Lite OT, men vet ni vad jag fick höra när jag skulle praktisera på Carolina Rediviva (universitetsbibblan)? Jo, jag kom dit med mina handledare från projektet jag tillhörde (det var ungefär som MISA i Stockholm, om någon kommer ihåg det). Vi hälsar, sätter oss runt ett bord, handledarna berättar lite om min dåvarande arbetssituation, etc.
Då säger en av bibliotekarierna, över huvudet på mig: "Kommer hon att KOSTA något för oss?" Japp, inte ens DU, utan HON. Jag hade ingen talan! Jag var bara någon stackars förmodligen efterbliven SAK som satt där vid bordet. Än i dag förbannar jag mig själv för att jag inte slog näven i bordet, sade "skämmes ta mig fan" och gick därifrån.

Jag behövde inte vara så social, för jag var ju bara obetald praktikant, men i början var bibliotekariernas inställning "oh så snabb och duktig den lilla debila praktikanten är!" Då har jag ändå tagit 200 högskolepoäng, är fil kand i konstvetenskap, utbildad museolog och har läst fyra främmande språk. Men här fick jag inte stanna för att jag "gjorde så fula etiketter till tidningshållarna".
Som tack för att jag städade och omstrukturerade hela Karin Boye-filialens utbud av museikataloger fick jag en anteckningsbok och en kortlek. Apan bugar och tackar.



P.S. Jag skriver inte om min utbildning för att skryta, bara för att visa att jag faktiskt har kompetens. D.S.

@Kahlokatt, Jag hade använt det jobbet som bas för att söka andra jobb. Kanske t.om skriva någon elak bok om arbetsplatsen..

Tycker det hela handlar om att kraven på arbetstagarna skall vara relevanta. Om chefen gillar flugfiske så är det orimligt att ställa krav på att de andra också skall gilla att diskutera flugfiska i tid och otid samt följa med på flugfiskarnas kvartalsfest osv..

Kahlokatt skrev:Då säger en av bibliotekarierna, över huvudet på mig: "Kommer hon att KOSTA något för oss?" Japp, inte ens DU, utan HON. Jag hade ingen talan! Jag var bara någon stackars förmodligen efterbliven SAK som satt där vid bordet. Än i dag förbannar jag mig själv för att jag inte slog näven i bordet, sade "skämmes ta mig fan" och gick därifrån

.

Men det är väl en helt relevant fråga, som inte du kan svara på. Varför skulle de skämmas för det? Och varför tolkar du det som att de ser dig som efterbliven, är det inte en övertolkning?

Däremot kunde hon ju sagt "Kommer det att kosta något för oss?" i stället. Eller att de ställt den frågan tidigare direkt till handläggaren utan dig närvarande. Lite dålig ToM av bibliotekarien där. Det enda man kostar är handledningen på jobbet, och inte ens det har de råd med ibalnd. De ser det inte som handledningen betalar sig genom det arbete man utför. Det är väl för att det inte räknas som riktigt arbete, utan som "sysselsättning".

Att de tyckte du var snabb var ju positivt, men du tolkar det konsekvent som att det är nedlåtande. Jag skulle varit glad om någon sett mig som snabb, men det har ingen gjort. Eller kanske de tyckte att du lärde dig snabbt, det är inte alla som är det (utan att vara debila).

Men här fick jag inte stanna för att jag "gjorde så fula etiketter till tidningshållarna"

Det verkar som du fick arbetsuppgifter under din förmåga. Ett vanligt fel tror jag. Endast de enklaste arbetsuppgifterna släpper de ifrån sig. Den som inte genomgått Bibliotekshögskolan kan förstås inte klara av något annat.

Jag har också jobbat på bibliotek (som DV, inte praktik). Jag var nöjd om jag fick sitta och jobba i fred, men jag tror inte de var nöjda med mig, inte tillräckligt social och svårt att komma i tid (jag skulle ansträngt mig mer om jag fått betalt för det). Inte heller fick jag ta igen tiden på kvällen, för då skulle biblioteket låsas och jag var inte betrodd att sitta ensam där. Det kan ha med försäkringar och regler att göra, men det kändes så tydligt att man inte var "en av dem" då. När det gäller fika ska/får man låtsas att man är en i "teamet", inte annars.

I dagens DN finns en insändare apropå den tidigare insändaren:

"Måste en arkivarie i alla situationer vara som det heter med ett modeuttryck 'socialt kompetent'.

Kan en offentlig instans i Sverige bannlysa en medborgare med diagnosen Aspergers syndrom bara för att vederbörande inte nått upp till de godkända fikasnacksnivåerna eller någon gång sagt 'fel' saker och inte riktigt platsar i gänget? Är det ändå inte arbetsinsatsen som skall fälla utslaget?

Människor med neuropsykiatriska diagnoser får inte plats i vår alltmer slimmade och iskalla värld.
---
Den höga/e chefen rör sig farligt nära yrkesförbudets revir." (Skriv i DN 2013-03-23 "Bannlys inte personer med Asperger")

Ja, allt hänger på hur personen utfört sitt arbete. Är det i arbetet hennes bristande "teamförmåga" visat sig så finns det fog för att säga upp henne. Men inte utan att förklara ordentligt var hon felat och vad hon borde gjort i stället. I stället för att bedöma, fördöma och säga upp henne utan att hon fått en chans att förbättra sig.

Men är det bara bristande "fikasnackskompetens", så är det orimligt. Då skiljer man inte på krav för arbetet och allmänna önskemål för att vi (som redan sitter trygga med våra fasta anställningar) ska få det mysigt vid kaffebordet. Kanske det är jantelagen som spökar "varför är hon inte med och fikar, tror hon att hon är bättre än oss, duger vi inte?"

Det kan också vara så att alltför mycket socialt umgänge tröttar ut en aspergare, så att det är mer vilsamt att fika ensam på rummet el rentav fortsätta att jobba än att utsätta sig för fikarumspratet.

Alien skrev: Men är det bara bristande "fikasnackskompetens", så är det orimligt. Då skiljer man inte på krav för arbetet och allmänna önskemål för att vi (som redan sitter trygga med våra fasta anställningar) ska få det mysigt vid kaffebordet. Kanske det är jantelagen som spökar "varför är hon inte med och fikar, tror hon att hon är bättre än oss, duger vi inte?"

Att "jantelagen" skulle spela in har jag svårt att tro. Åtminstone på de arbetsplatser jag haft har otillgänglighet ofta setts som något oerhört negativt (främst ur arbetssynvinkel). Jag har (och jag är en mycket social person som fikat ihärdigt under många år ) aldrig hört någon ifrågasätta någon annans fika-ovilja utifrån argument som ens påminner om jantelagen.

Alien skrev:Det kan också vara så att alltför mycket socialt umgänge tröttar ut en aspergare, så att det är mer vilsamt att fika ensam på rummet el rentav fortsätta att jobba än att utsätta sig för fikarumspratet.

Så kan det absolut vara. Men då är det desto viktigare att den som fungerar så hittar andra kommunikationsvägar än just småprat eller fikaumgänge. Att bara strunta i de bitarna av arbetet som man tycker är svåra eller inte riktigt förstår sig på brukar sällan falla väl ut. Då är det bättre om man är tydlig med hur man fungerar.

Gafsan skrev:

Alien skrev: Men är det bara bristande "fikasnackskompetens", så är det orimligt. Då skiljer man inte på krav för arbetet och allmänna önskemål för att vi (som redan sitter trygga med våra fasta anställninar) ska få det mysigt vid kaffebordet. Kanske det är jantelagen som spökar "varför är hon inte med och fikar, tror hon att hon är bättre än oss, duger vi inte?"

Att "jantelagen" skulle spela in har jag svårt att tro. Åtminstone på de arbetsplatser jag haft har otillgänglighet ofta setts som något oerhört negativt (främst ur arbetssynvinkel). Jag har (och jag är en mycket social person som fikat ihärdigt under många år ) aldrig hört någon ifrågasätta någon annans fika-ovilja utifrån argument som ens påminner om jantelagen.

Jag tycker det påminner om jantelagens anda:

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Den som hellre sitter ensam kvar på rummet kan tolkas som att den tror sig vara "förmer". Den som jobbar i stället kan tolkas som att den anser sig var bättre (jobbar hårdare). Skulle kunna tänka mig ett till budord "Du skall inte tro att du får vara annorlunda än vi".

Gafsan skrev:

Alien skrev:Det kan också vara så att alltför mycket socialt umgänge tröttar ut en aspergare, så att det är mer vilsamt att fika ensam på rummet el rentav fortsätta att jobba än att utsätta sig för fikarumspratet.

Så kan det absolut vara. Men då är det desto viktigare att den som fungerar så hittar andra kommunikationsvägar än just småprat eller fikaumgänge. Att bara strunta i de bitarna av arbetet som man tycker är svåra eller inte riktigt förstår sig på brukar sällan falla väl ut. Då är det bättre om man är tydlig med hur man fungerar.

Ja, och som praktikant är det svårt att få någon förståelse. Antingen blir man underkänd för att man har AS eller (om man inte berättar det) för att man är för aspig.

Det är vad jag kallar strukturell diskriminering: Man säger inte rent ut att personer med AS inte platsar, men samtidigt ställer man krav som få med AS (och/el introverta) klarar.

Ungefär som om man en affärsinnehavare säger, "Nej, inte diskriminerar jag finska romska kvinnor. Jag vill bara inte ha kvinnor med långa vida kjolar i min butik."

Jag tycker det är för lite information om detta men förstår att allt knappast kommer ut i media. Kan ju vara så att personen i fråga vart extrem i sitt tänkande och agerande om hur saker ska vara (och organiseras) t.ex. Nykomlingar brukar väl sällan få som de vill på ställen med väl inarbetade rutiner som jag kan tänka mig att ett bibliotek är. Är man kreativ så kanske inte det är det bästa yrket ändå.

Att de säger "beror inte på din AS men.." är inte så konstigt när det nyss varit på tapeten, lokföraren.

Alien skrev: Det är vad jag kallar strukturell diskriminering: Man säger inte rent ut att personer med AS inte platsar, men samtidigt ställer man krav som få med AS (och/el introverta) klarar.

Men det är ju inte annorlunda än hur det fungerar med andra funktionshinder. Det är ju inte så att företagen går ut och säger att de INTE vill ha blinda, förståndshandikappade eller rullstolsburna medarbetare, men ofta är det mer eller mindre uppenbart att det är svårt för en blind, förståndshandikappad eller rullstolsburen person att utföra vissa arbetsuppgifter.

Jag tycker att det är viktigt att hålla i minnet att AS är just ett funktionshinder, och det du gör som arbetsgivare när du anställer folk är att du köper funktion. Att inte vilja anställda folk som saknar den funktion man är ute efter är faktiskt ganska rimligt.

Alien skrev:Ungefär som om man en affärsinnehavare säger, "Nej, inte diskriminerar jag finska romska kvinnor. Jag vill bara inte ha kvinnor med långa vida kjolar i min butik."

Jag tycker att det är stor skillnad. Vilka kläder man har kan man ju välja själv. Funktionshinder däremot kan man sällan välja.

@Gafsan, en hel del människor från andra kulturer kan inte välja hur de ska klä sig, de är oerhört styrda av den kultur de ingår i (en kultur de själva inte valt och svårligen kan lämna).

Gafsan skrev:

Alien skrev: Det är vad jag kallar strukturell diskriminering: Man säger inte rent ut att personer med AS inte platsar, men samtidigt ställer man krav som få med AS (och/el introverta) klarar.

Men det är ju inte annorlunda än hur det fungerar med andra funktionshinder. Det är ju inte så att företagen går ut och säger att de INTE vill ha blinda, förståndshandikappade eller rullstolsburna medarbetare, men ofta är det mer eller mindre uppenbart att det är svårt för en blind, förståndshandikappad eller rullstolsburen person att utföra vissa arbetsuppgifter.

Jag tycker att det är viktigt att hålla i minnet att AS är just ett funktionshinder, och det du gör som arbetsgivare när du anställer folk är att du köper funktion. Att inte vilja anställda folk som saknar den funktion man är ute efter är faktiskt ganska rimligt.

Jag tycker du missar min poäng. Diskriminering är något som ska undvikas, vare sig det är pga informella el formella regler, vare sig det är medvetet el omedvetet.

wikipedia skrev:Diskrimineringen kan bestå av informella normer eller av formella regler i samhället.

I de flesta fall kan en rullstolsbunden, döv, blind etc ändå utföra arbetet med vissa hjälpmedel. Men när det gäller "social kompetens" så är det ok att diskriminera en hel grupp. Märk väl, jag menar inte "samarbetssvårigheter". Det är ett snävare begrepp, och menar arbetsgivaren det så får hen säga det. "Social kompetens" är mycket luddigare och kan i värsta fall betyda "vara precis som alla andra". Det är ingen funktion, i så fall har inte arbetsgivaren tänkt igenom ordenligt vilka funktioner som behövs för just arbetsuppgifterna.

Läste en gång om en anställd som satte sig och mediterade när det var fast istf att fika. Det var så provocerande att han mobbades bort. Han klarade arbetsuppgifterna, däremot klarade inte cheferna sitt ansvar. Kanske majoriteten borde lära sig större tolerans i stället?

Gafsan skrev:

Alien skrev:Ungefär som om man en affärsinnehavare säger, "Nej, inte diskriminerar jag finska romska kvinnor. Jag vill bara inte ha kvinnor med långa vida kjolar i min butik."

Jag tycker att det är stor skillnad. Vilka kläder man har kan man ju välja själv. Funktionshinder däremot kan man sällan välja.

Diskriminering är också olagligt, alltså har inte affärsägare rätt att bannlysa kvinnor med långa vida kjolor från sin butik, lika litet som kvinnor med huvudduk el män med turban el skägg. Likaså har en arbetsgivare inte rätt att vägra anställa sådana personer, om de inte kan visa att sådana kläder är ett hinder el en säkerhetsrik i arbetet. Vilken rätt har en affärsägare etc att kräva att någon ska dölja sin kulturella el religiösa tillhörighet, som om det vore en skam, ja förbjudet att vara något annat än en vanlig medelsvensson?

Alien skrev:alltså har inte affärsägare rätt att bannlysa kvinnor med långa vida kjolor från sin butik,

Affärsägare har rätt att bannlysa vem de vill men inte på vilka grunder som helst. Sen att det inte fungerar i praktiken är en annan fråga.

Ja, jag antar att affärsägare har rätt att bannlysa den som uppfört sig illa, t ex stulit från dem. Men inte att bannlysa någon för att att den tillhör en viss grupp.

Alien skrev:I de flesta fall kan en rullstolsbunden, döv, blind etc ändå utföra arbetet med vissa hjälpmedel.

Nja. Jag skulle nog vilja påstå att det finns väldigt många yrken där det är så gott som omöjligt att klara arbetsuppgifterna för den som är blind, döv eller rullstolsbunden.

Det är självklart jättetråkigt, men så är det.

Alien skrev:Diskriminering är också olagligt, alltså har inte affärsägare rätt att bannlysa kvinnor med långa vida kjolor från sin butik, lika litet som kvinnor med huvudduk el män med turban el skägg. Likaså har en arbetsgivare inte rätt att vägra anställa sådana personer, om de inte kan visa att sådana kläder är ett hinder el en säkerhetsrik i arbetet. Vilken rätt har en affärsägare etc att kräva att någon ska dölja sin kulturella el religiösa tillhörighet, som om det vore en skam, ja förbjudet att vara något annat än en vanlig medelsvensson?

Jag är självklart mot all form av diskriminering, men jag tycker ändå att det är oerhört viktigt att göra en skillnad mellan egenskaper som individen själv kan påverka (som vad hen väljer att ha på sig) och egenskaper som individen inte kan göra något åt (som funktionshinder).

Men jag förstår inte varför de uttalas att personer med aspberger skulle vara mindre sociala och inte kunna ingå i team. Jag känner inte alls igen mig, då jag älskar att samarbeta och ingå i grupp, vilket jag gör på jobbet varje dag.

Anledningen till att många aspergare kanske har svårt för sådana saker kanske är att det inte ställs tydliga krav på människors beteende på arbetsplatser. Jag har uppfattad det som att vuxenmobbning är ett vanligt problem på arbetsplatser till exempel.

Gafsan skrev:Jag är självklart mot all form av diskriminering, men jag tycker ändå att det är oerhört viktigt att göra en skillnad mellan egenskaper som individen själv kan påverka (som vad hen väljer att ha på sig) och egenskaper som individen inte kan göra något åt (som funktionshinder).

Fortfarande så kan många (framför allt kvinnor, men även en hel del män från olika kulturella grupper) inte påverka vilka kläder de måste bära.

Sikhiska män måste ha turban (Storstockholms Lokaltrafik försökte stoppa dem en gång i tiden men det satte diskrimineringslagarna stopp för), Muslimska kvinnor måste dölja sitt hår, Romska kvinnor har en väldigt strikt klädkod, osv osv.

Gafsan skrev:

Alien skrev:I de flesta fall kan en rullstolsbunden, döv, blind etc ändå utföra arbetet med vissa hjälpmedel.

Nja. Jag skulle nog vilja påstå att det finns väldigt många yrken där det är så gott som omöjligt att klara arbetsuppgifterna för den som är blind, döv eller rullstolsbunden.

Det är självklart jättetråkigt, men så är det.

Det må så vara, men när det gäller vanligt kontorsarbete så bör det kunna ordnas och det vet arbetsgivarna om.

När det gäller "social kompetens" och att vara utåtriktad så är jag övertygad om att det många gånger krävs, utan att arbetsuppgifterna i sig kräver det.

Gafsan skrev:

Alien skrev:Diskriminering är också olagligt, alltså har inte affärsägare rätt att bannlysa kvinnor med långa vida kjolor från sin butik, lika litet som kvinnor med huvudduk el män med turban el skägg. Likaså har en arbetsgivare inte rätt att vägra anställa sådana personer, om de inte kan visa att sådana kläder är ett hinder el en säkerhetsrik i arbetet. Vilken rätt har en affärsägare etc att kräva att någon ska dölja sin kulturella el religiösa tillhörighet, som om det vore en skam, ja förbjudet att vara något annat än en vanlig medelsvensson?

Jag är självklart mot all form av diskriminering, men jag tycker ändå att det är oerhört viktigt att göra en skillnad mellan egenskaper som individen själv kan påverka (som vad hen väljer att ha på sig) och egenskaper som individen inte kan göra något åt (som funktionshinder).

Ja, men det har ingen bäring på om det är diskriminering el inte. Teoretiskt kan man avsäga sig t ex sin religion el avstå från att visa/leva ut sin sexuella läggning, men det är ändå diskriminering att kräva det.

Diskrimineringslagen till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskrimine ... neringslag

Unib12 skrev:Men jag förstår inte varför de uttalas att personer med aspberger skulle vara mindre sociala och inte kunna ingå i team. Jag känner inte alls igen mig, då jag älskar att samarbeta och ingå i grupp, vilket jag gör på jobbet varje dag.

Aspergare är förstås olika. Men många har påpekat att de tycker fikaraster med diverse kallprat är jobbiga. Och jag tycker inte fikasnacksdeltagande ska räknas som nödvändigt för att ingå i team. Snarare som en välbehövliga paus i arbetet, och om man kopplar av bäst med att dra sig undan så borde man få det utan att underkännas som arbetskraft.

Unib12 skrev:Anledningen till att många aspergare kanske har svårt för sådana saker kanske är att det inte ställs tydliga krav på människors beteende på arbetsplatser. Jag har uppfattad det som att vuxenmobbning är ett vanligt problem på arbetsplatser till exempel.

Ja, och där är det ledningens ansvar att stoppa mobbningen, i stället för att vika sig för mobbarna för att de är flera. Mobbningen skylls på mobboffret/ syndabocken istf på dålig organisation, övermäktig stress etc.

För många aspies är det också svårt att veta exakt vad som förväntas, eftersom anvisningarna är så luddiga.

Överallt detta socialkompetentande och tvärgruppande.

Kan man inte starta en mottrend?

Moderator:

Diskussionen om muslimska kvinnors klädsel har flyttats hit: fransk-imam-vill-ha-slojforbud-omrostning-t14083.html

Alien skrev:Det må så vara, men när det gäller vanligt kontorsarbete så bör det kunna ordnas och det vet arbetsgivarna om.

Ärligt talat så har jag svårt att förstå hur. Att ha AS innebär ju inte bara att man hellre jobbar än fikar. Det innebär även att man har svårigheter att förstå komplexa samband och helheter, bristande föreställningsförmåga och flexibilitet och dålig förmåga att använda tidigare erfarenheter för att hantera nya situationer. Dessutom har man ofta svårt att förklara sina svårigheter på ett sätt som andra förstår, och svårt att tillgodogöra sig andras försök att förklara.

Tyvärr så tror jag att det inte finns så väldigt många jobb på den öppna arbetsmarknaden där det inte utgör ett mycket stort problem att dels ha svårigheter i fråga om kommunikation och social förmåga, och dels en bristande förmåga att uppfatta sammanhang och lösa problem som uppstår. Den typen av jobb är till mycket stor del automatiserade eller utlokaliserade till låglöneländer.

Alien skrev:

Gafsan skrev:

Alien skrev:Diskriminering är också olagligt, alltså har inte affärsägare rätt att bannlysa kvinnor med långa vida kjolor från sin butik, lika litet som kvinnor med huvudduk el män med turban el skägg. Likaså har en arbetsgivare inte rätt att vägra anställa sådana personer, om de inte kan visa att sådana kläder är ett hinder el en säkerhetsrik i arbetet. Vilken rätt har en affärsägare etc att kräva att någon ska dölja sin kulturella el religiösa tillhörighet, som om det vore en skam, ja förbjudet att vara något annat än en vanlig medelsvensson?

Jag är självklart mot all form av diskriminering, men jag tycker ändå att det är oerhört viktigt att göra en skillnad mellan egenskaper som individen själv kan påverka (som vad hen väljer att ha på sig) och egenskaper som individen inte kan göra något åt (som funktionshinder).

Ja, men det har ingen bäring på om det är diskriminering el inte. Teoretiskt kan man avsäga sig t ex sin religion el avstå från att visa/leva ut sin sexuella läggning, men det är ändå diskriminering att kräva det.

Absolut. Men jag tycker att det är oerhört viktigt att skilja mellan diskriminering av människor pga egenskaper som de inte kan påverka (som funktionshinder, hudfärg eller sexuell läggning) och diskriminering av människor pga självvalda attribut såsom klädsel. Sina kläder kan man välja men knappast sin hudfärg, funktionsförmåga eller sexuella läggning, och därför är det värre med diskriminering som riktar sig mot sådana attribut.

Unib12 skrev:Men jag förstår inte varför de uttalas att personer med aspberger skulle vara mindre sociala och inte kunna ingå i team. Jag känner inte alls igen mig, då jag älskar att samarbeta och ingå i grupp, vilket jag gör på jobbet varje dag.

Anledningen till att många aspergare kanske har svårt för sådana saker kanske är att det inte ställs tydliga krav på människors beteende på arbetsplatser. Jag har uppfattad det som att vuxenmobbning är ett vanligt problem på arbetsplatser till exempel.

Mm, håller med. Finns ju de som har extremt svårt för att jobba i grupp och de som är en tillgång för gruppen. Många av de aspergare jag känner som arbetar är populära på arbetet och bra på att arbeta tillsammans. Men då är det arbetsplatser som kräver rätt hög utbildning och intelligens. Kanske en tillfällighet men i de fall mina bekanta med AS har haft jobbigt på jobbet har det ofta varit okvalificerat med många frustrerade kollegor som har "för lite" lön, dålig empati och låg intelligens. Frustration och maktlöshet tror jag får folk att mobba och utesluta.

Jag har inte haft problem att ingå i grupper om de i gruppen har varit vettiga. Är de fullkomligt rabiata så är det ju svårt och då kanske man som aspergare har svårare än andra att klara den frustrationen. Som på min DV hade vi en som sprang runt och gjorde allt jobb utan att fråga vad någon annan hade tänkt sig göra. Den personen blev sedan arg för att "ingen annan jobbade". Men det berodde på att denne inte ville eller kunde samarbeta. Jag tog det med ro, men kan tänka mig att en annan aspergare kan uppleva väldig otrygghet i denna situationen och bli den som blir "jobbig" och dra uppmärksamheten från gruppens riktiga problem som var en sammarbetsfientlig NT.