Brukar ni titta på dem?

Det finns ju fantastiska program, Planet Earth och allt vad de heter. Man får se isbjörnar i Arktis, pingviner i Antarktis, regnskogar i Asien och Sydamerika, elefanter i Afrika, fiskar och bläckfiskar i haven etc. Underbara naturscenerier som man aldrig skulle fått se i verkligheten. Djur som man inte ens visste fanns. Söta djurungar. Självuppoffrande pingvinfäder som står tätt packade intill varandra med sina ägg på fötterna i fyra månader, utan mat och vatten, i typ - 60 C.

Men jag är så kluven. Bytesdjur och rovdjur. Vill att bytesdjuren ska klara sig undan, men då blir ju rovdjuren utan mat.

Jag är kanske för blödig för den grymma naturen.

Såg Tundrans vita vargar idag. En flock vita vargar i Arktis som kämpade för att överleva själva och att alfaparets tre vargvalpar skulle överleva. Största hotet för dem var andra vargflockar. En varghona kom till flocken och accepterades, kanske dotter el syster till alfahonan Snövit.



Hur känner ni andra inför dessa dokumentärfilmer?

Det kan hända att jag sitter och hejar på ena djurarten för att sedan ångra mig när denne har ihjäl ett annat med ett mer sympatiskt utseende.

Jag ser gärna på sånt, men har lite av samma problem.

Iofs är jag hyfsat mycket realist, och kan till en viss gräns hålla isär mina egna känslor och... vad ska man kalla det Ett större helt? The bigger picture.

Likadant kunde jag utan problem dagligen handskas med rått kött till mina hundar, trots att jag är vegetarian sen länge. Det hade folk jättesvårt att förstå.
Men det är en annan sak, det har liksom inte med mig att göra, jag är inte världens mittpunkt.
Om jag av egen fri vilja gör ett aktivt, informerat val att skaffa rovdjur, så får jag ta allt som följer med i det paketet. Det man kan göra, som jag ser det, är att försöka hitta kött från djur som behandlats väl.

Antar att det är den sortens "nykterhet" som underlättar för mig med naturfilmerna också.

Men jag kan absolut inte se allt. Det finns arter som får det att vända sig i magen på mig, för att de s.a.s. är grymmare än nöden kräver.
Som t.ex. de afrikanska vildhundarna. De är som konstverk med den där teckningen:

Men
Det fixar inte jag. De får gärna vara de rovdjur de skapts till, det är inte min sak att lägga mig i, men de borde skickas på uppfostringsanstalt och intensivkurs i bordsskick

Och jag kan t.ex. bli jätteindignerad å nåt djurs vägnar, som blir orättvist behandlat. Som när det fångat ett byte, och nåt annat djur kommer och stjäl det.
Eller när babianer ger sig på ungar och ranglåga flockmedlemmar, bara för att djävlas. De är kända för regelrätt mobbning, som vi människor.

Så helt smärtfritt är det inte

Fabela skrev:Och jag kan t.ex. bli jätteindignerad å nåt djurs vägnar, som blir orättvist behandlat. Som när det fångat ett byte, och nåt annat djur kommer och stjäl det.

Tänkte på detta klipp där ett lejon skrämt ut en antillop i leran och en flodhäst dränker den. Bilr fascinerad över meningslösheten:

Ja, vilken meningslös grymhet, flodhästar är ju växtätare.

Alien skrev:Ja, vilken meningslös grymhet, flodhästar är ju växtätare.

Det är vad jag också fått lära mig, men de har kommit fram till att det är fel.

Men de är alltså inte rena växtätare, som man hittills trott, utan äter också kött, inälvor och kadaver av till exempel zebror, elefanter, antiloper och även andra flodhästar.

Det är djur som de själva dödat, eller som har dödats av krokodiler, eller dukat under för sjukdomar.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.a ... el=6329829

Jag hade nog tänkt att det handlade om instinktivt revirskydd med den där antilopen, men kanske det inte var så då.


Men tänkte på dig Alien, och andra som är lite känsligare:
https://www.svtplay.se/video/383522/isb ... old-kamera
Handlar om rovdjur förstås, och det är lite nagelbitar-spännande bitvis, men på det hela taget är det nästan på gränsen till feel good-dokumentär.
En av mina stora favoriter på senare tid, de har verkligen haft tur med vad spionkamerorna lyckats filma.

Men man får sno sig på om man vill se dem - del 1 visas en dag till, del 2 i åtta.

Tack för tipset, Fabela! Jag hann se iaf halva delen av första isbjörnsfilmen. Annars är ju isbjörnar också rovdjur som dödar gulliga sälar. Men här såg jag bara en isbjörn som mumsade på en säl, såg inte själva dödandet. Kul att se de små isbjörnsungarna. Och isbjörnshonan som lätt klättrade medan den tunge hannen inte orkade utan bara lade sig. Så honan fick gå tillbaka och flirta genom att göra kullerbyttor.

Kul att du fick ut nåt av den, Alien

Den där flirtscenen ja, den är lysande
De har fått med många höjdare, det är säkert mycket tack vare att de kunnat filma utan några människor i närheten.

Jo, den är väldigt "snäll", särskilt för att handla om rovdjur. Det är klart att de äter kött, som sagt, och det finns lite gruff mellan några av björnarna, men det finns inga brutala jaktscener, inga hanar som dödar ungar, eller sånt.
Och jag kan väl avslöja om slutet, för den som tänkt se andra avsnittet men känner sig lite orolig, att

eller mer specifikt

Alien skrev:Såg Tundrans vita vargar idag. En flock vita vargar i Arktis som kämpade för att överleva själva och att alfaparets tre vargvalpar skulle överleva. Största hotet för dem var andra vargflockar. En varghona kom till flocken och accepterades, kanske dotter el syster till alfahonan Snövit.

Spoiler: visa

Hon blev extramor till valparna och gav dem di (kanske hade hon förlorat sina egna valpar nyligen). Hon hade mycket stark modersinstinkt och stannade hela tiden hos valparna i lyan. Men det kostade henne livet. Snövit och de andra vargarna som var ute och jagade gav henne knappt någon mat, allt gick till valparna. Hon svalt långsamt ihjäl. Sista dagen av hennes liv kunde hon knappt stå på benen men gav ändå valparna di. Nästa dag var hon död.

En annan varg i flocken kom in på en annan vargflocks revir. Tre vargar kastade sig över honom. Han kämpade tappert emot men hade ingen chans. När de lämnade honom var han söndersliten och döende.

Såg den idag.
Det med Sotsvans (tiken som togs in i flocken) var ju så fruktansvärt - hur kan det bli så fel, på ett så ologiskt sätt, liksom. Valparnas mamma jagade ju, varför gjorde inte Sotsvans det då? Man tycker att mamman borde ha största ansvaret, och sen får resten komma med mat till henne. Och hur som helst behövde ju inte båda vara med valparna hela tiden, Snövit kunde väl vara ensam med dem en stund, precis som Sotsvans.
Men Sotsvans stackaren varken jagade, eller var berättigad till mat pga sin lägre rang.
Fy, det var faktiskt tufft att se.


Men den där främmande tiken då, som kom rusade ensam, rakt in i flocken och attackerade dem
Det är bland det märkligaste jag sett.
Det måste ha varit nåt fel på henne, hon såg rätt tufsig ut också. De måste väl också kunna få hjärntumörer, smittor mm, som gör att man handlar irrationellt.
Det som förvånade mig var även att de inte hade ihjäl henne, hon var ju t.o.m. nere hos valparna.

Ja hu, det var den sorgligaste naturfilmen jag sett på ett bra tag.