När jag umgås med NT-människor brukar jag ha en tankeställning, jag tänker istället att det är en jobbsökande istället. På så sätt så underlättar detta mig och det blir mindre personligt om den personen inte har nåt intresse. Man slipper skylla sig själv hårt för att man är annorlundare. Ibland får man tvinga sig själv att prata med människor man inte tycker om.

vofff skrev:När jag umgås med NT-människor brukar jag ha en tankeställning, jag tänker istället att det är en jobbsökande istället. På så sätt så underlättar detta mig och det blir mindre personligt om den personen inte har nåt intresse. Man slipper skylla sig själv hårt för att man är annorlundare. Ibland får man tvinga sig själv att prata med människor man inte tycker om.

fast hur vet du att personen inte har något intresse? han/hon kanske väljer att inte prata om det bara för massa skäl.

t.ex en swinger är oftast inte så öppen med vad för intresse denne gillar eftersom det fortfarande finns tabu bakom det.

det är en sak att tänka på. man bör inte döma andra människor utifrån diagnos/ingen diagnos

Det jag finner svårt är att upprätthålla längre konversationer. Jag finner 0% intresse i såkallat småprat, utan vill ha syften med de flesta samtal. Därav blir det lätt att jag inte ser någon poäng i att umgås med folk. Undrar jag något, ja då googlar jag frågeställningen och får svar. Att bara prata för pratandets stund finner jag oerhört meningslöst och rent av obehagligt. När folk umgås tillika småpratar upprepar de bara banala saker som alla inblandade redan vet. Tramsigt, onödigt prat om självklara saker.

Ska jag umgås gör jag det helst över en aktivitet. Och då räknas absolut inte fika som aktivitet. Fika är det värsta jag vet. Att fika med allt vad det innebär är tortyr för mig.