Det är ingen som vet hur spinn från kvarkar för med sig spinnen upp till protonen. Det finns inga modeller för det, och även, inom den kromodynamiska fysiken så har man fått införa ett begrepp som heter "isospinn", som föreställer vanlig spinn, men som inte går att påvisa eller mäta, men som krävs för att beräkningarna ska funka.

Orientexpressen började gå 1883 och avgick från Paris via München,Wien, Budapest, Bukarest med slutstation i Konstantinopel (dagens Istanbul) i Turkiet.

Resan tog 2 veckor.

Den första resan med Orientexpressen gick 4 oktober 1883 och alla platser blev fullbokade. Passagerarna uppmanades att ta med vapen om tåget skulle anfallas av rövare.

Tågpassagerarnas antal minskade på 70-talet och sista resan gick 19 maj 1977.

Nuförtiden går tåget igen sedan 1982 mellan Venedig och Calais. Resan tar 2 dagar. Tåget är privatägt.

Agatha Christies berömda bok "Mordet på Orientexpressen" gavs ut 1934.


Orientexpressen

En av fem raketmotorer till en Apollo-raket. I första steget alltså, varje raket hade 91 motorer, om jag räknade rätt.



En liggande Apollo-raket (Saturn V). Den femte motorn skymtar.

Bränslepumpen på varje motor i första steget drevs av en turbin på 55 000 hk och pumpade 2,5 kubikmeter bränsle per sekund. Raketen slukade alltså ca 13 kubikmeter bränsle per sekund.



Apollo-raketerna var 110 meter höga och 10 meter i diameter. Vägde 3000 ton, och nästan allt var bränsle.
Jämför med bussen.

Det finns mycket att häpna över i Apollo-projektet.
Forts.

Se förra inlägget.

Schematisk bild av en månraket.

Undrar hur mycket bilavgaser uppskjutningen av en enda sådan där motsvarar

Huggorm skrev:Undrar hur mycket bilavgaser uppskjutningen av en enda sådan där motsvarar

Ta reda på det, det här är en faktatråd.

Jag beundrar skönheten i Apollo-projektets mirakulösa fakta.

Huggorm skrev:Undrar hur mycket bilavgaser uppskjutningen av en enda sådan där motsvarar

Knappast några i och med att bränslet är flytande syre och väte. Vilken kemisk förening bildas när väte brinner? Sedan beror det ju på hur vätet framställs om det sker med förnybara energikällor blir det noll i utsläpp.

Det finns temperaturer lägre än den absoluta nollpunkten, dvs det finns negativa Kelvin. Men man kan dock inte nå dem genom att kyla ner saker, man måste höja temperaturen till oändligheten och sedan ännu mer. I princip så är temperaturerna som är lägre än 0 Kelvin varmare än alla temperaturer större än 0 Kelvin, inte kallare.

Mer information:
https://en.wikipedia.org/wiki/Negative_temperature

(Det var ett tag sedan jag läste om detta, så jag hoppas jag minns rätt.)

slackern skrev:

Huggorm skrev:Undrar hur mycket bilavgaser uppskjutningen av en enda sådan där motsvarar

Knappast några i och med att bränslet är flytande syre och väte.

Nej, bara steg 2 och 3. Första steget gick på en sorts flygfotogen och flytande syre.

Dagobert skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Undrar hur mycket bilavgaser uppskjutningen av en enda sådan där motsvarar

Knappast några i och med att bränslet är flytande syre och väte.

Nej, bara steg 2 och 3. Första steget gick på en sorts flygfotogen och flytande syre.

OK ber on ursäkt att jag uttalade mig tvärsäkert utan rätt kunskaper, men som sagt jag lär mig alltid något nytt varje dag och är tacksam för det.

slackern skrev:

Dagobert skrev:

slackern skrev:
Knappast några i och med att bränslet är flytande syre och väte.

Nej, bara steg 2 och 3. Första steget gick på en sorts flygfotogen och flytande syre.

OK ber on ursäkt att jag uttalade mig tvärsäkert utan rätt kunskaper, men som sagt jag lär mig alltid något nytt varje dag och är tacksam för det.

Hela Apolloprogrammet var väl egentligen en stor lekstuga, ett försök att vara värre än Sovjeterna, som var lite före och kostade amerikanska skattebetalare många miljarder dollar. Hur man gör frystorkad mat, är nog den enda användbara innovationen som vart därutav för gemene man, men som iofs är till glädje för fjällvandrare och fritidsfiskare utan napp, haha...

antonius skrev:Hela Apolloprogrammet var väl egentligen en stor lekstuga, ett försök att vara värre än Sovjeterna, som var lite före och kostade amerikanska skattebetalare många miljarder dollar. Hur man gör frystorkad mat, är nog den enda användbara innovationen som vart därutav för gemene man, men som iofs är till glädje för fjällvandrare och fritidsfiskare utan napp, haha...

Men det är kul att berätta för barn: "När jag var barn åkte människor till månen, det är det ingen som gör nuförtiden."

Geastrum skrev:

antonius skrev:Hela Apolloprogrammet var väl egentligen en stor lekstuga, ett försök att vara värre än Sovjeterna, som var lite före och kostade amerikanska skattebetalare många miljarder dollar. Hur man gör frystorkad mat, är nog den enda användbara innovationen som vart därutav för gemene man, men som iofs är till glädje för fjällvandrare och fritidsfiskare utan napp, haha...

Men det är kul att berätta för barn: "När jag var barn åkte människor till månen, det är det ingen som gör nuförtiden."

Ja, åh bara tänk att åka iväg i en sådan undermålig farkost med sådan klen datorisering som får ett självspelande gratulationskort te sig som ett under av teknologi. Man måste ändå medge att de var modiga eller dumdristiga, det sas ju att vid den första månlandningen, hade dom bara 50/50 chans att klara sig medan det i själva verket var lägre än så, men dom ville ju så gärna sätta ett par gubbar på månen...

slackern skrev:Knappast några i och med att bränslet är flytande syre och väte.

Saturn V:s första steg bränner RP-1 och LOX.

antonius skrev:Hela Apolloprogrammet var väl egentligen en stor lekstuga, ett försök att vara värre än Sovjeterna, som var lite före och kostade amerikanska skattebetalare många miljarder dollar.

Vad menar du med "lekstuga"?

Vad hade hänt om Sovjet behållit sitt försprång?

antonius skrev:Ja, åh bara tänk att åka iväg i en sådan undermålig farkost med sådan klen datorisering som får ett självspelande gratulationskort te sig som ett under av teknologi. Man måste ändå medge att de var modiga eller dumdristiga, det sas ju att vid den första månlandningen, hade dom bara 50/50 chans att klara sig medan det i själva verket var lägre än så, men dom ville ju så gärna sätta ett par gubbar på månen...

Vad menar du med "undermålig farkost"?

Ang. Apolloraketernas datorer så har jag hört jämförelser med enkla miniräknare e.d. för att visa vilken datakapacitet som stod till buds på 1960-talet inom de hårda vikt- och utrymmeskraven. Datorerna skötte sina uppgifter. De stora beräkningarna gjordes på jorden.

Att jämföra dem med självspelande gratulationskort är bara att förlöjliga.


50% chans är nog inte så illa i ett så komplext och svårbemästrat projekt som Apollo. Fram till dess hade USA bara skjutit upp enmansraketer för korta färder i låg bana. Läs gärna om Lusser's law. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Lusser%27s_law

Dagobert skrev:50% chans är nog inte så illa i ett så komplext och svårbemästrat projekt som Apollo. Fram till dess hade USA bara skjutit upp enmansraketer för korta färder i låg bana. Läs gärna om Lusser's law. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Lusser%27s_law

Men nog var dom modiga, tänk så lite man visste och kunde, undrar om de hade gjort om det idag med samma fakta och förutsättningar...

Dagobert skrev:Vad menar du med "lekstuga"?

Tja, "big boys with big toys"...

Kemi på ett medryckande sätt -

Han har gjort flera fantastiska acapella vetenskapsvideos. Njut!

Dette er fakta formulert av Batte.

Joseph Carey Merrick - Elefantmannen
(översatt och något bearbetat från Top 10 Interesting Facts About The Elephant Man av Theta O'Neal, postat på ListVerse 8 augusti 2017)

Joseph Merrick, också känd som Elefantmannen, är välkänd som en medicinsk gåta. Hans märkliga sjukdom ledde till att han fick ett liv i showbranschen, som inte alltid var så välvillig. Joseph Merrick fördes mellan olika freakshows och levde ett svårt liv, tills han äntligen fick en fristad på London Hospital.
Många ser honom fortfarande bara som en varelse att studera, men han var så mycket mer än så. Joseph Merrick var en människa med ett liv och en historia utanför freakshowerna. Hans liv var knappast glamouröst, men det finns många intressanta fakta som gör denne viktorianske man så extraordinär.

Joseph Carey Merrick föddes 5 augusti 1862 i Leicester, England, som son till Mary Jane och Joseph Merrick. När han föddes var lille Joseph ett helt normalt barn - frisk, välskapt, utan några missbildningar. Vid fem års ålder började emellertid Josephs kropp att förändras snabbt. Hans skelett började växa abnormt och orsakade enorma deformationer i i huden. Hans kranium förändrades också, och stora hudstycken hängde ned från hans bakhuvud och framför hans ansikte. Hans högra arm blev förvriden och handen snoddes ihop till något som mer liknade en fena. Benen förvreds på samma sätt som armen, vilket gjorde att han fick svårt att gå och måste stödja sig med en käpp.
Fastän Joseph blev allt mer handikappad med åren, lyckades han gå kvar i skolan fram till elva års ålder, när missbildningarna hindrade honom från att fortsätta.
Föräldrarna var chockade över det de bevittnade och blev övertygade om att Josephs tillstånd hade att göra med de skador hans mor hade fått när hon väntade honom. Hon hade blivit omkullknuffad av en elefant på väg till ett nöjesfält. Paret Merrick fann ingen annan förklaring till sonens sjukdom.

Under Joseph Merricks tid var medicinen inte lika vetenskapligt framstående som i dag, så att se en person med en sjukdom som hans var en chock. På den tiden trodde många läkare att Joseph led av ett allvarligt fall av neurofibromatos. Detta är en genetisk sjukdom som får tumörer att växa ut i nervsystemet.
Lyckligtvis har medicinen utvecklats på många sätt sedan dess. Genom studier av Josephs kvarlevor, har man kommit fram till att neurofibromatos var en feldiagnos. Hans sjukdom satt inte i nervsystemet.
Studier har visat att han förmodligen led av en oerhört sällsynt sjukdom som kallas Proteus syndrom. Den orsakar extrem tillväxt av skelett, hud och andra organ och karakteriseras av asymmetrisk tillväxt, vilken ofta påverkar ena sidan av kroppen mer än den andra - precis som i Josephs fall.
Sorgligt nog skulle paret Merrick ändå inte ha kunnat se att lille Joseph hade Proteus syndrom när han föddes, för sjukdomen ger inga fysiska symptom förrän barnet är åtminstone sex år.

Joseph var inte enda barnet, men hans syskon gick det inte bätre för. De dog alla p.g.a. sjukdom och försvagning. Josephs bror John, född 21 april 1864, levde bara i tre månader innan han dog i smittkoppor, en vanlig sjukdom vid denna tid.
Josephs andre bror, William, föddes i januari 1866 och levde i nästan fem år innan han också blev sjuk - i scharlakansfeber - och dog.
Marion, Josephs enda syster, föddes 28 september 1867 och hade fysiska besvär som myelit, anfall, m.m. Hon dog 1891, ett år efter att Joseph dött.

Josephs mor dog när han bara var elva år, och hans far gifte snart om sig. För att tjäna lite extra pengar, slutade Joseph skolan och började arbeta med att rulla cigarrer. Han var emellertid tvungen att sluta några år senare, när hans högra arm blev alltmer deformerad. Han fick då arbeta i faderns sybehörsaffär, som även sålde kläder och accessoarer. Joseph fick arbeta som dörrförsäljare, vilket gjorde honom mycket modfälld. Eftersom hans ben och höfter hade växt så mycket, hade han svårt att gå från hus till hus. Dessutom hade hans ansikte nu blivit fruktansvärt vanställt och han hade svårt att prata. Folk öppnade sina ytterdörrar, häpna över den stackars pojke de såg framför sig, men de förstod knappt vad han sade och skrämdes av hans utseende.
Trots att han ansträngde sig, lyckades han inte tjäna så mycket. Josephs far misshandlade honom och sparkade sedan ut honom på gatan när han (Joseph alltså) bara var sjutton år gammal...

Fortsättning följer...

Sideshows/freak shows, där man visade upp människor med avvikande utseende, var vanliga under den tid då Joseph Merrick levde. P.g.a. sitt tillstånd, upptäcktes han av en Tom Norman, som genast började visa upp honom på sina berömda utställningar. Med sin grånande, tumörtäckta hud, beskrevs Joseph som "till hälften människa, till hälften elefant." Norman hävdade att Joseph behandlades med respekt och tjänade massor med pengar, me även om Jospeh hade det bättre än om han hade levt på gatan, var det fortfarande Norman som tjänade mest.
Snart började folk förlora intresset för Normans föreställning och polisen stängde den så småningom för att den inte var "anständig". Eftersom han inte kunde försörja sig på annat sätt, tog sig Joseph till Belgien för att få arbete i en annan show, vilket visade sig innebära en katastrof.
När han kom fram till Belgien, möttes Joseph av en ny promotor och en inte speciellt entusiastisk publik. Han hade inga större framgångar och hans österrikiske promotor var fruktansvärt elak. Efter misslyckandet i Belgien, bestal österrikaren Joseph på alla hans tillgångar, misshandlade honom och övergav honom.
Strandad och ensam, ville Joseph återvända till England, lyckades till slut få en plats på ett fartyg och reste tillbaka till England 1886. Under resan från Belgien fick han en luftvägsinflammation. När han anlände till Liverpool Street Station, blev han trakasserad av en folkmassa p.g.a. att han såg så underlig ut (han bar en huva över ansiktet och gick inlindad i en stor kappa). Ingen kunde förstå vad han sade, så han arresterades och togs i förvar av polisen.

Under sin tid i "underhållnings"-branschen, skrev Joseph Merrick en kort självbiografi som publicerades som en pamflett och delades ut vid föreställningarna. Den var tre sidor lång och mycket välskriven, med specifika detaljer om honom själv och hans tillstånd. Jospeh var en begåvad författare och mycket förtjust i att skriva. När han återvände till London, fick han en permanent bostad på London Hospital, tack vare en läkare som hette Frederick Treeves. När han äntligen kunde känna sig trygg, började Joseph blomstra som författare. Skrivandet gav honom en trösterik känsla i ett liv som hade varit så tragiskt. Han skrev prosa och poesi och älskade att skriva brev. Han avslutade ofta sina brev med en dikt som heter False Greatness, skriven av Isaac Watts, som hade en speciell betydelse för honom:

‘Tis true my form is something odd,
But blaming me is blaming God;
Could I create myself anew
I would not fail in pleasing you.
If I could reach from pole to pole
Or grasp the ocean with a span,
I would be measured by the soul;
The mind’s the standard of the man.

Fastän det var många år sedan Joseph dog, har United Kingdom National Archives fortfarande en samling brev skrivna av honom.

Josephs abnorma hud- och skeletttillväxt skadade hans kropp och huvud. De gigantiska hudpåsarna gjorde hans huvud så tungt att man var tvungen att sova sittande i en stol. Att ligga ned och sova skulle innebära många olika risker - framför allt risken att dö. Sorgligt nog var det precis vad som hände Joseph. Under den natt då han dog, hade han bestämt sig för att ligga ned i sin säng och försöka sova för att "vara som andra människor." Han dog i sömnen. Doktor Treves, som hade arbetat så hårt för att ge Joseph ett bra liv på sjukhuset, utförde en obduktion och kom fram till att Joseph hade dött av kvävning. Över hundra år senare är en nyare teori att Josephs nacke gått ur led p.g.a. det tunga huvudet, vilket krossade hans ryggrad.

Efter obduktionen skänktes Josephs skelett till Queen Mary University of London. I många år kunde folk komma och titta på det. I dag bevaras hans skelett i ett privat rum som bara får besökas med specialtillstånd, men den som vill se det kan bege sig till Royal London Hospital, där Josephs skelett har återskapats in i minsta detalj med hjälp av 3D-scanning. På sjukhuset visas också flera av hans andra personliga ägodelar, bl.a. hans hatt och ansiktsmask, fotografier och den modell av en kyrka som han byggde när han bodde på London Hospital.