Jossie94 skrev:Men hur ska jag veta att de inte vill ha nya vänner när jag träffar de för första gången? Jag tänker ju då att de där verkar roliga och trevliga, de kanske man kan lära känna. Om man nu inte får göra på det sättet, det blir nog svårt att vara människa då för människor är ju flockdjur men nu låter det som om alla här levt i en grotta... Är det seriöst ingen som förstår vad jag menar? Om ni bara kunde tänka lite djupare så tror jag att alla bara skulle jaha du menR så, varför ska du inte det från början? Well i tried...

Det är just det som är kruxet! Man vet inte! Och det är inte ens säkert att de själva vet. Såna saker utvecklas med tiden. Det är en process, kan man säga. Inte något som skapas vid första mötet.

Jossie94 skrev:Men hur ska jag veta att de inte vill ha nya vänner när jag träffar de för första gången? Jag tänker ju då att de där verkar roliga och trevliga, de kanske man kan lära känna. Om man nu inte får göra på det sättet, det blir nog svårt att vara människa då för människor är ju flockdjur men nu låter det som om alla här levt i en grotta... Är det seriöst ingen som förstår vad jag menar? Om ni bara kunde tänka lite djupare så tror jag att alla bara skulle jaha du menR så, varför ska du inte det från början? Well i tried...

Jo, vi förstår dig, eftersom du skrivit om detta flera gånger. Men du tycks ha svårt att förstå oss, eftersom du ständigt återkommer.

Vilka brukar klicka första gången de ses? Jo, såna som vill ha ONS. Eller sådana som blir kära vid första ögonkastet. För alla andra tar det längre tid.

För dem som redan har flera vänner så duger bara någon som är en riktig själsfrände som ny vän. Det räcker inte att vederbörande vill ha vänner för att man själv ska vilja bli vän med den. Tiden är begränsad, varför slösa bort den på nya människor som man inte klickar med?

Dessa människor har redan vänner, de har inte levt i en grotta. De har redan sin flock och känner inget behov av att utöka den.

Jag har en dotter som knappt hinner träffa sina gamla vänner, varför skulle hon skaffa nya? De hon jobbar med kan bli som vänner, men när hon byter jobb umgås hon oftast inte med dem längre. De få nya vänner hon skaffat sig har hon träffat när hon studerat/jobbat, inte på fest. På en fest kan man prata med nya människor, men man lär inte känna dem som man gör med dem man studerat el jobbat med.

NT:folket blir förvirrad om man kommer och tränger sig på. Krävs att man ska ha en anledning. Typ att man är en kompis till deras kompis t ex. Är man av samma kön så blir det ännu konstigare. Killar kanske iaf vill krama dig lite. Annars tycker de nog att "Nu kommer den där jobbiga människan igen". Folk kan vara supersociala, men de vill oftast vara med folk som är som de själva. Och nej, de kommer inte ge dig en chans.

Är bara att acceptera. Hitta andra människor istället. Nästan alla kan passa in nånstans. Tycker själv aspergerträffar är rätt kul. Dels brukar folk vara tillåtande, dels söker många faktiskt nya vänner där.

Skulle jag gå på en fest skulle det vara en fest i stunden. Skulle hoppas på god mat och bra musik. Sedan så kanske prata med lite folk, men tror inte jag skulle ha avsikt att skaffa vänner. Festmänniskor duger ofta inte som vänner till mig, är för kräsen.

Alien skrev:NPF:are el NT, så slänger sig folk med förkortningar och tror att alla ska fatta vad de menar. Vad 17 är PH?

PH avser troligen Paradise Hotel. Tittar inte på sånt men läser tidningar.

Du säger att personerna på festen Inte ens låsas vara sociala på festen och inte förstår sociala koder. Är det verkligen så att de har stirrat in i en vägg hela kvällen och inte pratat med någon eller är det just dig de inte vill prata med? Det vanligaste sättet att visa att man inte vill umgås med någon är att inte bjuda till själv alls, titta bort och vara allmänt ointresserad.

Du skrev att du tycker du ska fundera på vilka som du tycker är värda att umgås med inte och sen att du var ironisk men det var jättebra sagt och jag tror du blir mycket gladare av att leva så. Tänk inte så mycket på fel och rätt, hitta sammanhang där du trivs istället. Trivs du bättre med folk som har diagnoser umgås dem dem. Det finns en hel del sammanhang där det inte ses som något konstigt att vara lite udda också.

Sverok har både spelkvällar och lajv om du gillar sådant. Många är nördiga och tycker inte sociala koder är så viktigt. Gillar du kläder och klä upp dig finns Lolita communityt, sök på Lolita Sverige på Facebook. Nykterhetsrörelsen UNF eller. IOGT tycker jag är bra på att låta alla vara med också men tyvärr bara om man är vänster (politiskt alltså) sen måste man såklart vara nykterist. Bor du i Stockholm kan du gå till Kungsträdgården på körsbärsblommans dag (sök på Facebook det brukar finnas ett evenemang) där är olika japanska föreningar representerade, Jag tror de flesta nördiga sammanhangen med smala intressen passar för de med Asperger sålänge man är intresserad av samma sak förstås.

Personerna jag syftade pratade innan med sina kompisar men så fort jag kom så sa de ingenting, då var de bara jaha mm okej, alltså kortfattade. Jag vill ju inte direkt skaffa vänner så, men jag menar bara att det jag försöker med att lära känna nya människor kan leda till vänskap. Men för dem blir det som att jag frågar vill ni bli vän med mig? Jag har inte ställt frågan eller ens sagt något om vänskap överhuvudtaget. Utan jag har bara varit trevlig och små pratat och det har folk reagerar negativt på. Vilket jag tycker är konstigt med tanke på att de gör samma sak dagligen och då funkar det superbra. Då är det inga konstigheter. Då fattar de ju de sociala koderna och det sociala hur bra som helst. Där av varför jag reagerar på att de inte förstår sådant här när jag har försökt lära känna dem genom att små prata med dem. Det är inte alls att de är blyga eller att vi inte klickar för de gångerna jag syftar på, de har verkligen varit väldigt extremt.

De är nästan som att de är förvånade över att folk pratat med dem. Jag vet att de är personer som är sociala annars pga deras beteenden och de har Inga problem att prata med andra.

De där personerna som var 30 år gamla pratade ju med alla andra/hälsade men hälsade inte på mig. De satt bara och stirrade på mig fler tal gånger vid olika tillfällen och det kändes som de undrade vem jag var eller vad jag gjorde vid samma bord. Jag var ju där med min sambo och hans syster och hennes man. Alla andra pratade ju och hade det trevligt men så fort de kom så blev stämningen konstig för jag reagerade på att de dels inte hälsade någon gång under den tiden. Sen får den ena veta av min sambo vem jag är. Jag tycker bara det är märkligt beteende att dem inte hade mage att hälsa och de ska vara 30 år och har fru och barn. Jag vet inte men kändes bara som att de frös ut mig för oklar anledning och de var bara allmänt konstiga...


Eftersom de är sociala annars och blir off så fort jag försökt så blir det ju en skev bild av dem personerna. Man förstår ju om de är pga något som hänt eller så, vilket oftast brukar vara tydligt då folk brukar vara öppna om det då, och pratar om det. Men här var de bara rent utav utfrysning kändes det som. Jag kanske över reagerar och missuppfattar men det finns liksom inte någon tydlig förklaring varför de beteende sig såhär. För hade de varit Tydligt varför de beteede sig såhär så hade jag märkt det då jag märker detaljer och så. Men nu märkte jag ju bara att de blev förändrade som personer i en miljö som de är vana vid. För mig går de inte ihop.

Det är som att någon som är jättevan vid hur saker och ting funkar helt plötsligt inte alls skulle förstå och det framgår inte vad det beror på och det är som att man tror att personen driver med en för det är konstigt att personen går från 100 till 0. Dåligt exempel kanske men hoppas ni förstår