Abstract från Nature neuroscience:

Time to give up on a single explanation for autism

We argue that there will be no single (genetic or cognitive)
cause for the diverse symptoms defining autism. We
present recent evidence of behavioral fractionation
of social impairment, communication difficulties and
rigid and repetitive behaviors. Twin data suggest largely
nonoverlapping genes acting on each of these traits. At the
cognitive level, too, attempts at a single explanation for the
symptoms of autism have failed. Implications for research
and treatment are discussed.

Dock missar de att man kan förklara hela neurodiversity-spektrumet med en enda förklaring, däremot kan man inte förklara någon av de olika diagnoserna för sig själv.

Å andra sidan är det ju vanligt i både den medicinska och psykologiska historien att man helat tiden har behövt gradvis förfina diagnoser och förklaringar, för att det man tidigare buntade ihop som ett fenomen senare visar sig vara likartade yttringar av helt olika fenomen. Som ett färskt exempel så har man tydligen nu separaret utbrändhet och kronisk trötthet som två olika fenomen med likartade yttringar men vissa distinkta skillnader.
Så det alla troligaste är nog att ligger till på samma sätt med autism. Man kanske inte heller ska glömma artikeln jag länkade till en gång, där några forskare menade att man oftast har studerat fel gener och att de genetiska skillnader man har observerat snarast är konsekvenser av andra gentiska skillnader är de egentliga specifika skillnaderna vid autism.

Diagnoser inom autismspektrum är ju symptomdiagnoser. Detta innebär ju att man tittar mer på effekter än orsaker vid diagnosticering.

Att vara blind kan ha flera olika anledningar. Olika fysiska och medicinska förklaringar kan finnas, den gemensamma effekten är att man inte ser. Detta i sin tur får sekundära effekter på utveckling och inlärning. Kanske är det inte så otänkbart att något liknande skulle kunna vara fallet för tillstånd inom autismspektrumet?

Det är ju inte riktigt så enkelt som att man har "buntat ihop" tre helt orelaterade områden (triad of impairments), utan problemet är att de faktiskt är relaterade till en viss nivå men inte så pass mycket att de kan anses ha en enda orsak. Om man fortsätter att förfina så missar man oxå att dragen hör ihop. I mitt tycke skulle man göra precis tvärtom. Det är hela neurodiversity (NPF) som man ska studera, och sedan dela upp i naturliga delar. Då kan man komma någonvart med att hitta gener, skillnader i hjärnan osv.

> Time to give up on a single explanation for autism

Jag gillar hur Louis Kuhne skriver i sin bok 1896 att ALLA sjukdomar kan härledas till en enda orsak: att det i kroppens organ finns främmande ämnen. Eller med enklare språk: sopor.
När kroppen ska utveckla och fördela funktionerna till hjärnans olika delar, tvingas den göra det på ett icke optimalt sätt, för att hjärnan är belamrad med sopor som har uppstått under graviditeten. Ett genetiskt arv.
Var soporna hamnade ger olika syntom. Men så länge man inte (vill) se denna gemensamma orsak, så kommer man inte heller att kunna bota dessa syntom.
För så fort man har tagit steget att namnge ett syntom så har man också frångått att det kan finnas en generell orsak till syntomet.
För mig är det absurt att forska på cancer, för att ta ett exempel.

Kroppen ÄR byggd för att laga sig själv, dock är vi så generellt dåligt skick att vi knappt orkar med att ta hand om den dagliga dosen av mat och belastningar. Därför blir vi att mer belastade med dessa sopor.
Dock GÅR detta att vända, genom att få igång matsmältningen.