Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter antogs av Frankrikes nationalförsamling 1789 i samband med Franska revolutionen, som den första deklarationen om mänskliga rättigheter antagen av en stat. Deklarationen ses som en föregångare till många av dagens konventioner om mänskliga rättigheter.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.

Alien skrev:Det finns flera föregångare som Magna Charta som undertecknas under medeltiden.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta

Konventionens innehåll
Europakonventionen stadgar envars mänskliga rättigheter. Bestämmelserna gäller:

Avdelning I Rättigheterna och friheterna
(från artikel 1 till artikel 18)

envars rätt till
liv
personlig frihet
domstolsprövning och rättssäkerhet
skydd för privat- och hemlivet, hem och korrespondens
tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
församlings- och föreningsfrihet
att ingå äktenskap och bilda familj
föra talan mot kränkningar av friheter och rättigheter

förbud mot att någon utsätts för
tortyr och omänsklig behandling
slaveri eller tvångsarbete
dom till straff utan stöd i lag och mot retroaktiva straffdomar
diskriminering

Alien skrev:Det finns flera föregångare som Magna Charta som undertecknas under medeltiden.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta

Struktur och innehåll
Deklarationens underliggande struktur i infördes i ett andra utkast som utarbetades av René Cassin. Cassin arbetade utifrån ett första utkast, som utarbetades av John Peters Humphrey. Strukturen inspirerades av Code Napoléon, inklusive en ingress och inledande allmänna principer.[4] Cassin jämförde förklaringen med ett grekiskt tempels portik, med ett fundament, trappor, fyra kolonner och ett pediment.

Förklaringen består av en ingress och trettio artiklar:

I ingressen anger de historiska och sociala orsakerna som ledde till ett behov av att utarbeta förklaringen.
Artiklarna 1-2 fastställer de grundläggande begreppen värdighet, frihet och jämlikhet.
Artiklarna 3–5 fastställer andra individuella rättigheter, såsom rätten till liv och förbudet mot slaveri och tortyr.
Artiklarna 6–11 hänvisar till de grundläggande lagskyddet i de mänskliga rättigheterna med specifika följder som åberopat för försvar när de kränks.
Artiklarna 12–17 fastställer individens förhållande gentemot samhället (inklusive sådant som fri rörlighet och att äga privategendom).
Artiklarna 18–21 sanktionerade de så kallade ”konstitutionella friheterna” och med andliga, offentliga och politiska friheter för individen, såsom tanke-, åsikts-, religions- och samvetsfrihet, samt yttrande och organisationsfrihet.
Artiklarna 22–27 sanktionerar en individs ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, inklusive hälso- och sjukvård. Artikel 25 säger: "Var och en har rätten till en levnadsstandard som är tillräcklig för hälsa och välbefinnande för sig själv och sin familj, inklusive mat, kläder, husrum, omvårdnad och nödvändiga sociala tjänster." Det ger också ytterligare bostäder för säkerhet vid fysisk försvagning eller funktionshinder och nämner särskilt vård som ges till mödrar och barn. [5]
Artiklarna 28–30 fastställer de allmänna sätten att tillämpa dessa rättigheter, de områden där individens rättigheter inte kan tillämpas och att de inte kan övervinnas mot individen
Dessa artiklar handlar om individens plikt mot samhället och förbudet mot användning av rättigheter i strid med FN-organisationens syften.

Bill of Rights är i England en lag från 16 december 1689[1], antagen efter den ärorika revolutionen. Dokumentet ses idag som en del av den engelska konstitutionen, tillsammans med Magna Carta, Act of Settlement och Acts of Parliament. Då Storbritannien inte har en samlad konstitution, som till exempel USA, så finns det flera olika lagar som tillsammans i praktiken utgör konstitutionen. Lagen skulle efter nära 500 års kamp mellan kung och parlament garantera det senares överhöghet och rätt att godkänna beskattning samt att fungera som självständig organisation; parlamentsledamöternas yttrandefrihet garanterades därför, vilket även fick implikationer för utvecklingen i England och senare Storbritannien som helhet. Dessa skulle även väljas i fria val där alla som levde upp till vissa krav, oavsett åskådning, hade rätt att inväljas. Det var utan tvivel det viktigaste och mest varaktiga dokument som antagits sedan Magna Carta 1215 och det viktigaste fram till Reform Act 1832, som fortsatte en långsam trend mot ökat folkligt inflytande. Den stadfäste det definitiva slutet för den enväldiga kungamakten och etablerade ett parlamentariskt styre, det längsta oavbrutna i världen. Sverige såg en liknande trend, troligen inspirerad av den i Storbritannien, efter Karl XII:s död 1718, då Sveriges riksdag övertog den avgörande statsstyret under frihetstiden.

Alien skrev:Europakonventionen från år 1950 är en efterföljare.

Men jag är mer intresserad av föregångarna. Som Bill of Rights i England år 1689.

Bill of Rights är i England en lag från 16 december 1689[1], antagen efter den ärorika revolutionen. Dokumentet ses idag som en del av den engelska konstitutionen, tillsammans med Magna Carta, Act of Settlement och Acts of Parliament. Då Storbritannien inte har en samlad konstitution, som till exempel USA, så finns det flera olika lagar som tillsammans i praktiken utgör konstitutionen. Lagen skulle efter nära 500 års kamp mellan kung och parlament garantera det senares överhöghet och rätt att godkänna beskattning samt att fungera som självständig organisation; parlamentsledamöternas yttrandefrihet garanterades därför, vilket även fick implikationer för utvecklingen i England och senare Storbritannien som helhet. Dessa skulle även väljas i fria val där alla som levde upp till vissa krav, oavsett åskådning, hade rätt att inväljas. Det var utan tvivel det viktigaste och mest varaktiga dokument som antagits sedan Magna Carta 1215 och det viktigaste fram till Reform Act 1832, som fortsatte en långsam trend mot ökat folkligt inflytande. Den stadfäste det definitiva slutet för den enväldiga kungamakten och etablerade ett parlamentariskt styre, det längsta oavbrutna i världen. Sverige såg en liknande trend, troligen inspirerad av den i Storbritannien, efter Karl XII:s död 1718, då Sveriges riksdag övertog den avgörande statsstyret under frihetstiden.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bill_of_Rights_(England)

Alien skrev:Det finns flera föregångare som Magna Charta som undertecknas under medeltiden.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta

De mänskliga rättigheterna
Julia, Mattias och Kristoffer synar de mänskliga rättigheterna i sömmarna och berättar om dess grundläggande innehåll och historia.

Alien skrev:Det finns flera föregångare som Magna Charta som undertecknas under medeltiden.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta

In the United Kingdom, the use of judicial corporal punishment declined during the first half of the twentieth century and it was abolished altogether in the Criminal Justice Act, 1948 (zi & z2 GEo. 6. CH. 58.), whereby whipping and flogging were outlawed except for use in very serious internal prison discipline cases,[24] while most other European countries had abolished it earlier. Meanwhile, in many schools, the use of the cane, paddle or tawse remained commonplace in the UK and the United States until the 1980s.

slackern skrev:

Alien skrev:Det finns flera föregångare som Magna Charta som undertecknas under medeltiden.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta

Men du om du läser ordentligt i manes startinlägg så nämner han ju dom mänskliga rättigheterna vad jag vet så fortsatte Storbritannien med avrättningar och tortyr även efter 1215. Storbritannien förutom Nordirland förbjöd ju dödsstraff i fredstid 1965 och slutligen 1969 och på Nordirland 1973, sedan hade dom lite specialfall fram till och med 1998 lite gradvis.

https://en.wikipedia.org/wiki/Capital_p ... ed_Kingdom

Tortyr sysslade dom med fram till rätt lång tid fram i moderntid när dom fick prygla skolelever.

In the United Kingdom, the use of judicial corporal punishment declined during the first half of the twentieth century and it was abolished altogether in the Criminal Justice Act, 1948 (zi & z2 GEo. 6. CH. 58.), whereby whipping and flogging were outlawed except for use in very serious internal prison discipline cases,[24] while most other European countries had abolished it earlier. Meanwhile, in many schools, the use of the cane, paddle or tawse remained commonplace in the UK and the United States until the 1980s.

https://en.wikipedia.org/wiki/Corporal_ ... #Modernity

Även interner fick dom tortera i Storbritannien fram till 1948, så alla lagarna du har tagit upp tar inte upp TS fråga och är totalt OT.

slackern skrev:

Alien skrev:Det finns flera föregångare som Magna Charta som undertecknas under medeltiden.

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---

landets lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta

Men du om du läser ordentligt i manes startinlägg så nämner han ju dom mänskliga rättigheterna vad jag vet så fortsatte Storbritannien med avrättningar och tortyr även efter 1215. Storbritannien förutom Nordirland förbjöd ju dödsstraff i fredstid 1965 och slutligen 1969 och på Nordirland 1973, sedan hade dom lite specialfall fram till och med 1998 lite gradvis.

https://en.wikipedia.org/wiki/Capital_p ... ed_Kingdom

Tortyr sysslade dom med fram till rätt lång tid fram i moderntid när dom fick prygla skolelever.

In the United Kingdom, the use of judicial corporal punishment declined during the first half of the twentieth century and it was abolished altogether in the Criminal Justice Act, 1948 (zi & z2 GEo. 6. CH. 58.), whereby whipping and flogging were outlawed except for use in very serious internal prison discipline cases,[24] while most other European countries had abolished it earlier. Meanwhile, in many schools, the use of the cane, paddle or tawse remained commonplace in the UK and the United States until the 1980s.

https://en.wikipedia.org/wiki/Corporal_ ... #Modernity

Även interner fick dom tortera i Storbritannien fram till 1948, så alla lagarna du har tagit upp tar inte upp TS fråga och är totalt OT.

Alien skrev:Europakonventionen från år 1950 är en efterföljare.

Men jag är mer intresserad av föregångarna. Som Bill of Rights i England år 1689.

Bill of Rights är i England en lag från 16 december 1689[1], antagen efter den ärorika revolutionen. Dokumentet ses idag som en del av den engelska konstitutionen, tillsammans med Magna Carta, Act of Settlement och Acts of Parliament. Då Storbritannien inte har en samlad konstitution, som till exempel USA, så finns det flera olika lagar som tillsammans i praktiken utgör konstitutionen. Lagen skulle efter nära 500 års kamp mellan kung och parlament garantera det senares överhöghet och rätt att godkänna beskattning samt att fungera som självständig organisation; parlamentsledamöternas yttrandefrihet garanterades därför, vilket även fick implikationer för utvecklingen i England och senare Storbritannien som helhet. Dessa skulle även väljas i fria val där alla som levde upp till vissa krav, oavsett åskådning, hade rätt att inväljas. Det var utan tvivel det viktigaste och mest varaktiga dokument som antagits sedan Magna Carta 1215 och det viktigaste fram till Reform Act 1832, som fortsatte en långsam trend mot ökat folkligt inflytande. Den stadfäste det definitiva slutet för den enväldiga kungamakten och etablerade ett parlamentariskt styre, det längsta oavbrutna i världen. Sverige såg en liknande trend, troligen inspirerad av den i Storbritannien, efter Karl XII:s död 1718, då Sveriges riksdag övertog den avgörande statsstyret under frihetstiden.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bill_of_Rights_(England)

Genèvekonventionerna, internationella överenskommelser som reglerar väpnade konflikter, såväl internationella som interna/inbördeskrig

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna
Antagen den 10 december 1948

Artikel:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.
Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.
2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.
1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.
2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.
2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
1. Var och en har rätt till en nationalitet.
2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.
1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.
2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.
3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.
2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.
2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.
2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga.
2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.
3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.
1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.
Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.
1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.
2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Artikel 1.
Alla människor är födda fria och lika i värde och
rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och
bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Artikel 2.
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och
friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad
av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt
eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i
övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den
politiska, rättsliga eller internationella status som råder
i det land eller det område som en person tillhör, vare
sig detta land eller område är oberoende, står under
förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat
någon annan begränsning av sin suveränitet.
Artikel 3.
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Artikel 4.
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och
slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
Artikel 5.
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
Artikel 6.
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i
lagens mening.

Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.


Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

Leibniz skrev:Ytterst få länder, om ens något, uppfyller det fullt ut. Sverige gör det definitivt inte.

Sverige har t.ex. 33 000 hemlösa och säkert ett par tusen utförsäkrade som lever långt ifrån ekonomisk trygghet.
Sedan ska man tydligen enligt "de mänskliga rättigheterna" ha rätt till betald ledighet vilket man ju inte har om man är visstidsanställd.

FNs mänskliga rättigheter är mer en form av verklighetsfrånvänt önsketänkande.

Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.


Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

manne skrev: så vilka länder i världen har dödsstraff eller tortyr då..?

atoms skrev:

manne skrev: så vilka länder i världen har dödsstraff eller tortyr då..?

Läs - https://www.amnesty.se/vara-rattighetsf ... lden-2019/

manne skrev:

atoms skrev:

manne skrev: så vilka länder i världen har dödsstraff eller tortyr då..?

Läs - https://www.amnesty.se/vara-rattighetsf ... lden-2019/

Hade sovjetunionen dödstraff då också.?

58 länder har kvar dödsstraffet i sin lagstiftning och har genomfört avrättningar de senaste 10 åren, 25 länder har kvar straffet men har inte verkställt det på minst 10 år, 11 länder har kvar dödsstraff bara för vissa speciella brott (i allmänhet brott i krigstid). 97 länder har helt tagit bort straffet ur lagstiftningen. Antalet dödsdomar minskar totalt sett i världen, och var 2019 det lägsta på 10 år

I Ryssland rådde så kallat dödsstraffsmoratorium som betyder ett förbud mot dödsstraffstillämpning vilket infördes i samband med landets inträde i Europarådet 1996. Dödsstraff har inte tillämpats sedan 1996 och betraktades sedan dess som avskaffat, vilket realiserades 2011. Inget europeiskt land, utom Belarus, har därmed verkställt avrättningar efter 1996.