Jag vet inte hur jag ska förklara detta för jag är så van att när jag säger något så blir det ändå bara fel. Antingen att ingen förstår trots att jag kan säga något enkelt som att detta är en frukt och då blir det som att folk inte fattar vad en frukt är ungefär eller om de tror att jag inte fattar. Eller att man skulle förstå att man skulle säga exakt samma sak men på rätt sätt. Vad är då rätt sätt och vad är fel sätt?

Men jag har märkt att kortfattat verkar vara något rätt sätt för då har folk förstått.
Vilket jag har försökt att göra men då är det som att mina super enkla förklaringar ändå inte går fram.
Därav varför jag har gjort så extremt överdrivna men tydliga exempel som ett barn till och med skulle förstå.

Jag förstår fortfarande inte vad som blir fel när jag bara har sagt min synvinkel på saker och ting. Det är inte att jag säger emot era åsikter och jag blir inte arg eller så, för att ni tycker något annat. Det är inte det jag blir arg över. Jag blir arg för att jag inte fattar felet/problemet och för att det känns som att folk inte vill förstå mig överhuvudtaget. Jag känner mig så himla maktlös. Som att jag har 1000 olika möjligheter men kan inte välja någon utav dem. För jag måste välja rätt när jag inte ens vet att man ska göra det samt att jag inte vet vilken som är rätt heller. Det är som att den där sista pusselbiten saknas.

Jossie94 skrev:Men jag har märkt att kortfattat verkar vara något rätt sätt för då har folk förstått.

Ja, du bör sträva efter att vara kortfattad när du vill bli förstådd.

Om du måste, använd bara riktiga exempel från ditt eget liv, undvik bisarrt ovidkommande liknelser du hittat på själv.

Var ödmjuk inför det faktum att du är dålig på kommunikation. Skyll inte dina brister på andra.

Var noga med att försöka förstå de svar du får. Kommunikation är ett ömsesidigt utbyte av information.

Det är inte alltid man får de svar man vill ha. Men ibland kan man ändå lära sig något av de svar man inte gillar. Kanske särskilt då.

Fast jag har ju tagit exempel jag har varit med om också?

Jossie94 skrev:Fast jag har ju tagit exempel jag har varit med om också?

Ja, och det är bra!

Men tyvärr tar du också ofta upp vilseledande och absurda exempel. I den här tråden börjar du till exempel plötsligt prata om frukt.

Det är ju ingen nyhet att NT och AS har olika slags kommunikationer ibland...

Det var fortfarande ett exempel!! Exempel exempel exempel. Hur många gånger ska man behöva förklara att jag oftast tar upp exempel för att förtydliga hur jag menar? Hur kan ni inte förstå det? Eller om man säger att det är fint väder, fattar inte folk de heller då?

Jossie94 skrev: Hur många gånger ska man behöva förklara att jag oftast tar upp exempel för att förtydliga hur jag menar?

Uppenbarligen fungerar inte dina exempel som förtydliganden.

Eftersom ingen förstår vad dina ovidkommande exempel har med saken att göra måste du inse att det är något fundamentalt fel med ditt val av exempel och hur du motiverar dem.

En orsak är att du inte förstår vad som är väsentligt i det sociala samspelet. Det betyder att du missar direkt avgörande faktorer när du hittar på egna exempel.

Mitt förslag är att du istället håller dig till konkreta exempel, saker som verkligen har hänt. Då kan andra hjälpa dig förstå vad du gjort fel i specifika situationer.

Undvik exempel med frukter, väder och annat som saknar förankring i verkligheten.

Okej men om man säger såhär då, kan ni föreställa er situationer ? Det är det som är grejen med mina exempel. Att om jag har varit med om en händelse så kanske jag inte vill säga all info om det pga hänsyn till andra och därför hittar jag på då att de kan handla om tex en frukt. Egentligen är inte frukten det relevanta i detta men budskapet är ju själva händelsen bara att jag bytte ut den riktiga orsaken till något annat.

Är väl bara att säga en kompis, en bekant, en i släkten. De läser nog inte här. Det kan betyda jättemycket vem som säger saker. Vissa personer i min omgivning när de inte mått bra har de neggat mot mig med, allt jag gör är fel. Men det är för att de är överkänsliga just då. Om man är ung kan ens föräldrar döma väldigt hårt.

Och folk har helt olika kunskap och förståelse. Jag tror inte två matematiker som sitter och pratar vid fikabordet och jag är med, tycker att jag är extra korkad och att det är självklart vad de pratar om. För dem är det självklart, men inte för mig.

Det finns en slags kunskapsbas alla bör ha men grejen är att alla har inte den, de flesta saknar nog stora delar ur den. Då kan man berätta vad man pratar om. Men om man missuppfattat och tror att den andre har ingen kunskap, och den har det, blir denne putt och tror att den blir behandlad som mindre vetande. Fast det bara var ett missförstånd.

Jossie94 skrev:om jag har varit med om en händelse så kanske jag inte vill säga all info om det pga hänsyn till andra och därför hittar jag på då att de kan handla om tex en frukt.

Problemet är att du inte förstår vad som är väsentligt, vilka detaljer som är viktiga överföra.

Det innebär att dina egenpåhittade exempel blir triviala och/eller irrelevanta.


Låt mig ge dig ett helt påhittat exempel för att illustrera!

Jossie94 har varit med om något konstigt, en man har plötsligt rusat ur en bil och börjat skrika på henne. Hon blir förvirrad och ledsen. Varför har han gjort så?

Jossie94 går till Aspergerforum för att få råd:


1.
<Jossie94> Ja, en gubbe var arg och elak och en fisk sedan två frukter och fint väder
<alla_andra> öh? Men vad menar du?
<Jossie94> NI VÄGRAR FÖRSTÅ MIG. GUBBEN VAR ARG UTAN ANLEDNING.
<alla_andra> Han kanske hade en orsak?
<Jossie94> NI FÖRSTÅR JU INTE VAD JAG SÄGER, HAN VAR ARG UTAN ANLEDNING!


2.
<Jossie94> Jag skulle gå över gatan och så plötsligt hoppade en gubbe ur en bil och började skrika på mig!
<alla_andra> Var det ett övergångsställe, var det röd gubbe? Hade bilen grönt ljus?
<Jossie94> Jag vet inte jag är färgblind och förstår inte trafikreglerna.
<alla_andra> När det är röd gubbe får du inte gå över gatan.
<Jossie94> Hur vet man när det är röd gubbe om man är färgblind då?
<alla_andra> Det kan man se på figuren. Det är inte färgen som är avgörande.
<Jossie94> Aha! Jag har lärt mig något!

RapeRegs skrev:

Jossie94 skrev:om jag har varit med om en händelse så kanske jag inte vill säga all info om det pga hänsyn till andra och därför hittar jag på då att de kan handla om tex en frukt.

Problemet är att du inte förstår vad som är väsentligt, vilka detaljer som är viktiga överföra.

Det innebär att dina egenpåhittade exempel blir triviala och/eller irrelevanta.


Låt mig ge dig ett helt påhittat exempel för att illustrera!

Jossie94 har varit med om något konstigt, en man har plötsligt rusat ur en bil och börjat skrika på henne. Hon blir förvirrad och ledsen. Varför har han gjort så?

Jossie94 går till Aspergerforum för att få råd:


1.
<Jossie94> Ja, en gubbe var arg och elak och en fisk sedan två frukter och fint väder
<alla_andra> öh? Men vad menar du?
<Jossie94> NI VÄGRAR FÖRSTÅ MIG. GUBBEN VAR ARG UTAN ANLEDNING.
<alla_andra> Han kanske hade en orsak?
<Jossie94> NI FÖRSTÅR JU INTE VAD JAG SÄGER, HAN VAR ARG UTAN ANLEDNING!


2.
<Jossie94> Jag skulle gå över gatan och så plötsligt hoppade en gubbe ur en bil och började skrika på mig!
<alla_andra> Var det ett övergångsställe, var det röd gubbe? Hade bilen grönt ljus?
<Jossie94> Jag vet inte jag är färgblind och förstår inte trafikreglerna.
<alla_andra> När det är röd gubbe får du inte gå över gatan.
<Jossie94> Hur vet man när det är röd gubbe om man är färgblind då?
<alla_andra> Det kan man se på figuren. Det är inte färgen som är avgörande.
<Jossie94> Aha! Jag har lärt mig något!

Fast grejen är ju att det där är inte sant. Visst jag kanske ber om om tips och råd ja, men även här fattar jag att du tar upp ett EXEMPEL för att visa hur jag menar. DET är precis det jag gör också, bara att jag säger kanske på ett ungefär vad det handlar om. Jag säger mer detaljerat hur det var, men någon annan kanske hade sagt det mer liknande "ja, asså hon var jättesur på mig. Oj, Varför då? Ingen aning." Mer kortfattat. Jag har då inte fått en regelbok på att kortfattat var det rätta sättet & mitt sätt är på fel sätt. Vart får man tag på den liksom? Förutom att man har lärt sig på svenska lektionen. Men visst, jag fattar ingenting. Jag kan ingenting, jag har ju en diagnos och det ska man fatta att om du har det så är du dum. Det bara är så. Alla fattar det.

Det märks på dig att du har en diagnos, även om du klär dig som alla andra, sminkar dig och gör saker precis som alla andra, fast ingen har ju sagt något om hur man märker det, man bara märker det. Vilket är konstigt. Man ska fatta allting 100 procent här i livet, annars är man dålig. Men om man inte har lärt sig hur man gör då?

EXEMPEL!!

Ingen har lärt Petra hur man knyter sina skor. Hur ska hon då fatta hur man knyter sina skor? Hon fick aldrig lära sig det och därför blev hon retad. Men Petra ska ju förstå att knyta skorna är självklart, för det kan ju alla andra.

Jag kan säga att ingen har lärt mig det där rätta sättet som verkar ändå vara lite varierat beroende på vad det är, att ibland gäller det och ibland inte, hur ska både jag och andra fatta vad som är rätt sätt då om det nu är sådär varierat? Jag tror inte ens de som vet det rätta sättet heller vet om det är rätt eller inte, för det kan ju inte säga vad jag gör för fel. Tex om du har en blå jacka, så säger flera att du har fel jacka på dig. Man ska ha en röd jacka. Men vem har då sagt att man ska ha en röd jacka? Det kanske är den blåa jackan som är rätt sätt.

Eller är det bara att om någon har en röd jacka och folk följer efter, så är det det som gäller? Fast ingen har sagt någonting.

Jag skulle vilja se den där regelboken assåå....Om den nu finns, för det känns inte som att den gör det pga att det finns ju ingen standard. Man kan göra på olika sätt. Men tydligen ska man förstå det rätta sättet, vad det nu är. Det vill jag gärna veta. Någon får säga mig exakt det rätta sättet. För tydligen gör jag ju på fel sätt, trots att jag gör likadant.

Men då kan jag säga här att folk gör på heeelt FEL sätt också, men det bryr sig väl ingen om för ja vadå? Varför gnäller inte ni på dem då? De gör ju också fel. Men du är annorlunda, nej, det är precis det jag inte är. ALLA vi har diagnoser, det är ju som att gå emot sig själv.

Jag har tex aldrig sagt att det är fel att ha en diagnos, bara att jag har aldrig sagt det från början, jag har ju bara fått det rakt in the face att jag har en diagnos från några personer och sedan fick jag bearbeta det. Det som är komiskt är ju att de själva hade bland annat adhd och säger till en annan att den har en diagnos. Men Och? De flesta har nog en och annan diagnos här, så ingen nyhet.

Min fd autistkompis var arg att ingen lärt henne saker, främst i det sociala. Hon trodde att alla andras mammor lärt dem ungefär som hemskolning i timtal. För hur kunde de annars kunna? Hon förstod inte att vissa har neurologin att lära sig genom att bara iaktta, lyssna och dra slutsatser. Hon ansåg att mamman mentalt misshandlat henne.

Där är ju NT-världen anpassad åt entisarna. Man behöver ett fåtal ord, sedan lär man sig det sociala själv.

Skulle vilja fråga, i de situationer du gör likadant, och det blir fel, vad händer då? Är det "ditt fel"? Är det ingens fel eftersom entisarna är lyckliga som de är? Är det deras fel?

Enda jag minns är att du ville fika med en tjej som sa nej. Nu vet vi ju inte hur hon sa nej. Om hon log och sa "Snällt du frågade, men det går inte." Eller om hon himlade med ögonen och gick därifrån.

Vad vill du från andra människor? Bara vara med dem i aktiviteter du gillar? Hur ofta vill du isåfall träffa dem? Jag förstår saknaden att inte bara chilla med folk, jag saknar det jättemycket när jag bara har 2 IRL-kompisar kvar i stan.

Vilket är viktigast, sällskap eller aktivitet? Annars kanske du kan gå med i en aspergergrupp som gör lite olika saker.

Det är viktigt att ha sociala kontakter utanför familjen, för familjen ska inte ta patent på hur andra är.

Sedan är det jättejobigt att missförstå eller bli missförstådd. Som en ESFP eller vad du nu är, är det nästan lag på vissa missförstånd då man inte kan avgränsa på ett vettigt sätt när man ska berätta. Och detta är inte aspigt, många har den personlighetstypen. Iofs är Myers-Briggs BS ibland men tar man reda på vilken man är och lyssnar på YT om sina styrkor och svagheter kan man lära sig mycket.

Jag skulle vilja att bästvännen också skulle göra så men hon vägrar.

En sak som de kallar att älta är när man verkligen envist försöker få en lösning men man har ingen guide dit. Jag tycker mer det är att slå huvudet i väggen. Älta handlar om att man vill fastna i hjulspåren, särskilt så att det ska vara synd om en. Så uppfattar jag inte dig,

Jag vill inte fastna, utan jag vill ut! Det känns som att jag försöker ta mig ut ur en labyrint men misslyckas varje gång. Jag har en kompis som jag träffar 1 gång i veckan och det är jag tacksam över. Men problemet är ju att jag har frågat personer dvs tjejer innan om man ska fika och shoppa. Hur de sa? En sa bara att hon gick någon beteende vetenskaplig linje och skrev hur man skulle ta kontakt med folk. Det är det jag kommer ihåg att hon skrev. Jag bara men ursäkta? Ofta man säger så om man försöker bli vän med personen. Hon fattade ju verkligen inte att jag ville lära känna henne om man säger så. Frågan är ju HUR i helskotta hon tar kontakt med personer isf? Säger hon då jag går en beteendevetenskaplig linje och föreläser hur man tar kontakt med folk?

Det skulle jag verkligen säga är heelt fel sätt att ta kontakt med folk på som hon gjorde. Vi var typ bekanta och det som vi hade gemensamt var att vi hade gemensamma vänner. Jag tror inte ens jag visste om min diagnos här eller om jag precis höll på med utredningen, jag minns inte.

Jossie94 skrev:problemet är ju att jag har frågat personer dvs tjejer innan om man ska fika och shoppa. Hur de sa? En sa bara att hon gick någon beteende vetenskaplig linje och skrev hur man skulle ta kontakt med folk. Det är det jag kommer ihåg att hon skrev. Jag bara men ursäkta? Ofta man säger så om man försöker bli vän med personen. Hon fattade ju verkligen inte att jag ville lära känna henne om man säger så.

Du kan inte välja fritt vilka du vill umgås med. De har också ett val. De kan svara ja eller nej.

Hon förstod precis. Hon avvisade dig, för hon var inte intresserad. Hon kände sig förmodligen lite taskig över att inte ha lust att umgås med dig, och försökte därför ge dig tips på hur du skulle lyckas bättre framöver.

Ett rakt "nej jag vill inte umgås med dig" lär du sällan eller aldrig få till svar. Folk säger inte så. De tycker det är oartigt. Tjejen du beskriver här försökte säga nej på ett artigt, snällt sätt, för att inte i onödan göra dig ledsen.

Jossie94 skrev:Det skulle jag verkligen säga är heelt fel sätt att ta kontakt med folk på som hon gjorde.

Fast det var ju inte hon som tog kontakt, utan du. Eller? Det var iaf vad du beskrev först.

Hon var dum i huvudet bara.

Okej Marjatta jag går en beteende vetenskaplig linje, jag säger till dig nu att ditt sätt att prata med människor är på helt fel sätt, visste du om det? ”Håller en kurs” såhär gör man för att prata med folk...wtf?

Det är ju rätt oskönt att ha den inställningen när man lär känna folk.

Jossie94 skrev:Det är ju rätt oskönt att ha den inställningen när man lär känna folk.

Hon ville inte lära känna dig. Men kanske till viss del faktiskt hjälpa dig.
Självklart var hon inte smidig hur hon gjorde det men hon tyckte antagligen att du inte var smidig i hur du kontaktade.
Sen är vissa idioter och då får man släppa det istället för att nämna det x antal gånger som exempel för det enda som bevisas är att vissa är idioter. Vilket vi alla vet

Det som beskrivs i trådstarten är jätteautistiskt. Att göra långa texter som kan kortas ner till några meningar är autistiskt. Det är helt enkelt svårare för oss att plocka ur det väsentliga och ofta är vi rädda för att missa något. Något som oftast inte är viktigt för andra när det gäller att förstå vad vi menar.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Tror att du skulle ha nytta av att prata med t.ex psykolog på HAB just för att få till detta.
Många här vet hur svårt och jobbigt det är att bli missförstådd.

Jossie94 skrev:Okej Marjatta jag går en beteende vetenskaplig linje, jag säger till dig nu att ditt sätt att prata med människor är på helt fel sätt, visste du om det? ”Håller en kurs” såhär gör man för att prata med folk...wtf?

Jag kan förstå att du tog illa upp över det.

Jossie94 skrev:Hon var dum i huvudet bara.

Noterar att du tycker det.

Samtidigt. Tänk om den info hon gav dig, är precis sånt som skulle göra det lättare för dig att lära känna folk?

Bara tänk om, liksom.

Om.

Jo absolut kan det vara så enkelt men det är nog svårt att bara göra så om man är van att göra på ett annat sätt och så är man ju också oftast efterklok. Hur många gånger har man inte tänkt jag skulle ha gjort si eller så?

Jag vet också hur svårt det är att vara missförstådd det händer typ dagligen

Isåfall har jag lärt mig bli autistisk med tiden. Skriva uppsats eller tenta kunde vara skitsvårt. Jag skrev det viktiga och sedan så var det en sida papper kvar. "Vad jag gjorde i somras. Jag cyklade mycket. Vi åkte till stranden. En gång åt vi pizza. Jag lekte med Elin. De har gul saft hemma hos henne. Jag klappade på en ko i hagen."

Jag har ingen aning om vad jag missförstår eftersom de värsta sakerna vet jag inte att jag missförstår. Värst var det när jag fick reda på att folk pratade bakom ryggen på varandra, alltså nära vänner. Det tog väl sådär 30 år att komma på det.

Mina lättare missförstånd består i tvetydigheter där en tolkar på ena sättet och jag på det andra. Ganska ofta är jag den som tolkar bokstavligt. Inte sådär bisarrt bokstavligt, men så att det också mejkar sense.

Jag har nog som ung vågat föreslå till en jag inte kände så mycket att gå och shoppa typ en gång. Japp. Tyckte då det var skitläskigt att få nej. Men jag fick ja. Den jag shoppade med är numera höjdare på radio medan jag sitter här i slummen.

Det bästa är om man kan ha en neutral person, dvs utanför familjen, som man tränar att prata med så att man får veta var det går snett. Har man fattat det, då är det rätt lätt att fatta resten.

Funkar det att förstå det underförstådda i böcker och filmer?