Djur och aspergare!
51 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Djur och aspergare!
Det var det jag visste att djur har en välgörande verkan på alla former av autism.
Och kanske tvärtom.
Jag gillar kor, grisar och andra djur på landet.
Det är nu klargjort efter alla filmer och dokumentärer jag sett.
Håller ni med mig?
Och kanske tvärtom.
Jag gillar kor, grisar och andra djur på landet.
Det är nu klargjort efter alla filmer och dokumentärer jag sett.
Håller ni med mig?
Djur verkar i alla fall gilla mig.
Igår följde en katt med mig en lång bit när jag gick hem från farsan. Glad var den också. Klappade den lite när den strök sig mot mitt ben
Igår följde en katt med mig en lång bit när jag gick hem från farsan. Glad var den också. Klappade den lite när den strök sig mot mitt ben
- Funderaren
- Inlägg: 213
- Anslöt: 2010-10-10
- Ort: Nära blocksignal 1L3/2L6
I perioder med svårare panikångest eller depression har jag verkligen uppskattat att vara med djur. Särskilt mycke tycker jag om morsans hund. Han skiter totalt i mina ambitioner eller vilka problem jag för stunden har. Han blir alltid lika glad av att se mej, o jag blir alltid lika glad av att se honom.
Funderaren skrev:Djur verkar i alla fall gilla mig.
Igår följde en katt med mig en lång bit när jag gick hem från farsan. Glad var den också. Klappade den lite när den strök sig mot mitt ben
det där har jag tänkt på en del... undrar om det kan bero på att vi sänder ut de mer naturliga signalerna för hur vi mår och vad vi känner än vad NT's gör. att NT's har glömt bort hur t.ex. glädje ska manifestera sig och uteslutande skickar ut de socialt accepterade signalerna och inte de grundläggande och för däggdjur mer allmänna sådana.
För att vara lite motvals då... Jag gillar inte djur. Jag har iof aldrig haft några djur men heller aldrig varit intresserad av att skaffa det heller. Jag tycker mest det är besvärligt med glada hundar som rusar fram mot en och även kelsugna katter är något jag helst undviker, men jag kanske är helt ensam om det?
Jag älskar hundar och känner ett enormt välbefinnande av att vara tillsammans med dessa underbara skapelser. De är (oftast) så tydliga och det är aldrig några dubbla eller dålda budskap som man måste hålla på och läsa av och tyda. Så himla synd bara att min sambo är pälsdjursallergiker och inte alls intresserad .
Krake skrev:Jag tycker mest det är besvärligt med glada hundar som rusar fram mot en och även kelsugna katter är något jag helst undviker, men jag kanske är helt ensam om det?
Nej, du är inte ensam om det (fast jag tillhör inte den skaran).
Oftast är det allergiker som har dessa problem, men det finns andra med, men de är inte så värst vanliga.
Arkimedes skrev:Katterna är vissa dagar enda anledningen att gå upp ur sängen.
Och klockan 03:00 fastän man skall upp och jobba klockan 06:00
- farbror_kalas
- Ny medlem
- Inlägg: 16
- Anslöt: 2010-11-07
Miche skrev:Krake skrev:Jag tycker mest det är besvärligt med glada hundar som rusar fram mot en och även kelsugna katter är något jag helst undviker, men jag kanske är helt ensam om det?
Nej, du är inte ensam om det (fast jag tillhör inte den skaran).
Oftast är det allergiker som har dessa problem, men det finns andra med, men de är inte så värst vanliga.
Min mamma är allergisk och älskar katter. Jag är inte allergisk mot någonting. Katter är dock bättre än hundar för de håller sig mer för sig själva och väsnas inte så mycket. Hundar är mest som påträngande människor som inte begriper när de ska vara tysta. Små hundar är man rädd för att trampa på också då dessa springer omkring runt fötterna på en, medan stora hundar lämnar större fysiskt otillåten närhetsintryck. Jag kan inte förstå poängen med att kela med djur. Jag har svårt att se vad för utbyte man kan få av djur.
Jag älskar djur, men är inte särskilt mycket av en kelare. Mer en betraktare.Krake skrev:Jag kan inte förstå poängen med att kela med djur. Jag har svårt att se vad för utbyte man kan få av djur.
Det jag får ut mest av från mina djur är att titta på dem, de är oerhört vackra. De ger också en känsla av att någon är där, som en trogen låtsaskompis när hela världen hatar en.
Man har även sällskap i naturen. Jag diggar inte ensamhet så värst mycket.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Återgå till Att leva som Aspergare