På samma dag läste jag i DN två olika artiklar om "trevliga och sociala människor".

Dels denna artikel som redan kommenterats på annat håll (https://www.aspergerforum.se/hellre-kom ... 20438.html):

–Den som är överdrivet social kanske inte fokuserar på jobbet utan på att ständigt fika med sina arbetskamrater, samla dem till after-work på fredagen och så vidare. Han eller hon vill ofta vara i centrum. En blyg person däremot kan ha utmärkta sociala förmågor.

– Utan att egentligen tänka efter tycker många att den som ska få ett jobb måste vara supersocial, utöver de formella meriterna. Men detta synsätt kan vara rent skadligt.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/trevliga-kollegan-inte-alltid-basta-valet

Dels artikeln om den jättetrevliga väninnan som blåste Susanne på 400 000 kr.

"Kvinnan började hälsa på varje dag och ringa flera gånger om dagen. Hon tog med sig fika, blommor och sina söta små barn.
- Hon var hur gullig som helst. Värsta bullmamman.
Kvinnan sade att hon jobbade med aktier och redan efter en månad erbjöd hon sig att ordna en lägenhet till Susannes 22-åriga dotter Maria som bodde kvar hemma.
- Hon sa att hon hade fått köpa loss en bostadsrätt av två killar som hon gjorde affärer med men att hon inte behövde den och därför ville sälja den billigt till Maria, berättar Susanne.
Maria fick en ritning, men lägenheten skulle bli klar först om några månader. Snart tillkom andra erbjudanden kopplade till lägenheten: inredningspaket från en möbelfirma, lägre elavgift, bredband och parkeringsplats." (DN 2011-05-26, "Lurad av sin väninna")

Maria betalade in hela arvet efter sin mormor och Susanne förde över ytterligare pengar. Dottern var jätteglad över lägenheten och rekommenderade kvinnan till alla sina kompisar. Snart hade 25 personer betalat in förskott på lägenheter till kvinnan.

Vänskapen blev allt intensivare. Susanne och väninnan satt barnvakt för varandras barn och firade nyår och påsk ihop. De planerade en utlandsresa tillsammans. Men Susannes familj hade inte längre pengar så väninnan och hennes familj for iväg utan dem. När hon kom tillbaka var hon inte längre intresserad av att umgås med Susanne.

Det kom arga samtal till dottern från kompisarna som inte sett till några lägenheter.
"När Susanne frågade kvinnan, som blivit hennes bästa väninna, fick hon alltid svar på tal:
- Frusna konton, försenade utbetalningar, sjukt barn. Hon var alltid trevlig och tillgänglig. Det var hennes knep."

Till slut polisanmälde Susanne kvinnan. Då blev familjen hotad till livet. Sammanlagt har kvinnan lurat 27 personer och hotat 6 av dem.

"Människan går inte runt med en radar och förväntar sig att bli lurad. I stället är vi vana att lita på folk som uppträder efter det sociala samspelets regler.
- Om någon blir din vän, tar hand om dina barn, hjälper och lyssnar på dig när det är jobbigt, finner vi tilltro till den personen. Något annat vore konstigt, säger Görel Krisitna Näslund." (DN 20110-05-28, "Bedragare är begåvade")

Det som utmärker en bedragare är samvetslöshet, lätt för att ljuga och en stark begåvning, fortsätter psykologen Görel Kristina Näslund.
"Man måste ha ett rörligt intellekt för att klara av alla lögner. Sol-och-vårare har också en väldig social kompetens. De är charmiga och inlyssnande - känner av vilka behov som finns hos offren. Blir de avslöjade faller den trevliga sidan bort och kvar står en hotfull, kriminell person."

Ja, de flesta kriminella psykopater är ju inte seriemördare utan vanliga bedragare. Svårt att värja sig mot supertrevliga bedragare. Det enda är att komma ihåg "om något är för bra för att vara sant, så är det inte sant".

Edit: Se även https://www.aspergerforum.se/solochvara ... t9038.html

Jösses...

Ett tips:
När nya bekanta börjar kalla en för kompis alldeles för snabbt, så är det med stor sannolikhet någon som framöver kommer blåsa dig på stora mängder pengar.
Kommer dessutom frasen -"Mig kan du lita på" så vet man med 100% säkerhet att det är en bedragare.

Har erfarenhet av det som rubriken säger, men vill inte gå in på hur.

Tack för dina alltid lika intressanta artikeltips, Alien.

Jag skulle säkert också kunna bli lurad av en trevlig person (och har varit mer än lovligt korkad ibland) men skulle aldrig kunna bli kompis med någon som började ringa flera gånger om dagen.

Och bostadsrätt till "fyndpris"... men hallå liksom.

Affärer som baserar sig på vänskap är oftast inget bra.

Helt rätt. Det spelar alltså ingen roll hur bra vän man är; även om personen inte alls är en sol-och-vårare utan en riktig kompis så brukar det i 99 fall av 100 ändå skita sig så snart man lånar ut pengar eller börjar ha affärer ihop. Bra att ha i åtanke som tumregel.