Jaa Byssan Lull!

Tack för det Linek!

Dead Can Dance - Sanvean
Lisa Gerrard har en av de bästa sångrösterna i moderna tider.




Moderator: Bytte ut icke-fungerande länk.

Jag rear ut min själ:



Melankolisk Bob Hund-låt.

Philemon Arthur and the Dung - Den sista veckan
Svensk kultband delvis ansvariga till att Grammisgalan stängdes ner i några år efter att de vann.

Apropå den här tråden:
instrumental-musik-som-fatt-dig-att-grata-t22925.html

Här är några riktiga tear-triggers för mig.



Chris Rea - Tell Me There's A Heaven




Moderator Alien: Slog ihop med liknande tråd.

Bright Eyes, skriven av Mike Batt och sjungen av Art Garfunkel i filmen Den långa flykten (Watership Down):



Is it a kind of dream,
Floating out on the tide,
Following the river of death downstream
Oh, is it a dream?
There's a fog along the horizon,
a strange glow in the sky,
and nobody seems to know where you go,
and what does it mean?
Oh, is it a dream?

Bright eyes, burning like fire,
bright eyes, how can you close and fail?
How can the light that burned so brightly
suddenly burn so pale?
Bright eyes.

Is it a kind of shadow,
reaching into the night,
wandering over the hills unseen,
Or is it a dream?
There's a high wind in the trees,
a cold sound in the air,
and nobody ever knows when you go,
and where do you start,
oh, oh, into the dark.

Renskötaren Jon Henrik Fjellgren jojkar Daniels Jojk till minne av sin avlidne vän Daniel. Juryn är tagen, Aschberg ser sammanbiten ut som vanligt men Karlsson är gråtfärdig. Är det hans jojkande som gör det el att man vet historien bakom? Vackert och sorgligt är det iaf.

Enigma - The Piano:

NIN - A Warm Place

Gothic Winter:

https://www.youtube.com/watch?v=bf__T33gLu0

Jag kan inte länka till Youtube p.g.a. att min dator muppar, men det här tycker jag är världens mest tårframkallande låtar:

Señor Martinez Mondragon's bekännelse - Afzelius/Wiehe
Skräckminne från barndomen. Blev fullständigt trasig av denna hemska sång.
Typ allt av Mikael Wiehe:
Flickan och kråkan
Titanic-hymnen
Den jag kunde va'

Andra tear-triggers:
Tell me there's a heaven - Chris Rea
Temat ur Bröderna Lejonhjärta
Anything but lonely - Sarah Brightman (ur Aspects of Love)
Aotom Taotom - Euskefeurat
Syk pike och Sangen om fyret ved Tornehamn - Kari Bremnes. Ja, egentligen hela plattan Fantastisk allerede.
Lilla Grön - Irma (cover på Joni Mitchells Little Green som av någon anledning blir ännu mer hjärtskärande på svenska)
Hela plattan Blue med Joni Mitchell
Cosmic Ballet och My eyes and your eyes - Sarah Slean
8, 9, 10 - Kim Edgar
How to disappear completely - Eliza Lumley (egentligen Radiohead)
Everybody Hurts - REM
Don't give up - Peter Gabriel och Kate Bush
You won't fall - Lori Carson
Slutscenen ur The Phantom of the Opera

Tungt å sorgligt Roffe Ruff - Farväl

Den sorgliga sanningen om tjänstemän, Ras Cricket - Polisen slår

Den sorgliga sanningen om smygrasism, Roffe Ruff - Ormar i gräset

Nu slapp ni en lång lista med 70-tals musik för när listan skickades blev jag utloggad! Censurerad text sjungen av en 7 åring som inte kan bli bättre, får bli det ist.
Angelina Jordan - Gloomy Sunday

RED - Hymn for the missing. Sorglig men fin och otroligt bra.

Edit: Kan fasen inte länka videos.

Mördarsnigel skrev:Philemon Arthur and the Dung - Den sista veckan
Svensk kultband delvis ansvariga till att Grammisgalan stängdes ner i några år efter att de vann.

Jag grävde mig ner i dyngan, och klappa en rutten get!

Min barndom!

Lyssnar inte på sorglig musik längre men detta är en gammal favorit. En väldigt ung Nick Cave.

mondo beyondo skrev:Nu slapp ni en lång lista med 70-tals musik för när listan skickades blev jag utloggad! Censurerad text sjungen av en 7 åring som inte kan bli bättre, får bli det ist.
Angelina Jordan - Gloomy Sunday

Vilken sångprestation, helt sanslöst.

Stone Sour - Bother

https://youtu.be/Q-pXD0FXLQ8

Har väldigt mycket sorgligt som jag hört och gillar, och denna gillar jag mycket för tillfället.

En av de vackraste och sorgligaste texterna till en låt är Townes Van Zandts A song for. Han har skrivit fler som träffar en rakt i hjärtat men denna lite extra för mig. Vet inte om någon orkar läsa texten men klipper in den här ändå.

Ribbons of love, please keep me true sane
Until I reach home on the morrow
Never, never to wander again
I'm weak and I'm weary of sorrow

London to Dublin, Australia to Perth
I gazed at your sky, I tasted your earth
Sung out my heart for what it was worth
Never again shall I ramble

There's nowhere left in this world where to go
My arms, my legs they're a-tremblin'
Thoughts both clouded and blue as the sky
Not even worth the rememberin'

Now as I stumble and reel to my bed
All that I've done, all that I've said
Means nothin' to me, I'd soon as be dead
All of this world be forgotten

No words of comfort, no words of advice
Nothin' to offer a stranger
Gone the love, gone the spite
It just doesn't matter no longer

My sky's getting far, the ground's gettin' close
My self goin' crazy, the way that it does
I'll lie on my pillow and sleep if I must
Too late to wish, I'd been stronger
Too late to wish, I'd been stronger

"Lejonbruden"

Sentenced - Lower the Flags


Sen har jag väl en till, "Maa on niin kaunis" eller "Härlig är jorden" fast det handlar väl snarare om förknippningar även om låten i för sig inte är särskilt uppmuntrande den heller.