roto skrev:Jag har en teori varför så många får Asperger-diagnos....

Beror på att det är så svårt att behandla och hjälpa de som verkligen har AS. Därför tar man in sådana som befinner sig på gränsen och är lättbehandlade. Man vill nog inte ha ett diagnosfält som bara består av jobbiga fall.

De som drabbas är såklart de med verkliga problem, som får mindre hjälp för att de är ett svårare fall

Berätta om de där du känner till som kanske egentligen inte har asperger. Var har du träffat eller hört om dem? Hur har de det i livet? Vad får de för hjälp, som hjälper dem men inte dem med "riktig" asperger? Hur vet du att de inte behöver hjälp, eller om de behöver, hur menar du att de ska få den utan aspergerdiagnos?

Du får gärna berätta vad du tycker om det jag skrev här och här också. (Som jag tror mer på; "min idé" kan jag inte säga eftersom det är fler som har den.)

roto skrev:Jag har en teori varför så många får Asperger-diagnos....

Beror på att det är så svårt att behandla och hjälpa de som verkligen har AS. Därför tar man in sådana som befinner sig på gränsen och är lättbehandlade. Man vill nog inte ha ett diagnosfält som bara består av jobbiga fall.

De som drabbas är såklart de med verkliga problem, som får mindre hjälp för att de är ett svårare fall

Ursäkta mig??!!

Det du säger är att du kan bedöma hur vars och ens problem ser ut och värderar andras liv utifrån ett von oben-perspektiv just som en dryg NT-person skulle göra. Okänsligt tycker jag!

För övrigt, Aspergers syndrom kan överhuvudtaget inte behandlas, däremot kan samhället och vården besluta om hjälpinsatser.
När väl dessa är beslutade om, vilket iofs inte alltid går som på räls, är det trots allt inte så himla svårt att leverera.
Till exempel boendestöd.

Så jag tycker tvärtom, jag tror snarast att de uppenbara fallen med hög grad av dysfunktionalitet naturligt hamnar i omvårdande och stödjande insatser - medan högfungerande "egna" individer med stark integritet och symptom som täcker färre fält faktiskt är de som är svårast att hjälpa.
Kom ihåg att AS som sagt inte kan botas.

Mvh W

Windfarne skrev:Mvh

Eller, som det numera tydligen heter, "Kjam!"

Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

roto skrev:Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

Håller med Windfarnes båda inlägg. Fast okänsligheten kanske ligger hos rotos utredare? (Kjam, Windfarne, och övriga på förra sidan! )

Finns hur många trådar som helst om dåliga utredare, tyvärr inte samlade i någon lista vad jag vet. Kan ju vara egocentrisk och länka till ett eget inlägg igen, där jag försökte ge en kort översikt över läget som jag uppfattar det, eftersom den länken redan finns här i tråden.

Att klaga över modediagnos kanske också kan vara ett bekvämt sätt att försöka stå ut med bortom smärtgränsen nedskurna resurser, inte vet jag.

Det finns en del som brukar slänga sig med att det verkar vara "inne", ja. De som tror det är skillnad på riktig asperger och något slags feldiagnosticerad dito, hos personer de tydligen anser sig kunna avgöra egentligen inte har några direkta problem... (som jag, t ex, jag har fått höra sådant en hel del, och jag har ju verkligen haft ett välordnat och välfungerande liv före diagnos, och inga problem med något... nej, just det...)

De verkar inte riktigt förstå att det viktiga är att Aspergers syndrom är en förklaringsmodell till ett visst sätt att fungera, och att den är väldigt nydefinierad och att det är först nu när den har kommit till som alla vi som fungerar på det sättet har kunnat få den förklaringen.

De här som ser det som "inne" verkar tro att diagnosen mest kom till för att något fördefinierat antal människor skulle vara ett tak för hur många som skulle kunna få diagnosen, och att vi nu har blivit "för många".

Alternativt har de egna mycket snävare definitioner och anser själva personligen att bara en viss del av oss som uppfyller de reella kriterierna och har diagnosen ställd verkligen har syndromet. Detta får helt stå för dem som påstår sådant. Bevisbördan ligger rimligen på dem.

Windfarne skrev:Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

+1

Zombie skrev:Håller med Windfarnes båda inlägg. (Kjam, Windfarne, och övriga på förra sidan! )

Finns hur många trådar som helst om dåliga utredare, tyvärr inte samlade i någon lista vad jag vet. Kan ju vara egocentrisk och länka till ett eget inlägg igen, där jag försökte ge en kort översikt över läget som jag uppfattar det, eftersom den länken redan finns här i tråden.

Att klaga över modediagnos kanske också kan vara ett bekvämt sätt att försöka stå ut med bortom smärtgränsen nedskurna resurser, inte vet jag.

+1

Windfarne skrev:

roto skrev:Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

Det håller jag inte alls med om. Fördomar har vi alla, påverkade av samhällets normer och värderingar. Ytterst få människor är kapabla att fatta egna beslut utan påverkan av samhällets åsikter, moral och värderingar. Man kan göra ett bra jobb trots att man krasst konstaterar att det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

roto skrev:[...] det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

Berätta om dem då, som jag bad dig om (överst på sidan). Finns de, och är fler än någon enstaka som multipliceras i debatten (och kanske har någon personlighetsstörning i stället), så ligger det väl för fagerlund i vårt intresse att det kommer fram i ljuset någon gång!

Nämns gör de hela tiden, men ett konkret exempel har jag aldrig sett vad jag minns, inte ens i de artiklar jag har läst av fackfolk som klagar över dem. Borde ju för fan vara hur lätt som helst att klämma fram några om de är så många. Jag vill se dem.

roto skrev:Det håller jag inte alls med om. Fördomar har vi alla, påverkade av samhällets normer och värderingar. Ytterst få människor är kapabla att fatta egna beslut utan påverkan av samhällets åsikter, moral och värderingar. Man kan göra ett bra jobb trots att man krasst konstaterar att det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

Naturligtvis kan man inte utesluta att några få, i synnerhet tonåringar och tjugoplussare, kan finna AS-diagnosen "cool". (även om jag tror att ADHD smäller högre bland dessa)

Visst, om man är en hejare på att spela musik eller på annat sätt brinner för något kanske man kan vara "cool" -

- och på ett sätt, vad är det för fel med att få en diagnos som för första gången tillåter en att vara den man verkligen är, vare sig man är 13 eller 62 år?
En diagnos som talar ett annat språk än mobbare och baktalare?

Däremot kan jag ju förstå utredarens ord om man betänker att de nuvarande diagnoskriterierna är stramt hållna och att massor med individer med partiellt likartade problem endera blir utan diagnos och hjälp eller diagnosticeras "på nåder".
Allt beror på hur man ser på normalitet. Det finns definitivt många här utan diagnos som inte haft ett "normalt" liv.

Zombie skrev:Finns de, och är fler än någon enstaka som multipliceras i debatten (och kanske har någon personlighetsstörning i stället), så ligger det väl för fagerlund i vårt intresse att det kommer fram i ljuset någon gång!

Jag tycker att man ska få hjälp om man är i behov av hjälp. Har du diagnos?

Föredrar att invänta svar på mina inlägg först.

roto skrev:Jag tycker att man ska få hjälp om man är i behov av hjälp.

+1

Och det snabbare än du fick, roto. Naturligtvis är inte vården beredd på en anstormning, om det nu är en sådan de ser, av folk med AS-funderingar. Men det är egentligen inte andra patienters fel att det tog för lång tid!

Kan tillägga att jag förutsätter att de vittnesbörd om lyxaspergare jag ser fram emot är anonymiserade så att man inte kan identifiera dem. För saken oväsentliga detaljer ändrade och så vidare. Det underförstod jag, vuxna emellan, men är väl bäst att påpeka rent ut.

Vi vet ju i alla fall att det finns Flashbackare som *vet* att jag kan arbeta men bara inte vill ta tag i att göra det, och tycker det är enklare och roligare att gå så här.

roto skrev:

Windfarne skrev:

roto skrev:Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

Det håller jag inte alls med om. Fördomar har vi alla, påverkade av samhällets normer och värderingar. Ytterst få människor är kapabla att fatta egna beslut utan påverkan av samhällets åsikter, moral och värderingar. Man kan göra ett bra jobb trots att man krasst konstaterar att det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

Varför skulle någon vilja ha en diagnos som tex AS om de inte har en problematik som påverkar deras livskvalitet?
vad är vinsten i att få en diagnos som man inte har?
Jag förstår inte hur du tänker och resonerar. Detta får du gärna förklara, så att ditt resonemang blir begripligt.

Pemer skrev:Vi vet ju i alla fall att det finns Flashbackare som *vet* att jag kan arbeta men bara inte vill ta tag i att göra det, och tycker det är enklare och roligare att gå så här.

Arbeta skulle du kunna, precis som jag, iaf i teorin.

Det är teorins och ögat makt som styr vad "iakttagaren" tror sig vet , inte en insikt och förståelse för hur detta skulle påverka oss och inverka på vår livskvalitet. (hälsa och mående). Ingen ställer frågan hur högt priset är, som vi får/fått betala för att ingå i mallen, för hur det ska/brukar se ut.

Många av oss har haft ett yrkesliv som vi av olika personliga andledningar har tvingats eller valt att lämna.

Sam skrev:

roto skrev:

Windfarne skrev:

roto skrev:Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

Det håller jag inte alls med om. Fördomar har vi alla, påverkade av samhällets normer och värderingar. Ytterst få människor är kapabla att fatta egna beslut utan påverkan av samhällets åsikter, moral och värderingar. Man kan göra ett bra jobb trots att man krasst konstaterar att det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

Varför skulle någon vilja ha en diagnos som tex AS om de inte har en problematik som påverkar deras livskvalitet?
vad är vinsten i att få en diagnos som man inte har?
Jag förstår inte hur du tänker och resonerar. Detta får du gärna förklara, så att ditt resonemang blir begripligt.

Samhället drivs av lokaliseringspolitisk, makt och pengar. Drivs man inte av vinstintressen så undanröjer man utan tvekan sin status. I kombination med att det är "inne" att ha aspergers idag så får vi en överdiagnostisering.

Med din logik ska alla ha rätt att få diagnos. Alla har vi problematik på något sätt. Jag tycker inte att man ska klumpa ihop alla med en problematik i aspergers syndrom; skapa hellre en generell diagnos för att med problematik som sträcker sig genom alla spektrum.

Varför svarar du inte på det jag har skrivit, inklusive länkar? Kan du inte? Kom inte och säg att det inte är relevant.

Zombie skrev:Varför svarar du inte på det jag har skrivit, inklusive länkar? Kan du inte? Kom inte och säg att det inte är relevant.

Jag vet inte riktigt vad du syftar på. Har ju besvarat dina inlägg flera gånger redan. Sen håller jag inte alls med dig på vissa frågor

Zombie skrev:Att klaga över modediagnos kanske också kan vara ett bekvämt sätt att försöka stå ut med bortom smärtgränsen nedskurna resurser, inte vet jag.

Ja, människan fungerar ju så. Ibland är sanningen för svår att hantera och man försöker finna orsaker till att kunna ifrågasätta sanningen, eller bara hantera den.

Kan man åka till månen och gå på månen så måste man ju kunna hjälpa oss med verkliga sociala problem också. Varför inte socialisera diagnostiserade, istället för att ge de medicin och samtalskontakt 1 gång i veckan. Det räcker inte för oss som har mått dåligt i hela våra liv och är i behov av större hjälp

roto skrev:

Zombie skrev:Varför svarar du inte på det jag har skrivit, inklusive länkar? Kan du inte? Kom inte och säg att det inte är relevant.

Jag vet inte riktigt vad du syftar på. Har ju besvarat dina inlägg flera gånger redan.

Var då någonstans? Jag ser inte dina svar.

Vad menar du att asperger är för något? Jag har skrivit ungefär vad jag tror, du har inte kommit med något motsvarande.

Vad har du för konkreta fall av oförtjänt aspergerdiagnos att anföra och på vad kan man märka att de personerna inte har asperger?

Har du läst in dig på frågan härinne, åtminstone någotsånär? Hur kommenterar du alla inlägg, såväl personliga berättelser som kommentarer till artiklar och liknande, som visar på en annan verklighet än den du vill ha fram?

roto skrev:Sen håller jag inte alls med dig på vissa frågor

Det har jag sett. Men inte varför och vad har du för belägg som stöder din uppfattning.

roto skrev:

Zombie skrev:Att klaga över modediagnos kanske också kan vara ett bekvämt sätt att försöka stå ut med bortom smärtgränsen nedskurna resurser, inte vet jag.

Ja, människan fungerar ju så. Ibland är sanningen för svår att hantera och man försöker finna orsaker till att kunna ifrågasätta sanningen, eller bara hantera den.

De jag syftade på var de aspergerfobiska fackmännen, ifall det inte skulle ha framgått.

roto skrev:Kan man åka till månen och gå på månen så måste man ju kunna hjälpa oss med verkliga sociala problem också. Varför inte socialisera diagnostiserade, istället för att ge de medicin och samtalskontakt 1 gång i veckan. Det räcker inte för oss som har mått dåligt i hela våra liv och är i behov av större hjälp

Vaddå "verkliga" sociala problem? Återigen till skillnad från dem du menar vill ha diagnos (och bli diskriminerade, leva på nålpengar och så vidare) bara för att det är så himla coolt?

Kan ha fel, men jag får en känsla att du känner dig så udda eller handikappad även bland aspergare att du inte kan se dem som aspergare på samma dag som dig själv. Skulle det vara så, kan jag tala om att du inte är den första. Jag tror du skulle bli förvånad om du förstod hur många som kan känna så, fast du du kanske inte kan se vad de har problem med. Eller vad deras problem skulle ha med asperger att göra.

Förstår inte riktigt vad du menar med "socialisera diagnosticerade". Antar att du inte menar "förstatliga". Om du menar social träning, skulle man kunna vända det mot dig och säga "då kan inte du ha asperger, om du fixar social träning bara sådär. En riktig aspergare klarar av social träning bara i småportioner och om den helt får ställa villkoren själv; får man inte det kan den ge ett permanent utmattningshandikapp i tillägg till aspergern."

Märk väl, jag påstår inte alls att du skulle vara någon fejkare. Jag vill bara peka på mångfalden i det hela. Ge ett exempel på hur den som vill vrida till andras problem, eller inte förstå dem, alltid kan hitta ett sätt att göra det på.