Jag är lite besviken på vården som inte hjälpte mig med det redan från början. De har varit vänliga och välvilliga, men har mest varit inriktade på att dels få mig att fungera utifrån min asperger, habiliteras, dels att få mig att acceptera att jag är funktionshindrad.

För mig är aspergers grundbult autism. Alla diagnoskriterier, om man ser kliniskt på det, alla symptom, om man ser praktiskt på det, och alla analytiska kategoriseringar, om man vill låta högtidlig, är effekter av att jag som aspergare har en avvikande personlighetsstruktur som är autistisk.

Det är inte en skillnad i art, utan i grad, mellan mig och en klassisk autist. Och för att anknyta till ämnet, är jag övertygad om att det går att vara fullständigt ytanpassad som aspergare, framstå som helt "normal" också för medicinskt eller psykologiskt utbildad personal.

Jag drabbas ofta av ifrågasättande av min diagnos. Människor blir förvirrade och ibland chockade. Vårdpersonal har sagt till mig att de först inte trodde på att jag har asperger, men att de efter ett tag blivit övertygade om att jag verkligen har det.

Håller med en massa folk här men orkar inte citera. Blir matt, besviken, trött och vanmäktig av den kompakta ignoransen och icke-viljan till kunskap och vidareutveckling som finns, inte bara bland folk allmänt utan bland folk som har som jobb att kunna det de inte kan.

Idag har jag varit på återkoppling av min utredning.

På ögontestet hade jag 13p. En Aspergare/HFA brukar ha runt 16 och NT 23.

På skattningen hade jag 157p och en Aspergare/HFA 77. Så jag ligger över Aspergernivån.

Min psykolog kan inte se Asperger hos mig eftersom jag har en social förmåga och jag fungerar tillsammans med mina barn. Hon funderar istället på om mina problem ligger i tex min uppväxt etc. Och det KAN stämma, faktiskt..

Dock har jag eventuellt ADD vilket är ett mönster som ses i alla de olika testerna jag gjort, WISC III och några andra tester. Att jag blir så utmattad efter koncentrationerna och i vissa tester orkar jag liksom inte helt enkelt med det sista.

Säg åt din psykolog att läsa på om kvinnor och AS.

Jag kan väl inte be henne så där rakt av att läsa om asperger och kvinnor. Men själv blev jag ju lite nyfiken nu..

Googla på t.ex. "Girls with Asperger", "Women with Asperger" så hittar du mycket info, bland annat om att vi ofta är bra på social kompetens, eller åtminstone är väldigt bra på att låtsas.

Neuropsykologen som utredde mig sa; -Du har inte Aspergers, det vet jag för det är jag expert på.
Även "experter" har fel.

Tikki

Mig veterligt så finns det ingen så duktig neuropsykolog i Skåne.
Utom jag förstås ... men jag är å andra sidan inte neuropsykolog ....

Skulle faktiskt vara kul att veta vem det är ....

Alla läkare jag någonsin haft att göra med har varit förtroendeingivande och respektfulla. Och pga en del fysiska besvär när jag var yngre så har jag i princip träffat många läkare regelbundet varje år sedan jag fyllde ~5 år.

Är det bara jag som haft otroligt tur, eller handlar det om att de känner av mitt förtroende till dom varpå de är sjysstare tillbaks emot just mig?

Kan tänka mig att läkare inte är lika tillmötesgående med personer som ifrågasätter allt de säger.

Firkraag skrev:Är det bara jag som haft otroligt tur, eller handlar det om att de känner av mitt förtroende till dom varpå de är sjysstare tillbaks emot just mig?

Det finns fler alternativ än så. En enormt stor faktor är vad man lider av. Du skriver att du hade "fysiska besvär" och det brukar ge bättre vård, särskilt om det är en välkänd sjukdom som går att fastställa med säkerhet.

Flera tusen patienter dör varje år som ett direkt resultat av felbehandling, och många tiotusentals blir felbehandlade, enligt socialstyrelsen. Och då finns det förstås ett mörkertal eftersom många inte ens vet om att de blivit felbehandlade (t ex personer som har sköldkörtelproblem men får diagnosen depression + antidepressiva).

Man ska vara försiktig med att lägga skulden på patienten.

Maddox
Såklart du kan .... be henne alltså att läsa på

Debbido skrev:Jag tror på universell rättvisa, på sikt, evigheten.

Ibland får man straffet för det man gjort fel direkt, ibland tar det lång tid. Detsamma med det braiga.

Den tror jag också på, även om jag har mina tvivel emellanåt och då beter mig idiotiskt.

Kram min vän!

Altus skrev:

Firkraag skrev:Är det bara jag som haft otroligt tur, eller handlar det om att de känner av mitt förtroende till dom varpå de är sjysstare tillbaks emot just mig?

Det finns fler alternativ än så. En enormt stor faktor är vad man lider av. Du skriver att du hade "fysiska besvär" och det brukar ge bättre vård, särskilt om det är en välkänd sjukdom som går att fastställa med säkerhet.

Nu talar jag dock inte bara om dom läkarna, utan har haft samma erfarenheter inom psykiatrin.

Altus skrev:Flera tusen patienter dör varje år som ett direkt resultat av felbehandling, och många tiotusentals blir felbehandlade, enligt socialstyrelsen. Och då finns det förstås ett mörkertal eftersom många inte ens vet om att de blivit felbehandlade (t ex personer som har sköldkörtelproblem men får diagnosen depression + antidepressiva).

Man ska vara försiktig med att lägga skulden på patienten.

Hur många fler tror du skulle dö ifall folk inte lyssnade på sina läkare?

Har skickat en länk till LUL om Asperger och kvinnor till min psykolog.. Den sidan beskriver mig iallafall utmärkt

Annars är jag väl en småaspie utan diagnos. Och det funkar väl ändå. Huvudsaken är att jag hamnat rätt någonstans och förstår mig själv bättre.