jonsch skrev:Fast man kan väl säga att det ingår i doktorsyrket att undanhålla sanningar - av just de skäl du nämner, weasley men somliga av oss känner sig som bekant ofta kränkta av det. Det är ju alltid varianter av den förmyndar- och överhetsställning som är läkaryrkets sen gammalt.

Ja, det är så jag tänker ungefär.

OCH - OM det händer något, så vill jag få veta det jag behöver när jag frågar efter det.

Om en doktor vet hur de flesta reagerar, och vet att en ovanlig biverkning finns, då ljuger den ju om den nekar till att den finns på en rak fråga. Speciellt om patienten säger sig ha just det problemet.

I ett av mina fall handlade det om en vanlig biverkning. En annan gång nekades sexuella biverkningar till Cipramil när jag frågade om det.

Hr-hrrm. Det kan ju alltid handla om inkompetens också. Vad man nu ska göra åt den risken, annat än att alltid kolla i FASS och/eller med flera läkare.

weasley skrev:

Bror Duktig skrev:

Parvlon skrev:Det ingår i deras arbete att ljuga, skrämmande egentligen.

Jag HATAR verkligen deras sätt att ljuga och vränga på allting för att "inte skrämma upp patienten".

Är det något som skrämmer upp mig, så är det att få halvsanningar och lögner serverade.

Jag tror att doktorerna inte ljuger eller vränger. Snarare är det så att de är mer erfarna och vet hur de allra allra flesta reagerar. Folk som gnäller av sej ute på internet har också en tendens att gnälla väldigt högt och ofta så om man inte ägnar sej åt källkritik kan man lätt få intrycket av att allt är skit hela tiden.

Som sagt, de vet (kanske...) hur de flesta reagerar. Observeras att folk inte berättar allt och kanske inte förstår hur allt hänger ihop. Sådan har jag varit väldigt mycket av. Satte aldrig något i samband med mediciner eller annat.

Sedan har vi "men du kanske tappar hår för att du är stressad" trots att man har varit lika stressad både innan och efter men bara tappat hår just under en medicinering. Eller trots det faktum att det som beskrivs om stress och håravfall handlar om mycket stark stress - när det har beskrivits mer proffsigt än som tyckanden av psykläkare.

Jag tycker faktiskt att just psykläkare nonchalerar fysiska saker väldigt mycket. Gärna skyller på stress eller antyder hypokondri. Till saken hör ju att de måste kunna lite om differentialdiagnoser, och NÅGON utbildning i det kroppsliga har de väl som grund. Och som sagt så kan det fysiska vara biverkningar.

Min konstaterade Borrelia var hypokondri och förlöjligades och jag "borde äta mer SSRI". Mitt konstaterade håravfall var "tvång och fixering och du tror att du tappar mycket, eller står du och drar i håret hela kvällarna - jag tycker att du ska öka ditt SSRI". EN anhörig fick ringa och tala läkaren tillrätta (då förstod han och sade genast att det inte är hans bord [även om det kan vara biverkning av hans medicin]).

Ytterst oproffsigt.

Nej, jag tror att de ljuger och vränger för att inte i onödan skrämma upp folk. Med resultatet att sådana som jag helt tappar förtroendet. Och stora risker för att OM det händer något så blir det värre än det borde för att personen blivit försäkrad om att det inte kunde hända.

En del har löjligt bråttom till sina raster också. Sådant förekommer inom alla yrken.

I vissa fall kan det dessutom vara rena missförstånd. Ett specifikt fall jag kommer att tänka på är det som du råkade ut för: "parestesier". Det fanns mycket riktigt upptaget under biverkningslistan på FASS men med det vanligare, svenska, uttrycket "stickningar".

Fast det står parestesier i FASS, OCH "stickningar och domningar". Lite olika dock beroende på vilket fluoxetinpreparat och vilken av beskrivningarna man läser.

Där jag läser just nu, står det "parestesier ('myrkrypningar')" i bipacksedeln. Kraftiga pulser som påverkar ens rörelser känns nog långt ifrån myrkrypningar för de flesta.

Jag undrar nu om "elstötar" som jag känner det är samma sak verkligen. Det är inte som att få en stöt av en TNS-apparat där det pirrar och kryper (ganska mycket om man vrider på fullt) utan som pulserande kraftiga saker genom hela kroppen, inuti, INTE på huden som krypningar och stickningar.

"Elstötar" när jag har uttryckt det, står mer för de pulser som liknar om man står och håller ett stadigt tag i ett elstängsel och känns som inne i nervbanorna i kroppen.

Från FASS om vad parestsier betyder:

När man upplever myrkrypningar, stickningar eller liknande i huden. Detta kan bl.a. bero på nervskador.

Jag känner inte ett dugg i huden. Och jag undrar om jag verkligen får fram vad jag menar när jag beskriver det.

Fy fan vilken dålig ordföljd jag har. Det får vara så, är för trött för att både tänka på vad jag vill säga och på hur man ska få fram orden.

Mina "blixtar" är inuti kroppen och jag känner igen det du beskriver så jag tror att dina "elstötar" och mina "blixtar" är samma sak. Och det är ganska vanligt vid häftiga dosändringar eller utsättning.

weasley skrev:Folk som gnäller av sej ute på internet har också en tendens att gnälla väldigt högt och ofta så om man inte ägnar sej åt källkritik kan man lätt få intrycket av att allt är skit hela tiden.

Glömde detta.

Visst stämmer det.

Men också att det framkommer en hel del som aldrig rapporteras och/eller gör att frekvensen för en viss biverkning blir högre i FASS (fast jag inte frekvenserna där längre, har de ändrat?).

Jag tycker också att det är bra att det kommer fram hur olika personer upplever saker. Man får räkna med att de inte är i majoritet, men deras upplevelse finns ju där, och man måste värdera och analysera hur man ska tro om den/dra för slutsatser av den.

Jag tror faktiskt att frekvenserna för biverkningar, som är angivna i FASS, är lägre än i verkligheten. Hur rapporteras biverkningar? Har verkligen ALLA som gått upp i vikt rapporterat? Rapporterar läkaren som han ska? Viftar läkaren bort biverkningar som beroende av något annat?

jonsch skrev:Hr-hrrm. Det kan ju alltid handla om inkompetens också. Vad man nu ska göra åt den risken, annat än att alltid kolla i FASS och/eller med flera läkare.

Jo, men när en psykläkare nekar sexuella biverkningar till SSRI så måste han/hon ju vara mer än lovligt inkompetent, eller väldigt lat.

Tur att FASS finns på nätet numer.

Bror Duktig:

Såg du mitt försök till översättning? Artikeln handlade alltså troligen om SSRI till barn och ungdomar och baserades på försök på möss och råttor.

weasley skrev:Bror Duktig:

Såg du mitt försök till översättning? Artikeln handlade alltså troligen om SSRI till barn och ungdomar och baserades på försök på möss och råttor.

Ja, det såg jag. Jag förstod det inte av enbart den engelska texten.

Det som jag fann info om förut, var skador hos vuxna som ätit länge, alltså typ 10 år. Så jag får fortsätta att leta efter det. Och det var inte info från ett forum eller så.

weasley skrev: Något du KAN göra, om du inte redan gör det, är att kolla på PubMed. Det är en stor databas med mängder av medicinskt relaterade artiklar. Som ickeprenumerant har du bara tillgång till abstract på artiklarna - det finns dock enstaka sådana som kan vara nerladdningsbara om du har riktig tur! Det har hänt mej någon gång, jag misstänker att PubMed har slarvat med uppläggningen av artikeln. Här kommer en URL, nu är det bara surfa på!
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/

Kryssar man för fulltext någonstans så ska man kunna få fram just bara de artiklar som finns i fulltext. Annars kan man eventuellt få hjälp av universitetsbibliotek att få fram texten om det finns i deras egna samlingar, elektroniskt eller i tryck. De ska kunna ge den servicen även till allmänheten.

Jag tror att läkarna förnekar biverkningarna som faktiskt står i Fass därför att det enda de har att komma med är de här pillren. Vad vore de utan sina gula receptormar? Tandlösa.

De långsiktiga effekterna på mediciner av alla de slag mörkas ofta ned. Kanske har man inte alltid kollat upp vad som händer efter 20 år?

Den här artikeln handlar inte om farlighet utan om meningslösheten med piller, för många. Eftersom biverkningarna ofta är omfattande så kan man fråga sig varför så många "riskerar livet" genom att äta piller "mot arbetslöshet, mot ensamhet, mot sysslolöshet, mot kontaktproblem, mot ekonomiska problem".


2010-01-07
Dagens hälsonyheter från Netdoktor.se
Piller hjälpte endast vid allvarlig depression

Antidepressiva läkemedel har en liten eller ingen effekt alls hos patienter med mild eller måttlig depression, enligt en ny metaanalys. Men det krävs en hög grad av depression för att effekten av läkemedel ska vara kliniskt relevanta. Det menar en grupp amerikanska forskare som gjort en sammanställning av studier.
Totalt har de analyserat sex placebokontrollerade och randomiserade studier med antidepressiva läkemedel. Sammanlagt ingick 718 vuxna öppenvårdspatienter. I tre av de analyserade studierna användes paroxetin, som tillför klassen selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI. I de andra tre användes det tricykliska antidepressivumet imipramin, som avregistrerades i Sverige 2005.
Forskarna drar slutsatsen att patienter med milda till allvarliga depressionssymtom hade behandlingen liten effekt eller ingen effekt alls. Däremot hade patienter med mycket allvarliga symtom stor nytta av behandling.
Metaanalysen har utförts av forskare vid University of Pennsylvania i Philadelphia, USA, och publiceras i dag, tisdag, i tidskriften Jama.
Läs mer
Depression >>

Jag undrar alltid hur man kan låta allvarligt sjuka människor ingå i en placebogrupp.

***

För 10 år sedan ville en VC-läkare skriva ut Cipramil till mig eftersom jag verkade lite stressad då jag gick på komvux. Jag hade besökt läkaren för en misstänkt urinvägsinfektion.

I journalen står att jag "inte vill ha cipramil trots..."

Bror Duktig skrev:Jag undrar alltid hur man kan låta allvarligt sjuka människor ingå i en placebogrupp.

Ja, det kan man undra!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2 ... ik_1495599

Ska man räkna med att en och annan tar livet av sig i placebogruppen? Ja, det tycker tillverkarna av Seroquel.

Detta medel saluförs stort som antidepp trots att det är psykosmedicin. Seroquel ledde nästan till min död eftersom jag inte är psykotisk. Då leder det till ett "bubbla-tillstånd". Man tappar verklighetsförankringen helt.

***

Bror Duktig skrev:För 10 år sedan ville en VC-läkare skriva ut Cipramil till mig eftersom jag verkade lite stressad då jag gick på komvux. Jag hade besökt läkaren för en misstänkt urinvägsinfektion.

I journalen står att jag "inte vill ha cipramil trots..."

En sjuk fibromyalgi-vän blev ännu sjukare då man gav honom Cipramil, när han klagade över sina somatiska plågor. Jag läste just Fass för honom, så att han fick veta varför han blivit dödssjuk - av Cipramilens biverkningar.

Bror Duktig skrev:Jag undrar alltid hur man kan låta allvarligt sjuka människor ingå i en placebogrupp.

Har du något bättre föslag på hur man skulle göra? Det är ju dessutom alltid frivilligt. Normalt är det så att man får erbjudande om att prova en ny medicin istället för de vanliga, men att erbjudandet är villkorat med att man kan få placebo. Godtar man inte det så får man någon av de gamla beprövade medicinerna.

Kvasir skrev:

Bror Duktig skrev:Jag undrar alltid hur man kan låta allvarligt sjuka människor ingå i en placebogrupp.

Har du något bättre föslag på hur man skulle göra? Det är ju dessutom alltid frivilligt. Normalt är det så att man får erbjudande om att prova en ny medicin istället för de vanliga, men att erbjudandet är villkorat med att man kan få placebo. Godtar man inte det så får man någon av de gamla beprövade medicinerna.

Har inget bättre förslag. Jag tycker bara att det är underligt.

I andra fall brukar det ju anses att så svårt sjuka (mycket allvarligt deprimerade) inte kan avgöra sådant. De kan ju t.o.m. tvångsvårdas.

Bror Duktig skrev:Har inget bättre förslag. Jag tycker bara att det är underligt.

I andra fall brukar det ju anses att så svårt sjuka (mycket allvarligt deprimerade) inte kan avgöra sådant. De kan ju t.o.m. tvångsvårdas.

Syftade du bara på svårt sjuka som inte anses kunna ta egna beslut? Det är i så fall mera problematiskt ur etisk synvinkel. Jag vet hur man gör där, om man någonsin gör experiment med sådana patienter. Fast det kan förmodligen finnas mediciner som är högst relevanta att prova på just sådana grupper. I så fall antar jag att man måste låta anhöriga ta beslutet, som i alla andra medicinska frågor för sådana patienter.

Det finns ju flera sätt att upptäcka mediciners verkan. Vissa mediciner som är utprövade för en viss sorts besvär kan ibland upptäckas ha positiva biverkningar vilka man sedan utreder mer.

Jag är ingen expert på det här men vissa experter tyckte i alla fall att detta med Seroquel-experimentet var fel. Det utfördes (om jag minns rätt) på fattiga ryssar.

"Direkt skadlig"
Christian Munthe, expert på medicinsk etik vid Göteborgs Universitet, är kritisk.

Jag gissar att de mer farliga läkemedelstesten ofta utförs på riktigt fattiga människor som erbjuds någon torftig belöning, luras till det eller inte har någon talan.

Har sett annonser i tidningen om "nytt lovande preparat mot depression" där man efterlyser annars helt friska, men något deprimerade människor. Jag svarar ju inte eftersom jag är multisjuk, men har ibland lockats av de positiva orden om den där lovande medicinen. Har man själv bitit på agnet så får man ju stå för konsekvenserna.

Det förekommer säkert att läkemedelsföretag försöker gå runt de vanliga etiska prövningsreglerna genom att förlägga experiment till mindre nogräknade länder. Det är naturligtvis en högst tveksam metod.

Mina tidigare inlägg gällde förstås västvärlden där nog i stort sett alla länder har tämligen höga krav på etiken.

weasley skrev:Det finns ju flera sätt att upptäcka mediciners verkan. Vissa mediciner som är utprövade för en viss sorts besvär kan ibland upptäckas ha positiva biverkningar vilka man sedan utreder mer.

Did somebody mention Viagra?

Kvasir skrev:Det förekommer säkert att läkemedelsföretag försöker gå runt de vanliga etiska prövningsreglerna genom att förlägga experiment till mindre nogräknade länder. Det är naturligtvis en högst tveksam metod.

Mina tidigare inlägg gällde förstås västvärlden där nog i stort sett alla länder har tämligen höga krav på etiken.

Men frågan är då: Ska jag som bor i västvärlden köpa något piller av t ex Astra Zeneka, som gör vidriga experiment på fattiga människor i öststaterna? Eller boycotta Astra Zeneka?

Kvasir skrev:

weasley skrev:Det finns ju flera sätt att upptäcka mediciners verkan. Vissa mediciner som är utprövade för en viss sorts besvär kan ibland upptäckas ha positiva biverkningar vilka man sedan utreder mer.

Did somebody mention Viagra?

***

När reumatiker åkte till Afrika och var tvungna att äta malariamedicin så blev de mirakulöst bättre! Oj då! Detta nappade man förstås på och sedan blev det under några decennier den stora reumatikermedicinen. Men om någon utredde något vet jag inte? Tja, man konstaterade att man kunde få hjärnskador av malariamedicinen. Och så blev det ju också för mig - som alla forumister redan kunnat konstatera!

Debbido skrev:Men frågan är då: Ska jag som bor i västvärlden köpa något piller av t ex Astra Zeneka, som gör vidriga experiment på fattiga människor i öststaterna? Eller boycotta Astra Zeneka?

Det är väl en moralfråga för envar, liksom om man ska köpa varor tillverkade i Kina under tveksamma arbetsförhållanden etc. Å ena sidan vill man egentligen inte det. Å andra sidan är det billigt och alternativen är väldigt mycket dyrare eller finns inte. När det gäller mediciner finns det ännu mera sällan alternativ.

Jag tror den bästa vägen är att försöka uppmärksamma när företagen bryter mot eller kringgår de etiska reglerna, och förösker bilda opinion då.

Sedan är förstås frågan hur experimenten gjordes. Nu vet jag inget om den saken i de aktuella fallen. Men antag t.ex. att man erbjöd fattiga personer som i vanliga fall inte skulle ha fått någon medicin alls att prova en ny medicin, fast med risken att bara få placebo. Då kanske det inte måste ha varit så fel, förutsatt medicinen verkligen fungerade eller i alla fall inte slog alltför snett för dem som fick den. Etik och moral är inte alltid så enkelt och rättframt. Det viktiga är nog framförallt att de som deltar är införstådda med vad som gäller.

Debbido skrev:När reumatiker åkte till Afrika och var tvungna att äta malariamedicin så blev de mirakulöst bättre! Oj då! Detta nappade man förstås på och sedan blev det under några decennier den stora reumatikermedicinen. Men om någon utredde något vet jag inte? Tja, man konstaterade att man kunde få hjärnskador av malariamedicinen. Och så blev det ju också för mig - som alla forumister redan kunnat konstatera!

Vilken medicin var det? Salazopyrin? Den är en annan klassiker. Används mot bl.a. reumatism, men jag minns inte vad den egentligen var tänkt för från början.