Det är inte psykiatrin i Uppsala jag är ute efter, det är psykiatrisk mottagning 1. Det är tamejfan inte psykatri. I alla fall inte så som jag tidigare trott och erfarit att psykiatri är. Eller var? Det kanske har hänt något radikalt det senaste året? Något jag råkat eller undermedvetet med vilje missat.

Jag är upprörd nu. Lite för upprörd för att skriva ett välforumlerat inlägg om ett viktigt ämne. Egentligen som vet jag i fan varför jag skriver här. Jag gör meningar. Precis som huvudpersonen i Torgny Lindgrens Pölsan gjorde.

Under det senaste året (från maj 07) har jag haft kontakt med fyra olika läkare på samma mottagning. Samtliga hyrläkare och ingen med speciell kompetens inom neuropsykiatri. Kaos och ingen ordning alls. Den siste av dem som jag mötte var dock mycket sympatisk och sade att han bara var hyrläkare, att han förstog att jag var upprörd över min situation som patient och att han skulle göra vad han kunde för att det skulle bli så bra som möjligt.

Efter tre besök hos tre olika läkare var vi nu framme i februari 08 och jag skulle börja med mitt exjobb. Psykiatrin hade nu, snarare än att ha hjälpt mig att underlätta vardagen, istället bara varit en extra belastning. Därför valde jag bort att kontakta dem under exjobbet. Så hade det fungerat länge, de kontaktade aldrig mig, jag kontaktade dem. Och varje gång fick jag börja om med att förklara mitt ärende från början för en ny person. Med andra ord, behandling eller kontinuitet fanns inte. Här kanske det är på sin plats att jag ber om ursäkt för att jag använt forumet för att tillgodose vissa delar av mitt psykiatribehov.

Den fjärde, den mycket sympatiske herren, träffade jag i januari. Han hjälpte mig med vad han kunde. Dvs. att skriva ut ett nytt recept. Psykiatrisk mottagning 1 i Uppsala stavas medicinförmedling. Dessutom tillade han att jag skulle höra av mig om jag inte hört någonting från dem inom en tremånadersperiod. Nu i juli hade jag fortfarande inte hört någonting. Jag hade nu också själv satt ut den medicin jag åt eftersom jag tyckte det var olämpligt att äta medicin utan en riktig läkarkontakt.

Vad jag fick höra i telefon i morse är att de bara har hyrläkare och att man får träffa en ny varje gång. Det är inte heller säkert att den du får träffa besitter speciell kunskap inom neuropsykiatrin. Jag framförde också att detta var under all kritik. Sjuksköterskan jag talade med i telefon hade nog hört detta förut. Responsen var inte så stor. Han hoppades dock på att de skulle få bättre ordning på det på sikt. Jag känner mig ganska uppgiven i detta ärende, men jag slentrianskällde lite på honom ändå. Sedan slentriantillstog jag att det inte var honom som person jag är ilsk på utan hur mottagnigen fungerar. Jag skulle, helt utan att blanda in slentrianen, kunna åka dit och olla sönder hela mottagningen.

Weasley. Nu tror jag du förstår varför jag inte svarat på din uppmaning att boka tid. Jag vet inte riktigt till vad eller varför jag ska boka tid.

Nu har jag i alla fall bokat en läkartid. Nu ska jag få träffa en femte läkare. Mitt syfte med besöket är att få reda på hur jag bäst administrerar psykiatrikontakter i flytt över landstingsgränsen till Stockholm. Den dagen jag kommer skriva mig i Stockholm eller någon kommun i dess omnejd torde komma snart.

Fast Stockholm känns inte bättre.. Inte det jag sett av det i alla fall. Där jag gått har de bytt personal hela hela tiden. Man har fått veta att läkaren slutar tre dagar senare för att sen vid nästa tillfälle få höra att psykologen också byter jobb. Jag har gått i månader mellan tillfällena också, fast det var sagt att man skulle ha en regelbunden kontakt. Och dit sökte jag mig för att jag var less på att de på Vårdcentralen bara förlängde sjukskrivningen...

Men du kan ju ha större tur.

Det har varit ungefär lika illa eller värre här i stan också, i minst fem år. Det är nog tyvärr ett allmänt resursproblem inom psykiatrin.

Skaffa en privatläkare med landstingets patientavgifter. Då träffar du garanterat samma läkare varje gång.

Men finns det inget ställe där man åtminstone kan få en regelbunden kontakt. Dvs. utan att behöva ringa dit själv när man tycker att det var länge sen sist?

Kristofer

Har du tid idag? Jag är förkyld och orkar inte laga mat. Du kan få ge mej föda (hint: jag gillar sushi ;-D ) så kan vi ordna upp det här med dina läkare. Vad sägs?

(Ledsen, men du måste nog pallra dej hit, jag vill inte gå utanför dörren idag.)

Du den psykolog som jag av misstag kom till på öppna mottagning, nu när jag ska slussas till utredning, sa efter 35 minuters katastofmottagande och jag i ångest för jag har sjukhusfobi att hon hoppades att "det inte hade varit allt för farligt idag". När jag skulle säga ett sanningens ord till henne att det HÄR mottagande var mycket dåligt, avbröt hon mig innan jag knappt öppnat munnen och sa:

"Ta en promenad i solen så ska det nog bli bra"

Det tog mig två dygn att lugna mig.

Det blev två A4:sidors redovisning av hela mötet till hennes chef och jag väntar just nu i dagarn på någon slags respons. MOTSTÅND är vad jag kommer att visa när dom inte är yrkesmässiga!

Tänk om jag i mitt gamla yrke hade mött mina klienter på det sättet Jag hade blivit stämd

Aspkvinna skrev:"Ta en promenad i solen så ska det nog bli bra"

Aspkvinna skrev:Du den psykolog som jag av misstag kom till på öppna mottagning, nu när jag ska slussas till utredning, sa efter 35 minuters katastofmottagande och jag i ångest för jag har sjukhusfobi att hon hoppades att "det inte hade varit allt för farligt idag". När jag skulle säga ett sanningens ord till henne att det HÄR mottagande var mycket dåligt, avbröt hon mig innan jag knappt öppnat munnen och sa:

"Ta en promenad i solen så ska det nog bli bra"

Det tog mig två dygn att lugna mig.

Det blev två A4:sidors redovisning av hela mötet till hennes chef och jag väntar just nu i dagarn på någon slags respons. MOTSTÅND är vad jag kommer att visa när dom inte är yrkesmässiga!

Tänk om jag i mitt gamla yrke hade mött mina klienter på det sättet Jag hade blivit stämd

Räcker det inte att skriva till chefen så tala med Patientnämnden tycker jag.

Ja, jag har mina batterier laddade! Och dom ska inte komma undan. Det är ju katastrof och då har jag inte redovisat dom övriga 35 minuternas okunniga uttalanden.....

You go GRRRL!

Det finns nog bara två vägar att välja om man vill träffa samma läkare, det ena är att som junkandshit skrev. Att skaffa en privat psykiater som är ansluten till FK:s avgiftsystem. (Där högkostnadskortet gäller), eller att se till att man hittar en husläkare som är flexibel , lyhörd och villig att lära sig om NPF och utgår från vad vi behöver.
Jag tror inte alltid att det är så säkert att de sk experterna inom NPF är så mycket bättre. Tyvärr så har de ofta en ganska skev bild av hur man är som NPF:are. Trots allt saknar de ofta ett innefrån perspektiv.

Det viktigaste är nog att hitta någon som man fungerar tillsammans med som man litar på. Så öppenvårdsmottagningar ska man nog akta sig för, Om man har diagnoser inom NPF iaf.

Du får väl ha lite framförhållning själv. Knåpa ihop ett standardbrev där du förklarar situationen och det du brukar vara tvungen att berätta om och om igen. Innan så ber du honom att läsa, det skulle spara på kraften.

Kristofer skrev:Med andra ord, behandling eller kontinuitet fanns inte. Här kanske det är på sin plats att jag ber om ursäkt för att jag använt forumet för att tillgodose vissa delar av mitt psykiatribehov.

Nu har jag i alla fall bokat en läkartid. Nu ska jag få träffa en femte läkare. Mitt syfte med besöket är att få reda på hur jag bäst administrerar psykiatrikontakter i flytt över landstingsgränsen till Stockholm. Den dagen jag kommer skriva mig i Stockholm eller någon kommun i dess omnejd torde komma snart.

Det gör väl inget om du utgjuter dig här. Du kan ju alltid inleda:

Detta är ett argt/bittert/desperat/hysteriskt inlägg, läses på egen risk.

On topic, så är det förstås ytterst politikernas fel. Läste att landstinget fått 182 miljoner i överskott men trots det skulle sjukhuset bantas. Varför kan inte en del av dessa pengar gå till psykiatrin?

Problemet med hyrläkare finns överallt, min gamle far möter ständigt nya "husläkare" på vårdcentralen.

Hoppas bara när det gäller dig att det är bättre i Stockholm än i Uppsala. Iaf finns det väl fler privatläkare.

rabarb skrev:Du får väl ha lite framförhållning själv. Knåpa ihop ett standardbrev där du förklarar situationen och det du brukar vara tvungen att berätta om och om igen. Innan så ber du honom att läsa, det skulle spara på kraften.

På så sätt har jag inga problem. Problemet är att det då aldrig blir en kontinuerlig behandling utan enbart en ständig omstart. Jag ser inte det som ett vettigt utgångsläge då mediciner som concerta är aktuella.

W:
Tackar för erbjudandet. Jag ska dit nästa tisdag tidigt som attans och det samtalet kommer nog till största delen handla om hur jag ska lösa en överflyttning till annat landsting på smidigaste sätt. Det fixar jag nog ändå. Men med tanke på att jag nu inte vet om jag kan bo kvar i sthlm (tillvaron är lite osäker just nu, sen annan tråd) så avvaktar jag lite med privatläkare, men det är det jag helst av allt skulle vilja komma i kontakt med. Viktigast för min del är att jag träffar någon som har koll och som faktiskt det tillför något att gå till. De diskontinuerliga kontakter jag har haft det inte tillfört mig någonting att gå till, de har mer varit så att ja varje gång tillfört dem min NPF-historia.
Fast vi skulle ju kunna äta sushi någon gång om du vill.

Man får vara sin egen läkare.
Det blir bäst så.

Bara be om vad du vill för pills.
"jag behöver nog 30 mg ritalin", sen är det bra med det, så länge du inte ska ha "meds from hell" som jag e ute efter så är alt soft med hyrläkarna, de skriver som den förrra, så du byter tills du får en som skriver det du vill.
Sen förklarar du dig må mkt bättre och prisar läkaren och medicinen.

Jag går på Affektiva mottagningen i Uppsala och där fungerar det iallafall bra, för mig iallafall. Har haft en och samma läkare där i alla år, i ca tio års tid, och hon är jättebra. Och nu har hon fått licens att skriva ut Concerta och så också (fast jag har slutat med Concerta).

Innan min läkare på affektiva fick skriva ut cs gick jag också till neuropsykiatriska vuxenenheten, fast då träffade jag egentligen nästan aldrig själva läkaren, utan han hade lämpat över allt med mediciner till sjuksköterskan istället. Dvs, jag träffade sjuksköterskan och diskuterade mediciner och hon meddelade sedan läkaren om vad som skulle skrivas ut. Sjuksköterskan var specialkunnig på såna där mediciner, så därför fick hon ta hand om själva patienterna, medan läkaren bara satt och skrev ut.

Kristofer skrev: att skriva ut ett nytt recept. Psykiatrisk mottagning 1 i Uppsala stavas medicinförmedling.

Det är inte heller säkert att den du får träffa besitter speciell kunskap inom neuropsykiatrin.

- - -

Hej Kristofer - tack för ditt inlägg! Du sitter fingret på ett återkommande problem som förekommer inom psyk-vården, som också tyvärr jag själv möter (har mött med enstaka undantag som kanske bara bekräftar regeln!) i mina vårdkontakter.

T.ex. mitt senaste besök (den tredje i ordningen hos denne läkare) hos en relativt ung läkare var rent av summarisk. (Jag tar inte längre mina besök på allvar dvs. jag förväntar mig inte längre
* att jag bli till lyssnad!
* att jag blir förstådd
* att jag skulle få någon riktigt vård
* att jag kunde må lite bättre EFTER besöket

• tvärtom får jag bearbeta upplevelsen av mitt besök kanske...hela livet ...jag har ett så exakt minne (bild och samtalsminne (kommer ihåg VAD vilka ORD etc som sagts...jag missar massa dolda budskap som är uppenbara för andra...så jag är helt beroende av den VERBALA kommunikationen...ifall nu ORDEN verkligen betyder något...och denna läkare talar snabbt halvt sluddrande slarvigt så jag knappt UPPFATTAR VAD han säger...och dessutom utgår HAN INTE från mig UTAN talar i sin EGEN jargong som om jag vore hans...anställda mentalskötare som fattar allt omedelbart direkt!... kommunikationen utgår HELA tiden från HONOM - HAN är VIKTIGT inte JAG som patient! Jag är till för HANS EGO...och detta säger jag inte för att har något emot honom utan bara konstaterar efter tre gångers besök....även mentalsköterskan som var med vid besöket (som ett stöd för mig) medgav att han anses som ARROGANT...så det är inget jag hittat på..och varför skulle jag ha behov av det? Sanningen skall göra oss fria... och ärlighet vara längst! och borde vara självklar även inom VÅRDEN)


OK - lite mera om denna återkommande visa;
att det första jag fick höra om och om igen är att denne läkare säger till mig "jag har inte läst din journal"... dvs. detta säger till mig "du är inte viktigt" eller "landstinget ger läkaren inte tillräckliga resurser"

Som sagt det handlar kanske mest om olika mediciner som sätts in eller som tas ut. (jag har en exceptionell överkänslighet mot syn intryck...då sätter de in ZYPREZA...mekanisk brutal radering av min "normalt" fungerande AS hjärna...)
- - -

Även om det inte är någon garanti på bra vård - skulle jag ändå önska att min psykiater skulle ha ingående kunskaper i neuropsykologi. (Just nu händer mycket inom neuropsykologins område - (bla. i Finland pågår forskning tillsammans med andra forskare världen.).
Sedan är det också tyvärr så att vissa läkare INTE borde träffa patienter.
Som min egen observation - jag som patient är oviktigt i mötet med min n.v. psykiater som har ett behov av att VARA I CENTRUM (jag orkar inte här skriva två A4 sidors analys vad som händer vid varje tillfälle av de tre gånger jag träffat denne läkare) - men jag har lärt mig deras jargong genom att jämföra VAD JAG sade vid besöket och sedan LÄSA VAD som läkaren SKRIVIT i journal (i alla fall en summarisk/fragmentarisk sammanfattning). På det sättet kan jag lägga upp en möjlig strategi hur JAG skall hantera situationen och jag håller på att med små steg lära mig att handskas med situationen eftersom den är väldigt strängt "låst" till en viss FORM och förlopp.

Men som sagt - för att få bra VÅRD (ditt verkliga vårdbehov tillfredsställt på ett rimligt sätt) - behöver man helst vara FRISK! och gärna STARK OCH STRIDBAR och med mycket - styrka (pondus) - typ våga markera (bildligt slå näven i bordet (tänk på Europa konventionen om mänskliga rättigheterna!!!)

Jag vet inte om någon annan gjort detta men numera så tar jag med min lilla mp3 spelare med inspelningsfunktion och spelar in hela samtalet från början till slut! På det sättet får jag BEVIS och FACIT! om jag vill gå vidare till någon motvinds-myndighet.

(Creative Zen Stone Plus 2GB fungerar jättebra även om jag har den i min skjort-bröstficka ...ibland lägger jag den på bordet bredvid min keps...sorry för "reklaminslaget" fast den är mera fakta än reklam! hoppas jag....att detta uppfattas.)

Ok...lite om mina psykiatri kontakter... men nu har jag äntligen fått komma till en adekvat utredning som pågår....de är HELT underbara sköna människor (psykologen tillsammans med överläkaren för psykiatrin!)

Tack att ni läste hit!

Kristofer jag önskar och hoppas innerligt att det löser sig för dig så du får adekvat och god vård!

Vänligen

T

PS. Avslutar med en intressant länk om psykiatrisatsning från regeringens sida. Läs innehållet lite olika inriktningar på satsningarna!

http://www.regeringen.se/sb/d/2881/a/101230

Psykiatrisatsning 2008

Regeringen satsar 500 miljoner på psykiatrins område under 2008. Beslut om vilka områden de 500 miljonerna ska satsas på redovisas här allteftersom de fattas.

* Det verkar dock vara så att åtgärderna inte direkt riktar sig enbart till neuropsykiatrins vårdbehov!

Jag har föreslagigt att de ska effektivisera, men de vill inte, när det ändå är så "dåligt" så varför hålla ngn kuliss?

Telefon, å 5 min + mail borde duga fint.

Folk måste börja sluta träffa varandr om de inte måste. Eller vill. Kan inte förstå varför man skulle få ut ngt av en träff sådär, se status? jaha, så en dag när jag mår ok och fått sova, då ska vi dra ner, en dag som är ski, så ska jag ha allt skit som Nej, sluta leka. Avskaffa sparka och effektivisera, framförallt bör läkemedelsverket och socialstyrelsen samt folkhälsoinstitutet och all annan skit omedelbart avskaffas.

Det där med att de inte läst journalen är ju en klassiker. Den repliken brukar vanligtvis ges under besökets inledning och redan då vet jag att besöket var meningslöst. Av just denna anledning vill jag inte äta concerta trots att det kanske skulle hjälpa mig. en medicin som kräver uppföljning är ingen bra kombination med av (ständigt nya) läkare olästa journaler

Kristofer skrev:Det där med att de inte läst journalen är ju en klassiker. Den repliken brukar vanligtvis ges under besökets inledning och redan då vet jag att besöket var meningslöst. Av just denna anledning vill jag inte äta concerta trots att det kanske skulle hjälpa mig. en medicin som kräver uppföljning är ingen bra kombination med av (ständigt nya) läkare olästa journaler

Inte läst journaler, det är makalöst, tänk om en advokat skulle säga så! "Jag har inte läst ditt case men vi sitter här på rättegången och får se hur det går!"

Aspkvinna skrev:

Kristofer skrev:Det där med att de inte läst journalen är ju en klassiker. Den repliken brukar vanligtvis ges under besökets inledning och redan då vet jag att besöket var meningslöst. Av just denna anledning vill jag inte äta concerta trots att det kanske skulle hjälpa mig. en medicin som kräver uppföljning är ingen bra kombination med av (ständigt nya) läkare olästa journaler

Inte läst journaler, det är makalöst, tänk om en advokat skulle säga så! "Jag har inte läst ditt case men vi sitter här på rättegången och får se hur det går!"

Du tror möjligen inte att skillnaden är att läkarna är ärliga och advokaterna aldrig skulle erkänna att de inte har läst på?

Kvasir skrev:Du tror möjligen inte att skillnaden är att läkarna är ärliga och advokaterna aldrig skulle erkänna att de inte har läst på?

Läkarna har inte tid att läsa journaler. Detta är säkert en stor anledning till att vissa får adekvat hjälp sent. De ser inte avvikelser utan ordinerar enligt sannolikhetsmallen. En annan anledning är att de kan vara dåliga på att lyssna på patienten eller att det kan vara fel i journalen eftersom andra läkare inte har lyssnat på patienten eller inte hunnit dokumentera. Dessa fel i journalen fortplantar sig sedan och är svåra att bli av med.

Nej, jag fick inte medicin så och så... det är fel i journalen. Nej det var inte så och så länge sedan jag led av den åkomman det var betydligt längre/kortare tid sen. Nej jag har aldrig uppgett att... osv osv.

Nejvisst, läkarna har inte tid att läsa journaler. Det är ett välkänt och stort problem, speciellt inom psykiatrin med sin stora läkarbrist. Men min, kanske retoriska, fråga var snarast om det möjligen är så att advokater ofta inte heller hinner läsa in sig ordentligt på fallen?