Kan en person som har en aspergerdiagnos passa som dietist eller fysioterapeut?

Dietist:

https://arbetsformedlingen.se/for-arbet ... upper/1238

Fysioterapeut:

https://arbetsformedlingen.se/for-arbet ... upper/1200

Fysioterapeut vet jag inte så mycket om men flera med aspergers ser ju igenom andras lögner lättare än andra. Det kan säkert vara nyttigt. Dietist ska ju inte vara en "lärare" och en som lyder, utan det ska vara samarbete. Vet man att man redan är sedd så kanske man vågar säga allt. Många aspergare är dessutom inte sådär rabitata besserwissrar som man ibland tror. Aspergare kan säkert i vissa fall även hitta alternativa vägar till målet. Vet inte heller om det bara är jag som blivit trodd mer av aspergare. Min läkare som hade lite drag förstod att jag gick upp i vikt av Ritalin, NT-hjälparna tittade bara i sina papper och sa att det var omöjligt för det stod inte som biverkning på deras papper. Det var skönt att slippa de fula påhoppen från läkarna, som NT-personalen kunde hitta på, att jag struntade i medicinen så jag kunde svulla godis och kakor. När jag sa att jag alls inte åt detta skrattade de åt mig och sa att alla gör det så kom inte hit och ljug!!!

Vissa människor tror jag inte någon kan rå på dock, de som lurat sig själva att de gjort rätt. Som inte förstår att överätande inom vissa områden leder till svält i andra områden, t ex vitaminer och mineraler. Kanske inte så vanligt i Sverige men man blir lite ställd när patienten säger sig ätit bra för att den hemgjorda mackan innehöll ett salladsblad. Resten av mackan var majonnäs på vitt bröd, något pressat som skulle likna skinka, kastat bort gurkan och tomaten för en var "äcklig" och sedan gurpickles (fast gurka var äckligt) och salladsdressing (trots majonnäsen).

Är patienten så envis behöver dietisten vara lika envis!

Min bästa kompis skulle också behöva komma till en aspergerdietist som såg allt runtomkring. Inte bara ha en fy-lista och en bra-lista. Min kompis har en dålig ämnesomsättning tack vare 2 år på högsta dosen kortison. De sa att hon kan bli smalare men aldrig precis som innan. Hon var supersmal innan. (NT tror inte på det.)

Sedan har kompisen inte hittat något i livet som är roligare än att äta. Där skulle det nog finnas en del att jobba med. Vad glad jag vore om någon kunde se alla samband.

Tillit är nog det viktigaste. Litar inte dietisten på en så kan man inte lita på dietisten. Som när jag gick upp 6 kg på grund av Ritalin. Enda effekten var att de skrek i örat på mig att jag måste sluta sitta och nonstoptugga kakor och godis. Sa at jag inte äter sådant. Då sa de att de vet det bättre än mig för vågen ljuger inte.

Visste inte att vågen visste exakt vilken mat man åt! Under den perioden fick jag hungersmärtor av Ritalinet så jag tåg gärna om av kvällsmaten. Fanns det mer ris och grönsaker så tog jag mer av det. Klart matsynd men inte alls i klass med den att jag tydligen som de visste åt flera påsar kakor och godis varje dag och de visste t o m att jag smulade ner soffan! Allt för at det skulle låta äckligt, för att jag skulle vara äcklig.

Utgår man från att de med övervikt är äckliga ska man nog skaffa ett nytt jobb. Man ska hjälpa, inte mobba.

Tack för svar.

En tråd om dietistyrket i ett annat forum.

https://www.quora.com/I-want-to-become- ... munication

Jag frågade en psykolog om man kan passa som sjukgymnast (samma som fysioterapeut) om man har asperger. Hon svarade att man kan det om man klarar av att träffa mycket folk.

Om denne är intresserad av yrket och även öppen för andras åsikter så kan det absolut passa. Lite sociala färdigheter lär behövas i båda yrkena så man får inte ha allt för svårt med det.

Namiderdus skrev:Jag frågade en psykolog om man kan passa som sjukgymnast (samma som fysioterapeut) om man har asperger. Hon svarade att man kan det om man klarar av att träffa mycket folk.

Jag hade en psykiater som drog en del mot aspergers. Tyvärr skulle det var tre läkare till med med var bara han. Så där kan man snacka om att träffa mycket folk. Han hade även en bestämd stil, han ville lära känna alla såpass att han visst vilka de var. Ingen annan som brydde sig om det. Men kändes som hans kontrollbehov krävde det. Fast för patienterna var de ju bra, han glömde inte bort varje gång vem man var. Han mindes även precis vad han sagt och han mindes vad man prövat för mediciner.

Fast det var nog för jobbigt att ha det så. Det slutade med att han öppnade en egen vårdcentral. Mindre arbetsbörda mer pengar.

Om man är dietist, får man ta till sig olika rön, eller måste man alltid gå efter statens standardiserade råd? Kan tänka mig att en som brinner för dietistyrket och har aspergers sätter sig in i alla nya idéer. Kan göra det svårt att fortsätta pusha för 80-talsråden. Eller får man ha sig egen inriktning?

Kidzi skrev:Om man är dietist, får man ta till sig olika rön, eller måste man alltid gå efter statens standardiserade råd? Kan tänka mig att en som brinner för dietistyrket och har aspergers sätter sig in i alla nya idéer. Kan göra det svårt att fortsätta pusha för 80-talsråden. Eller får man ha sig egen inriktning?

Jag vet inte.

En blogginlägg av Andreas Eenfeldt:

https://www.dietdoctor.com/se/maste-die ... delsverket

Namiderdus skrev:
En blogginlägg av Andreas Eenfeldt:

https://www.dietdoctor.com/se/maste-die ... delsverket

Det lär ju inte jättekul. Min pedagog skulle ha en liten minidietistsession med mig. (Länge sedan.) Det gick ut på att det man handlar hem äter man så man ska ha hemma vissa saker. Dels var listan superlång och jag överslagsräknade och sa att jag måste spara i 4 månader för att kunna köpa detta. Pedagogen var helt ställd. (Har lite mer pengar nu.)

Detta var en lisa från Livsmedelsverket eller annan institution tror jag. Man skulle bl a ha hemma vitt mjöl, socker, kaffe, mager ost, lättmargarin, sådant där knäckebröd de äter utomlands som är äckligt och av någon anledning skulle man ha Aromat (det är mest glutamat i den).

Jag pekade ut ganska mycket och sa att jag inte åt det. Och varför skulle jag inte köpa rågmjöl till rågmjölsgröt? Pedagogen var inte sådan att hon blev arg. Hon blev konfunderad istället och undrade hur vi skulle lösa det där med att det måste vara socker hos mig fast ingen äter det. Och jag sa att hur kan man rekommendera det, det är inte nyttigt. Det är inte lättmargarin heller. Fett i ost och mejeri är inte onyttigt efter de flesta nya rönen. Äter man för mycket fett kanske det är bättre att hitta maträtter som kräver mycket fett där man kan byta mot något annat men lika hälsosamt, bara magrare. Istället för en fet varm sås kanske man kan göra en utan grädde och kall sås kan man använda en magrare bas och godare kryddor. Hon tyckte att jag skulle ha kakor i frysen för att ha att bjuda på. En god tanke men...

Bönor som jag åt massor av fanns bara på listan som bönor i tomatsås.

Kändes mer som när jag gick i miljöterapi och målet var att bli normal, vare sig det var bra eller dåligt. Pedagogen ville inte man skulle göra dåliga saker dock, hälsa framför folks vana.

En annan sak som jag var lite skeptisk mot var när ens egna svagheter i maten inte togs upp. Visste man man åt alldeles för lite av en sorts mat för sin egen kropp spelade det ingen roll för det skulle vara ett medelvärde. Ett medelvärde i min kropp??? Ska min kropp anpassa sig????? Aldrig. Sedan skulle jag vara försiktig med mat som stärker immunförsvaret för mycket för då kan jag få skov. Förvirring från pedagogen, "Men det är ju nyttigt!" Ja, vanligtvis, men alla är olika. Jag får äta grönsaker som har lägre risk, ofta ju grönare desto sämre för mig.

Och kakorna i frysen skulle jag alltså ge till min kompis som har metabolt syndrom. Kanske ingen bra idé.

Nu var detta ingen utbildad dietist utan en som skulle lära ut alla saker i livet, så hon kunde självklart inte allt.

Men det verkar konstigt om man som dietist inte får anpassa maten efter vad klienten kan äta och mår bra av. Jag tror inte på extrem Atkins, men har sett exempel på folk som har börjat må bättre för de äter mer proteiner och slutat med allt vitt socker och kanske äter sockerfritt surdegsbröd och som bytt ut ris och pasta mot quinoa och amarant.

Men har känslan att det är för individanpassat, alla blir nog friska om de äter precis samma.... Eh nej. Kroppar är olika och har man dessutom en sjukdom kan kroppen vara ännu mer annorlunda. Om inte annat, denna nöthysterin. Tänk om man är allergisk?

Och i vårt land säger man att rapsolja är det bästa fettet för det liknar olivolja. Smör dööör man fortfarande av i landet. Problemet är att vissa beståndsdelar kan likna mellan raps och oliv. Men i studier där "alla" oljor jämförts, vinner oliv hela tiden! Studierna är verklighet där man följt folk. Istället för att räkna matte och bara påstå trots att studierna inte stödjer, att raps är bäst.

Bonus: Sötad sylt och Nutella skulle man också ha hemma.

Dietisten Erik Hulander svarar på en fråga:

https://www.fragadietisten.se/studier/m ... riktlinjer

Det går att forska.
Ge ut böcker.
Bli specialist på en viktig del av kroppen.
(Förutsatt att den interaktion man behöver ha med framförallt NT för att det ska vara möjligt fungerar ok och upplevs som hållbar på sikt).
Det gör en fysioterapeut jag varit i kontakt med. Sannolikt är hen NT men men.