Djurterapi (ATT Animal-Assisted Therapy) och Asperger
44 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Djurterapi (ATT Animal-Assisted Therapy) och Asperger
Jag undrar om det är någon som erfarenhet av djurterapi i samband med behandling av AS? Eller pga av någon annan diagnos?
Själv går jag just nu en besöks- och terapihundsutbildning på Hundsteg i Enköping och håller på med ett specialarbete om Asperger. Har själv inte diagnosen men har både närstående släktingar och vänner med AS, så det är därför jag valde att göra specialarbetet om just detta ämne. I USA och andra engelsspråkiga har man kommit mycket längre än vi här i Norden när det gäller att använda djur till vår hjälp, både när det gäller fysiska såväl som psykiska diagnoser.
I detta skede söker jag frivilliga som skulle kunna tänka sig att svara på ett frågeformulär, där jag tar upp olika problemområden som AS-personer ofta har (ex. ögonkontakt, beröring osv) och så har jag lite teorier om hur man skulla kunna träna det tillsammans med hund. Så jag skulle vara väldigt tacksam om de som vill, kunde skriva ett mail till mig på elainhullu@hotmail.com (eläinhullu=djurtokig på finska), så att jag kan svara och sända ett word-dokument med mina frågor på.
Man behöver alltså inte känna till något alls om djurterapi i förväg och man behöver inte ens tycka om djur. Jag skulle även vilja höra hur de tänker som inte alls vill ha kontakt med djur, om det kan bero på AS eller om det bara är det att man inte har haft möjlighet till det?
Lite senare kommer jag att förklara här på forumet vad man kan göra med hundar i "terapiform" men eftersom jag måste redovisa mitt arbete muntligt redan i helgen skulle jag så gärna vilja få lite intervjusvar. Ingen behöver skriva sina egna namn (gärna dock kön och ålder och när man har fått diagnosen) och ni kan ju öppna en hotmail eller gmail adress som ni sedan stänger ner. Jag behöver adressen bara för att kunna skicka frågeformuläret.
Om ni har tipps på websidor (eftersom ni säkert letat på nätet en mycket längre tid än jag) där man hittar information om Asperger och temat djur, så skulle jag gärna ta emot dem här på forumet.
Själv går jag just nu en besöks- och terapihundsutbildning på Hundsteg i Enköping och håller på med ett specialarbete om Asperger. Har själv inte diagnosen men har både närstående släktingar och vänner med AS, så det är därför jag valde att göra specialarbetet om just detta ämne. I USA och andra engelsspråkiga har man kommit mycket längre än vi här i Norden när det gäller att använda djur till vår hjälp, både när det gäller fysiska såväl som psykiska diagnoser.
I detta skede söker jag frivilliga som skulle kunna tänka sig att svara på ett frågeformulär, där jag tar upp olika problemområden som AS-personer ofta har (ex. ögonkontakt, beröring osv) och så har jag lite teorier om hur man skulla kunna träna det tillsammans med hund. Så jag skulle vara väldigt tacksam om de som vill, kunde skriva ett mail till mig på elainhullu@hotmail.com (eläinhullu=djurtokig på finska), så att jag kan svara och sända ett word-dokument med mina frågor på.
Man behöver alltså inte känna till något alls om djurterapi i förväg och man behöver inte ens tycka om djur. Jag skulle även vilja höra hur de tänker som inte alls vill ha kontakt med djur, om det kan bero på AS eller om det bara är det att man inte har haft möjlighet till det?
Lite senare kommer jag att förklara här på forumet vad man kan göra med hundar i "terapiform" men eftersom jag måste redovisa mitt arbete muntligt redan i helgen skulle jag så gärna vilja få lite intervjusvar. Ingen behöver skriva sina egna namn (gärna dock kön och ålder och när man har fått diagnosen) och ni kan ju öppna en hotmail eller gmail adress som ni sedan stänger ner. Jag behöver adressen bara för att kunna skicka frågeformuläret.
Om ni har tipps på websidor (eftersom ni säkert letat på nätet en mycket längre tid än jag) där man hittar information om Asperger och temat djur, så skulle jag gärna ta emot dem här på forumet.
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Det är ett faktum att människor generellt mår bra av hundkontakt, men som terapi mot aspergersymptom? Njae...
Det jag önskar är att alla terapeuter, psykologer, pedagoger, coacher & andra förståsigpåare kunde ta till sig är att AS inte är något som kräver behandling per se. Inte heller är neurologiskt annorlundaskap något som per definition motiverar terapi. Fokusera på problem som kan uppstå istället, exempelvis depression.
Frågan om fysisk beröring är högst individuellt, AS eller inte AS, och jag ser inte någon vits med att "träna" sin uppfattning om fysisk beröring.
Människor fungerar olika helt enkelt och det är idiotiskt att försöka "träna" annorlunda människor till vad som nu anses normalt.
Det finns idag ett vittförgrenat geschäft av allehanda terapier och coachningsmetoder, och en del lycksökare har irrat sig in på neuropsykiatrins område där de hör hemma ungefär lika mycket som tarotkort.
Härom veckan tipsade en medlem om en tant som krängde egentillverkade "empatidockor" som hade den närmast magiska egenskapen att kunna socialträna aspergare.
Det jag önskar är att alla terapeuter, psykologer, pedagoger, coacher & andra förståsigpåare kunde ta till sig är att AS inte är något som kräver behandling per se. Inte heller är neurologiskt annorlundaskap något som per definition motiverar terapi. Fokusera på problem som kan uppstå istället, exempelvis depression.
Frågan om fysisk beröring är högst individuellt, AS eller inte AS, och jag ser inte någon vits med att "träna" sin uppfattning om fysisk beröring.
Människor fungerar olika helt enkelt och det är idiotiskt att försöka "träna" annorlunda människor till vad som nu anses normalt.
Det finns idag ett vittförgrenat geschäft av allehanda terapier och coachningsmetoder, och en del lycksökare har irrat sig in på neuropsykiatrins område där de hör hemma ungefär lika mycket som tarotkort.
Härom veckan tipsade en medlem om en tant som krängde egentillverkade "empatidockor" som hade den närmast magiska egenskapen att kunna socialträna aspergare.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Terapihund.
Vår utbildning av terapihundar är omfattande gällande hundarnas kompetens och förarnas hantering av hundarna i oväntade och väntade situationer. Utbildningen omfattar 50 lärarledda lektioner och över 150 timmar träning på egen hand genom praktikplatser, miljö och socialträning med mera.
Utbildningen innehåller ämnen som inlärning och pedagogik, psykologi hos människa och hund, utrustning, etologi, hantering med mera. Vi har många grupparbeten där eleverna får möjlighet till öppna diskussioner kring fallbeskrivningar, där ges mycket tid till utveckling av föraren.
50 timmar lärarledda lektioner.
Egen träning ca 150 timmar + personliga besök på sjukhus, vårdhem och inom barnomsorgen.
Utbildningen riktar sig till alla, vanliga hundägare likväl hundinstruktörer. Inga förkunskaper krävs.
Pris
5800kr per ekipage
Efter godkänd utbildning ingår ni i våra ”Hundar i tjänst” och vi förmedlar uppdrag till er.
Vår utbildning av terapihundar är omfattande gällande hundarnas kompetens och förarnas hantering av hundarna i oväntade och väntade situationer. Utbildningen omfattar 50 lärarledda lektioner och över 150 timmar träning på egen hand genom praktikplatser, miljö och socialträning med mera.
Utbildningen innehåller ämnen som inlärning och pedagogik, psykologi hos människa och hund, utrustning, etologi, hantering med mera. Vi har många grupparbeten där eleverna får möjlighet till öppna diskussioner kring fallbeskrivningar, där ges mycket tid till utveckling av föraren.
50 timmar lärarledda lektioner.
Egen träning ca 150 timmar + personliga besök på sjukhus, vårdhem och inom barnomsorgen.
Utbildningen riktar sig till alla, vanliga hundägare likväl hundinstruktörer. Inga förkunskaper krävs.
Pris
5800kr per ekipage
Efter godkänd utbildning ingår ni i våra ”Hundar i tjänst” och vi förmedlar uppdrag till er.
Senast redigerad av Kikarn 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Mycket välformulerat, Krigis. Håller helt med.
Var det inte en tråd häromveckan om de där jättefula empatidockorna? Inte väcker de då min empati, snarare motsatsen. Däremot om jag ser folk behandla levande djur, barn eller handikappade illa kan jag bli väldigt upprörd & förbannad. Liknande verkar gälla för dig också vad jag sett i tidigare diskussioner.
Var det inte en tråd häromveckan om de där jättefula empatidockorna? Inte väcker de då min empati, snarare motsatsen. Däremot om jag ser folk behandla levande djur, barn eller handikappade illa kan jag bli väldigt upprörd & förbannad. Liknande verkar gälla för dig också vad jag sett i tidigare diskussioner.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Du har helt rätt i din förmodan, Inger.
Jag är hård mot de hårda som det heter hos Fantomen och jag hyser ingenting annat än förakt för de som ger sig på kvinnor, barn eller djur.
Men nu var det inte det tråden handlade om utan diskussion rörande hundterapi speciellt för aspergare. Nu är det så att vi har en offentlig sjukvård i Sverige med psykologer & psykiatrer som behandlar symptom, det är inte något som skall läggas ut på entreprenad för driftiga lycksökare.
Jag är hård mot de hårda som det heter hos Fantomen och jag hyser ingenting annat än förakt för de som ger sig på kvinnor, barn eller djur.
Men nu var det inte det tråden handlade om utan diskussion rörande hundterapi speciellt för aspergare. Nu är det så att vi har en offentlig sjukvård i Sverige med psykologer & psykiatrer som behandlar symptom, det är inte något som skall läggas ut på entreprenad för driftiga lycksökare.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Så om någon har hund och 5800 över så krävs det 200 timmar enligt kursplan att få utbilda sin hund till terapihund. Men är det förare eller är det hund man utbildar egentligen?
De tar även 17.500kr för en instruktörsutbildning men vad kan man använda utbildningen till efter genomförande? Är utbildningen godkänd av SBK? Vilka förkunskaper måste man uppfylla för att gå utbildningen och därefter kunna titulera sig instruktör?
På sidan "om oss" hittar jag ingen info om vilka som ansvarar för utbildningarna, deras utbildningsnivå, inga hänvisningar till varken SKK eller SBK, hundskolan eller någon högskola eller annan terapeutisk inriktning.
http://www.hundsteg.se/
Hörde jag hokus, pokus, filiokus?
De tar även 17.500kr för en instruktörsutbildning men vad kan man använda utbildningen till efter genomförande? Är utbildningen godkänd av SBK? Vilka förkunskaper måste man uppfylla för att gå utbildningen och därefter kunna titulera sig instruktör?
På sidan "om oss" hittar jag ingen info om vilka som ansvarar för utbildningarna, deras utbildningsnivå, inga hänvisningar till varken SKK eller SBK, hundskolan eller någon högskola eller annan terapeutisk inriktning.
http://www.hundsteg.se/
Hörde jag hokus, pokus, filiokus?
Senast redigerad av Kikarn 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Första tanken när jag läser texten om terapihundar är, just vad är det hunden ska locka fram hos, eller hjälpa, personen med Aspergers syndrom med?
När jag väljer att gå till mig själv, hur just jag fungerat, så blir jag aningen brydd. Som barn var jag mycket autistisk. Jag var omgiven av djur, vi hade 3 hundar, 3 katter och 2 kaniner när jag växte upp. Djur var också de enda levande varelser jag brydde mig om, var rädd om och älskade. Jag låg ofta på golvet med hundarna när jag såg på tv och liknande och kände en enorm samhörighet med dem.
Men.. Den här kontakten med djur gjorde ju inte mina problemområden mindre. Jag blev inte mer mottaglig för andra människor, tyckte fortfarande precis lika illa om att andra människor rörde mig, ville helst inte ha dem runt mig och var lyckligast när jag var ensam eller ensam med djur.
Min förändring kom istället med förändringar i omgivningen och med stigande ålder. Första förändringen kom när min lillebror föddes. Det var den första människan jag verkligen älskade och skulle ge allt för.
Så visst, närhet och beröring kan vara viktigt. Och man har absolut stort utbyte av alla slags djur, om man är en djur-människa. Men att det skulle kunna mildra, än mindre bota, den problematik många av människorna med den aktuella diagnosen har, ställer jag mig väldigt skeptisk till.
EDIT: Det finns lika många varianter av "problembilder" som det finns människor med Aspergers syndrom. "Ett piller för alla"-teorin funkar inte i det här avseendet.
När jag väljer att gå till mig själv, hur just jag fungerat, så blir jag aningen brydd. Som barn var jag mycket autistisk. Jag var omgiven av djur, vi hade 3 hundar, 3 katter och 2 kaniner när jag växte upp. Djur var också de enda levande varelser jag brydde mig om, var rädd om och älskade. Jag låg ofta på golvet med hundarna när jag såg på tv och liknande och kände en enorm samhörighet med dem.
Men.. Den här kontakten med djur gjorde ju inte mina problemområden mindre. Jag blev inte mer mottaglig för andra människor, tyckte fortfarande precis lika illa om att andra människor rörde mig, ville helst inte ha dem runt mig och var lyckligast när jag var ensam eller ensam med djur.
Min förändring kom istället med förändringar i omgivningen och med stigande ålder. Första förändringen kom när min lillebror föddes. Det var den första människan jag verkligen älskade och skulle ge allt för.
Så visst, närhet och beröring kan vara viktigt. Och man har absolut stort utbyte av alla slags djur, om man är en djur-människa. Men att det skulle kunna mildra, än mindre bota, den problematik många av människorna med den aktuella diagnosen har, ställer jag mig väldigt skeptisk till.
EDIT: Det finns lika många varianter av "problembilder" som det finns människor med Aspergers syndrom. "Ett piller för alla"-teorin funkar inte i det här avseendet.
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Hundterapi
ATT Animal-Assisted therapy är inget som vi själva har hittat på utan
det är vetenskapligen bevisade metoder, men precis som med allt
annat så passar något för en person och något annat för en annan.
Personligen kommer jag aldrig att "sälja" något, utan kommer bara
att träna min egna nära och kära med de kunskaper jag idag har. Har
också redan intervjuat AS-individer med just hundintresset som sitt
specialintresse och som alla sagt att det är just det som håller dem vid
liv. Så det finns nog många sidor av det hela. Det enda jag är ute efter
är kunskap och hundterapi är inget botemedel, eftersom AS inte ska
botas men många kämpar med vissa problem som kan tränas och läras
in om man får rätt hjälp, och som underlättar livet senare. Jag känner
tyvärr allt för många 30-40 åringar som idag är helt deprimerade för att
de ej fått någon hjälp alls.
Så tanken är ej att göra någon upprörd utan bara att införskaffa kunskap
från vårt närområde. Från engelsktalande länder finns redan mycket bra
resultat (som några kloka räknat ut har sparat miljontals kronor i
sjukvården) som också är väl dokumenterat i vetenskapliga studier.
Jag är själv fysiskt funktionshindrad och har utbildat min andra hund
till assistenthund så att han kan hjälpa mig med praktiska saker som
att bära, lyfta, dra och en massa annat...
En terapihund har dock alltid en förare och de bildar ett ekipage som
besöker exempelvis sängliggande patienter på ett vårdhem osv.
För många är terapihunden det bästa inslaget i deras liv. Alla som vill
kan ju inte ha en egen hund...
Och det var egentligen när jag själv red på ett ställe som är avsedd
för fysiskt och psykiskt funktionshindrade, dvs. ridterapi som jag
förstod hur livsavgörande det var för mig själv men även för de
många autistiska barn jag träffade.
det är vetenskapligen bevisade metoder, men precis som med allt
annat så passar något för en person och något annat för en annan.
Personligen kommer jag aldrig att "sälja" något, utan kommer bara
att träna min egna nära och kära med de kunskaper jag idag har. Har
också redan intervjuat AS-individer med just hundintresset som sitt
specialintresse och som alla sagt att det är just det som håller dem vid
liv. Så det finns nog många sidor av det hela. Det enda jag är ute efter
är kunskap och hundterapi är inget botemedel, eftersom AS inte ska
botas men många kämpar med vissa problem som kan tränas och läras
in om man får rätt hjälp, och som underlättar livet senare. Jag känner
tyvärr allt för många 30-40 åringar som idag är helt deprimerade för att
de ej fått någon hjälp alls.
Så tanken är ej att göra någon upprörd utan bara att införskaffa kunskap
från vårt närområde. Från engelsktalande länder finns redan mycket bra
resultat (som några kloka räknat ut har sparat miljontals kronor i
sjukvården) som också är väl dokumenterat i vetenskapliga studier.
Jag är själv fysiskt funktionshindrad och har utbildat min andra hund
till assistenthund så att han kan hjälpa mig med praktiska saker som
att bära, lyfta, dra och en massa annat...
En terapihund har dock alltid en förare och de bildar ett ekipage som
besöker exempelvis sängliggande patienter på ett vårdhem osv.
För många är terapihunden det bästa inslaget i deras liv. Alla som vill
kan ju inte ha en egen hund...
Och det var egentligen när jag själv red på ett ställe som är avsedd
för fysiskt och psykiskt funktionshindrade, dvs. ridterapi som jag
förstod hur livsavgörande det var för mig själv men även för de
många autistiska barn jag träffade.
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Jag såg något amerikanskt program om när de i fängelse tränade hundar som sedan lämnades till familjer. T ex till en autistisk pojke.
Det kanske inte påverkade pojkens autism, däremot hans livskvalitet.
Jag har själv hund och tycker jag mår bra av det, öht kontakt med djur. Eftersom umgänge med djur är så mycket mindre stressande än umgänge med människor.
Det kanske inte påverkade pojkens autism, däremot hans livskvalitet.
Jag har själv hund och tycker jag mår bra av det, öht kontakt med djur. Eftersom umgänge med djur är så mycket mindre stressande än umgänge med människor.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
ATT
Djur används mycket mer i USA till alla slags diagnoser.
Det är rätt vanligt med delfinterapi också. I bl.a en studie
som jag själv tänker ta upp i min uppsatts fungerar hunden
som en "isbrytare" där en pojke gått i terapi i flera år, men
det är när hunden först bara existerar i rummet som han
efter några gånger själv börjar söka kontakt med hunden.
Människor är totalt ointressanta för honom. Med hjälp av
hunden kan man sedan träna upp många olika förmågor
både i hans fall och i andra. Väldigt intressant och jag har
precis beställt en bok som förhoppningsvis kommer att
berätta mer ingående hur/varför det fungerar så bra med
hund även när det gäller neuropsykiatriska diagnoser:?
Själv hade jag högt blodtryck i flera år trots medicinering.
Samma vår som jag fick min valp (efter ett långt uppe-
håll utan hundar i mitt liv) började medicinen plötsligt att
hjälpa:-) Utöver att blodtrycket sänks har man lyckats fast-
ställa att hundar sänker blodfetter (kolesterol).
Det är rätt vanligt med delfinterapi också. I bl.a en studie
som jag själv tänker ta upp i min uppsatts fungerar hunden
som en "isbrytare" där en pojke gått i terapi i flera år, men
det är när hunden först bara existerar i rummet som han
efter några gånger själv börjar söka kontakt med hunden.
Människor är totalt ointressanta för honom. Med hjälp av
hunden kan man sedan träna upp många olika förmågor
både i hans fall och i andra. Väldigt intressant och jag har
precis beställt en bok som förhoppningsvis kommer att
berätta mer ingående hur/varför det fungerar så bra med
hund även när det gäller neuropsykiatriska diagnoser:?
Själv hade jag högt blodtryck i flera år trots medicinering.
Samma vår som jag fick min valp (efter ett långt uppe-
håll utan hundar i mitt liv) började medicinen plötsligt att
hjälpa:-) Utöver att blodtrycket sänks har man lyckats fast-
ställa att hundar sänker blodfetter (kolesterol).
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Men på vad sätt botar hundkontakt medfödda personlighetsdrag?
Själv är jag uppväxt med hundar och en mängd andra djur, men det har inte gjort att mina aspergerdrag försvunnit.
Det stämmer som du säger att hundkontakt verkar avstressande och blodtryckssänkande, men det är det mycket annat som också gör.
Själv är jag uppväxt med hundar och en mängd andra djur, men det har inte gjort att mina aspergerdrag försvunnit.
Det stämmer som du säger att hundkontakt verkar avstressande och blodtryckssänkande, men det är det mycket annat som också gör.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Det är inte botemedel som eftersträvas eftersom AS ju
inte är någon psykisk sjukdom, men det kan lätta föra
med sig depression och andra sjukdomar. För att ta ner
det på detaljnivå så kan det exempelvis vara så att ett
barn med AS har svårt (eller omöjligt) för att se någon i
ögonen, dvs. ta ögonkontakt. Man kan leva ett helt liv utan
att ta ögonkontakt, men det blir ett problem i kontakten
med övriga världen.
En av de jag intervjuat berättar ingående om hur hon som
barn inte kunde ta ögonkontakt alls med människor och
det var ju eg. inte ett problem i FÖRSTA hand för henne
men det blev ju det när de som inte har AS upplever att
hon inte lyssnar (när hon tittar åt ett helt annat håll). Men
med hundar har det aldrig varit något problem. Då har
hon kunnat "lära" sig att se någon i ögonen utan att det har
varit problematiskt. Sedan har hon försökt överföra kunskapen
om ögonkontakten med att träna på att se även människor
i ögonen när de talar till henne. Hon vill det inte egentligen
men träningen har gjort att vardagen blir mindre komplicerad.
Beröring. Hon är nästan 30 år gammal och har levt med en
ensamstående mamma som barn. Mamman är den enda
personen som hon medvetet har haft "kroppskontakt" med
och hon har aldrig haft en pojkvän eller ens gett någon kompis
en vänkram. Så om hon inte skulle ha sina hundar så skulle
hon inte ha fysisk kontakt med någon. Hon skulle inte heller
ha någon social kontakt med andra människor men nu är hon
ute på olika hundevenemang och då blir det naturliga möten med
andra människor. Så för henne är hundarna en livlina som hon
själv uttryckte. Det här är bara en av de personer som jag har
intervjuat och jag har aldrig träffat henne och vet inte heller
några personliga detaljer. Men jag kan säga att när jag fick
just hennes mailsvar, då grät jag av lycka (att hon har hundarna)...
Det är svårt att i "korta" inlägg återge exakt vilka oändliga möj-
ligheter som finns men jag tänkte att om jag bara tar ett av otaliga
exempel så kanske det är lite lättare att få sig en idé om hur det
kan bli. Många vuxna med AS blir lätt isolerade eftersom de har
problem i sociala sammanhang men det har visat sig gång på gång
att hunden blir som en isbrytare. Fokus flyttas bort från en själv
och en av de frågorna jag har ställt, är om de tycker att det är lättare
att växla ett par ord med någon de möter om de är på promenad
med hunden, och den främmande personen också har hund? Alla de
som har hund har svarat tveklöst JA på den frågan. De säger att
annars låser det sig totalt och det blir ofta så på arbetsplatsen (där de
inte har hunden med sig) enligt några av de som berättat om sina liv
för mig. Så de har något att jämföra med.
Det finns familjer där man exempelvis har ett barn med AS och de
vet att deras barns specialintresse är djur, men de har ett syskon
eller flera som är allergiska. Då kan ett terapihundsekipage vara en
bra lösning. De träffas kanske en eller ett par timmar i veckan.
Beroende på barnets ålder, kan då även tiden mellan träffarna bestå
av att barnet lär sig OM hundar och får lära sig hur man tränar hundar.
Man utgår ifrån det som individen med AS är intresserad av. Det är
stärkandeför barnets självkänsla som ofta blir "tilltufsat" exempelvis
i skolan. Även vuxna kan ha utbyte av en terapihund, men där har
man oftast då redan innan hunnit bygga upp antingen en vilja att umgås
med djur, eller så är man helt emot det. Om man inte tycker om att
umgås med djur - ja då använder man sig naturligtvis inte av hund-
terapi, utan har kanske hittat ett annat specialintresse som kan fungera
på motsvarande sätt.
Idén med att man utbildar hund och förare är att hunden måste klara
av miljöer som icke utbildade hundar kan ha svårt att klara av och det
är långt ifrån alla hundar som är lämpade för uppgiften. I examen ingår
att hunden ska klara av att arbeta i en miljö där många personer gör
väldigt udda saker (som det kan bli exempelvis på ett behandlingshem)
och idén är att man lär sig skräddarsy programmet efter de/dem som
man besöker. Och som jag skrev innan så kommer jag "bara" att träffa
personer som jag träffar i vardagen ändå, och jag bekostar hela ut-
bildningen själv samt betalar för alla böcker och allt material för att,
om möjligt, få fler att känna den lycka/glädje en hund ger. Jag blir
materiellt fattigare men troligen rik på en massa andra sätt. Har redan
gjort stor skillnad i en nära väns liv som lever med bipolär sjukdom.
Hon är allergisk men vi kan träffas ute och hon tål hunden så pass
att det inte utlöser astman som hon har. Bipolär leder också ofta till
social fobi, men hunden blir en underbar ledsagare.
inte är någon psykisk sjukdom, men det kan lätta föra
med sig depression och andra sjukdomar. För att ta ner
det på detaljnivå så kan det exempelvis vara så att ett
barn med AS har svårt (eller omöjligt) för att se någon i
ögonen, dvs. ta ögonkontakt. Man kan leva ett helt liv utan
att ta ögonkontakt, men det blir ett problem i kontakten
med övriga världen.
En av de jag intervjuat berättar ingående om hur hon som
barn inte kunde ta ögonkontakt alls med människor och
det var ju eg. inte ett problem i FÖRSTA hand för henne
men det blev ju det när de som inte har AS upplever att
hon inte lyssnar (när hon tittar åt ett helt annat håll). Men
med hundar har det aldrig varit något problem. Då har
hon kunnat "lära" sig att se någon i ögonen utan att det har
varit problematiskt. Sedan har hon försökt överföra kunskapen
om ögonkontakten med att träna på att se även människor
i ögonen när de talar till henne. Hon vill det inte egentligen
men träningen har gjort att vardagen blir mindre komplicerad.
Beröring. Hon är nästan 30 år gammal och har levt med en
ensamstående mamma som barn. Mamman är den enda
personen som hon medvetet har haft "kroppskontakt" med
och hon har aldrig haft en pojkvän eller ens gett någon kompis
en vänkram. Så om hon inte skulle ha sina hundar så skulle
hon inte ha fysisk kontakt med någon. Hon skulle inte heller
ha någon social kontakt med andra människor men nu är hon
ute på olika hundevenemang och då blir det naturliga möten med
andra människor. Så för henne är hundarna en livlina som hon
själv uttryckte. Det här är bara en av de personer som jag har
intervjuat och jag har aldrig träffat henne och vet inte heller
några personliga detaljer. Men jag kan säga att när jag fick
just hennes mailsvar, då grät jag av lycka (att hon har hundarna)...
Det är svårt att i "korta" inlägg återge exakt vilka oändliga möj-
ligheter som finns men jag tänkte att om jag bara tar ett av otaliga
exempel så kanske det är lite lättare att få sig en idé om hur det
kan bli. Många vuxna med AS blir lätt isolerade eftersom de har
problem i sociala sammanhang men det har visat sig gång på gång
att hunden blir som en isbrytare. Fokus flyttas bort från en själv
och en av de frågorna jag har ställt, är om de tycker att det är lättare
att växla ett par ord med någon de möter om de är på promenad
med hunden, och den främmande personen också har hund? Alla de
som har hund har svarat tveklöst JA på den frågan. De säger att
annars låser det sig totalt och det blir ofta så på arbetsplatsen (där de
inte har hunden med sig) enligt några av de som berättat om sina liv
för mig. Så de har något att jämföra med.
Det finns familjer där man exempelvis har ett barn med AS och de
vet att deras barns specialintresse är djur, men de har ett syskon
eller flera som är allergiska. Då kan ett terapihundsekipage vara en
bra lösning. De träffas kanske en eller ett par timmar i veckan.
Beroende på barnets ålder, kan då även tiden mellan träffarna bestå
av att barnet lär sig OM hundar och får lära sig hur man tränar hundar.
Man utgår ifrån det som individen med AS är intresserad av. Det är
stärkandeför barnets självkänsla som ofta blir "tilltufsat" exempelvis
i skolan. Även vuxna kan ha utbyte av en terapihund, men där har
man oftast då redan innan hunnit bygga upp antingen en vilja att umgås
med djur, eller så är man helt emot det. Om man inte tycker om att
umgås med djur - ja då använder man sig naturligtvis inte av hund-
terapi, utan har kanske hittat ett annat specialintresse som kan fungera
på motsvarande sätt.
Idén med att man utbildar hund och förare är att hunden måste klara
av miljöer som icke utbildade hundar kan ha svårt att klara av och det
är långt ifrån alla hundar som är lämpade för uppgiften. I examen ingår
att hunden ska klara av att arbeta i en miljö där många personer gör
väldigt udda saker (som det kan bli exempelvis på ett behandlingshem)
och idén är att man lär sig skräddarsy programmet efter de/dem som
man besöker. Och som jag skrev innan så kommer jag "bara" att träffa
personer som jag träffar i vardagen ändå, och jag bekostar hela ut-
bildningen själv samt betalar för alla böcker och allt material för att,
om möjligt, få fler att känna den lycka/glädje en hund ger. Jag blir
materiellt fattigare men troligen rik på en massa andra sätt. Har redan
gjort stor skillnad i en nära väns liv som lever med bipolär sjukdom.
Hon är allergisk men vi kan träffas ute och hon tål hunden så pass
att det inte utlöser astman som hon har. Bipolär leder också ofta till
social fobi, men hunden blir en underbar ledsagare.
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Beskrivet såhär så låter det ju faktiskt inte så dumt. Att man fattat att AS inte är något som kan botas men att man ändå kan få ut något viktigt av kontakt med hundar, och att detta kan variera stort mellan individer, verkar mer seriöst än när mirakelkurer mot autism o dyl utlovas.
Jag såg också en amerikansk film, baserad på en sann historia, om en nunna som kämpade för att fångarna i ett kvinnofängelse skulle få träna hundar. Inom dessa väggar hette den om jag inte minns fel. Detta blev lika rehabiliterande för fångarna som för de funktionshindrade som man tränade hundarna för.
Jag såg också en amerikansk film, baserad på en sann historia, om en nunna som kämpade för att fångarna i ett kvinnofängelse skulle få träna hundar. Inom dessa väggar hette den om jag inte minns fel. Detta blev lika rehabiliterande för fångarna som för de funktionshindrade som man tränade hundarna för.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Jag tror absolut på att djur kan användas som "verktyg" I terapi bemärkelse, ännu mer när jag läser det gigantiska inlägget Tyra skrev, men när man doppar autister i vatten fyllt med delfiner och föräldrarna babblar om glädje och magi så märks det att det är känslor som just dom säljer.
Senast redigerad av Saninaé 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Kikarn skrev:Så om någon har hund och 5800 över så krävs det 200 timmar enligt kursplan att få utbilda sin hund till terapihund. Men är det förare eller är det hund man utbildar egentligen?
De tar även 17.500kr för en instruktörsutbildning men vad kan man använda utbildningen till efter genomförande? Är utbildningen godkänd av SBK? Vilka förkunskaper måste man uppfylla för att gå utbildningen och därefter kunna titulera sig instruktör?
På sidan "om oss" hittar jag ingen info om vilka som ansvarar för utbildningarna, deras utbildningsnivå, inga hänvisningar till varken SKK eller SBK, hundskolan eller någon högskola eller annan terapeutisk inriktning.
http://www.hundsteg.se/
Hörde jag hokus, pokus, filiokus?
Personligen så skulle JAG inte gå en utbildning som hänvisar till SBK eller hundskolan.
Är det inte på hundskolan som Erik Wilson huserar/har huserat?
Hans syn på hund betackar jag mig för. Har en bok av honom, och de bilderna är inte roliga (tänk "lyfta vuxen hund i nackskinnet för att den inte ligger", eller "träna in fot med vidja som straff om den går för långt fram").
Även naturbruksgymnasiet i Dingle har en hundförarlärare med hemsk ideologi där tvångsapportering och totalt dominanstänkande regerar (han har sådan jakthund som jag och jag har gått en kurs som jag önskar att jag hade filmat och anmält).
Finns även motsatt ideologi där man undrar om det inte slagit över åt andra hållet, som har status som utbildning man kan få CSN-lån för.
Om man vet vad man vill och vad man har för ideologi, så går det att hitta utmärkta utbildare.
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Jag tror att aspergare kan må bra av "terapi" med djur (eller helt enkelt samvaro med djur).
Inte att de botas, men att de mår bättre och kanske kan slippa vissa pålagringssjukdomar.
För vissa kan det vara ett stort och givande intresse, men då behöver man kanske inte träffa just terapihundar, utan har kanske egna djur.
(Att jag har ögonkontakt med min hund, gör inte att jag på något sätt har lättare för detta med människor.)
Inte att de botas, men att de mår bättre och kanske kan slippa vissa pålagringssjukdomar.
För vissa kan det vara ett stort och givande intresse, men då behöver man kanske inte träffa just terapihundar, utan har kanske egna djur.
(Att jag har ögonkontakt med min hund, gör inte att jag på något sätt har lättare för detta med människor.)
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Inger skrev:Jag såg också en amerikansk film, baserad på en sann historia, om en nunna som kämpade för att fångarna i ett kvinnofängelse skulle få träna hundar. Inom dessa väggar hette den om jag inte minns fel.
Försökte googla på namnet och en massa andra varianter men hittade
inget. Sökte även på SVT-Play utan resultat. Har du något minne av
vilken TV-kanal det kan ha varit? Skulle vara intressant att se!
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
http://www.google.se/search?q=%22Within+these+walls%22
http://en.wikipedia.org/wiki/Within_These_Walls ?
http://en.wikipedia.org/wiki/Within_These_Walls ?
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Bror Duktig skrev:Personligen så skulle JAG inte gå en utbildning som hänvisar till SBK eller hundskolan.
Är det inte på hundskolan som Erik Wilson huserar/har huserat?
De utbildningar som Hundsteg och Hundens hus i Stockholm erbjuder
använder uteslutande positiv förstärkning/operant inlärning i motsats
till korrigeringsträning som många fortfarande använder när det gäller
hundar.
För att förklara det på vardagsspråk, betyder det att alla hundar tränas
på precis samma sätt som man tränar djur i djurpark på. Med hundar
använder vi oftast oss av klicker (men det är inget krav) för att alla
studier har visat att just en positiv förstärkare (en matbit) som föregås
av en sekundär förstärkare (det hörs ett ljud på rätt ögonblick som
berättar att det är mat på väg) ger de bästa resultaten.
För att ta ett exempel av Ken Ramirez, som har masterexamen i djurs
beteende (det går att googla på hans namn, han föreläste i Stockholm
för ca 1 år sedan) så finns det inga djur som inte bara kan tränas
på det här sättet, utan de mår också bra av det. De tränar exempelvis
hajarna (man byter ut klickern mot skyltar som sticks ned i vattnet) så
att de kan "gosa" med dem men också ta prover och se över dem så
att de inte har sår osv. Alla hajar känner igen sitt namn=sin skylt. De
kommer till basängkanten när tränaren kommer eftersom det är ett
positivt inslag i deras vardag.
Alla instruktörer som utbildas via dessa två företag (det finns många
fler förstås) blir IMMI-instruktörer. Vad det innebär hittar ni mängder
av information om på nätet.
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Tack! Jag var lite snabb där och trodde det var en dokumentär
men det stod ju faktisk film som baseras på verkligheten. Bra
att ni har bättre koll än jag.
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Psykologer
Ett tillägg bara: terapihundsekipage utgör sig aldrig för att vara psykologer
(om de nu inte skulle råka vara utbildade till just det),
tvärtom: det klargörs ALLTID att psykologer är en yrkesgrupp som
ska ha all heder för sitt arbete och att terapihundsföraren är ingen
psykolog. Hundterapin kan användas som komplement till annan
träning.
(om de nu inte skulle råka vara utbildade till just det),
tvärtom: det klargörs ALLTID att psykologer är en yrkesgrupp som
ska ha all heder för sitt arbete och att terapihundsföraren är ingen
psykolog. Hundterapin kan användas som komplement till annan
träning.
Senast redigerad av Tyra 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Bättre koll, nåja... blir ju nyfiken själv också.
Jag håller med.
Och att det kan finnas en enkelhet i umgänget med andra djur än vår egen art, som i sig kan bli en välbehövlig vila (och "skyddad skolmiljö" för den som behöver det).
Naturligtvis är det i sig inte märkvärdigare än vad folk har upptäckt med vanliga husdjur i alla tider; men man ska inte förbise att man med medveten forskning kan komma på och föra ut lärdomar som annars kanske skulle stanna hos enstaka personer eller missas helt.
Och att vi autistpergare inte är direkt bortskämda med metoder som kan underlätta livet för dem av oss som faktiskt behöver det...
Följer tråden med intresse.
Inger skrev:Beskrivet såhär så låter det ju faktiskt inte så dumt. Att man fattat att AS inte är något som kan botas men att man ändå kan få ut något viktigt av kontakt med hundar, och att detta kan variera stort mellan individer, verkar mer seriöst än när mirakelkurer mot autism o dyl utlovas.
Jag håller med.
Och att det kan finnas en enkelhet i umgänget med andra djur än vår egen art, som i sig kan bli en välbehövlig vila (och "skyddad skolmiljö" för den som behöver det).
Naturligtvis är det i sig inte märkvärdigare än vad folk har upptäckt med vanliga husdjur i alla tider; men man ska inte förbise att man med medveten forskning kan komma på och föra ut lärdomar som annars kanske skulle stanna hos enstaka personer eller missas helt.
Och att vi autistpergare inte är direkt bortskämda med metoder som kan underlätta livet för dem av oss som faktiskt behöver det...
Följer tråden med intresse.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
Tyra skrev:Bror Duktig skrev:Personligen så skulle JAG inte gå en utbildning som hänvisar till SBK eller hundskolan.
Är det inte på hundskolan som Erik Wilson huserar/har huserat?
De utbildningar som Hundsteg och Hundens hus i Stockholm erbjuder
använder uteslutande positiv förstärkning/operant inlärning i motsats
till korrigeringsträning som många fortfarande använder när det gäller
hundar.
För att förklara det på vardagsspråk, betyder det att alla hundar tränas
på precis samma sätt som man tränar djur i djurpark på. Med hundar
använder vi oftast oss av klicker (men det är inget krav) för att alla
studier har visat att just en positiv förstärkare (en matbit) som föregås
av en sekundär förstärkare (det hörs ett ljud på rätt ögonblick som
berättar att det är mat på väg) ger de bästa resultaten.
För att ta ett exempel av Ken Ramirez, som har masterexamen i djurs
beteende (det går att googla på hans namn, han föreläste i Stockholm
för ca 1 år sedan) så finns det inga djur som inte bara kan tränas
på det här sättet, utan de mår också bra av det. De tränar exempelvis
hajarna (man byter ut klickern mot skyltar som sticks ned i vattnet) så
att de kan "gosa" med dem men också ta prover och se över dem så
att de inte har sår osv. Alla hajar känner igen sitt namn=sin skylt. De
kommer till basängkanten när tränaren kommer eftersom det är ett
positivt inslag i deras vardag.
Alla instruktörer som utbildas via dessa två företag (det finns många
fler förstås) blir IMMI-instruktörer. Vad det innebär hittar ni mängder
av information om på nätet.
Jag är inte odelat förtjust i klicker. En del använder det för mycket tycker jag.
Enbart så här mekanisk operant inlärning kan vara lite väl effektiv och liknas vid hur man får autistiska barn att göra saker för godisar.
Observera att jag inte tycker att klicker är dåligt i sig, jag använder det själv. Utan det är extrem användning jag reagerar mot.
Jag har gått utbildning för Hundutbildninsgruppen, David Selin, och tycker att hans "ideologi" är bland det bästa. Det är väl ingen distinkt ideologi egentligen, utan man är mycket individuell, med noggrant bakgrundsarbete.
De som utbildas där blir nog inte IMMI-anslutna om det inte har ändrats. Han tog över Anders Hallgrens utbildningar, och de som gick då blev nog IMMI-anslutna, eller?
Själv har jag en hund som reagerar positivt på social belöning, lek och godis (och så har jag utredning, "varsågod sök" och liknande, som belöningar), inte så bra på korrigering (envetna jakthundar kan nästan behöva knäckas totalt för att sådant ska fungera, ändå håller många jakthundtränare på med sådant i mängder - det är därför vi inte kan gå ngn jaktkurs, och det är inte enkelt att hålla rapphöns hemma).
Man skulle kunna säga att jag använder min röst som klickersignal. Jag har mer kontroll över den också än över klickern, som ofta klickar till fel och inte går att ändra snabbt. Eller jag försöker hålla den och koppel samtidigt och råkar slinta.
Bäst fungerar den för mig när vi gör tricks.
Jag kan se att jag aktivt måste se när det ska vara en belöning från mig eller en "automatisk", eller om det ska vara socialt eller mer neutralt.
Min förra hund avskydde social belöning, om det inte var kamplek vid rätt tillfällen. Den hunden fungerade bäst om hon fick mycket arbete som var "hennes" där hon fixade sin egen belöning, typ blodspår där hon fick göra vad hon ville med skanken (hon åt upp den). Då blev hon lättare även med annat där man ville ha kontroll.
Jag jobbade aldrig med andras hundar, eftersom jag har problem med att träffa nya individer, människor och fatta snabba beslut vid sådana tillfällen. AS-problem kan man säga. Även helt nya hundar blir problem.
Så det jag har lärt mig på utbildningarna, används mest för mig själv och mina hundar (man lär sig mycket om sig själv också, när man bryter ned beteenden till enkla nivåer).
Jobbar du med hundar och/eller andra djur?
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 19:39:51, redigerad totalt 1 gång.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Återgå till Aspergare och vården