I tråden dum-javla-k ... 12998.html var det flera som tyckte att vi skulle göra ett (konst)projekt tillsammans. För att diskutera detta startar jag nu denna tråd.

Jag vet att denna ide varit uppe på plan flera gånger tidigare men runnit ut i sanden.

Jag är som många andra här och ägnar mig åt mycket kreativt och skapande på min fritid. Jag tror att mycket av det jag gör håller hygglig kvalitet och emellanåt tänker jag att det skulle vara kul att visa upp det.

Min dröm skulle vara att visa saker som kan ge NT en bild av hur lika vi är, men också hur olika. Att vi inte är vårdoffer, utan kreativa och vanliga, men med andra perspektiv, erfarenheter och förutsättningar. Särskilt förtjust är jag i iden att "vi" anordnar något själva för att presentera och visa upp oss själva.

Min stora fasa är att det skulle bli en utställning av den typ man ofta ser annonserad i lokalpressen; "utställning och försäljning av terapialster". Att vi skall bli bedömda som "duktiga för att vara muppar".

Jag är alltså kluven inför en utställning, ser stora möjligheter och stora faror. Vet inte var jag står. Har dessutom mycket begränsad kraft att själv vara drivande i ett sådant projekt.

Men om projektet skall genomföras borde det kunna finnas möjligheter att få viss finansiering genom att exempelvis driva det som en studiecirkel. Kanske kan det även finnas kommunala kulturpengar att få om det genomförs lokalt, eller om någon är riktigt driven och ansöker om fondmedel eller pengar från allmänna arvsfonden eller någon myndighet, om man presenterar det som ett projekt för att synliggöra och sprida kunskap.

jag skriver (ok skrev har skrivkramp just nu) dikter m.m om det skulle vara intressant.

det är (var av samma orsak som ovan)en ventil för mig så mkt är med mående m.m. om det skulle vara intressant

Jag vill gärna vara med, men jag vill minnas att det uppkom någon fråga i den gamla tråden om huruvida man enbart skulle ha med folk som har diagnos eller ej. Tror inte att man enades om ett beslut (är för trött för att leta igenom hela långa tråden, så jag kan inte säga exakt hur det stod). Av rent praktiska skäl vore det nog bra om man kunde enas om hur vi skall ha det, så att diagnoslösa slapp engagera sig i onödan.

Jag vill bara framföra min sympati och andliga stöd till projektet. Jag är för idén om självförvaltning och DIY - do it yourself. Jag tror att det kan vara smart att göra ett projekt i liten skala till en början. Dock har jag inga egna alster.

nisse skrev:Jag vill bara framföra min sympati och andliga stöd till projektet. Jag är för idén om självförvaltning och DIY - do it yourself. Jag tror att det kan vara smart att göra ett projekt i liten skala till en början. Dock har jag inga egna alster.

Jo kan det inte vara en idé att göra nåt så litet som möjligt först. Dvs bara det som behövs utställare och en lokal, bidrag och sånt kan man ju fundera över sen om det fungerar bra.. (okej lokalen är nog ett bidrag som behövs).

Och jag tycker inte att diagnosen alls måste framhävas på det klassiska viset att: Här är en AS-utställning.
Istället kan man ju köra det som en sammanslutning anordnad av främst människor med diagnos (men inte 100 procentigt krav så länge majoriteten har symtom).
Bara arrangemanget är ju en frigörelse iom att det är självordnat så segern i det behöver ju inte vara utåtriktad..

Det är jättebra med kreativa initiativ. Jag tror personligen inte att jag mår bra nån annanstans faktiskt heller. Inte så mkt iaf. . Jag mår alltid lite bättre när jag får göra nåt sånt, fast det inte blitt så mycket på senare tid.

Ja, kluven här med, för samma sak. Men Vem är det som skall komma och döma detta? Måste man blanda in osäkra instanser eller vad det heter? Jag börjar tröttna på sådant. Att man jämt skall vara beroende av massa konstigheter. Just samma som jag tänkte. Så litet som möjligt kan man starta med. Man behöver inte blanda in mysko "nyfikenhet". Beror ju på vilken sorts jippo man vill ha då. Men man undrar om alla deltagare är överens? Tycker inte ens att man måste ha så jättemånga deltagare heller för att starta med något. Ofta börjar väl ingenting på att hundra st. anmäler sig liksom?

Jag tror liksom inte så mkt på att vänta på att få det godkänt. Hur man skall uttrycka det. Jag vet dock inte om självstartat innebär det eller inte. Hm, att fixa lokal, det behöver man inte nån konstig myndighet till till exempel? Hur mkt kostar det? Kan deltagare/andra bidra? Kanske har någon här redan en lokal? Vad är det för lokal som kan tänkas?
Kanske kan det redan börjas med hemma hos någon? I mindre format exempelvis? Någon form av förberedelse, eller en liten utställning? Som ett alternativ. Där kan ju folk komma med sina alster och få de där råden om de skall ta med dem i nån större utställning eller inte?

Och har man sedan inte fått hela Sveriges eller halva Stockholms prisande så gör det väl inget? Då har man ju iaf fått ha en utställning och se vad folk har hittat på för något? Det här är ju ändå inte tänkt att vara museum med Picasso och alla de andra för "nyfikna" att beskåda? Om ni förstår vad jag menar.

Som så många verkar vara inne på, att fixa det själv, att visa att vi inte är några vårdoffer som är hur beroende som helst av det som erbjuds oss utifrån...

Mina åsikter:

1) Ingen "mupp"-utställning. Inte gå ut med att "kolla vad vi duktiga aschbärpare är" utan en helt vanlig utställning, kanske med ett tema som förenar alla som deltar.

2) Varje deltagare får däremot ha en presentationsblankett eller ett visitkort. På detta informationsblad kan det dock stå någon om "aspergerdiagnos" eller "misstänkt asperger". Då blir fokus på själva UTSTÄLLNINGEN medan eventuella diagnoser blir en biinformation för den som läser på.

3) Jag kan tänka mej att ställa upp.

4) Jag har saker att bidra med.

5) Jag orkar INTE försöka leta upp lokal eller liknande - jag ville anordna forumträff och bara den hyfsat enkla grejen blev någon sorts ställningskrig mellan östra och västra Sverige.

Man kan kanske prata med olika museum. Men antagligen skulle man bli tvungen att dra upp det här med att många kommer ha asperger. Så antagligen kommer det då bli en sorts kolla vad dom stackars efterblivna har uträttat. Skulle vara väldigt intresant att delta i ett sådant event om allt skulle fungera bra.

Är inte museum lite stort? funderar jag. Vad tycker folk?
Jag vill inte heller ha någon "mupp-utställning", där man då skall komma och kolla vad de stackars NPF vad de nu är för något har kunnat uträtta. Jag vet inte..jag vill gärna veta vad jag ger mig in i innan jag lägger ut några verk som känns lite personliga, sen kommer det nån och utforskar: Jaha, är det såhär några små NPF:are kan te sig, intressant.
Hm. Kanske jag som är oväntat skygg, jag vet inte. Sen vill jag kanske ha dem skyddade och så, ingen som spiller kaffe på dem eller annat. Nåt man suttit med ett tag liksom, sen kommer det nån och...*splätt*.

Det kanske inte är karakteristiskt för museibesökare, men det känns ändå ganska stort, sådär..liksom heh, jag har inte haft mina verk utanför hemmet i princip, jag vet inte ens hur det känns. Jag vill personligen inte ställa ut dem på nåt sånt där stort ställe iallafall. Museum känns lite för integritetskränkande, kanske? En personlig känsla, bara. 'Tyvärr är jag rätt snobbig när det gäller tex. teckningar angående det där med se, men inte röra.

Jag kanske inte borde vara med alls, förresten? Jag vill helst ha med mig grejerna hem över natten..om det blir så långa utställningar. Är som sagt ganska grön på området. Det är ju inga tavlor som kostar miljoner för andra, men själv vill jag inte sälja dem för någonting, det är inte mitt syfte. Så, jag vet inte?

regnif skrev:'Tyvärr är jag rätt snobbig när det gäller tex. teckningar angående det där med se, men inte röra.

Jag kanske inte borde vara med alls, förresten? Jag vill helst ha med mig grejerna hem över natten..om det blir så långa utställningar. Är som sagt ganska grön på området. Det är ju inga tavlor som kostar miljoner för andra, men själv vill jag inte sälja dem för någonting, det är inte mitt syfte. Så, jag vet inte?

Jag resonerar precis som dig på den punkten. Men jag tycker inte att man är snobbig för det. Det handlar nog mest om att man är mån om sin integritet och är rädd om det man har skapat. Jag är jätterädd om mina tavlor, trots att de förmodligen inte har något ekonomiskt värde whatsoever. Många skulle nog dessutom säga att mina tavlor är extremt amatörmässiga och kanske t.o.m lite fula, men det struntar jag i, för de har ju ett stort personligt värde för mig. Jag tror att det går att ordna ett upplägg där de flesta är nöjda även om man har lite skilda önskemål.

En möjlighet är att skaffa en digital utställning, det skulle lösa problemen med avstånd. Det är jobbigt att dra på tavlor tom inom samma stad.