Denna fråga har förföljt mig och poppat upp ibland. Jag har frågat andra vad de tror men de tycker mest att det är ett kul skämt. Men jag skulle verkligen vilja ha seriösa tankar om detta.

Det finns vissa personer där man kapat corpus calossum, det som förbindelserna mellan hjärnhalvorna, i ett försök att minska epilepsi så att den inte sprider sig i hela hjärnan, för de som hade de allra värsta anfallen.

Resultaten blev ganska förvånansvärda. De testade den ena personen, och han kan med en hand rita en kvadrat med ena handen och en cirkel med den andra. Det är inte svårt för honom. En kvinna som genomgått detta ingrepp hade svårt att välja kläder ur garderoben eftersom ena handen valde vissa kläder och andra handen andra. En annan kvinna hade värre problem eftersom hennes vänsterhand fattat misstycke för henne och slog henne mycket.

Det finns exempel på små barn med svåra sjukdomar, t ex epilepsi, där man för att barnet ska överleva eller få ett drägligt liv sonika tagit ut en hel hjärnhalva. De har fortfarande varit riktiga människor, personligheter, individer.

Så man kan leva och vara ett helt medvetande med en halv hjärna. Hjärnan om man är liten lär sig kompensera.

Om jag nu var en ond vetenskapsman och det gick att transplantera hjärnor, vad händer om jag gör följande....? Jag tar en kropp utan hjärna (det finns en ovanlig missbildning där bebisen föds med hjärnstam men helt utan hjärna), sedan tar jag en annan bebis och delar dennas hjärna. Ena hjärnhalvan får sitta kvar i ungen. Vi vet redan att barnet kommer bli en riktig individ för sådana finns redan. Kroppen utan hjärna får en hjärnhalva och i fantasin går det att sy fast den så den får blod, styr kroppen osv.

Denna hjärnhalva lär också bli en egen individ.

En hjärna blir två personer iom att de är i två kroppar utan någon vävnad som håller dem samman. Men vem är vem? Vem är det ursprungliga barnet? Båda? Kan man utvinna två medvetanden ur en enda hjärna?

Medvetandet tas för givet vara odelbart. Det känns konstigt för de flesta att tänka att det kan delas. Men vad skulle hända om man gjorde detta på riktigt? Jag tycker personligen det är lite kusligt att tänka på för jag har inte bestämt mig för vad jag tror om medvetandet.

Gör det någon skillnad vilken hjärnhalva som tas bort? om inte så borde det vara ungefär lika och därmed skulle båda kropparna få en likadan person men något varierat i utgångsläget.

Det går redan att transplantera huvuden. Det har man gjort för många decennier sedan men problemet är att koppla ihop nerver. Det problemet kanske kommer att lösas inom de närmaste decennierna tack vara stamcellsteknik.

Oh detta har jag läst om / studerat via konst skolan
Kan inte komma ihåg allt exakt men jag kan återkomma när jag hittat mina notes jag gjorde ^^

Varje hjärnhalva har olika uppgifter, den ena har hand om dom mer kreativa saker. Som konstnärlighet, förmåga att känna igen ansikten, känslor och musikalitet ( är mer men jag kommer inte ihåg allt xP ) - den andra har hand om matematik, språkförmåga, logik.

Så ni kan ju tänka er lite vad som händer om man bara har en hjärnhalva.. för man förlorar väldigt vitala funktioner var för sig

PLUS så skulle man väl bli halvblind också? då hjärnan funkar så att vänster öga kontrolleras av höger hjärnhalva ( och vice versa ) .

Är inte lite av orsaken till aspergers att "fel" hjärnhalva används till vissa saker? Jag skulle gissa att personer med bara en hjärnhalva blir ganska utpräglat specialiserade på vissa saker.

Jag vet inte om man alltid tagit bort höger hjärnhalva i de fall då den opererats bort. Så det är en bra fråga. De barnen som haft operationen verkar inte tappat bort så mycket av den andra hjärnhalvans specialiteter, antar att hjärnan kan omformas för att de är så unga.

Ska ta reda mer på om man opererat bort vänster på någon. Det borde varit mindre lockande iom att språket då måste flytta in i höger och det kanske är svårt.

Huggorm skrev:Är inte lite av orsaken till aspergers att "fel" hjärnhalva används till vissa saker? Jag skulle gissa att personer med bara en hjärnhalva blir ganska utpräglat specialiserade på vissa saker.

Vad jag förstår så är många saker myter vad gäller höger och vänster, det som verkligen skiljer dem åt är att vänster sysslar med saker man vet om och har en plan för, och detaljer. Höger sysslar med det okända och kollar på allt, på det stora, för att kunna fånga in ny information.

Enligt Wiki hade en person sin vänstra hjärnhalva borttagen som liten, var som vuxen över genomsnittet i både IQ och språk.

Om ingreppet görs under 5 års ålder kommer personen trots allt vara ganska normal kognitivt och alla funktioner samlas i den kvarvarande hjärnhalvan.

Minns jag såg på TV om en flicka där de tog bort höger hjärnhalva.

Så konstigt nog går det att ta bort endera, bara barnet är tillräckligt ungt.

Jag går tillbaka till denna tråd och frågar om någon har några nya tankar. Är vi delbara?

Kände en 14-15-åring, ganska normal kille med moped men med kraftig epilepsi. De tog bort halva hjärnan och hoppades på det bästa, trots att han nog var för gammal för att hjärnan skulle kunna lära sig att kompensera bortfallet och börja fungera skapligt igen. En chansning som inte gick hem. Han är nu svagbegåvad, kan tala och gå hjälpligt och har ett förskräckligt humör när han inte får som han vill. Måste bo i gruppboende. Epilepsin kvarstår fast lite mindre än tidigare.

Huga. Det låter verkligen läskigt.

Det var inte min mening att ta död på tråden, berättade bara om ett misslyckat extremfall.

Tänker lite att det som gör oss till individer är de minnen vi har. Det finns inget "jag" eller "vem" i början av livet, förutom en del genetiska temperamentsfunktioner. Bäbisexperimentet skulle enligt min mening inte vara så mycket värre än att ge bort en njure. Temperament följer med, men inte karaktärsdrag, det utvecklas genom livet.

Om man hade delat mig som barn, hade "jag" då funnits? Jag antar inte... och ngt annat funnits istället...

Usch, det kändes lite obehagligt...

väldigt intressant tråd,
det är väl så att det går ju att göra det på människor som är såpass unga förmodar jag för att de inte är färdigutvecklade ännu..

Men det är ju jättekonstigt att tänka sig vad som uppstår då om man har två individer som delar på en hjärna, vems medvetande uppfattar vad av vad den är osv...
Det blir ju som en klon då.

Haha jo jag får lite obehag också när jag tänker på detta,
ska tänka lite mer på det så kanske jag kan återkomma med lite tankar sen.

Det intressanta här tycker jag iaf vad uppfattningen om jaget blir då hos de bägge halvorna

Alltså, halvorna är inte förbundna på något magiskt vis... Skulle det gå att donera en halva till någon annan skulle resultatet antagligen, med lite tur, bli en fungerade individ. Individuell - utan koppling till donatorn förutom genetiska predispositioner. Vem man upplever sig själv vara - karaktärsdrag, kommer från omgivningen.

Vaniljflickan skrev:Det intressanta här tycker jag iaf vad uppfattningen om jaget blir då hos de bägge halvorna

Kolla någon dokumentär eller läs en bok om siamesiska tvillingar så kanske du blir klokare.
Inte för att du är oklok, för det är jag övertygad om att du inte är. Jag gillar dit filosoferande och klurande.

Asperger76 skrev:Skulle det gå att donera en halva till någon annan skulle resultatet antagligen, med lite tur, bli en fungerade individ.

Usch, så långt hade jag inte tänkt. Vad skulle hända om du och jag skulle byta ena hjärnhalvan?

Känns som jag vill sjunga lite Arja Saijonmaa; Vem är du vem är jag?

Jag minns från när jag var i den åldern då de gjorde operationen på de små barnen. Jag upplever att även om jag har en mycket större kunskapsbas är samma jag som jag var då. Saker har väl påverkat hur jag uppfattar mig och omgivningen men själva uppfattningen att finnas har alltid varit identisk.

Så "jag" fanns på samma sätt när jag bara var 2 år.

slackern skrev:

Vaniljflickan skrev:Det intressanta här tycker jag iaf vad uppfattningen om jaget blir då hos de bägge halvorna

Kolla någon dokumentär eller läs en bok om siamesiska tvillingar så kanske du blir klokare.
Inte för att du är oklok, för det är jag övertygad om att du inte är. Jag gillar dit filosoferande och klurande.

Asperger76 skrev:Alltså, halvorna är inte förbundna på något magiskt vis... Skulle det gå att donera en halva till någon annan skulle resultatet antagligen, med lite tur, bli en fungerade individ. Individuell - utan koppling till donatorn förutom genetiska predispositioner. Vem man upplever sig själv vara - karaktärsdrag, kommer från omgivningen.

Ja men då kan man ju undra vart medvetandet sitter, sitter det i minnet då eller?
Har sett de siamesiska tvillingarna som delar hjärna förut.

Asperger76 skrev:Tänker lite att det som gör oss till individer är de minnen vi har. Det finns inget "jag" eller "vem" i början av livet, förutom en del genetiska temperamentsfunktioner. Bäbisexperimentet skulle enligt min mening inte vara så mycket värre än att ge bort en njure. Temperament följer med, men inte karaktärsdrag, det utvecklas genom livet.

Det skrev ju du här om minnet och det också, ja det känns som en kvalificerad gissning.

Mjo, den där valnöten mellan tinningarna är ett attans mysterium

Frågan är om medvetandet sitter där, eller om hjärnan snarare är medvetandets redskap. Mellanhjärnan och lillhjärnan spelar kanske viktiga roller för det vi kallar personlighet och karaktär

Kände en litegranna som hade ett hålrum i hjärnan plus att i hålet skulle även corpus callosum suttit men fanns då inte. Hon var inte jättekonstig för att sakna hela hjärnstrukturer. Men hon var född så så kanske fanns viss plasticitet involverad.

Sedan kände jag en som opererat bort nästan hela lillhjärnan. Som ung vuxen. Han var väldigt normal.

Skumt.

kiddie skrev:Om man hade delat mig som barn, hade "jag" då funnits? Jag antar inte... och ngt annat funnits istället...

Usch, det kändes lite obehagligt...

Tänk om du redan är delad?

Sin ena hjärnhalva kan man snart montera i en iBrainbot och låta den fara runt och uppleva valfria spännande saker världen runt medan kroppen och andra hjärnhalvan går till jobbet som vanligt. Dagliga upplevelseöverföringar över nätet gör livet här hemma mer spännande, och för den hemmavarande halvan blir det nästan som att uppleva det själv med känslor och allt, och i 3D!
Kontinuerlig interaktiv uppkoppling blir också en stor grej.