Jag har hört att man inte kan drömma i lukter heller

Jag har i alla fall drömt drömmar där jag sett skillnader på saker p.g.a. olika färg (som i gråskala blir lika).
Och så enstaka drömmar som utmärkt sig genom att vara svartvita.
Minnena har då inte varit att jag tänkt på vilka färger som eventuellt var med, utan jag mindes att jag i drömmen tänkte och reflekterade över färger eller avsaknad av färger.

linek skrev:Och jag måste verkligen be om en referens.

Jag tycker jag har givit en referens (Engelska Wikipedia) och i artikeln där finns ytterligare två referenser till stycket jag citrade.

Som den oerhörda lekman jag är på området måste jag ändå säga att jag inte kan finna några neurologiska anledningar till att vi "bara" drömmer svartvitt och att färgen är en "efterkonstruktion".

För det första: Hur faen ska man veta det? Och vem vet väl mer än jag vad jag drömmer och hur det ser ut? Säger jag att jag drömmer i färg så drömmer jag i färg, det kan varken Charley? eller någon annan komma och påstå annorlunda.

För det andra: Som linek säger uppstår drömmar när neuroner i hjärnan stimuleras. Eftersom vi kan se i färg finns det alltså neuroner som uppfattar färg. Alltså kan dessa stimuleras och vi kan alltså drömma i färg. Vi kan även drömma i svartvitt, eftersom det också finns "svartvita neuroner".

Vad de gamla studierna från 1920-talet kom fram till låter märkligt. Att folk då drömde svartvitt och sedan i färg skulle bero på något så fånigt som... teven! Människan har ju levt med färgseende i hundratusentals år. Att något så löjligt som en teve skulle få oss att drömma mer i färg tycker jag låter bisarrt. Jag skulle vilja granska de där studierna i sömmarna lite.

Mats skrev:

linek skrev:Och jag måste verkligen be om en referens.

Jag tycker jag har givit en referens (Engelska Wikipedia) och i artikeln där finns ytterligare två referenser till stycket jag citrade.

Såklart du har. Min begäran gäller meningen innan, "Det oavsett ser tanken om färg som efterkonstruktion mest ut som en uppgradering av en gammal dogm." och riktar sig till Charley?.

Jag citerade ditt bemötande eftersom jag tyckte det var så lustigt att wikipediaartikeln inte på något vis svor mot hennes påstående.

Och nu har weasley gjort en alldeles utmärkt renframställning av alla de tankegångar jag tror att jag också hade men inte så pedagogiskt kunde redogöra för.

Hur fungerar argumentet om efterkonstruktioner vid klardrömmar? Jag har haft en sådan, och jag upplevde den i färg.

Jag ser inga hinder för att vi i drömmar kan uppleva precis samma saker med alla sinnen som när vi är vakna, både syn, färg, hörsel, lukter, känsel, vind mot kinden... Plus ytterligare saker som man inte kan som vaken, jag kan ju tex flyga, gå/se genom väggar, "tänka" så jag förflyttar mig i tid och rum, klättra jättebra, simma till botten av en sjö, öppna en lucka och kliva in i ett torrt rum (utan att sjön rinner ner och översvämmar rummet) mm.

OnionKnight skrev:Hur fungerar argumentet om efterkonstruktioner vid klardrömmar? Jag har haft en sådan, och jag upplevde den i färg.

Min spontana tanke kring efterkonstruktions-argument är att kan något vara en sådan, så kan allting vara det. Hävdar man att ett minne är (eller ens kan bli) efterkonstruerat, finns för mig inte längre något som emotsäger att alla minnen är eller kan vara efterkonstruktioner. (I själva verket tycker jag det ligger i minnets natur att vara en efterkonstruktion.)

I strikt bemärkelse finns det ju heller inte något ljus i drömmar alls, så om de har färg eller inte känns vid närmare eftertanke som en ganska krystad fråga. Har man ögonen stängda ser man inte något alls, vare sig i färg eller utan.

Sedan är det en helt annan femma vad hjärnan egentligen simulerar för intryck. För mig är färg (i verkliga livet) inte något direkt väsensskilt från till exempel form, smak, lukt eller textur. Jag har också deuteranomaliskt färgseende, vilket leder till att jag knappt kan se färgen grön. Det händer inte sällan att jag pekar ut något som grått eller grönt, för att sedan få höra att det var tvärtom. Efter en liten stund har hjärnan registrerat vad tinget egentligen hade för färg, och därefter kan jag omöjligt se något annat än den färgen. Min förförståelse avgör alltså ofta helt vad jag upplever som grönt och vad jag upplever som grått.

Jag tror att själva begreppet »färg« är en efterkonstruktion, en förkonstruktion och en simultankonstruktion. Vi drömmer inte i färg, vi drömmer i hjärnan.

apkonstapel skrev: I själva verket tycker jag det ligger i minnets natur att vara en efterkonstruktion.

Ja, så klart, eftersom man inte är den idag som man var när nåt hände/inte hände. Alltså är det man säger att man minns en bild av nåt sett genom ett filter av det man lärt sig (eller fixerat sig vid och inte lärt sig osv) sen dess och som gör att man omskapar bilden utifrån det man tycker är viktigt idag, mer eller mindre omedvetet. Har alldeles för ont i huvudet för att skriva redigt, vilket är hemskt irriterande eftesom jag vet precis vad jag menar och det inte är fullt så flummigt och klyschigt som det lät nu.

apkonstapel skrev:Min spontana tanke kring efterkonstruktions-argument är att kan något vara en sådan, så kan allting vara det. Hävdar man att ett minne är (eller ens kan bli) efterkonstruerat, finns för mig inte längre något som emotsäger att alla minnen är eller kan vara efterkonstruktioner. (I själva verket tycker jag det ligger i minnets natur att vara en efterkonstruktion.)

Jag hakade mest upp mig på prepositionen "efter", vilket jag ser som att det fanns någon konstruktion innan som var annorlunda. Jag tror också att minnet kan vara en konstruktion, men inte nödvändigtvis annorlunda än vad som presenterades.

apkonstapel skrev:I strikt bemärkelse finns det ju heller inte något ljus i drömmar alls, så om de har färg eller inte känns vid närmare eftertanke som en ganska krystad fråga. Har man ögonen stängda ser man inte något alls, vare sig i färg eller utan.

Som jag ser det så är färg inte ljus, utan att ljus kan ge upphov till färg, en inre mekanism. Dvs, ljus bär inte på någon färg utan att färgen finns i hjärnan. Ljus av rätt våglängd kan trigga den inre mekanismen, och drömmar kan likaså trigga den. På så vis bör det inte vara några problem att kunna uppleva färg helt utan ljus.
Var det något sånt du menade i resten av ditt inlägg?

apkonstapel skrev:Jag tror att själva begreppet »färg« är en efterkonstruktion, en förkonstruktion och en simultankonstruktion. Vi drömmer inte i färg, vi drömmer i hjärnan.

Dagtid är också det vi tror är "färg" en elektrisk konstruktion av hjärnan. Ofta vet jag ju inte ens att jag drömmer för allt är så verkligt. Hjärnan tror att den ser färger, oavsett om vi är vakna eller sover.

Jag drömmer i färg och upplever dessutom dofter, smak, fysiska känslor som beröring osv, kan äta gå på toaletten, ha sex osv...dessutom kan jag flyga ibland, men som någon annan skrev krävs det en del viljeansträngning.

OnionKnight skrev:Var det något sånt du menade i resten av ditt inlägg?

På pricken!

Bror Duktig skrev:Flygdrömmar gillar jag!

Men en natt drömde jag att jag tappade allt hår, och i drömmen tänkte jag också, att "skit att detta inte är en dröm bara, men jag är ju faktiskt vaken".

Brukar drömma att jag tappar tänderna. Dessa drömmar är ofta väldigt verkliga och mer än en gång har jag reflekterat över att jag brukar drömma om att det händer men "fan oxå, nu händer det på riktigt". Så brukar jag tänka vidare om det trots allt är så att jag drömmer men avfärdar det för att allt känns så klart, sammanhangande och rationellt att det inte kan röra sig om en dröm och det är "uppenbart" att det är på riktigt.

Rätt obehagliga och störande drömmar faktiskt...

Bror Duktig skrev:Det bästa med mardrömmar är när man vaknar och inser att det inte är på riktigt...
Det sämsta med bra drömmar är när man vaknar och inser att det inte är på riktigt...

Mmm, när man har en sån där riktigt härlig och underbar dröm, där allt som så bra som det bara kan bli och man plötsligt blir väckt av alarmet och drömen bleknar bort och man inser att man ska vara i skolan om 40 minuter och man måste upp ifrån sina drömmar i den varma sängen, hoppa in i duschen, yrvaken, och vidare ut i det ruggiga novemberregnet...


Sen han man ju dom där drömmarna som är obehagliga men som känns som att dom betyder nåt och som stannar kvar i tankarna långt efter att man har vaknat. För ett litet tag sen så drömde jag att jag och några fler satt i nåt fångläger och det var soldater där som torterade folk, och dom kom och släpade bort några i sallskapet jag satt med. Jag var livrädd och det var en fruktansvärd stämning där. Så hämtar dom mig och nån vakt binder mig vid en stol och börjar bränna mig. Jag vill att han ska sluta men han bara skrattar. När det är färdigt så säger vakten/soldaten att det är för mitt eget bästa och jag tittar i en spegel och ser vad dom brännt in i mig, och ser bilder och ord som på olika sätt relaterar till min personlighet och situationer jag varit i. Känner att dom ville lära mig nåt av det.

Vaknar plötsligt, kallsvittig och så där rädd som man kan vara efter en dröm, men drömmen kändes väldigt betydelsefull, som att det var nånting som ville lämna med ett budskap. Kunde inte riktigt släppa drömmen på hela dagen, den fanns kvar i mina tankar....

MsTibbs skrev:

apkonstapel skrev:Jag tror att själva begreppet »färg« är en efterkonstruktion, en förkonstruktion och en simultankonstruktion. Vi drömmer inte i färg, vi drömmer i hjärnan.

Hjärnan tror att den ser färger, oavsett om vi är vakna eller sover.

Eller snarare, "Det finns upplevelser av färg, oavsett om vi är vakna eller sover."

Om ni är med på skillnaden och problemet med att påstå att hjärnan "tror något".

För att svara på rubriken: Jag har inte en susning om mina drömmar har färger eller inte. Faktum är att jag aldrig kommer ihåg någonting om hur något såg ut när jag drömde. Varken människor eller omgivning.

Jag kan komma ihåg vad drömmer gick ut på, men inte mer än så.

Det kanske är tur iofs för när jag drömmer så drömmer jag mardrömmar 99,9% av gångerna, och det är rent ut vidriga drömmar där mina barn råkar illa ut.

Ju sämre jag mår desto fler drömmar.

Bror Duktig skrev:Men en natt drömde jag att jag tappade allt hår, och i drömmen tänkte jag också, att "skit att detta inte är en dröm bara, men jag är ju faktiskt vaken".

Jag har också drömt att jag varit vaken...

Bror Duktig skrev:Det bästa med mardrömmar är när man vaknar och inser att det inte är på riktigt...
Det sämsta med bra drömmar är när man vaknar och inser att det inte är på riktigt...

Håller med... Det jävliga är ju när man vaknar precis när man ska till att göra nåt man verkligen önskar... Har hänt alltför många gånger, så frustrerande!!!

Färg, gråskala har förekommit.

Jag drömmer i färg.