Insändare i DN idag:

"Det är absolut inte för att du säger att du har asperger, utan för att vi vill ha någon som är lite mer teammänniska." (Skriv i DN 2013-03-18 "Är man inte social så får man inte vara med")
Men det är ju just det man inte är när man har AS. Ett utmärkt sätt att få diskriminera aspergare är att ställa sådana krav.

Insändarskribenten skriver:

"Jag tycker om att sortera och strukturera och är väldigt bra på det, men mina fikasnackarkunskaper är ytterst begränsade. Jag säger ofta fel saker och känner inget behov av att umgås med mina kollogor."

När hon förklarar varför hon inte gillar att umgås, dvs att hon har AS, så får hon sparken. "Damned if you do and damned if you don't", dvs berättar om AS. Hon var provanställd som arkivarie. Som provanställd har man inga rättigheter och kan inte vända sig till Diskrimineringsombudsmannen.

Alltså jag anser att om det inte gäller ett yrke där man måst evara social för att utöva yrket, typ försäljare, så har inte arbetsgivaren rätt att fordra att man ska vara social. Kollegorna får finna sig i att inte få bekräftelse av de "osociala". De är vuxna människor, de borde klara av det.

Att kräva av en aspergare att vara en "teammänniska" är lika diskriminerande som att kräva att en förlamad ska kunna gå el att en svart person ska ha vit hy.

Att likställa handikapp med hudfärg var inte så sexigt, det heller. Jag tycker att det är värre, faktiskt.

Hur som helst: Vissa arbeten kräver hög social kompetens och sådana arbetsplatser gör rätt i att välja de som är just sociala och välja bort de som inte lever upp till kraven.

Kan ju komma in saker som stämning på företaget.

Säg att personen är väldigt känslig och inte tål att andra gör saker som hon inte gillar. Småsaker av den typen som förekommer på kontor, kanske slarvar med att ställa in kaffekoppar i diskmaskinen. Hon har svårt att behärska sig det blir lätt bråk om såna saker på arbetsplatsen. Hon tar inte till sig att andra inte delar hennes åsikter om hur man ska göra nåt, som ofta kan vara fallet med AS. Gnabb om sånt här kan tära på stämningen på en arbetsplats. Hur hantera sånt?

Sheyen skrev:Att likställa handikapp med hudfärg var inte så sexigt, det heller. Jag tycker att det är värre, faktiskt.

Hur som helst: Vissa arbeten kräver hög social kompetens och sådana arbetsplatser gör rätt i att välja de som är just sociala och välja bort de som inte lever upp till kraven.

Jag eftersträvar inte att uttrycka mig sexigt.

Såväl personer med handikapp som hudfärg kan bli diskriminerade, och i ingetdera fallen kan man ta bort det som stör. Samtidigt så är diskrimineringen formellt förbjudet. Så det är självklart att jag likställer dem i detta sammanhang.

För övrigt så är frågan om "handikappet" öht påverkar hur man utför det arbete man är anställd för. Arkivarie kan knappast kräva "hög social kompetens".

Moggy skrev:Säg att personen är väldigt känslig och inte tål att andra gör saker som hon inte gillar. Småsaker av den typen som förekommer på kontor, kanske slarvar med att ställa in kaffekoppar i diskmaskinen. Hon har svårt att behärska sig det blir lätt bråk om såna saker på arbetsplatsen.

Det är ju ett helt annat problem jämfört med att vara teammänniska.

Jag håller med Alien, har man AS är det i stort sett omöjligt att vara teammänniska och det är helt klart ett fall av diskriminering. Det finns ingen anledning att man måste vara med på fikaraster för att kunna fungera på en arbetsplats.

Moggy skrev:Kan ju komma in saker som stämning på företaget.

Säg att personen är väldigt känslig och inte tål att andra gör saker som hon inte gillar. Småsaker av den typen som förekommer på kontor, kanske slarvar med att ställa in kaffekoppar i diskmaskinen. Hon har svårt att behärska sig det blir lätt bråk om såna saker på arbetsplatsen. Hon tar inte till sig att andra inte delar hennes åsikter om hur man ska göra nåt, som ofta kan vara fallet med AS. Gnabb om sånt här kan tära på stämningen på en arbetsplats. Hur hantera sånt?

Vad menar du med "stämning"? Att företaget blir stämt el att stämningen ska vara god? I det senare fallet så är det något fel, om alla måste vara lika för att stämningen ska vara god.

Slarv med att ställa in diskmaskinen har jag sannerligen upplevt på jobbet själv. Även att vissa ställde in sin smutsiga disk utan att först ta ut den rena, vilket gjorde att allt blandades och att de som kom senare fick ställa in smutsig disk på diskbänken, eftersom den inte fick plats. Men de som gjorde detta hade så hög utbildning och status, så det tolererades. I stället fick någon med mer lågavlönat jobb i uppgift att bl a sköta urplockning av den rena disken. Allt går om man vill!

Öht så finns det alltid friktioner och konflikter på ett jobb. Sådant får man ta itu med el tolerera. Vill man ha ständig harmoni på arbetsplatsen är man orealistisk. Det viktiga är om folk sköter sitt jobb. Men ibland kan man få intrycket att folk kan maska och lata sig hur som helst, bara de är glada och pratsamma.

Och om någon är så överkänslig att den ställer till med bråk, så är det chefens sak att berätta det för vederbörande, i stället för att säga något luddigt om "bristande teamkänsla". Hur ska man annars lära sig?

Alien skrev:

Sheyen skrev:Att likställa handikapp med hudfärg var inte så sexigt, det heller. Jag tycker att det är värre, faktiskt.

Hur som helst: Vissa arbeten kräver hög social kompetens och sådana arbetsplatser gör rätt i att välja de som är just sociala och välja bort de som inte lever upp till kraven.

Jag eftersträvar inte att uttrycka mig sexigt.

Såväl personer med handikapp som hudfärg kan bli diskriminerade, och i ingetdera fallen kan man ta bort det som stör. Samtidigt så är diskrimineringen formellt förbjudet. Så det är självklart att jag likställer dem i detta sammanhang.

För övrigt så är frågan om "handikappet" öht påverkar hur man utför det arbete man är anställd för. Arkivarie kan knappast kräva "hög social kompetens".

Nej, det vet jag ju inte, för jag vet inte vad "arkivarie" är för något. Inte hann jag söka heller, för vi skulle skynda till Habiliteringen.

Men jag tänker att det nog inte alltid är så att det handlar om diskriminering, men givetvis kan man inte förklara bort exempelvis "hudfärg" på annat än just diskriminering. Men inom vissa yrken är det inte lämpligt att låta aspergare arbeta. Typ som att det inte finns några läkare som är rullstolsbundna (för det tror jag inte att det finns, men rätta mig gärna om jag har fel).

Kahlokatt skrev:http://sv.wikipedia.org/wiki/Arkivarie

Det sociala ingår, alltså. Man ska interagera med besökare och användare.

Det beror väl på. Om arkivet bara servar andra anställda, så bör det vara färre sociala krav än om de servar utomstående.

Dessutom så har det inte heller med "teammänniska" att göra. Det framgår inte av insändaren om hon har svårt att samarbeta med sina kollegor. Och i så fall borde chefen berättat för henne att det inte fungerade med samarbetet i själva jobbet.

Pratet om "teammänniska" är luddigt och därför misstänker jag att de helt enkelt inte tyckte hon var tillräckligt social, duktiga å att kallprta på rsterna ec.

Det är ju svårt att hitta något yrke där man inte har någon som helst kontakt med andra. Betyder det att alla måste vara sociala? Det måste ju finnas några yrken för icke-sociala också, och då tycker jag arkivarie hör till dessa yrken. Annars blir det i praktiken yrkesförbud för alla mindre sociala.

Det implicita kravet på deltagande i fikaraster är väl något som är irriterande.

Alien skrev:Det beror väl på. Om arkivet bara servar andra anställda, så bör det vara färre sociala krav än om de servar utomstående.

Dessutom så har det inte heller med "teammänniska" att göra. Det framgår inte av insändaren om hon har svårt att samarbeta med sina kollegor. Och i så fall borde chefen berättat för henne att det inte fungerade med samarbetet i själva jobbet.

Pratet om "teammänniska" är luddigt och därför misstänker jag att de helt enkelt inte tyckte hon var tillräckligt social, duktiga å att kallprta på rsterna ec.

Det är ju svårt att hitta något yrke där man inte har någon som helst kontakt med andra. Betyder det att alla måste vara sociala? Det måste ju finnas några yrken för icke-sociala också, och då tycker jag arkivarie hör till dessa yrken. Annars blir det i praktiken yrkesförbud för alla mindre sociala.

Jag förstår hur du menar, men det finns väl många aspergervänliga yrken? Just "arkivarie" vet jag för lite om, men på Wikipedia stod det ju något om att man ska bidra med råd och service till de besökande och det kräver ju en del social kompetens. Jag tror att jag skulle ha svårt för en sådan uppgift.

Jag tycker att mycket beror på hur man arbetar på företaget. Om arbetsformen innebär mycket samarbete med andra så kan det vara svårt att få en aspergare att fungera bra i gruppen.

Att ha en god social förmåga är inte bara viktigt utåt mot kunder och liknande, utan minst lika viktigt är det att medarbetarna kan samarbeta med varandra på ett bra sätt.

I mina papper som psykologen och läkaren skrivit om mig efter min undersökning står det nåt i stil med "kommer antagligen aldrig vara aktuell för arbetsmarknaden förutom kanske lönebidragsjobb på arkiv eller liknande".

Betyder detta att det också är uteslutet?

Just sådant arbete som innefattar sorterande, upplockande osv är ju väldigt bra om man inte är supersocial. Det behöver ju inte betyda att man är helt osocial och stum. Kommer någon och frågar efter något så är det en strukturerad situation ganska många klarar, även de som är osociala. Eftersom de vet svaret. Och vet de inte svaret kanske de är instruerade vem de ska fråga.

Just sådana arbeten skulle gå mycket fortare om folk inte småpratade så himla mkt på arbetstid! Jag tror att någon gång vänder det och man kommer inse att man kan vara för social oxo, helt beroende på vilket arbete man ska utföra.

Gafsan skrev:Jag tycker att mycket beror på hur man arbetar på företaget. Om arbetsformen innebär mycket samarbete med andra så kan det vara svårt att få en aspergare att fungera bra i gruppen.

Att ha en god social förmåga är inte bara viktigt utåt mot kunder och liknande, utan minst lika viktigt är det att medarbetarna kan samarbeta med varandra på ett bra sätt.

Jag tycker "samarbete" kan innebära att man svarar på frågor och hjälper sina arbetskamrater och själv frågar är man behöver hjälp. Jag tycker inte att fikande och kallprat behöver räknas in i "samarbetet". Det är en vana, inget som egentligen behövs för arbetets skull.

Allt detta socialiserande betyder till slut att man måste vara med på after work också, annars ses man som osocial.

Nej, fram för att udda typer också ska få delta i arbetslivet! Det kan vara de som är mest intresserade av arbetet.

Alien skrev:

Gafsan skrev:Jag tycker att mycket beror på hur man arbetar på företaget. Om arbetsformen innebär mycket samarbete med andra så kan det vara svårt att få en aspergare att fungera bra i gruppen.

Att ha en god social förmåga är inte bara viktigt utåt mot kunder och liknande, utan minst lika viktigt är det att medarbetarna kan samarbeta med varandra på ett bra sätt.

Jag tycker "samarbete" kan innebära att man svarar på frågor och hjälper sina arbetskamrater och själv frågar är man behöver hjälp. Jag tycker inte att fikande och kallprat behöver räknas in i "samarbetet". Det är en vana, inget som egentligen behövs för arbetets skull.

Allt detta socialiserande betyder till slut att man måste vara med på after work också, annars ses man som osocial.

Nej, fram för att udda typer också ska få delta i arbetslivet! Det kan vara de som är mest intresserade av arbetet.

Fast det funkar ju inte riktigt så. Man har nytta av att småprata med dem som man arbetar tillsammans med, och att bara svara på arbetsrelaterade frågor räcker inte.

På de flesta arbetsplatser där jag har jobbat har det funnits personer som inte varit särskilt socialt lagda. Det har uppenbara nackdelar. Sitter man med i fikarummet så hör man talas om allt möjligt som försiggår på jobbet ("va? Ska ni köra NNN-testet idag? Då vill jag gärna vara med om det går bra" eller "jaha, ska Sune vara projektledare i NNN-projektet, då ska jag forwarda alla mail om NNN till honom" eller "oj då, är Anna sjukskriven en månad, då måste jag se till att någon annan tar hand om NNN". )

Den som sitter inne på sitt rum och petar med sina arbetsuppgifter löper stor risk att dels inte själv få tillgång till information och dels att inte vidarebefordra viktig information till andra på företaget som har behov av den. Det är ett högst verkligt problem som de flesta arbetsgivare (och medarbetare) vill undvika.

Gafsan skrev:Den som sitter inne på sitt rum och petar med sina arbetsuppgifter löper stor risk att dels inte själva få tillgång till information och dels att inte vidarebefordra viktig information till andra på företaget som har behov av den.

Man kan med fog hävda att om man inte tjänstevägen får reda på det man behöver veta för att utföra sitt arbete så finns det uppenbara organisatoriska problem och både linjechefer och projektledare borde ta och kamma sig och sen börja leda verksamheten istället för att sitta och blaja med ekonomi.

Håller med nallen, i en fungerande organisation ska det inge krävas en massa jidder för att det ska fungera.

Det är f.ö. jävligt underligt att de vill ha sociala människor till en jävla massa jobb där det sociala snarare sätter käppar i hjulen och sänker effektiviteten, i säna jobb borde asociala människor ha en jävla fördel eftersom de inte slösar bort en massa arbetstid på pladder.

Håller oxo med Nallen. Viktig information sker på arbetstid. Även den mest sociale kan ju annars missa något. Man kanske måste på toa eller så. Raster är till för rast från jobbet! Annars är ju rasten meningslös!!!

424stil skrev:I mina papper som psykologen och läkaren skrivit om mig efter min undersökning står det nåt i stil med "kommer antagligen aldrig vara aktuell för arbetsmarknaden förutom kanske lönebidragsjobb på arkiv eller liknande".

Betyder detta att det också är uteslutet?

Oj!

Jag tror folk med AS som är öppna av sig och kan tänka sig att träna på den sociala biten, ändå har goda chanser att få jobb. Det jag menar är att, hittar du ett företag du tycker är intressant, sedan mejlar företaget om om vem du är som person, dina almänna intressen och vad som gjorde dig intresserad av att vilja jobba för just det företaget, borde inte ha några som helst problem att komma in på intervjun. Sen på intervjun ska det räcka med att säga i stil med "Hej jag heter ------. Roligt att ni ville träffa just mig." Sedan brukar intervjuaren sköta resten. Justja, le oavsett när du kommer in på intervjun.

Psykologer och läkare skriver/säger så mycket. Dem litar jag själv på bara halvt om halvt, efter att ha läst mina papper. Tror du säkert kan få jobb och behålla, bara du hittar "rätt".

Jag blir uppriktigt förbannad när jag hör talas om sådant här! Ska till och med arkivarier vara ytligt pladdrande coachtyper med påklistrade leenden? Går jag in i ett dammigt arkiv för att leta efter ett obskyrt dokument så förväntar jag mig betjäning av en tvättäkta ultrakuf och därmed basta!

Dessutom tycker jag att folk som säger team istället för lag är mindre lämpliga i arkivverksamhet.

Detta inlägg är helt befriat från ironi.

team = chefen kan inte svenska..

nallen skrev:Man kan med fog hävda att om man inte tjänstevägen får reda på det man behöver veta för att utföra sitt arbete så finns det uppenbara organisatoriska problem och både linjechefer och projektledare borde ta och kamma sig och sen börja leda verksamheten istället

Amen!

Eller så kan man ha ett internforum där man iaf snabbt läsa igenom det som behövs. Problemet blir ordbajsarna....
Som när jag fick "kontinuerlig info" om något insamlingsarrangemang från ett fastighetsföretag trots att jag varit explict med syftet.

nallen skrev:

Gafsan skrev:Den som sitter inne på sitt rum och petar med sina arbetsuppgifter löper stor risk att dels inte själva få tillgång till information och dels att inte vidarebefordra viktig information till andra på företaget som har behov av den.

Man kan med fog hävda att om man inte tjänstevägen får reda på det man behöver veta för att utföra sitt arbete så finns det uppenbara organisatoriska problem och både linjechefer och projektledare borde ta och kamma sig och sen börja leda verksamheten istället för att sitta och blaja med ekonomi.

Tja, det är klart att man kan hävda det (folk brukar vara bra på att hävda lite av varje, har jag märkt) och det är väl möjligt att det går att driva ett företag utan att "blaja med ekonomi" eller ställa krav på självgående och social kompetens hos medarbetarna. Frågan är bara hur framgångsrikt ett sådant företag skulle vara, hur intresserade företagen är av att testa den här minst sagt okonventionella affärsmodellen samt vilken möjlighet man har som arbetssökande att kräva att de gör det...