Detta tycker jag är så slående: http://psykologisk.se/det-fundamentala- ... ars-moder/

Jag tycker ofta att jag drabbas av att folk klistrar mitt tillfälliga beteende på min personlighet. Det är oerhört störande ibland.

Exempelvis:

X "Vill du hänga med ut ikväll?"
Jag "Nej jag är ganska trött, jag ska gå och lägga mig tidigt hade jag tänkt"

Varpå X genast tar sig friheten att tänka att jag "är så tråkigt".

Jag stör mig på det här sättet att tänka, för jag tänker faktiskt inte så. Säger en människa att hon är trött så är hon trött och inte tråkig.

Yeah but, vad kände din väninna egentligen när hon sa det... Att det var tråkigt för henne att du inte följde med och hon bara förmedlade sin känsla till dig som du då gav ett värde. Vi uttrycker oss inkorrekt ofta och missförstår varandra hela tiden.

När jag läste socialpsykologi ägnade vi stor uppmärksamhet åt det fundamentala attributionsfelet eftersom det är så fundamentalt och så vanligt. Letar du efter det kommer du att hitta det överallt. Jag har för mig att det finns studier som visar att deprimerade människor ofta gör tvärtom: förklarar sitt eget dåliga beteende med personligheten och andras negativa beteende med yttre faktorer.

Man kan väl missförstå åt båda håll. Både någons tillfälliga stämning som utslag av dens innersta karaktär och någons känsloreaktion som ett omdöme om en. Och den senare sortens misstolkning kan det väl hända att vi aspergare får se upp med mer än många andra.

[edit]

Laika skrev:Jag har för mig att det finns studier som visar att deprimerade människor ofta gör tvärtom: förklarar sitt eget dåliga beteende med personligheten och andras negativa beteende med yttre faktorer.

Och så också förstås. Kan räcka att vara nedstämd, utan klinisk depression. (Säger jag utan studier bakom.) [/edit]

Men nog tycker jag det där attributionsfelet är så vanligt att det förtjänar sin egen kategori. Man får bara vara observant på att man själv gör likadant. Åtminstone enligt min erfarenhet.

Och det finns ju inte bara i personliga relationer, det har bland annat alltid präglat vår syn på dem vi av intellektuell och känslomässig lättja i clinch med diverse skumma rang- och försörjningsrädslor vill betrakta som sämre än vi. (Skäl som kanske inte heller alltid skiljer sig så mycket från dem i en personlig relation i princip, bara i grad.) De fattiga/arbetslösa/sjuka/främmande bråkar, bluffar och fifflar för att de är sämre människor/deras kultur (helt frikopplat från det sammanhang det gäller) är [någon omskrivning för "sämre"], och så vidare. Det politiska görs personligt. Så slipper man leta skäl där man själv eller något man knyter sin trygghet till finns med, och inte nödvändigtvis på ett smickrande sätt.

På liknande sätt kan det förstås användas för att förhärliga andra. Eller bara ändå.

En annan del i de här sammanhangen är förstås generalisering, och attributionsfelet kan ses som ett fall av det, men det är inte riktigt samma sak som det man brukar mena med "generalisering".

Zombie skrev:Och det finns ju inte bara i personliga relationer, det har också alltid präglat vår syn på dem vi av intellektuell och känslomässig lättja i clinch med diverse skumma rang- och försörjningsrädslor vill betrakta som sämre än vi. (Skäl som kanske inte heller alltid skiljer sig så mycket från dem i en personlig relation i princip, bara i grad.) De fattiga/arbetslösa/sjuka/främmande bråkar, bluffar och fifflar för att de är sämre människor/deras kultur (helt frikopplat från det sammanhang det gäller) är [någon omskrivning för "sämre"], och så vidare. Det politiska görs personligt. Så slipper man leta skäl där man själv eller något man knyter sin trygghet till finns med, och inte nödvändigtvis på ett smickrande sätt.

Ja, detta är ju tyvärr väldokumenterat. Läs t.ex. idé- och lärdomshistorikern Karin Johannison! Relatera sedan det till den aktuella samhällsdebatten!

Tintomara Ariadne skrev:..
Ja, detta är ju tyvärr väldokumenterat. Läs t.ex. idé- och lärdomshistorikern Karin Johannison! Relatera sedan det till den aktuella samhällsdebatten!

Tänker du på någon speciell av hennes böcker?

Har tänkt börja läsa henne. Hörde henne i Kropp och Själ i tisdags om "normalitet" (se tråd i Tipsa).

Det var väldigt länge sedan jag läste henne så jag minns faktiskt inte. Jag har brukat ta upp flera exempel från hennes forskning i en föreläsning om sociala konstruktioner men någonstans på vägen har jag tappat källan. Förmodligen är det ett mischmasch av flera av hennes texter som jag en gång för länge sedan kokat ihop. Det var rätt länge sedan jag hade den där föreläsningen.

Jag tror att hennes kritiska angreppssätt, det som jag ville tipsa om, går igen i flera (alla) av hennes texter.

Lisbeth Sachs är också en bra referens. Där minns jag en titel: Sjukdom som oordning.

Vill man vara mer teoretisk så finns Bergers och Luckmanns snåriga The Social Construction of Reality och Donileen Loseke med sin betydligt mer lättlästa bok om sociala problem.