Jag hörde nyss på P3 när någon berättade om ett bands stil, programledaren sa något i stil med; "[bandet] bytte ljudbild på deras senaste album". I mina öron ska det definitivt vara "sin" istället för det kursiverade "deras". Det tycks mig att liknande krumbukter blir allt vanligare.
Har mitt språköra rätt? Kan någon komma med en teori om varför det blivit så här knasigt?

Varför det blivit så antar jag beror på obeläsenhet och osäkerhet hos dem och de vuxna i deras närhet. För det är väl genom förebilder man lär sig språk.

När det gäller grammatik är det nog bra att lyda auktoriteter och inte tänka själv. Något som inte uppmuntras idag. Men få har kunskapen att tänka rätt själva.

Engelskan har väl inget ord för sin/sina, utan säger dess/deras/hans/hennes. Har en känsla av att det trasslar till det för många idag.

När det "ska" vara det ena eller andra diskuteras här: post590429.html men några definitiva svar är svårt att få.

nallen skrev:Jag hörde nyss på P3 när någon berättade om ett bands stil, programledaren sa något i stil med; "[bandet] bytte ljudbild på deras senaste album". I mina öron ska det definitivt vara "sin" istället för det kursiverade "deras". Det tycks mig att liknande krumbukter blir allt vanligare.
Har mitt språköra rätt? Kan någon komma med en teori om varför det blivit så här knasigt?

"sitt" menar du väl?

Ja, mitt språköra säger också "sitt" (album). Det är förstås den tilltagande angliceringens fel. Ungdomar är mer vana att skriva på engelska än på svenska på nätet. Böcker läser de inte, iaf inte klassiker med korrekt svenska. Och när tillräckligt många skriver fel, så anses det rätt.

Han går ut med sin hund (inte "hans hund", det betyder att han går ut med någon annans hund).
De går ut med sin hund (inte "deras hund").

alien:

klassiker med korrekt svenska säger du, menas det att du läser biblar från 1600-talet?

Alien skrev:Ja, mitt språköra säger också "sitt" (album). Det är förstås den tilltagande angliceringens fel. Ungdomar är mer vana att skriva på engelska än på svenska på nätet. Böcker läser de inte, iaf inte klassiker med korrekt svenska. Och när tillräckligt många skriver fel, så anses det rätt.

Han går ut med sin hund (inte "hans hund", det betyder att han går ut med någon annans hund).

Precis så är det! Och trots att svenska inte är mitt första språk och i mitt modersmål gör man inte skillnad på "sin" och "hans", så tycker jag att det är självklart att det är så.

Kan det vara så att folk läser för lite numera? Jag märker ibland också att det blir sämre allmänt. Om man ser gamla filmer- eller i dokumentärer, ibland ser man att vanliga människor intervjuas och de ska säga vad de tycker om något. Om det är något från 50-/60-talet, så brukar man då märka att folk pratar i korrekta meningar, med bisatser och korrekta idiomatiska uttryck. Numera sätter folk ihop uttryck felaktigt, och pratar i korta meningar, utan bisatser. Och så blir det sådana grammatiska förenklingar.

Är det inte dialektalt då? Asså stockholmare med modsdialekt brukar säga deras där det inte ska vara.

Helt klart skall det vara "sitt". Folk tror kanske att det bara fungerar i singular? Alltså efter han, hon, den, det.
"Deras", då är det ju någon annan grupps album.

Micke skrev:"sitt" menar du väl?

Ja.

Kahlokatt skrev:Helt klart skall det vara "sitt". Folk tror kanske att det bara fungerar i singular? Alltså efter han, hon, den, det.
"Deras", då är det ju någon annan grupps album.

Det är ett vanligt missförstånd. De/ dem (eller formen dera) och dess ägandeformer är okänt antal och okänt kön, enligt gammal germanskt språkbruk. Jämför gärna våra grannspråk och engelska, t.ex.I danskan och norskan används "dem" även vid tilltal (andra person).

Innan "det könsneutrala H-ordet" gjorde sin entre var det rätt vanligt att man sa "de" och "dem", vilket jag är glad att många fortsätter med. Vi har fortfarande kvar "endera", "någondera" m.fl. i språket, f.ö.

Anledningen att det kan verka som plural i svenskan är att vi har 3:e person i specifik singular = "du", inte okänt antal som i de flesta andra besläktade språk - "ni" och "er" är dock det - eller "de"/ "dera" som i grannspråken.

Kahlokatt skrev:Helt klart skall det vara "sitt". Folk tror kanske att det bara fungerar i singular? Alltså efter han, hon, den, det.
"Deras", då är det ju någon annan grupps album.

För mig fungerar det lika bra med "deras" i trådexemplet (det behöver väl inte alls betyda att det nödvändigtvis skulle vara någon annan grupps album?). Men så är inte jag särskilt konservativ när det kommer till språk (eller så mycket annat heller för den delen), utan har en mer pragmatisk inställning till det här. Språket har väl alltid varit satt under förändring, och det är väl tur det.

Men problemet är ju att det blir (risk för) missförstånd när man blandar ihop "sin/sitt" och "deras", i det här fallet just för att "deras" pekar på någon annan grupps album istället för den omtalade gruppens egna album.

Det är skillnad på att gå ut med sin (egen) hund och att gå ut med hans/hennes (dvs. någon annans) hund - eller för den delen deras hund, om det är flera ägare.

Edit: Det slår mig att det blir knepigt om man omtalar en person i tredje-person som går ut med en hund som personen ifråga är delägare i. Då kanske hen faktiskt går ut med deras hund, och inte bara med sin hund...

Ja, språket förändras men det är då inte alltid till fördel. T ex om det blir otydligare. Eller fattigare.

Micke skrev:För mig fungerar det lika bra med "deras" i trådexemplet (det behöver väl inte alls betyda att det nödvändigtvis skulle vara någon annan grupps album?).

Jo, det betyder det.

ankhat skrev:Men problemet är ju att det blir (risk för) missförstånd när man blandar ihop "sin/sitt" och "deras", i det här fallet just för att "deras" pekar på någon annan grupps album istället för den omtalade gruppens egna album.

Jag förstår inte hur ni gör den tolkningen. För mig är det rätt uppenbart i exemplet som gavs att det var deras egna album det handlade om. Varför skulle dom ha bytt ljudbild på någon annan grupps album?... Men jag kanske är mera van vid att man uttrycker sig på det viset och gör därför inte den tolkningen.

Men jag kan tänka mig andra exempel där det blir en onödig risk för missförstånd.

Micke skrev:(det behöver väl inte alls betyda att det nödvändigtvis skulle vara någon annan grupps album?).

Jo, det betyder det.

Micke skrev:Men jag kanske är mera van vid att man uttrycker sig på det viset och gör därför inte den tolkningen.

Du har mao inte lärt dig skillnaden.

Dagobert skrev:Du har mao inte lärt dig skillnaden.

Kanske inte det. Man får ju prioritera här i livet.

Karl hade ett rött äpple och Erik hade ett grönt äpple.
Karl åt hans äpple och Erik åt hans äpple.
Vem åt det röda äpplet?


Karl hade ett rött äpple och Erik hade ett grönt äpple.
Karl åt sitt äpple och Erik åt sitt äpple.
Vem åt det röda äpplet?

Dagobert skrev:Karl hade ett rött äpple och Erik hade ett grönt äpple.
Karl åt hans äpple och Erik åt hans äpple.
Vem åt det röda äpplet?

Ja där har vi ett bra exempel på när det blir riktigt dumt och uppenbart felaktigt att inte använda sig utav sin/sina/sitt. Dock finns det även här en osäkerhet som jag ser det, det är inte nödvändigtvis så att Karl åt Eriks äpple och att Erik åt Karls äpple eftersom det inte är korrekt svenska att skriva på det sättet. För mig är det alltså inget svar på min tidigare fråga som löd "det behöver väl inte alls betyda att det nödvändigtvis skulle vara någon annan grupps album?".

Micke skrev:

Dagobert skrev:Karl hade ett rött äpple och Erik hade ett grönt äpple.
Karl åt hans äpple och Erik åt hans äpple.
Vem åt det röda äpplet?

Ja där har vi ett bra exempel på när det blir riktigt dumt och uppenbart felaktigt att inte använda sig utav sin/sina/sitt. Dock finns det även här en osäkerhet som jag ser det, det är inte nödvändigtvis så att Karl åt Eriks äpple och att Erik åt Karls äpple eftersom det inte är korrekt svenska att skriva på det sättet. För mig är det alltså inget svar på min tidigare fråga som löd "det behöver väl inte alls betyda att det nödvändigtvis skulle vara någon annan grupps album?".

Vad jag vet så finns det ingen osäkerhet i så där enkla fall - äter man sitt äpple så ska det vara "sitt", inget annat.

Det är inte korrekt svenska att skriva "hans äpple" när man menar "sitt äpple".
Men om de åt varandras äpplen så är det korrekt.

"Gruppen ändrade ljudbild på deras album" betyder nödvändigtvis att de ändrade på några andras album. Det spelar ingen roll att man förstår vad som menas.

Okej, jag förmodar att du har bra koll på det här. Jag kunde inte föreställa mig att "Karl åt hans äpple och Erik åt hans äpple" skulle vara korrekt svenska (om dom åt varandras äpplen). Verkligen förvånande.

Barnmorskan visade modern sitt barn = Barnet tillhör barnmorskan.

Barnmorskan visade modern hennes barn = Barnet tillhör modern.

Micke skrev:Okej, jag förmodar att du har bra koll på det här. Jag kunde inte föreställa mig att "Karl åt hans äpple och Erik åt hans äpple" skulle vara korrekt svenska (om dom åt varandras äpplen). Verkligen förvånande.

Ok, meningen är krystad och osannolik och passar dåligt när de äter varandras äpplen, men de äter iaf inte sina egna äpplen.

Jag kan inte säga att jag har bra koll, mest bara språkkänslan, varifrån den nu kommer, och ett visst intresse.

*applåderar Kahlokattens exempel*