Hej. Jag har märkt att jag på något sätt drar till mig kompisar som inte är bra för mig. Jag tror att det är för att jag är för snäll och "tar efter" deras beteenden så att de tycker att jag är lika dom. Jag låter det ofta gå så långt att de kommer väldigt nära mig och har faktiskt börjat förändra mig som person till det sämre.

Problemet är att det blir svårare och svårare för mig att bryta kontakten och det gör mig otroligt frustrerad. Jag är så dålig på att säga nej och skicka signaler att jag inte är intresserad av vänskap och hålla det på en ytlig nivå.

Är det någon som känner igen sig i detta här på forumet? Hur agerar ni i så fall för att motverka att detta händer och hur gör man sig av med personerna? Förtvivlad.

Man säger nej, det finns tyvärr inte så många andra lösningar.
Öva på mindre saker, "Nej, jag vill inte ses idag" "Nej, jag har inte lust att gå på bio idag". Annars blir det svårare att säga nej till riktigt jobbiga saker senare i relationen, som kräver att man ställer upp för någon som man inte ens bryr sig om.
Alternativt undviker man dem tills de fattar vinken, men det blir oftast mer besvärligt.

Uttryck vem du är och vad du vill göra den här dagen så att de blir tvugna att gå emot din uttryckliga vilja om de skulle vilja få med dig på något annat.

Om de är villiga att gå emot dig blir det väldigt tydligt att de skiter i vad du vill och du får enklare att säga blankt nej.

När det kommer till tjat gäller det att upprepa vad du vill och inte vill göra.

Du har inte ansvar för att andra ska ha kul. Speciellt inte på din bekostnad. Om de tycker att de offrar sig för din skull påminn åter igen dig och dem om vad det är du själv egentligen vill. Något som du kanske behöver spendera lite tid att klura ut.

Jeg har vært i nøyaktig samme situasjon. Jeg planla egentlig ikke å bryte kontakten, det var mer at det ble mer og mer irriterende og til slutt orket jeg ikke mer. Så jeg ba de holde seg langt unna meg. Det er noe av det smarteste jeg har gjort og det eneste jeg angrer på, er at jeg ikke gjorde det mye tidligere. Så jeg anbefaler å si det rett ut, "kom deg vekk og hold deg langt unna meg fra nå av". Short and to the point.

Men vær sikker på at du vil det. Jeg lever et veldig ensomt liv nå, snart 10 år helt alene, og det er hardt av og til. Men det er bedre enn slik det var før.

Tack för svar. Jag får försöka börja säga nej helt enkelt. Problemet är att jag oftast låter det gå långt innan jag inser att jag hamnat i en dålig sits. Jag antar att det är för att jag har svårt att få vänner och kontakter så jag blir glad när jag äntligen får det. Nästan alltid visar det sig konstigt nog vara personer som skiter fullständigt i mig egentligen.

När man kommit någon så nära känns det svårt att helt plötsligt avbryta kontakten. Får kanske ta det successivt.
Jag får försöka vara tydlig när jag inte vill och analysera personerna mer i fortsättningen i ett tidigt stadie.

Någon som känner igen sig överhuvudtaget i detta? Känns som det borde ha med min AS att göra.

Jeopardy Lane skrev:Jeg har vært i nøyaktig samme situasjon. Jeg planla egentlig ikke å bryte kontakten, det var mer at det ble mer og mer irriterende og til slutt orket jeg ikke mer. Så jeg ba de holde seg langt unna meg. Det er noe av det smarteste jeg har gjort og det eneste jeg angrer på, er at jeg ikke gjorde det mye tidligere. Så jeg anbefaler å si det rett ut, "kom deg vekk og hold deg langt unna meg fra nå av". Short and to the point.

Men vær sikker på at du vil det. Jeg lever et veldig ensomt liv nå, snart 10 år helt alene, og det er hardt av og til. Men det er bedre enn slik det var før.

En av mina kontakter får jag nog helt enkelt göra som du gjorde. Säga rakt ut att jag inte vill ha kontakt längre. Det tar emot dock, då jag inte vill göra personen illa eftersom vi känt varandra i flera år och ägnar oss åt samma intresse. Känns som jag måste göra något drastiskt eftersom personen har förändrat mig.

Samtidigt vill man ju som sagt inte bli helt ensam som du säger .

H2SO4 skrev:

Jeopardy Lane skrev:Jeg har vært i nøyaktig samme situasjon. Jeg planla egentlig ikke å bryte kontakten, det var mer at det ble mer og mer irriterende og til slutt orket jeg ikke mer. Så jeg ba de holde seg langt unna meg. Det er noe av det smarteste jeg har gjort og det eneste jeg angrer på, er at jeg ikke gjorde det mye tidligere. Så jeg anbefaler å si det rett ut, "kom deg vekk og hold deg langt unna meg fra nå av". Short and to the point.

Men vær sikker på at du vil det. Jeg lever et veldig ensomt liv nå, snart 10 år helt alene, og det er hardt av og til. Men det er bedre enn slik det var før.

En av mina kontakter får jag nog helt enkelt göra som du gjorde. Säga rakt ut att jag inte vill ha kontakt längre. Det tar emot dock, då jag inte vill göra personen illa eftersom vi känt varandra i flera år och ägnar oss åt samma intresse. Känns som jag måste göra något drastiskt eftersom personen har förändrat mig.

Samtidigt vill man ju som sagt inte bli helt ensam som du säger .

Har samma problem. Hamnar mycket med "fel sorts människor " som lett till dessvärre mindre roliga händelser jag kunde varit utan.

Känner igen mig så väl, tror det handlar om att människor som är mer udda än jag söker sig till mig för att inte känna sig så annorlunda själva. Precis som Jeopardy Lane väljer jag hellre ensamheten än dåligt sällskap.

H2SO4 skrev:Någon som känner igen sig överhuvudtaget i detta? Känns som det borde ha med min AS att göra.

Jag har varit med om detta ett otal gånger.

Jo, jag tror att som Aspergare tenderar man att vara mer godtrogen än folk i gemen då vi har sämre förståelse för sarkasm och är mindre klarsynta när folk utnyttjar oss. Givetvis kan man inte kategorisera människor såhär, men Aspergare uppvisar allt som oftast en högre känslighet och en vilja att förstå allt logiskt. Vilket lockar illvilliga människor som ljuger/döljer/manipulerar för egen vinnings skull. De som har ett småelakt sätt utan att det till synes finns logik bakom (logiken skulle isf ligga i barndomstrauman, personlighetsstörningar, dålig självkänsla m.m. - fast då måste man ju veta vilket av dem för att hitta logiken, vilket kan bli svårt då personen inte gärna väljer att tala om det öppet, om hen ens vet om det!).

Så när du träffar nya människor - notera i tidigt stadium tendenser som påminner om det beteende som "de dåliga vännerna" visade upp i början. Det kan vara överdrivet smicker, kontrollbehov, ointresse för dig som individ osv. Svaren har du nog själv.
Oftast lever dessa människor i en falsk illusion som de vill att du tar del av. Illusionen har skapats av deras trängda sätt att betrakta världen och de har inte för avsikt att ändra på sig. Inte heller är de intresserade av din värld. Vad man betraktar som dåliga vänner brukar alltså oftast vara energitjuvar.

Därmed inte sagt att de flesta du möter är energitjuvar utan det kan helt sonika handla om att ni inte har bra personkemi - vilket du som du beskriver försöker dölja genom att spela någon du inte är (ja, man kan dölja dålig personkemi). Då är istället risken stor att DE blir besvikna på DIG.

Annars så finns det gott om energitjuvar därute som inte sällan utgör boven i dramat.

Jag rekommenderar dessa böcker:

Energitjuvar - Ingalill Roos
Vardagsmakt - Elaine Eksvärd
Vardagens osynliga våld - Marie-France Hirigoyen

Jag uppmuntrar inte till paranoia utan dessa böcker är en stor tillgång om man känner sig illa behandlad utan att förstå varför.

TheWonderer92 skrev:
Jag rekommenderar dessa böcker:

Energitjuvar - Ingalill Roos
Vardagsmakt - Elaine Eksvärd
Vardagens osynliga våld - Marie-France Hirigoyen

Jag uppmuntrar inte till paranoia utan dessa böcker är en stor tillgång om man känner sig illa behandlad utan att förstå varför.

Även den här boken är bra.

Tack för alla schyssta boktips, ska läsa dem.
Har haft mycket värre problem med brudar som tagit energi och utnyttjat mig, som jag redan tagit upp i andra trådar. Har nu iaf en schysst brud som inte gör så, hoppas bara på att hitta nya vänner som inte heller gör så.
Ang. godtrogenhet så stämmer det inte alls på mig, jag är snarare åt det nojiga hållet. Men ofta blir det så att energikrävande och knepiga människor dras till mig automatiskt vilket känns frustrerande.

Manipulerande har jag varit med om flera gånger...

slackern skrev:

TheWonderer92 skrev:
Jag rekommenderar dessa böcker:

Energitjuvar - Ingalill Roos
Vardagsmakt - Elaine Eksvärd
Vardagens osynliga våld - Marie-France Hirigoyen

Jag uppmuntrar inte till paranoia utan dessa böcker är en stor tillgång om man känner sig illa behandlad utan att förstå varför.

Även den här boken är bra.

Tack för att du klämde in en manlig författare också!

Bra tråd och tack för tipset om boken

Ja tack för boktipsen och för egna historier och synpunkter på detta fenomen. Jag måste bli mer uppmärksam och sätta ner foten innan det går för långt. Sätter mig ofta i konstiga situationer har jag märkt pga att jag har svårt för att säga nej, ljuga och uttrycka mina känslor

H2SO4 skrev:Är det någon som känner igen sig i detta här på forumet? Hur agerar ni i så fall för att motverka att detta händer och hur gör man sig av med personerna? Förtvivlad.

Tror det är ganska många med NPF som har det ganska ensamt och så, så till den milda grad att det ofta blir fel med relationer till personer som inte är så bra för dem. Problemet är att man vill så intensivt ha en vän, eller är desperat efter en relation etc, så man hugger tag i första bästa ibland och då kan det bli så fel.

Har en kollega som visserligen är ADHD men hans problem kunde lika väl vara för en med AS. Nå hans förra tjej dumpade honom för hon stod inte ut med honom, sen dess har han farit omkring som tokig för att hitta en ny sambo och har råkat ut för det ena och det andra under resans gång, karln är alldeles för snäll så han har självfallet låtit sig utnyttjas.

Den kvinna han har nu är genom elak mot honom och slänger ut honom on regulare basis, lite efter sitt humör, men han kan inte dumpa henne, för han är så desperat efter ett stabilt förhållande, det hela utmynnar i att stackarn blir bara mer och mer förnedrad. För i hans värd är man inte en "riktig människa" om man inte lever i ett förhållande.

Vart jag vill komma med detta och vad man gör åt det vet jag inte, bara att det kommer att sluta illa för en av dem tillslut. Den här typen av "förhållanden" ser jag allt oftare, tyvärr...

antonius skrev:

H2SO4 skrev:Är det någon som känner igen sig i detta här på forumet? Hur agerar ni i så fall för att motverka att detta händer och hur gör man sig av med personerna? Förtvivlad.

Tror det är ganska många med NPF som har det ganska ensamt och så, så till den milda grad att det ofta blir fel med relationer till personer som inte är så bra för dem. Problemet är att man vill så intensivt ha en vän, eller är desperat efter en relation etc, så man hugger tag i första bästa ibland och då kan det bli så fel.

Har en kollega som visserligen är ADHD men hans problem kunde lika väl vara för en med AS. Nå hans förra tjej dumpade honom för hon stod inte ut med honom, sen dess har han farit omkring som tokig för att hitta en ny sambo och har råkat ut för det ena och det andra under resans gång, karln är alldeles för snäll så han har självfallet låtit sig utnyttjas.

Den kvinna han har nu är genom elak mot honom och slänger ut honom on regulare basis, lite efter sitt humör, men han kan inte dumpa henne, för han är så desperat efter ett stabilt förhållande, det hela utmynnar i att stackarn blir bara mer och mer förnedrad. För i hans värd är man inte en "riktig människa" om man inte lever i ett förhållande.

Vart jag vill komma med detta och vad man gör åt det vet jag inte, bara att det kommer att sluta illa för en av dem tillslut. Den här typen av "förhållanden" ser jag allt oftare, tyvärr...

Låter ju lite som mig, jag känner mig lite som en toyboy ibland

Tror jag får ragg rätt lätt, men sen när man nämner diagnos, så är man mest en leksak till´s mr rätt dyker upp

Är det inte bara sluta umgås med dom

Typ ..

Charlie72 skrev:Är det inte bara sluta umgås med dom

plåtmonster skrev:Typ ..

Det beror på vilken typ av relation vi pratar om. T.ex en studiekamrat man känt i 2 år som man träffar dagligen, sitter tillsammans med på föreläsningar och pluggar ihop med. Ska man helt plötsligt en dag bara sätta sig i andra änden av rummet och sluta prata med personen? Nej så enkelt är det inte.

H2SO4 skrev:

Charlie72 skrev:Är det inte bara sluta umgås med dom

plåtmonster skrev:Typ ..

Det beror på vilken typ av relation vi pratar om. T.ex en studiekamrat man känt i 2 år som man träffar dagligen, sitter tillsammans med på föreläsningar och pluggar ihop med. Ska man helt plötsligt en dag bara sätta sig i andra änden av rummet och sluta prata med personen? Nej så enkelt är det inte.

Ja sätta sig någon annanstans o snacka så lite som möjligt, så skulle jag gjort

Gissar på att dom flesta tänker som dig, inte bara när det gäller sånt här utan när det gäller allt möjligt

Hitta en annan studiekamrat och säg nej till allt som inte fungerar för dig när det gäller den förra.

Ibland fungerar man inte ihop med vissa personer och får helt enkelt säga nej till aktiviteter för att man själv ska fungera bra.

-Det är bara att fimpa dåliga vänner.
Enkelt.

Jag vet inte om jag har några vänner kvar.

Och känner att många bra människor har jag tappat kontakten med, p.g.a schizofrenin och Aspergern.

Och vårdpersoner som är trevliga, men ack, vad "farliga".

Upplever att jag varit utsatt för hämnd sedan länge, bl.a p.g.a en död arbetskamrat på 80-talet. Resten av dom är i sina egna liv, glömde mig?! Han som jag misstänkte kraschade mig, dog sorgset i någon liknande historia som jag led av; ansiktsstelhet m.m.

Jag staplar inre förvissning om människor på hög, sedan innan år 2000, men nytt framkommer ...