alfapetsmamma skrev:

rdos skrev: Även om diagnosen kan användas för att förklara för sig själv varför man är annorlunda, så fungerar den inte på arbetsmarknaden, lika lite som i umgänget med NTs.

Har du nåt seriöst svar till att vissa av oss t ex är lyckligt gifta med NTs? Eller är goda vänner med NTs eller trivs på ett jobb med NTs (för att ta nåt mindre nära än äktenskap).

Har du själv? Jag är inte gift med en NT, men jag jobbar med NTs. I det senare fallet handlar det om att man lärt sig elementära saker om hur NTs fungerar. Att prata med dem om diagnoser är direkt kontraproduktivt, liksom att berätta att man skulle kunna haft diagnosen. Det vet jag av egen erfarenhet. Har inte nämnt något alls om AS på flera år, och vill helst inte bli urkopplad ifrån jobbiga saker som att ringa upp folk man inte känner. Det enda jag lämnar över idag är när jag inte kan hantera folk, vilket händer någon enstaka gång per år. Även det jobbar jag vidare med så att jag ska klara det helt på egen hand.

På mitt jobb har en av NT-killarna nästa gått in i väggen, och numera använder han mitt sätt att hantera stress på i högre utsträckning. Min image består i att vara udda & kompetent. Den enda jag ibland hamnar i bråk med är chefen, som antagligen har lite npf. Det beror till viss del på att jag är auktoritetstrotsig oxå. Har även en image av att ingen är min chef.

alfapetsmamma skrev:

rdos skrev: Även om diagnosen kan användas för att förklara för sig själv varför man är annorlunda, så fungerar den inte på arbetsmarknaden, lika lite som i umgänget med NTs.

Har du nåt seriöst svar till att vissa av oss t ex är lyckligt gifta med NTs? Eller är goda vänner med NTs eller trivs på ett jobb med NTs (för att ta nåt mindre nära än äktenskap).

Här vill jag sticka in en kommentar. Att vara gift med en NT (det är jag med) är inte detsamma som att känna sjuhundraåttiåtta NTs och kunna umgås friktionsfritt med dem. Man kan funka i ett litet sammanhang (som en familj) om man kan kommunicera med sin partner och vinna denn*s förståelse. Men när man ska ut på en arbetsmarknad och ett samhälle kan det bli problemas.

Jag själv har iofs trivits på flera jobb med NTs. Men det beror nog på att jag kan smälta in ganska bra socialt (därmed inte sagt att jag har lätt att få vänner eller långsiktiga relationer, lååångt därifrån.). Mina problem är mer av exekutiv natur samt att ha med för många personer samtidigt att göra.

Om man dessutom lägger till pusselbiten att man "outar" sig med att man har diagnos Asperger, då tror jag, som Rdos, att det knappast blir lättare i sociala NT-sammanhang. De blir bara rädda.

Hur det går i en arbetssituation beror på hur bra man kan förklara sig, hur bra support (förhoppningsvis) man har från sin läkare och Arbetsförmedlingen m.fl. EDIT: Och naturligtvis om man behöver berätta något alls, som Rdos skrev.

barracuber skrev:

alfapetsmamma skrev:

rdos skrev: Även om diagnosen kan användas för att förklara för sig själv varför man är annorlunda, så fungerar den inte på arbetsmarknaden, lika lite som i umgänget med NTs.

Har du nåt seriöst svar till att vissa av oss t ex är lyckligt gifta med NTs? Eller är goda vänner med NTs eller trivs på ett jobb med NTs (för att ta nåt mindre nära än äktenskap).

Här vill jag sticka in en kommentar. Att vara gift med en NT (det är jag med) är inte detsamma som att känna sjuhundraåttiåtta NTs och kunna umgås friktionsfritt med dem. Man kan funka i ett litet sammanhang (som en familj) om man kan kommunicera med sin partner och vinna denn*s förståelse. Men när man ska ut på en arbetsmarknad och ett samhälle kan det bli problemas.

Jag själv har iofs trivits på flera jobb med NTs. Men det beror nog på att jag kan smälta in ganska bra socialt (därmed inte sagt att jag har lätt att få vänner eller långsiktiga relationer, lååångt därifrån.). Mina problem är mer av exekutiv natur.

Om man dessutom lägger till pusselbiten att man "outar" sig med att man har diagnos Asperger, då tror jag, som Rdos, att det knappast blir lättare i sociala NT-sammanhang. Hur det går i en arbetssituation beror på hur bra man kan förklara sig, hur bra support (förhoppningsvis) man har från sin läkare och Arbetsförmedlingen m.fl.

Det du säger är sant, men Rdos inlägg lät mer som att vi är som skilda raser eller från olika planeter. JAG känner iaf inte att jag går ihop med folk på grund av eller tack vare att de har npf, och INTE går ihop med folk för att de inte har det.

Visst kan det hjälpa att ha lite av samma tänk och kanske förståelse för vad det innebär att tillhöra en minoritet, men det är LÅNGT IFRÅN tillräckligt som grund för acceptans som räcker till vänskap eller partnerskap.

En NT med förståelse för att man kan och får vara lite eljest är långt mer gångbar som vän eller partner än vilken aspie eller bokstavsberikad person vilken som helst, bara för att den råkar vara född med alternativkopplad hjärna anser iaf jag.

Att en person har npf säger ju inget om dens värderingar, intressen, drömmar, personliga egenskaper, intelligens, mål, kompatibilitet när det gäller hur man ser på vänskap och partnerskap osv.

Eller så har jag det i MITT liv. De flesta av mina vänner är NT, men har kanske en större förståelse och ett större intresse för folk som är lite annorlunda dem eller lite annorlunda öht, antingen genom livsstil, bakgrund, ursprung, sexuella preferenser, neurodiversitet eller nåt annat.

alfapetsmamma skrev:.. JAG känner iaf inte att jag går ihop med folk på grund av eller tack vare att de har npf, och INTE går ihop med folk för att de inte har det.

Visst kan det hjälpa att ha lite av samma tänk och kanske förståelse för vad det innebär att tillhöra en minoritet, men det är LÅNGT IFRÅN tillräckligt som grund för acceptans som räcker till vänskap eller partnerskap.

En NT med förståelse för att man kan och får vara lite eljest är långt mer gångbar som vän eller partner än vilken aspie eller bokstavsberikad person vilken som helst, bara för att den råkar vara född med alternativkopplad hjärna anser iaf jag.

Att en person har npf säger ju inget om dens värderingar, intressen, drömmar, personliga egenskaper, intelligens, mål, kompatibilitet när det gäller hur man ser på vänskap och partnerskap osv.

Eller så har jag det i MITT liv. De flesta av mina vänner är NT, men har kanske en större förståelse och ett större intresse för folk som är lite annorlunda dem eller lite annorlunda öht, antingen genom livsstil, bakgrund, ursprung, sexuella preferenser, neurodiversitet eller nåt annat.

Håller helt med dig. Jag syftade mer på inskränkta och egotrippade NTs som man då och då har stött på. Och det finns gott om dylika NTs däreute. Men åas den typen finns även bland npf och ingendera gruppen är några jag skulle vilja umgås med.

Det finns bra och dåliga i alla läger. Skillnaden mellan NTs och npf är att NTs ofta mår så mycket bättre. Det är iofs också en grov generalisering just pga hur samhället är. Det finns massvis med NTs som mår skit också.

Att forumet är så stökigt periodvis har jag alltid trott beror på att npf:are, inte minst här, generellt sett mår skitdåligt.

Kan ofta bli jävligt avundsjuk på NTs ärligt talat.

/Barracuber

Den är tråden handlar inte om raser, utan om hur AS-gruppen ska få bästa möjliga förutsättningar.

Vad jag påstår är att AS-gruppen är bäst betjänt av att lära sig om sitt annorlunda sätt att fungera, och om hur NTs fungerar, UTAN att bli stämplade med patologiska sjukdomsdiagnoser. För att detta ska fungera så krävs gedigen forskning om skillnaderna, liksom det krävs fungerande "manualer" för hur man går tillväga för att passa in. Dagens diagnoser är inga manualer, dagens självbiografiska böcker är som bäst kuriosa och forskningen om AS är i princip inget värd heller i sammanhanget.

Dessvärre är det som jag skrev tidigare de som lyckats anpassa sig bäst som oftast gör störst skada. De gör det genom att påstå att alla kan anpassa sig eller genom att förklara att de som inte kan är sjuka.

Genom att pladdra på om hur bra man funkar med NTs, att de minsann inte alls är svåra att umgås med eller ha som vänner, så gör man de som har problem med sådant en björntjänst. De som klarat ut detta skulle istället skriva manualen, men det vill de inte för de vill vara ensamma om att passa in.

rdos skrev:Vad jag påstår är att AS-gruppen är bäst betjänt av att lära sig om sitt annorlunda sätt att fungera, och om hur NTs fungerar, UTAN att bli stämplade med patologiska sjukdomsdiagnoser. För att detta ska fungera så krävs gedigen forskning om skillnaderna, liksom det krävs fungerande "manualer" för hur man går tillväga för att passa in. Dagens diagnoser är inga manualer, dagens självbiografiska böcker är som bäst kuriosa och forskningen om AS är i princip inget värd heller i sammanhanget..

Jag håller med dig, förutom det där om att passa in. Kunde man passa in så skulle man ju göra det, eller hur? Eller menar du en manual i Fake it til' you make it? Hur du blir en NT eller kan te dig som en - i tio steg??

rdos skrev:Genom att pladdra på om hur bra man funkar med NTs, att de minsann inte alls är svåra att umgås med eller ha som vänner, så gör man de som har problem med sådant en björntjänst.

Eftersom jag försökte komma bort ifrån det överdrivna VI och DOM-tänket jag såg i tråden tidigare, genom mina inlägg, så får jag här en tanke om att jag är inräknad i gruppen De som pladdrar om hur bra de funkar med NTs.

1. Att säga att folk pladdrar är nedsättande, det är inte särskilt konstruktivt i en diskussion.

2. JAG har iaf inte påstått mig funka smärtfritt med vare sig NT eller folk med npf. Dessutom tänker jag att det är ett kontinuum, men skala, inget binärt, så uppdelningen är för mig i det närmaste meningslös.

3. Skulle jag veta på vilket sätt man kunde göra om sig till en kub när man är en rund kloss utan att såga av sig armar och ben eller själ skulle jag berätta det, men jag har ingen aning.

alfapetsmamma skrev:Jag håller med dig, förutom det där om att passa in. Kunde man passa in så skulle man ju göra det, eller hur?

Nej, inte alls. Jag skulle kunna passa in till 100% med de kunskaper jag har just nu, men en hel massa av mina preferenser säger STOPP. Därför har jag utvecklat en egen image där jag passar in som en udda person. För mig är inte 100% anpassning ett mål, utan att passa in på ett positivt sätt som gör att man blir accepterad av de flesta NTs utan att behöva göra våld på sina egna preferenser.

Att hitta den optimala nivån av anpassning är utmaningen, inte att passa in till 100%.

alfapetsmamma skrev:Eller menar du en manual i Fake it til' you make it? Hur du blir en NT eller kan te dig som en- i tio steg??

Vissa saker är viktigare än andra. Manualen ska rangordna vad som är viktigast. Dessutom så måste den beskriva skillnaderna eftersom det är omöjligt att veta vad som går snett om man inte förstår skillnaderna. Det har inget med vi-dem tänk att göra. Att förneka skillnaderna och krockarna är inte produktivt.

alfapetsmamma skrev:Eftersom jag försökte komma bort ifrån det överdrivna VI och DOM-tänket jag såg i tråden tidigare, genom mina inlägg, så får jag här en tanke om att jag är inräknad i gruppen De som pladdrar om hur bra de funkar med NTs.

Det är väl din rättighet att tycka att det finns för mycket vi-dem tänk, men faktum kvarstår att man först måste förstå skillnaderna innan man kan förstå vad som går fel. Fast om man naturligt kan umgås med NTs så har man ju inte sådana problem.

alfapetsmamma skrev:1. Att säga att folk pladdrar är nedsättande, det är inte särskilt konstruktivt i en diskussion.

Det var en emotionell reaktion.

Fast Rdos, du säger alltså att du SKULLE kunna passa in till 100% men väljer bort det?

Och lite längre bort i samma uttalande att om man kan umgås naturligt så har man inga problem gällande AS?

Är inte det extremt motsägelsefulla påståenden?

Och på vilket sätt är det en känslomässig reaktion är säga att Pladdra är ett nedsättnande uttryck?

"Att pladdra eller pladder, innebär vanligen en beskrivning av små barns sätt att prata. När det gäller vuxna avser pladder ett meningslöst eller osammanhängande svammel, tomt prat, struntprat eller babbel. Ibland kan pladder även avse skvaller eller sladder. Ursprungligen var det i likhet med tjatter och snatter en beskrivning av fågelläten."

enligt susning.nu. Motsvarar ungefär hur jag hade definierat det.

Alltså, på vilket sätt var min reaktion känslomässig? Jag pratar om, eller ifrågasätter, det ordval du gjorde, för att det var ett nedsättande ordval.

Så prata inte om mig och min reaktion. Frågan var varför du säger PLADDRA om det andra gör. Tränar du på härskartekniken förlöjligande, eller vad?

alfapetsmamma skrev:Fast Rdos, du säger alltså att du SKULLE kunna passa in till 100% men väljer bort det?

Och lite längre bort i samma uttalande att om man kan umgås naturligt så har man inga problem gällande AS?

Är inte det extremt motsägelsefulla påståenden?

Vad är det som är motsägelsefullt?

Jag har genom att vara specialintresserad av AS sedan ca 2000 lärt mig det mesta om skillnaderna mellan AS och NT, och skulle därför, iaf teorietiskt, kunna passa in till 100%.

Detta innebär givetvis inte att jag naturligt kan umgås med NTs. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att kunna umgås naturligt med NTs. De är som UFOn för mig. Däremot så har jag lärt mig hur de fungerar, jag kan t.o.m tolka in en hel massa av deras kommunikation (genom att jag vetat vad jag ska studera), och kan därför idag i det närmaste passera som udda NT i många sammanhang.

alfapetsmamma skrev:Och på vilket sätt är det en känslomässig reaktion är säga att Pladdra är ett nedsättnande uttryck?

Nu tolkade du nog mig fel.

Det var MIN känslomässiga reaktion på vad som skrivits som gjorde att jag använde ordet "pladdra" istället för något mer neutralt uttryck. Du har helt rätt i att det kunde uppfattas som nedsättande.

rdos skrev:
Jag har genom att vara specialintresserad av AS sedan ca 2000 lärt mig det mesta om skillnaderna mellan AS och NT, och skulle därför, iaf teorietiskt, kunna passa in till 100%.

Nyckelbegrepp i ovanstående enligt mig är I alla fall teoretiskt. Say no more.

Eller varför inte säga det jag tänker istället gör att tassa kring grötfatet. Att ta teori till praktik är svårt för oss sägs det, och det gäller nog även lättare saker än att passera för NT.

KrigarSjäl skrev:Även som högfungerande aspergare har man ju betydande svårigheter i vissa områden, så nej, jag gillar inte det här.

Det beror ju helt på vad man avser med det icke kliniska begreppet "högfungerande aspergare". Vi som kallas och ibland kallar oss själv "högfungerande" kanske egentligen borde kalla oss "medelfungerande aspergare".

Jag menar att om man räknar högpresterande människor på arbetsmarknaden med påtagliga AS-drag men utan behov av diagnos som ger rätt till sjukersättning och/eller LSS, som "högfungerande aspergare", och de på gruppboenden och dagcenter och som har godemän som "lågfungerande", så är ju vi som klarar livsföringen och kan tala för oss själva men får problem i skolan och på arbetsmarknaden "medelfungerande" och inte "högfungerande".

rdos skrev:UTAN att bli stämplade med patologiska sjukdomsdiagnoser.

Haha, *harkel* Finns det sjukdomsdiagnoser som inte är patologiska? Med tanke på att patologi är sjukdomslära...

alfapetsmamma skrev:Nyckelbegrepp i ovanstående enligt mig är I alla fall teoretiskt. Say no more.

Såklart. En del saker som t.ex. realtidskommunikation hjälper det inte att kunna teoretiskt, utan man måste kunna tillämpa det praktiskt oxå. Dock så har jag tidigare varit i det närmaste "blind" kring NTs kroppsspråk, men efter några års fokus på det har jag lärt mig att tolka en del av detta i realtid utan att det kräver medveten ansträngning.

Mitt eget kroppsspråk jobbar jag med att hitta optimal nivå på. Blir jag för expressiv så tycker NTs att jag är konstig, medan helt avstängt kroppsspråk inte heller är bra. Kanske att det går att stänga av bara valda delar, men så långt har jag ännu inte kommit. När jag umgås med folk med npf så försöker jag att vara så expressiv som möjligt. Överhuvudtaget så har jag skilda algoritmer för hur jag uttrycker mig beroende på vem som är närvarande.

När jag påpekade att mina preferenser säger stopp för 100% anpassning så menade jag en del vanliga sociala beteenden snarare än kroppsspråk och sådant. Jag förmår t.ex. inte att kallprata i någon högre utsträckning, utan har istället utvecklat metoder för att snabbast möjligt komma ur denna fas, t.ex. när jag måste ringa upp någon kund på jobbet.

Hälsningsfraser har jag löst genom att låta den andre personen börja (om jag inte själv vill ta kontakt). Är den andre npf, eller någon jag inte känner, så hälsar vi inte, och då begår jag inget ettikettsbrott. Hälsar den andre så hälsar jag tillbaka, oavsett om jag känner igen människan eller inte.

Att tacka eller be om ursäkt hanterar jag mestadels genom att undvika att hamna i situationer där sådant krävs. När jag handlar så har jag standardfraser som jag lärt in.

När det gäller typiska NT-intressen som t.ex. sport så vägrar jag konsekvent att låtsas att jag tycker om sådant. Driver t.o.m. gärna "på skoj" med folk som fastnat för sådant. Likadant med lotterier. Jag talar gärna om att statistisk säger att man alltid i längden förlorar på lotterier, och vägrar att delta. Skvaller ogillar jag, och säger gärna vad jag tycker om sådant. Tar gärna parti för de som blir "påhoppade" av en grupp, oavsett orsak. Detta gör sitt till för att etablera bilden av "udda".

Milyc skrev:Det beror ju helt på vad man avser med det icke kliniska begreppet "högfungerande aspergare". Vi som kallas och ibland kallar oss själv "högfungerande" kanske egentligen borde kalla oss "medelfungerande aspergare".

Jo, det borde ni nog göra.

rdos skrev:

Milyc skrev:Det beror ju helt på vad man avser med det icke kliniska begreppet "högfungerande aspergare". Vi som kallas och ibland kallar oss själv "högfungerande" kanske egentligen borde kalla oss "medelfungerande aspergare".

Jo, det borde ni nog göra.

Jag håller faktiskt med om man ska använda begreppen hög- och lågfungerande som absoluta och inte relativa begrepp.

Men det är ju oftast inte vi själva som hittat på att kalla oss "högfungerande" utan tanter som vill framställa de med god man och en massa LSS-insatser som de till normalgraden fungerande aspergarna och därför stämpla oss andra som ovanligt duktiga undantag under beteckningen "högfungerande" så att de kan fortsätta framställa huvudelen av aspergarna som vårdobjekt även när de tvingas medge att det finns de som klarar sig själva.

Om man däremot använder hög- och lågfungerande som relativa begrepp så blir läget ett annat. Då är jag ju högfungerande i meningen att jag är mer högfungerande än en aspergare som har god man och bor på gruppboende eftesom jag klarar min livsföring och skötsel av ekonomin helt själv, men lågfungerande i meningen att jag är mer lågfungerande än vad du är eftersom du har ett riktigt jobb du klarar av och jag lever på sjukersättning.

Det tycker jag är det förnuftigaste sättet att använda dessa begrepp.

rdos skrev:Det blir det ändå för en stor grupp. Ökar diagnoserna så minskar andelen aspar i nästa generation (diagnos leder till lägre reproduktion). De som föds i nästa generation får det därför ännu värre eftersom de är färre och när de blir färre så kan de inte föra sin talan. Denna väg leder helt enkelt till att hela population i framtiden kommer att ses som sjuk och förr eller senare blir alla deras barn aborterade. Således ingen lösning på problemet.

Ursäkta mig, men vad talar du om?

Usch vad mycket nöjes(?)tjafs det blev i den här tråden... orkar inte läsa.

Kan vi inte bara diskutera själva texten istället för rdos framtidsvisioner? Ska AS försvinna eller inte? Vad blir vi istället? Vad innebär det rent konkret?

Milyc skrev:

KrigarSjäl skrev:Även som högfungerande aspergare har man ju betydande svårigheter i vissa områden, så nej, jag gillar inte det här.

Det beror ju helt på vad man avser med det icke kliniska begreppet "högfungerande aspergare". Vi som kallas och ibland kallar oss själv "högfungerande" kanske egentligen borde kalla oss "medelfungerande aspergare".

Jag menar att om man räknar högpresterande människor på arbetsmarknaden med påtagliga AS-drag men utan behov av diagnos som ger rätt till sjukersättning och/eller LSS, som "högfungerande aspergare", och de på gruppboenden och dagcenter och som har godemän som "lågfungerande", så är ju vi som klarar livsföringen och kan tala för oss själva men får problem i skolan och på arbetsmarknaden "medelfungerande" och inte "högfungerande".

Där har du en poäng! De som är verkligt högfungerande är väl de som inte har behov av diagnos alls.

MFA funkar för mig. OMFA får vi döpa om föreningen till då.

Inger skrev:Där har du en poäng! De som är verkligt högfungerande är väl de som inte har behov av diagnos alls.

MFA funkar för mig. OMFA får vi döpa om föreningen till då.

Oh my fucking Asperger!

Skämt åsido, Mylic har en poäng. MFA kan funka för mig med.

/Barracuber

OT, kan inte länkens hela längd i första inlägget kortas ner så man slipper scrolla åt sidan också?



Moderator Titti:

I min webbläsare ser det inte alls konstigt ut och jag behöver inte scrolla så jag vet inte riktigt vad som är fel.

Aspkvinna skrev:OT, kan inte länkens hela längd i första inlägget kortas ner så man slipper scrolla åt sidan också?

Skicka ett PM till nån av moddarna i Tipsa.

Aspkvinna skrev:OT, kan inte länkens hela längd i första inlägget kortas ner så man slipper scrolla åt sidan också?



Moderator Titti:

I min webbläsare ser det inte alls konstigt ut och jag behöver inte scrolla så jag vet inte riktigt vad som är fel.

Hmmm, så här, på min skärm så är rdos länk lång i första inlägget och det blir ingen brytning för ny rad utan fortsätter tills den är slut. Det händer då på första sidan måste scrollas till höger för att hela raden ska kunna läsas. Sen på varje ny sida står ju hans inlägg överst och resultatet är att jag måste scrolla höger för att se alla inlägg men då ser jag inte vem som skrivit inlägget.

barracuber skrev:Oh my fucking Asperger!

Inger skrev:Usch vad mycket nöjes(?)tjafs det blev i den här tråden... orkar inte läsa.

Kan vi inte bara diskutera själva texten istället för rdos framtidsvisioner? Ska AS försvinna eller inte? Vad blir vi istället? Vad innebär det rent konkret?

Jag håller med, jag tycker också att det har blivit lite mycket OT i den här tråden. Jag skulle också vilja veta vad detta kan innebära rent konkret för oss. Hur tolkar ni texten? Det är väl bara ett förslag än så länge?