Efter KrigarSjäls erfarenheter av att bli ignorerad och MsTibbs svårigheter att få killar att fatta att hon inte intresserad så tar jag risken att starta ett nytt ämne. I mitt liv har jag flera mer eller mindre färska erfarenheter av att tvingas avvisa och blivit avvisad på olika sätt. Hur det upplevs av den som är nobbad beror inte bara på vad man känner inför den personen man avvisas av utan också mycket på hur det hela går till.

Föreslår därför följande lilla checklista:

A. Klargörande av egna motiv och känslor

Det kan vara svårt att veta vad man egentligen vill med andra människor
Det är därför vissa av oss har så otroligt svårt att avvisa någon. Att få uppskattning och bekräftelse är en positiv känsla som stärker självförtroendet. Det är lätt att man hänger kvar vid någon som man egentligen skulle vilja göra slut med för att alternativet, det okända, att inte ha någon inte verkar lockande.

Omvänt så är det svårare att förstå varför någon avvisar en och acceptera det om man inte får en förklaring på hur den andra personen tänker. Men hur ska man kunna få det om den andra personen egentligen inte vet?

Ofta handlar det om en krypande obehagskänsla om att något inte känns bra, men vad det är, vad det beror på, det kan många inte klara av att tänka ut. Det är i det läge som de fega pojkarna och flickorna dyker upp. De som viker undan, låter bli att prata, är rädda för en jobbig och konfliktfylld situation. Är man redan i förhållande blir man irriterad och snarstucken av till synes obegriplig anledning och börjar provocera den andre till att göra något.

Har du någon som helst aning om varför du vill avvisa någon så skriv ner det på en lapp och gå efter det!


B. Val av medium i rangordning

1. Öga mot öga
2. Telefon
3. Brev eller mail
4. SMS eller MSN

Att avvisa någon på ett snyggt sätt innebär att man lämnar utrymme för den andra personen att visa sina känslor och komma med en reaktion och också ta avsked på något sätt. Att det inte handlar om envägskommunikation. Brev kan ibland vara bättre om man har motiv som man vill klargöra men då bör man tillåta en svarsväxling för att reda ut eventuella frågetecken och missförstånd. Den fasen får dock inte hålla på för länge eftersom det då drar ut på processen och blir jobbigt för båda

C. Ansvar för den andres känslor

I princip är man inte ansvarig för den andres känslor men man bör ta hänsyn till den för att inte orsaka personen onödig smärta. Hur mycket hänsyn man behöver ta beror på några omständigheter

1. Hur relationen har sett ut?
Har man varit ihop i flera år eller har man bara diskuterat att kanske träffas? Har man lämnat ut sig för varandra, delat med sig av sig själv, gjort saker tillsammans, delat varandras vardagsliv eller haft sex?
Ju mer man har delat ju större är behovet av hänsynstagande

2. Hur man blivit behandlad av den andre personen
Ibland kan det ju finnas ett skäl typ otrohet, svek och lögner som gör det motiverat att be den andre att fara och flyga

Bra sammanfattning Bjäbbmonstret! Jag tycker din text gör saker logiskt ur båda parters synvinkel.

Otroligt bra idé till ämne att skriva om, och väldigt bra sammanfattat här också. Typiskt logiska AS-are att förmå tänka så här långt. Det är frapperande hur kännetecknande det är för personer med neurotypiskt syndrom att det liksom saknas känsla för konsekvensuppföljning i hur man väljer att bete sig i samspelet med andra. Rent bisarrt att det är NT:s som ofta sprider myten om att vi har svårt med empati - det är ju just förståelse för hur andra känner och tänker de själva verkar ha skitsvårt för!?!

Pemer skrev:Typiskt logiska AS-are att förmå tänka så här långt.

Tack, men för att klargöra för alla andra också. Undertecknad har inte AS.

Bjäbbmonstret skrev:Tack, men för att klargöra för alla andra också. Undertecknad har inte AS.

Är du säker på det? jag tvivlar

ufo skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Tack, men för att klargöra för alla andra också. Undertecknad har inte AS.

Är du säker på det? jag tvivlar

Högst otroligt! Och det är nog ett ämne för en annan tråd i så fall.