Dina frågor:

A) "Jag upplever att folk inte riktigt tar mig på allvar om jag blir ledsen,arg osv"

B) "Har det med med min asperger diagnos att göra dvs att mina känslor inte når fram på samma sätt jämfört med en person som inte har diagnosen asperger?"

Mina svar:

A) Det gör jag med. Det kan ligga bl a i att vi uttrycker det på olika sätt eller att det inte riktigt syns på oss. Det är svårt att säga vad som gör att just du känner det så. För egen del ligger det nog i att jag inte är så bra på att visa det eller uttrycka det. Det fastnar inom mig och stannar där medan jag känner det jag känner.

B) Det är fullt möjligt, men det kan också vara så att individerna inte är fullt mottagliga. Lägg inte all skuld på dig själv, men visst är det så att vi uttrycker oss annorlunda.

En del med asperger uttrycker ingenting, men kan vara VÄLDIGT sårade.
En del med asperger uttrycker mycket, men kanske inte bryr sig särskilt mycket egentligen.

Så är det även hos människor utan aspergers, men det är förmodligen tydligare hos oss.

Ännu ett skäl till varför jag anser ett möte med en kunnig psykolog skulle göra dig gott. Det bör finnas instanser som kan hantera social träning för individer inom autismspektrumet.

Social träning innebär då fulla cirkeln. Allt från varför man skakar hand till hur man hanterar konflikter till hur man kan se små tecken på känsloyttringar osv.

Någon som kan ge mig något bra svar på varför min mamma är ganska bestämd när det gäller mig?

Hon vill att vi ses en bestämd dag i veckan,att hon och jag hörs på telefon flera gånger i veckan osv

Har det med min asperger diagnos att göra eller helt enkelt att hon är lite överbeskyddande när det gäller mig?

Zirre skrev:Hur gör ni för att klara av det sociala samspelets svårigheter?
Och vad är era svårigheter i det sociala samspelet?

Jag undrar om jag verkligen klarar av det. Du gjorde alltså en sån där fallacy (eller vad det heter).
Själv brukar jag reflektera de sociala situationerna efteråt men då är det ofta försent. Dock blir jag ju bättre och bättre på det sociala på det sättet. Är det jobbiga sociala situationer brukar jag gå in i min inre cell (ibland är detta ett dåligt beteende). Jag försöker att i alla fall älska människorna jag möter...

Hej, har själv haft stora svårigheter med att vara "Social".

Här är mina bristningspunkter jag har hittat.

Håller antingen körlång eller ingen ögonkontakt alls.

Visar inte tillräckligt med känslor, så har vant mig att använda mycket mer ansiktsuttryck och gestikulera med händer när jag pratar.

Mitt kroppsspråk är hopkrupet, (Tänk Gollum), så har öppnat upp det och tränat upp hållningen.

Beröring: De flesta människor tycker om beröring, kan vara väldigt svårt att lära sig hur mycket/lite man ska använda sig av, beror helt på miljön/person.

När det gäller samtal så försöker jag få den andra personen att prata mer än vad jag gör då vet jag att jag inte är dryg.

Ps ögonkontakt och beröring utsöndrar Oxytocin, vilket fungerar bland annat så att man knyter ett "band" och ökar tilliten mellan personerna.

Hoppas ni har hjälp av detta jag fungerar bra socialt nu, men har svårt att prata med helt okända personer.

Gillar inte spontan kroppsberöring så som kramar.
Kramas inte bara för att kramas och inte med vem som helst.
Åtsittande kläder har jag dock inget problem med. Kanske något OFT men värt att nämna i detta sammanhang.

Vet att jag har en tendens att inte blinka så som NT människor gör.
Måste liksom tänka på att blinka mer för att uppfattas som mer normal.
En kompis sade till mig att jag inte brukar visa känslor i ansiktet så som Nt bukar göra.

Zirre skrev:Hur gör ni för att klara av det sociala samspelets svårigheter?
Och vad är era svårigheter i det sociala samspelet?

1. >Fake it!<
Låtsas vara intresserad av folks tradigs konversationer relativt ofta. Blivit så van under åren att snacka strunt att jag ofta gör det själv numera "Nämen vad säger du? Har Herr Bengtsson skaffat sig en ny jordfräs?!?".

>Gillar läget!<
Nej jag vill inte bli indragen i folkens famnar men.. De menar väl och lite kroppskontakt dödar mig faktiskt inte. Jag kan bjuda på det..ibland x)

2.
Bristande intresse för vardagliga samtalsämnen. Inte alltid så pigg på kramar och handslag så emellanåt jag mig vara "förkyld" för att slippa tafs/tafsa.. .

Jag bara kör på, kör mitt race gör vad jag vill och om de har synpunkter på det så har jag en lång lång lista på problem jag har med dem och deras sociala rävspel jag kan rabbla upp.

Positiv kärlek lugn extas allt positivt var en man eller kvinna kör på andra har rätt att göra vad de vill varför har inte jag och du rätt att göra vad vi vill, om folk ogillar det så kan jag ta en debatt med dem där jag talar om vad jag tycker om dem och sedan så löser det sig, jag tvekar heller inte att tala om exakt vad folk gör mot mig inför alla auktoriteter jag vet om och hela klassen/gruppen, en person pratade skit om mig, jag talade om för hela klassen och halva personalkåren vad han gjort och sedan lämnade han mig ifred.

Kör ditt race liksom, du har lika stor rätt att vara som du vill som andra har att vara som dem vill, om de inte låter dig vara som du vill så kan du säga att då har inte dem rätt att vara som dem vill, det handlar om respekt och kan inte de visa det så är de inte värda din tid.

Kärleken vinner!

cc33314 skrev:Jag bara kör på, kör mitt race gör vad jag vill och om de har synpunkter på det så har jag en lång lång lista på problem jag har med dem och deras sociala rävspel jag kan rabbla upp.

Positiv kärlek lugn extas allt positivt var en man eller kvinna kör på andra har rätt att göra vad de vill varför har inte jag och du rätt att göra vad vi vill, om folk ogillar det så kan jag ta en debatt med dem där jag talar om vad jag tycker om dem och sedan så löser det sig, jag tvekar heller inte att tala om exakt vad folk gör mot mig inför alla auktoriteter jag vet om och hela klassen/gruppen, en person pratade skit om mig, jag talade om för hela klassen och halva personalkåren vad han gjort och sedan lämnade han mig ifred.

Kör ditt race liksom, du har lika stor rätt att vara som du vill som andra har att vara som dem vill, om de inte låter dig vara som du vill så kan du säga att då har inte dem rätt att vara som dem vill, det handlar om respekt och kan inte de visa det så är de inte värda din tid.

Kärleken vinner!

Det är rätt sagt!

earlydayminer skrev:Det är en kolossal blandning av olika svårigheter och det är inte nödvändigtvis bara svårigheter. Människor runtom hela världen är väldigt annorlunda i sina sätt att kommunicera, vilket givetvis kan försvåra det för någon med asperger. Vissa är väldigt snabba och flyktiga i sin kommunikationsstil och andra är väldigt korta och gåtfulla. Det kan ställa bekymmer för mer än bara aspergare, men det blir svårt att använda samma avkodningssystem (eller vad man ska kalla det) på 1000 olika individer med olika kommunikationsstilar.


Sheldon Cooper är en väldigt överdriven variant. Det är möjligt att någon med hans personlighet existerar, men jag betvivlar starkt att det finns någon aspergare som är som honom.

Många av mina kompisar påstår att jag både är lik honom på utseendet och hur jag är som person, alltså Sheldon Cooper.
Kanske just för att jag har autistiska tendenser.
Men vem är Sheldon Cooper i fråga?

Zirre skrev:Hur gör ni för att klara av det sociala samspelets svårigheter?
Och vad är era svårigheter i det sociala samspelet?

1.Begränsar umgänget och antalet personer jag träffar.


2.Mina svårigheter är att tolka om vänner och folk skämtar med mig eller "dissar" mig. Finner detta extremt jobbigt och det känns som folk snappar upp snabbt att man är annorlunda och därför "skall skämtas med"

Hur hanterar ni sådana situationer?

Dystopikern skrev:

Zirre skrev:Hur gör ni för att klara av det sociala samspelets svårigheter?
Och vad är era svårigheter i det sociala samspelet?

1.Begränsar umgänget och antalet personer jag träffar.


2.Mina svårigheter är att tolka om vänner och folk skämtar med mig eller "dissar" mig. Finner detta extremt jobbigt och det känns som folk snappar upp snabbt att man är annorlunda och därför "skall skämtas med"

Hur hanterar ni sådana situationer?

om det dina vänner säger inte stämmer så skämtar dom väl? stämmer det så dissar dom? även när dom dissar dig behöver det inte betyda att dom inte gillar dig. du kanske dissar dom omedvetet också? precis som dom gör med dig?

man behöver inte förstå ironi/sarkasm för att kunna umgås med människor man tycker om.

jag har vänner som uttrycker sig elakt mot mig hela tiden. det är bara att ge igen direkt med samma kort. för det är det dom vill. det är underhållning för vissa. vissa människor ger en mycket mer av att diskutera helt formellt med 100% korrekt språkbruk och hänvisa till fakta från 300 olika håll. vissa vill vara mjuka. vissa vill endast ha en logisk diskussion där allt som inte passar in i mallen inte går att diskutera.

"Tjena! God morgon grabben! Igår skaffade jag en självgående gräsklippare! Fan vad skönt det ska bli att slippa klippa gräset framöver!"

vad är det svåra med denna konversationen? det är väl bara att säga: fan vad kul! då kommer du gå upp några kilo framöver

eller: jag har hört att självklippande gräsklippare inte gör jobbet så bra som om man skulle klippa själv

eller: haha! min morbror har en sån också och grannungarna pissar på den dagligen.

vad som helst. ingen bryr sig om vart konversationen går. man brukar inte lägga så mycket värde i saker och ting som folk på detta forumet verkar tro.

är du en person som analyserar mycket i en grupp?






Fast vi kanske ska gå runt och titta bort så fort vi ser någon annan. Aldrig prata med någon. Inte säga något och ha någon typ av relation med någon överhuvudtaget. Inte dela med oss av våra upplevelser till någon annan. Bara gå runt och stirra argt på våra medmänniskor.

Det är svårt att på sekunden komma på ett relevant svar på öppna frågor som jag inte är förberedd på. Vad vill folk veta? Ofta har jag för mig att de genom frågorna mest söker kontakt och egentligen inte är speciellt intresserade av svaret och/eller ser frågan som uppvärmning innan viktigare saker kan tas upp.

Dystopikern skrev:2.Mina svårigheter är att tolka om vänner och folk skämtar med mig eller "dissar" mig. Finner detta extremt jobbigt och det känns som folk snappar upp snabbt att man är annorlunda och därför "skall skämtas med"

Hur hanterar ni sådana situationer?

Ett sett är att undvika personen framöver. Varför spendera ork på personer som när allt summeras bara är en belastning?

ArgeAnkan skrev:jag har vänner som uttrycker sig elakt mot mig hela tiden. det är bara att ge igen direkt med samma kort. för det är det dom vill.

Precis det tipset jag trodde skulle komma, "Spela med i NT-jargongen". Nej du då fortsätter jag undvika folk som håller den låga intellektuella nivån. Jag är däremot underförstådd att detta är ett ett av de olika kommunikationssätt som finns och har inget emot att andra håller på med det.

ArgeAnkan skrev: "Tjena! God morgon grabben! Igår skaffade jag en självgående gräsklippare! Fan vad skönt det ska bli att slippa klippa gräset framöver!"

vad är det svåra med denna konversationen? det är väl bara att säga: fan vad kul! då kommer du gå upp några kilo framöver

eller: jag har hört att självklippande gräsklippare inte gör jobbet så bra som om man skulle klippa själv

eller: haha! min morbror har en sån också och grannungarna pissar på den dagligen.

Inget svårt med den konversationen eller uttalandet då det inte heller är en uppenbar "diss" eller förolämpning. Hade själv svarat något nyfiket i stil med var han köpte denna? och hur bra den funkar osv.

ArgeAnkan skrev:
ingen bryr sig om vart konversationen går. man brukar inte lägga så mycket värde i saker och ting som folk på detta forumet verkar tro.

Detta är enligt mig ett helt befängt tankesätt. Varför ens konversera om man inte får ut något av det?
Tips på filmer/musik/resemål, utbyte av idéer och kontakter, Historier och fakta är bara några exempel som konversationer kan leda till.

Men om man är som en 12-åring mentalt eller har tvåsiffrig IQ börjar jag dock förstår dina exempel.

ArgeAnkan skrev:
är du en person som analyserar mycket i en grupp?

Både och skulle jag säga, mer vad folk säger till mig.
Tror det blir så hos folk som blivit mobbade i yngre dagar.

ArgeAnkan skrev:
Fast vi kanske ska gå runt och titta bort så fort vi ser någon annan. Aldrig prata med någon. Inte säga något och ha någon typ av relation med någon överhuvudtaget. Inte dela med oss av våra upplevelser till någon annan. Bara gå runt och stirra argt på våra medmänniskor.

Vad menar du med "vi" du framstår som en äkta neurotypiker i ditt inlägg. Har du egentligen AS? jag pratar ofta och funkar utmärkt med andra Aspergare. Jag delar även med mig av upplevelser till dessa och har givande konversationer. Har dock varit i kontakt med så mycket NT-folk som svarar totalt efterblivet när man väl delar med sig.

EX:

"Höhö Det skiter jag i", "Kul för dig", "Jaså din Nörd", "Wow kan du det nu då"
"Det e Inget för dej"

Nej det är inte så svart och vitt som du vill få det att framstå som dvs Tala med folk eller vara totalt tyst. Det finns så många olika sorters människor och jag själv ser det lite så här för tillfället:

Tala med intelligent/utbildat/as/djupt folk eller skrocka med NT-horden.

Det är väl lika bra att lägga resurserna på intelligent/utbildat/as/djupt folk och använda övrig tid till utvecklande solitära aktiviteter?

Det verkar rätt slösaktigt att lägga tid och ork på trams bara för att man ska göra detta. För att bli duktig på NT skämten går det åt rätt mycket resurser vilket gör att andra förmågor får stå tillbaks och det verkar inte som något framgångsrecept utom i miljöer där vänskapskorruption är mer premierat än meritokrati.

Ja hur skulle jag klara mig utan dessa utvecklande solitära aktiviteter Svaret är inte alls.

Dystopikern skrev:Varför ens konversera om man inte får ut något av det?

Det kan man verkligen fråga sig, likförbannat är det ju vad 95% av mänskligheten håller på med minst 95% av tiden.

Undrar om det finns många aspergare i Dalarna? Enligt en undersökning som Folkhälsomyndigheten har gjort så skiljer sig det sociala deltagandet beroende på var man bor i landet, i Uppsala, Halland och Stockholm är man inte helt oväntat mest socialt deltagande medan befolkningen i Dalarnas län följt av Jämtlands och Kalmar län verkar vara mindre pigga på socialt umgänge med andra:

DN - Masarna minst sociala i landet
Publicerad 2015-12-21 16:21

...
Det visar sig att var femte svensk har ett lågt socialt deltagande, sett till exempelvis föreningsmöten, fester och släktsammankomster, enligt siffror som Nyhetsbyrån Siren har sammanställt.

Jag har noll sociala skills och kan inte fixa det heller. Jag är naturligt sämst.

Är dessutom otroligt ful.

Poängen är inte att vara solitär utan att sociala aktiviteter har ett innehåll som faktiskt är givande och att de som deltar deltar på ett förutsättningslöst sätt där man avstår från att tolka in nonsens eller dra in irrelevanta saker. Sedan kan man behöva solitära stunder oavsett hur bra sammankomster är för att smälta sina egna tankar.

Får alltid höra att jag inte är aspig alls. Märks inget vid sociala sammanhang heller. Dessa människor har aldrig sett mig i större grupper människor med mestadels nya personer. Blir alldeles för mycket intryck för vad hjärnan klarar av. Tråkiga konversation dessutom gör det inte enklare. Blir tyst som en mus och drar därifrån så fort som möjligt för att göra något vettigt av dagen istället.

habiti skrev:Jag har noll sociala skills och kan inte fixa det heller. Jag är naturligt sämst.

Är dessutom otroligt ful.

Är inte så ful, men är dålig på att hålla ett samtal igång om jag inte vet vad jag ska snacka om. Dessutom så tycker jag att jag inte har så mycket att säga. Så vi är väl litegrann i samma sits du och jag.

svåraste med sociala samspelet är att det är SPEL, där de flesta säger en sak men med dold betydelse oftast. Så nästan inget är äkta.

hur klarar jag av? Nej jag klarar inte av, jag ska vara istället med några vem sysslar helhjärtat med sin hobby, för att dessa är äkta och de är inte i någon "rollspel" som NTs.

Spel, fejk, kulisser, intriger och dominering är väl den socialobsessiva människans signum