Ja, det jeg egentlig eller EGENTLIG tror, er at data-alderen har en klar sammenheng med den eksplosive økningen i autismediagnoser. Her vokser barn opp foran en PC og kommuniserer med hverandre gjennom en maskin. (Noen mer enn andre). Hvis de da ikke er opptatt med å spille. (Noen mer enn andre). Så møtes vi ansikt til ansikt, mer eller mindre mot våres vilje, og vet ikke hva å si og forstå. Slik er det nok (tror jeg).

Jag tror mer på att alla de kemikalier vi får i oss via maten och miljön har orsakat den explosiva ökningen, datorer (framför allt Internet) har hjälpt oss att öka kunskapen kring dessa problem.

Miche skrev:Jag tror mer på att alla de kemikalier vi får i oss via maten och miljön har orsakat den explosiva ökningen, datorer (framför allt Internet) har hjälpt oss att öka kunskapen kring dessa problem.

Ja, det kan godt være som du tror. Jeg sitter ikke på sannheten.

Inte jag heller, det som jag tycker stärker min teori är att många som slutar med kemikalier och istället äter "ren" mat mår ofta mycket bättre.

Socker är en stor bov när det gäller ADHD, tänk bara på alla barn som dricker läsk till maten hemma, det är totalt vansinne (och det hjälper inte det minsta att dricka light, det förvärrar bara situationen).

Ja, det finns ju studier som visar att en kostomläggning för barn med ADHD fungerar oftast precis lika bra som medicinering.

I mitt tycke BÄTTRE eftersom en kostomläggning inte är amfetamin eller amfetaminderivat.

Däremot tror jag att du, River, har en poäng i att det här i dataåldern blir TYDLIGARE att en del har problem. Det krävs så mycket mer av alla att de som inte hänger med lättare slås ut.

Eller så är det kanske så att vi idag upptäcker fler som har AST-diagnoser? Fler "fångas upp" än tidigare?

Det är ju många som först i vuxen ålder fått sina diagnoser. De har gått omkring ett helt liv och haft sina problem, fast utan att få någon klarhet i att det hänger samman med just en autismspektrumdiagnos. Aspergers och HFA blev t.ex. inte så välkänt förrän i mitten av 90-talet. Än idag finns stora kunskapsluckor; jag känner till en anställd på BVC som aldrig hört talas om Aspergers.
Även om det just nu bara är 1% av befolkningen som HAR diagnos på papper, så finns det ett ännu okänt mörkertal. De flesta finner vi säkerligen i åldern 30-100 år.

Om vi skall prata datorer så tror jag att det snarare har fått vissa att "vakna upp" och komma i kontakt med andra som är i liknande situationer. Förr fanns det nog många som i dagsläget hade fått AST-diagnoser som isolerade sig så gott det gick. Kanske den typiska "kufen" som bodde ute i en stuga i skogen. Med internets hjälp så kan de snarare integreras bättre i NT-samhället eftersom de kan hitta intressegrupper, andra med AST-diagnoser m.m. Lättare att prata textbaserat på forum än IRL.

Viktigast kanske är just att internet gör det möjligt att hitta varann utan att bli totalt översvämmad av NT-personers villkor för hur samspel mellan människor ska gå till. I tillägg så har professor aspergers forskning varit rätt okänd fram till 1990-talet..
Datorrevolutionen har också åsidosatt krogarna som träffmiljö med dito sociala regler dikterade av NT-personer och inte minst dominanta och utåtriktade personligheter.

Att sedan skylla datorer för ökningen som kanske mer är en konsekvens av ökad diagnostisering finner jag lika insiktsfullt som att beskylla skolskjutningar på dataspel medan hård mobbning får fortgå obehindrat i skymundan.

Datorer passar många aspergare vilket leder till att de tar större plats i samhället också.

Det jag skulle vilja tillägga till ovanstående är att utvecklingen måste gå så väldans snabbt hela tiden och detta gör att det blir jobbigt för alla i långa loppet. Förr i tiden när vi knappt ens hade datorer och skötte det mesta manuellt kunde man ju inte mer än jobba i sin takt men idag ska man jobba i datorns takt och det tror jag ingen klarar av hur länge som helst. Har man då dessutom ett funktionshinder av något slag så tror jag att situationen förvärras.

Effektivitet är bra men inte in absurdum.

Miche skrev:Inte jag heller, det som jag tycker stärker min teori är att många som slutar med kemikalier och istället äter "ren" mat mår ofta mycket bättre.

Socker är en stor bov när det gäller ADHD, tänk bara på alla barn som dricker läsk till maten hemma, det är totalt vansinne (och det hjälper inte det minsta att dricka light, det förvärrar bara situationen).

Därför att light syftar på fettet, inte på sockret. Tack och lov håller det sakta på att vända.

Hoppar bara in, har helt missat den här tråden.

-Nix.

Jag var annorlunda och hade aspergerdrag långt innan internet var påtänkt och jag satt aldrig framför ngn dator när jag växte upp.

Tror på ärftlighetsteorin.

Förr i tiden var huvuddelen av arbetena inom produktion, nu har vi närapå renodlat tjänste-samhället som sätter helt andra krav på att hantera social dynamik för 'arbetare'. Skolorna var inriktade på faktainlärning och hade tydligt upprätthållna (med linjalslag på fingrarna tex..) regler och gränser för beteende, snarare än dagens oövervakade tonårsdagis. Innan kunde en aspergare nog klara jobb som snickare, skogröjare, båtsman, notarie osv lika bra som NT's, kanske bättre i en del fall.. nu ska man först överleva en 14-årig skola i daglig kontakt med komplexa föränderliga sociala koder och grupperingar osv, vilket gör att de som har svårt med sådant slås ut och så småningom anses värdelösa istället för att finna sätt att 'få betalt för' det de är/kan vara bra på.

Sen har ju skräpmat och föroreningar gjort det svårare också, autister och ADHD-folk är känsligare för mat, medicin och droger (socker och lightprodukter 'ökar' problematiken, även tungmetaller verkar påverka t.ex. autister hårdare än andra), varför diet och dylikt ofta är effektivt som behandlingsstrategi-tillskott i ett samhälle fyllt av stressade föräldrar som tar med ungarna till McD för att de ska sluta skrika osv. Kulturen i skolan är ju dessutom ofta så att det är 'tufft' att inte gilla skolmaten och hellre röka cigg och köpa chips och cola, varpå lärarna får hantera en massa slapphänt uppfostrade ungar med blodsockerfall på lektionerna, snarare än fokusera på faktautlärning.

Datorer är väl snarare väldigt bra för aspergare, det är ju ett medium där våra problem inte påverkar/syns särskilt mycket, varpå vi har en högre chans att ses som 'tillräckligt normala' för att åtminstone virtuellt umgås med de normala och därmed få ökad chans att finna likasinnade.

Co-Admin: ändrade länken så den ska synas bättre

Precis, datorer är utmärkta verktyg för oss och internet blir en arena av möjligheter. Vilket surret i kaffestugan sällan eller aldrig är för såna som oss.

Är också övertygad om att vi fungerade bättre i samhället för några decennier sedan, att vi då inte ens skulle ha behövt diagnoser. Vi kunde ha levt i samhället som vilka som helst och det i enlighet med vår natur.
Förr i tiden var ju ordning & reda, noggrannhet, punktlighet och ärlighet dygder men där har pendeln svängt till det motsatta.
Idag ska alla vara smajlande försäljare.

Dagens uppvarvade samhälle med ständiga och ökande krav på social förmåga & flexibilitet är det som slår ut oss från arbetsmarknaden, inte att vi skulle vara sämre än andra från början.

Jag lider inte av att vara aspergare, dvs mig själv, däremot kan dagens samhälle orsaka Infernoartade lidanden.

Tror inte på att det var bättre för. Snarare vart man utlämnad till den lokala pöbeln eftersom effektiva kommunikaionskanaler saknades. Dessutom möjliggör internetbank, sökmotorer, nätkunskap, osv att man kan organisera sitt liv mycket enklare. Man kan t.om få klockradion att ringa olika tider beroende på veckodag osv.

Förr kunde man dra på sjön som matros. Idag måste du ha flerårig maskinutbildning för den saken.

Jag tror definitivt på ärftlighet men att datorn kan vara en bidragande orsak det som triggar igång aspigheten. Jag tror att jakten efter bättre prestanda mm mm mm i de nya datorerna skapar stress och stress är ju inte det bästa för en aspie eller för den delen andra diagnoser heller.

Min teori/inställning i frågan är att det (återigen) är det klassiska "arv och miljö" som ligger bakom. För vad skulle det annars vara som formar oss människor till det vi blev och är?

Tack till dig River för intressant tråduppslag, och till er andra för kloka tänkvärda svar!

Tiblan skrev:Jag tror att jakten efter bättre prestanda mm mm mm i de nya datorerna skapar stress och stress är ju inte det bästa för en aspie eller för den delen andra diagnoser heller.

Jag tycker snarare att det är tvärtom att snabbheten i en ny dator minskar stressen jämfört med den gamla långsamma datorn (när man uppgraderar), däremot en väldigt bidragande faktor till ökad stress är den amerikanska företagskulturen där ett företag inte räknas om det går med vinst, det måste gå med stor vinst vilket gör arbetsmarknaden helt omöjlig för oss.

Även om jag är väldigt effektiv och duktig inom mitt gebit (vilket faktiskt gäller i mitt fall) och har dessutom gjort så att företag jag jobbat på faktiskt gett en bra vinst så funkar det ändå inte för i den amerikanska företagskulturen måste man dessutom vara översocial (jag är social, men inte tillräckligt social) och inte ha en massa drawbacks för att man missuppfattar underförstådda betydelser (det var det som knäckte mig på arbetsmarknaden).

River skrev:Ja, det jeg egentlig eller EGENTLIG tror, er at data-alderen har en klar sammenheng med den eksplosive økningen i autismediagnoser. Her vokser barn opp foran en PC og kommuniserer med hverandre gjennom en maskin. (Noen mer enn andre). Hvis de da ikke er opptatt med å spille. (Noen mer enn andre). Så møtes vi ansikt til ansikt, mer eller mindre mot våres vilje, og vet ikke hva å si og forstå. Slik er det nok (tror jeg).

Jag tror inte på den teorin.
Många av de som har Aspergerdiagnos har inte haft datorer när de växte upp.
Jag har haft datorer till viss del när jag växte upp men inte de första ca. 12 åren och fick ändå Aspergerdiagnos.

Finns andra som inte alls får någon Aspergerdiagnos (och som heller aldrig skulle få någon) trotts att de i stort sätt bara "hänger" fram för datorn.

(Hoppas jag tolkat ditt inlägg rätt.)

Jag har en sk. NT - pojkvän. Han har alltså inge NPF - diagnos. Men han har suttit vid en dator sedan han gick på mellanstadiet. Så där spricker den teorin.

Själv har jag inte ägt dator före 2007 och inte haft internet före 2009. 2010 fick jag min Aspergerdiagnos. Den har jag naturligtvis haft sedan jag föddes men det var först då det visade sig i en utredning. Jag är inge datornörd öht.

Själv blir jag frustrerad och stressad av datorvärlden. Det känns som att man är tvungen att vara " nörd" för att inte drabbas av virusangrepp eller andra problem. Jag stöter dagligen på strul som jag inte fattar hur det uppkommer. Det går så fort med tekniken. Det som var en nyhet förra veckan är gammalt skräp idag.

Att skylla autism/asperger förekomst på datorer anser jag vara ren pseudovetenskap. Kvalikativa belägg saknas.

Ja, men jeg tror ihvertfall at det hemmer et barns sosiale forståelse hvis det vokser opp foran en datamaskin og kommuniserer med vennene sine gjennom den. Da kan de ikke så lett lære seg kroppsspråk og ansiktsutrykk og sosiale spilleregler for eksempel. Men jeg tok nok kanskje litt hardt i når jeg mente at et barn blir autist av å sitte foran en datamaskin. Det er jo medfødt. Men jeg tenker kanskje at ihvertfall noen barn kan bli oppfattet som autistiske, og så er det bare overdreven kommunikasjon/bruk av datamaskin, som gjør at de er dårlige på det sosiale ansikt til ansikt.

River, så vad påstår du egentligen? Och till vilken grad skulle det märkas?

Barn sitter ju inte fastkedjade framför en dator, gillar man att umgås personligen så gör de väl det. Föredrar de chat via text/ljud/video så väljer de hellre det. Gissningsvis är det många autister som föredrar chat, men det gör ingen korrelation. Dessutom är många med AS/autism ganska sociala, om än på "fel sätt" i andras ögon.

Om du tycker dig se en *subgrupp av de som sitter mycket vid datorn* som får *autistiska drag av en viss karaktär* så tycker jag det låter skakigt, inte tillräckligt för ett orsakssamband.

Edit: Tror mer på det som Temple Grandin var inne på, nämligen att vi i den här tidsåldern inte längre har sociala mallar och former att stöpa folk i. Allt är fritt och man ska välja sitt liv från A till Ö, tydligen. Förr tutade föräldrar och övriga omvärlden i barnen vilka sociala regler som gällde, hur man skulle hälsa, tacka, göra i olika situationer. Jag ser ett definitivt värde i det för folk med ASD, det fanns ju ett facit för hur man skulle bete sig socialt, beroende på status/yrke/osv. Livet var således inte lika mycket ett mysterium, och det fanns ett tydligare manus att följa. Man drogs ut i arbetslivet eftersom det skulle vara så. Det fanns också jobb som INTE krävde enorm social kompetens, mångsidighet och beredskap att byta ort/yrke/roll/kollegor varje månad.

Nu är det "okej" för en person på 20+ att sitta hemma och spela onlinerollspel i föräldrarnas källare. Det leder också till att vissa typer av människor fastnar i detta.. jag har uppfattningen att många med ASD gärna gör det.

(Naturligtvis var det inte enbart "bättre förr", men ovanstående var ungefär vad Temple Grandin tagit upp i olika intervjuer, och jag tror att just den här utvecklingen har varit av ondo för oss.)

Edit 2: Får fylla i med att jag själv varit fast i eller i alla fall *riskerat fastna* i detta... och känt mig livrädd inför att bygga upp mitt eget liv. Det har inte funnits tillräckligt raka banor att följa. Nu har jag trots det till slut både jobb och familj, men känner mig runt 10 år efter i min personliga utveckling jämfört med mer välanpassade NTs runt mig. Att få den där sparken i r*ven, ut ur pojkrummet, är absolut nödvändigt.

River skrev:Ja, men jeg tror ihvertfall at det hemmer et barns sosiale forståelse hvis det vokser opp foran en datamaskin og kommuniserer med vennene sine gjennom den. Da kan de ikke så lett lære seg kroppsspråk og ansiktsutrykk og sosiale spilleregler for eksempel. Men jeg tok nok kanskje litt hardt i når jeg mente at et barn blir autist av å sitte foran en datamaskin. Det er jo medfødt. Men jeg tenker kanskje at ihvertfall noen barn kan bli oppfattet som autistiske, og så er det bare overdreven kommunikasjon/bruk av datamaskin, som gjør at de er dårlige på det sosiale ansikt til ansikt.

Barn träffar andra i ex skolan och får där öva på det sociala samspelet.

Om man i skolan lär sig att social interaktion innebär trakasserier så är det klart att man föredrar onlinespel osv.

Ska det leda någonvart så får det vara socialt meningsfull umgänge. Kanske träning och undervisning i sociala regler först, och att de reglerna ibland bryts av en del så att de inte blir utnyttjade. Därefter kanske ett sammanhang i förening eller annan aktivitet som är av intresser för personen. Social interaktion i sig sjäv lär knappast vara av intresse för personer med AS, snarare som ett medel för att nå något annat.

Datorer kan säkert bidra till att minska social erfarenhet men på många ställen så är alternativet att supa bort skallen med det lokala drägget.