Lagen om förenklade tvistemål el småmål när det gäller ett belopp på mindre än ett halvt besbelopp (drygt 22.000 kr nu) var en demokratireform. Ett sätt för vanliga människor att våga gå "till tings". Ansökan kostar 450 kr och inga advokater inblandade.

DN skrev:Domstolsverket föreslår höjda domstolsavgifter. Blir det verklighet hotas rättssäkerheten, varnar jurister.

–  Det riskerar att tillintetgöra konsumentskyddet och göra att näringsidkare kan bete sig som de vill, säger juristen Peter Hellman.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/att-tv ... li-dyrare/

Tanken med reformen var att "småfolket" ska våga driva sin rätt. Alltså blev det flera småmål (17.504 år 2008, 22.952 år 2012). Och då blir det för många tycker Domstolsverket. En höjd vgift ska vara avskräckande.

Domstolsverket har på regeringens uppdrag utrett ansökningsavgifterna till domstolarna och kommit fram till att de bör höjas.

– Det är väldigt små kostnadsrisker att driva småmål. Men det krävs att ansökningsavgifterna inte är för höga och kommer de att hamna där förslaget ligger, kommer det effektivt döda möjligheten att gå till domstol mot Elgiganten eller näthataren, tror Mårten Schultz.

För FT-mål är kostnaden i dag 450 kronor. Den summan föreslås höjas till 1 900 kronor.

Köper man t ex en mobil för 3.000 kr vill man inte betala nästan 2.000 för att få frågan avgjord i domstol. Man kan gå till ARN, men även om man får rätt där behöver inte företagen följa ARN:s rekommndationer.

Ett annat exempel är den som blir utsatt för förtal på nätet. Polisen bryr sig inte, man måste själv driva frågan. Och det går genom småmålslagen, eftersom skadeståndssummorna är låga. Så har Martin gjort:

Martin blev utpekad som brottsling på nätet och drog saken till domstl. han fick rät och fick ett skadaestånd på 5.000 kr.

"Han tror inte att han hade lämnat in någon stämningsansökan om det hade kostat honom 1900 kronor." (DN 2013-07-29 "Först blir jag utsatt för brott, sedan ska jag betala")

I ett annat fall där en nationalist publicerat hans personuppgifter på Facebook, så ingick han förlikning och fick 1.500 kr. Vid förlikning betalar varje part sina egna rättegångskostnader. Hade han varit tvungen att betala en anmälningsavgift på 1.900 kr så hade han gått med förlust.

"Så sent som i veckan gick konsumentminiser Birgitta Ohlsson (fp) och jämställdhetsminsiter Mria Arnholm (fp) ut och krävde hårde tag mot näthatet."

S¨å är säger Martin:
"- Man kan konstatera att det är en typ av inkonsekvens från det offentliga Sverige. Å ena sidan tycker man att näthat är förkastligt , å andra sidan höjer man avgifter vilket i realiteten innebär at en massa sådana brott inte kommer att komma till tingsrätten, säger han."

Politiker kan ju tycka, men myndigheterna tänker på kostnaderna.

Så här skriver Mårten Schultz (professor i civilrätt) i sin kommentar:

Domstolarnas funktion att lösa tvister mellan människor är en grundbult i en demokrati. Tillgången till domstolsprövning – access to justice – är en grundläggande rättighet i en rättsordning. Precis som yttrandefriheten, föreningsfriheten eller äganderätten.
I dag behöver det inte vara så dyrt att gå till domstol om det krav som framförs rör ett mindre belopp. (DN 2013-07-29 "Reformen en allvrlig inskränkning")

Det är viktigt för konsumentera som blirivt lurade av företag och för dem som utsatts för kränkningar på nätet.

"Brottsliga kränkningar ska normalt hanteras av polis och åklagare men när det gäller så kallat näthat är lagen skriven på ett sådant sätt att rättsväsendet normalt inte driver målen för offrens räkning. (Instagram-målet, som uppmärksammats i medierna, är alltså ett ovanligt undantag.) Lagstiftarens tanke är att den sm utsatts för sådana brott själv får ta tag i ansvarsutkrävandet. Men för att det ska vara möjligt måste det finnas en reell tillgång till domstolarna."

Att Instagram-målet blev ett undantag beor antagligen på att kränkningnarna i detta fall ledde till upplopp.

Det finns ju ett gammalt uttryck "Svea Rikes Lag är de rikas lag".

Det som inte löses med domstolar riskerar att lösas utanför de istället.

Min erfarenhet från arbete på tingsrätt är att det nästan bara är företag som håller på och driver småmål mot många gånger psykiskt sjuka, hemlösa eller drogberoende konsumenter. Och ofta gäller det bara några hundralappar som läggs ovanpå personens skuldberg. Det är storföretag som tar upp domstolens tid i onödan (de får oftast inte tillbaka några pengar) och det kan de gott betala för. Däremot borde enskilda personer och näringsidkare få lämna in ft-mål lika billigt som idag.

Gäller bara att det blir verklighet och inte fina ord.