Hej. jag har insett att jag antagligen har as men har försökt vara som dom som inte har as. Men detta har blivit en långdragen tortyr som har gjort mig väldigt deprimerad + att jag nu har börjat få overklighets känslor eller snarare att verkligheten har blivit osynkroniserad. jag är 28 år och började känna den riktiga frustrationen vid runt 13 års ålder. Hur ska jag göra för att släppa fram den jag egentligen är vill vara, om frågan verkade diffus så kan jag förklara mer ingående.

Jag har också tidigare försökt anpassa mig till normen med blandade resultat och som slet ut mig mentalt, men kom tillsist till en punkt då jag inte orkade bry mig längre vad andra kunde tycka och tänka.

Hur jag kom fram till det skulle jag nog ha svårt att kunna förklara och jag tror att det är en högst individuell resa som nog de flesta förr eller senare måste göra. Jag önskar dig all lycka i att upptäcka den biten hos dig själv och jag tror att när du väl löser gåtan kommer även din verklighetsuppfattning att stabiliseras.

Välkommen till forumet förresten!

limemil skrev: Hur ska jag göra för att släppa fram den jag egentligen är vill vara, om frågan verkade diffus så kan jag förklara mer ingående.

Första steget är nog att acceptera dig själv som du är, både med brister och tillgångar, vilket iofs kan vara svårt. Om man, som i mitt fall, är skitbra på sånt som inte värderas så högt i samhället, samtidigt som man suger på sånt man behöver vara bra på för att funka i en storstad i Sverige idag, så kan det vara lätt att bara se sina brister och tillkortakommanden. Styrkor och svagheter är ju relaterade till det samhälle vi lever i (tyvärr).

Nu kanske det låter som om jag svamlar lite, såhär på morgonkvisten. Men min poäng är alltså att man nog behöver sätta sig ner och tänka att "okej, såhär är jag, och nu är det så". Sen kan man försöka komma till ro med tanken på att det är samhället som är skevt, inte en själv. Då kan det förhoppningsvis bli lite lättare att vara människa.

Jag tror att det är vanligt o känna så när man har AS. Jag har känt/känner så också. Kanske du är lite diffus i din beskrivning... Men jag tror att du helt enkelt ska tänka "energisnålt".

Det låter som om du blivit väldigt mentalt uttröttad, det är ju också vanligt vid AS. Så försök att lägga så lite energi som möjligt på andra människor... men gör inte som jag har gjort, stängt ute nästan alla i min omgivning. Så långt ska det ju inte behöva gå. Men rensa ditt liv från sånt som tar för mycket negativ energi. Satsa på dig själv och det som intresserar dig. Då kanske du har en chans att hitta dig själv.

Ibland hjälper det att skriva ner funderingar och hur saker förhåller sig till varandra (anteckningar till sig själv). Då får man lättare översikt och man ser lättare en helhet eller ett mönster.

Välkommen hit förresten, jag är med ny här

Tack för alla svar. Det blir att ta sig en funderare då, skriva ner saker kanske man borde prova på. Det löser sig ju inte av sig självt har jag upptäckt.

Grubblerier är jag lite rädd för dock. Jag brukar ha en tendens att bryta ner allt och tänka att det bara är signaler i hjärnan som i stort sett bygger på ett simpelt må bra må dåligt system som jag själv inte varit med och byggt upp . Men jag har bestämt mig för att bara vara mig själv och det är väll ett steg i rätt riktning, men det kommer nog ta sin tid att hitta ditt.

Jo tack, vet vad du pratar om! Mina problem i detta avseende kom i 15-16-årsåldern, jag är snart 30. Jag tänker idag så att jag ska sträva efter att vara "jag" inför folk fast kanske inte hela vägen. Samtidigt behöver jag inte förvanska mig själv till den grad jag gjort under stora delar av mitt liv. Som du konstaterat så leder det till depression vilket är hemskt otäckt. Någonstans emellan lägger jag mig.

Häng här och lär känna andra med liknande erfarenheter? Undvik dem som har negativ inverkan på dig, de som förväntar sig saker av dig som du inte kan svara för. Miljö och umgänge, sysselsättning. Dessa saker tror jag man får ta en funderare över. Vart är jag, vart vill jag vara, vilka vill jag omge mig med och vad vill jag sysselsätta mig med?

kakmonstret skrev: Miljö och umgänge, sysselsättning. Dessa saker tror jag man får ta en funderare över. Vart är jag, vart vill jag vara, vilka vill jag omge mig med och vad vill jag sysselsätta mig med?

Fundamentala frågor som man förr eller senare måste ställa sig.