Den fransk-amerikanske filosofen René Girard har hittat på ett namn på fenomenet: mimetiskt begär, efter det grekiska ordet mimesis, avbild, imitation.

Det är vad han menar ligger bakom också syndabocksmekanismen, som vi skrev om i går, människans djupa drift att lösa livets oundvikliga konflikter genom att hitta någon att skylla på.

Men varför uppstår egentligen de där konflikterna?

Girard svar skulle kunna sammanfattas så här: Jo, det beror på den där fantastiska förmågan vi har att härmas och ta efter. Det alla andra har vill vi också ha. Det alla andra strävar efter, strävar också vi efter.

Modern hjärnforskning har bekräftat: Vi har behov av att härma. Vi har nervceller som är specialdesignade för ändamålet. De finns i pann- och hjässloben och kallas spegelneuroner, just därför att de ”speglar” andra människors beteende, helt automatiskt. När någon i omgivningen skrattar eller gäspar – då gör vi likadant. Ja, det räcker att vi hör någon berätta om något otäckt för att vi ska börja rysa. Eller mysa, om det är något trevligt.

”Ap-beteendets” baksida är alltså den rivalitet det leder till. Vi blir varandras ständiga rivaler. Och det börjar redan i sandlådan. Tänk dig att syskonen Allan och Mia leker tillsammans. När föräldrarna ger den röda grävskopan till storebror Allan, vill Mia absolut ha den också, fast hon aldrig tidigare har varit ett dugg intresserad av röda grävskopor.

Sådana är vi, hela tiden. Och även om konflikterna när vi är vuxna tycks ha kommit långt bort från sandlådan, är de på ett symboliskt plan mycket snarlika. Vi jämför oss med andra, och alltid med dem som har mer än vi och står högre upp på statusstegen. När vi vill positionera oss börjar vi peka ut fel och brister hos dem som äger något vi åtrår, som tjänar mer eller omfattas av förmåner vi avundas.

För att tala med René Girards terminologi: Den så kallade mimetiska rivaliteten genomsyrar hela vårt kulturarv. Och vore det inte för syndabocksmekanismen, menar han, skulle vi riskera att befinna oss i ett permanent krigstillstånd. Alla mot alla, hela tiden.