Formodligen fler än jag som inte gillar fysisk kontakt i alla lägen, detta gäller dock aldrig djur för mig. Någon som har samma erfarenhet eller förstår varför det är så?

Jag tror det beror på att djur är kravlösa, visst de kanske vill bli klappade men de kräver inget annat av oss.

Människor väcker tankar hos mig, jaha vad förväntar han/hon sig av mig nu?

Men mina hundar och katter väcker en avkopplad skön känsla i mig, utan att jag börjar fundera över varför de vill ha kontakt.

Djur har päls och är ofta mjuka och gulliga (ok, inte ormar då, men de brukar vara sidenlena och också sköna att ta i) och brukar ha trevliga vibbar. Man kan klappa dem utan att de tar i en tillbaka.

Jag mår jättebra av att gosa med djur - katter är favoriterna, men hundar, kaniner, marsvin, råttor, t.o.m. ormar går an om det kniper. Djur är enkla och tar en som man är, kravlöst. Du behöver inte känna att du måste sminka dig och tvätta håret innan du går och sätter dig bredvid katten i soffan. Är katten inte gos-sugen, går den helt enkelt iväg och lägger sig någon annanstans. Den spelar inte med för att vara snäll.
Dessutom verkar många djur ha ett inbyggt tröstbeteende. De känner på sig när man mår dåligt och kommer för att gosa - lägga sig tätt intill, t.ex.

Jag tror att djurterapi skulle vara toppen för många. Någon med självmordstankar skulle kunna ringa till djurjouren, som då t.ex. kunde säga: "Labradoren Ludde behöver en långpromenad", "Tusse vill gärna gosa ett tag", "Glimm behöver ryktas och känner för lite sällskap" eller vad det nu kunde vara. Så skulle man få komma och ägna sig helhjärtat åt ett djur i några timmar. Efter det skulle man säkert må mycket bättre.

Bra tips, Kahlokatt!

När jag var väldigt ledsen och jobbade på ett stall, så hade jag satt mig ned nånstans och då kom katten som för att trösta! Det var något nytt för mig, men det var rätt häftigt att den gjorde så.

Jag har olika stort behov av kontakt med inomhusdjur beroende på art. Människor kan jag träffa ibland, men inte ofta. Hundar kan jag fördraga om de lyder mig. Katter gör bäst i att hålla sig undan. Övriga djur har jag föga förståelse för, om de inte går att äta, i vilket fall de faktiskt har en funktion.

Lantbruksdjur går däremot fint. Det gäller i synnerhet nötkreatur och får, eftersom de påminner om oss människor i fråga om intelligens och växthusgasemission. De går dessutom att äta.

Jag mår bra och blir lugn av fysisk kontakt med djur. Med människor känns det oftast obehagligt eller likgiltigt.

Jag får ganska så dåligt samvete, jag borde gosa mer med mina djur...

Jag har dem mest för att de är vackra väsen, vi sammansmälter i ett "vi" och jag gillar att betrakta dem. Men jag har svårt att tillhandahålla tillräckligt av det gos de så gärna vill ha.

Jag försöker låta katterna ligga på min mage och sådant så ofta jag orkar. Men jag blir tokig när de trampar runt och gnider sina dregliga mungipor mot mina händer. Då måste jag upp och tvätta händerna. Samma sak efter att jag klappat hundarna, tvätta händerna. Känns smutsigt liksom, och man får hår på sig.

Kahlokatt skrev:
Jag tror att djurterapi skulle vara toppen för många. Någon med självmordstankar skulle kunna ringa till djurjouren, som då t.ex. kunde säga: "Labradoren Ludde behöver en långpromenad", "Tusse vill gärna gosa ett tag", "Glimm behöver ryktas och känner för lite sällskap" eller vad det nu kunde vara. Så skulle man få komma och ägna sig helhjärtat åt ett djur i några timmar. Efter det skulle man säkert må mycket bättre.

Bra idé! Likaväl som man numera kan skriva ut motion på recept skulle man kunna skriva ut djurterapi. Det finns många hem för hemlösa djur som behöver hjälp med just det där lilla extra.

Jag tycker inte särskilt mycket om djur. Jag gillar några få djur. Ungefär som med människor.

Jag ogillar hundar och hästar. Jag förstår mig inte på kräldjur. Kossor är trevliga och min katt tycker jag om.

Men visst. Djurterapi är en jättebra idé för dem som gillar djur. Jag tror verkligen på det. Jag däremot skulle nog snarare behöva få-vara-ifred-terapi.

Hej alla AS!
En fråga:
Tycker du om djur?
Dvs att klappa en katt eller krama en hund osv?
Är det samma som med fysisk kontakt mellan människor (tex kramar) eller är det annorlunda?
Själv hatar jag när okända personer rör vid mig och får panik i situationer där jag känner mig fasthållen, men jag älskar att kramas med min hund, och om hon ligger på mina ben så att jag "sitter fast" får jag inte panik.
Sonen däremot är som mig när det gäller människor, men han gillar inte djur heller.
Är det vanligt bland Aspberger att ogilla djur?


ooOoo


Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Jag gillar hundar, framförallt. andra djur är jag relativt likgiltig inför.

jag gillar att hundarna lyssnar av mig och de vet näst intill alltid när det är OK med kontakt och när det inte är det, till skillnad mot människor.

hur det är generellt med aspergers och djur vet jag inte.

Fenren skrev:Jag gillar hundar

+1

Djur är okomplicerade och har päls, skal, fjäll eller fjädrar. Många är söta och behagliga att ta i och är det husdjur så är de beroende av en så att man har mer kontroll.

Människor å andra sidan är komplicerade, saknar päls, kan kännas och dofta på alla möjliga sätt (ha fuktig hud, lukta rök eller parfym t ex) kräver ömsesidighet och brukar vilja kramas tillbaka, ibland utan att man ens känner varandra! Jag kan gärna krama mina närmaste ibland men verkligen inte någon jag just mött! Sen kramar jag hellre folk som är tjocka än smala (det blir så benigt och omysigt liksom).

Djur bits, låter och springer iväg. Därför är jag botaniker.

Om det inte går att äta, så är det inte ett djur jag bryr mig om. Således tycker jag om hundar.

Lakrits skrev:Djur bits, låter och springer iväg. Därför är jag botaniker.

Jag trivs bra med djur och kan kommunicera med dem. Är uppväxt med djur.

Skälv har jag varit foder värd ått Försvarsmakten och den hunden klarade deras test så jag fick lämna honom där jag var. Den 14 Sep så blir jag foder värd i gen ått försvarsmakten.

Nu är jag ju ingen riktig aspergare, men har autismliknande tillstånd. Jag har alltid gått bättre ihop med djur än människor. Jag har lätt att lära mig förstå deras språk och de förstår mig.

Jag har haft fiskar, klogrodor, marsvin, sköldpaddor, kaniner, katter, hundar och hästar. Ju mer intelligent djuret är desto mer utbyte tycker jag att jag har av att umgås med det, så katter, hundar och hästar ligger mig varmast om hjärtat.

Djur håller aldrig fast mig, så därför finns det inte samma problem med dem som det kan göra med människor. En oväntad kram från en människa (speciellt om jag är upptagen med något annat) kan vara väldigt frustrerande för mig. Annars har jag inga problem med kroppskontakt egentligen vare sig med människor eller djur. Bara det är på mina villkor.

Älskar kor har jobbat på bondgård, att jobba med kor gör mig harmonisk, därefter grisar, får , höns.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Temple_Grandin

Lakrits skrev:Djur bits, låter och springer iväg. Därför är jag botaniker.

Om det inte går att äta, så är det inte ett djur jag bryr mig om. Således tycker jag om hundar.

Du kan få härsa hö med mig, jag kör hästen eller traktorn har gjort det som 12- åring.
Det får bli lite fobiträning

mikael skrev:

Lakrits skrev:Djur bits, låter och springer iväg. Därför är jag botaniker.

Om det inte går att äta, så är det inte ett djur jag bryr mig om. Således tycker jag om hundar.

Du kan få härsa hö med mig, jag kör hästen eller traktorn har gjort det som 12- åring.
Det får bli lite fobiträning

Lakrits: Agronom och botaniker, arbetat som dräng på fem olika gårdar (fyra med animalieproduktion), f.d. lantbrukskonsulent i Stockholms län, f.d. rådgivare vid Växtskyddscentralen i Skara, forskat inom växtsjukdomar.

Nej tack, jag har inget behov av att träffa dig eller någon annan.

Fatzer skrev:Skälv har jag varit foder värd ått Försvarsmakten och den hunden klarade deras test så jag fick lämna honom där jag var. Den 14 Sep så blir jag foder värd i gen ått försvarsmakten.

Underligt namn på en hund...

Välkommen till forumet, jag hoppas att du kommer att trivas.

Lakrits skrev:

mikael skrev:

Lakrits skrev:Djur bits, låter och springer iväg. Därför är jag botaniker.

Om det inte går att äta, så är det inte ett djur jag bryr mig om. Således tycker jag om hundar.

Du kan få härsa hö med mig, jag kör hästen eller traktorn har gjort det som 12- åring.
Det får bli lite fobiträning

Lakrits: Agronom och botaniker, arbetat som dräng på fem olika gårdar (fyra med animalieproduktion), f.d. lantbrukskonsulent i Stockholms län, f.d. rådgivare vid Växtskyddscentralen i Skara, forskat inom växtsjukdomar.

Nej tack, jag har inget behov av att träffa dig eller någon annan.

Vad är skillnaden mellan växter och djur?
När i evolutionen skildes dom åt?
Har undrat på det här.
googlat men inte blivit klokare.