Hej!
Jag har ingen diagnos men har genom hela livet haft en stark känsla av att vara avvikande och liksom inte höra till eller ihop med andra.
Överkänslig för intryck, annorlunda smärtkänsla, svårighet att vara nära fysiskt, svårt att förstå människors intentioner. Jag har aldrig stått mina föräldrar nära, rollerna har möjligen varit ombytta - mitt lugn och annorlunda sätt att hantera situationer tolkades som om jag inte behövde något eller någon. Min syster kunde högljutt skrika efter vad hon ville ha .
Kunde aldrig ta en boll eller att koordinera kroppen efter instruktioner. Förutom detta har jag hela mitt liv haft kronisk depression (dystymi) och lätt att gripas av stark ångest eller skam.
Känner väldigt mycket igen mig i beskrivningen av en person med HSP (högkänslig personlighet) men också i beskrivningen av "symtombilden" vid Aspergers syndrom.


Ett lätt mobboffer,naivt godtroget och oförmöget att skydda sig själv, både mot jämnåriga i skolan och hemma mot föräldrarnas kränkningar. Min syster har sedan ett par år hävdat att hon är övertygad om att jag har/har drag av Aspergers syndrom. Behöver andra som "tolkar" andras beteenden åt mig.

Känner mig ensam och mycket sorgsen - vill så gärna ha djupa relationer med andra men präglas av en stark känsla av underlägsenhet och misstro. Inser att det som lägger krokben för mig är just att jag svårt att känna tillit till andra men också att kommunikationen ofta blir komplicerad och förvrängd pga jag inte förstår den andra, är livrädd för att göra fel och benägen att tolka in allt som sker väldigt negativt.


Någon som känner igen sig?
Vill gärna komma i kontakt med andra med liknande erfarenheter och tankar!



Co-Admin: förtydligade rubriken lite.

Nu har jag förvisso haft bra uppväxtförhållanden och fick diagnos tidigt, så specifikt samma erfarenheter av mobbning och underlägsenhetskänslor har jag inte.
Däremot detta att dåligt passa in i nt-människors snäva ramar har jag känt av många gånger.

Är t.ex väldigt noga med mitt utseende och har en strikt stil, vilket jag haft sedan tidiga tonåren, men samtidigt alltid varit väldigt rättfram och frispråkig.
Har också annorlunda uppfattning av ljud och smärta, väldigt låg smärttröskel och vissa ljud som NT knappt tar notis om störs jag oerhört av och vice versa.
Har svårt att förstå hur människor tänker och tar mycket av det folk säger bokstavligt, drar sedan logiska slutledningar av detta vilket många gånger blir helt åt helvete då människan velat något helt annat än den gett uttryck för.
Närhet är OK om det är folk jag känner väl men är det främlingar eller ytliga bekanta reagerar jag ofta med rädsla/avståndstagande, undantaget är om jag utsätts för mjuk beröring av en kvinna som jag finner attraktiv, då slås sexualdriften på för fullt.

Får också lätt ångest om situationen blir för krävande med mycket ovisshet eller för liten/för stor stimulans. Har också en hög stresskänslighet.

ensamvarg69 skrev:Hej!
Jag har ingen diagnos men har genom hela livet haft en stark känsla av att vara avvikande och liksom inte höra till eller ihop med andra.
Överkänslig för intryck, annorlunda smärtkänsla, svårighet att vara nära fysiskt, svårt att förstå människors intentioner. Jag har aldrig stått mina föräldrar nära, rollerna har möjligen varit ombytta - mitt lugn och annorlunda sätt att hantera situationer tolkades som om jag inte behövde något eller någon. Min syster kunde högljutt skrika efter vad hon ville ha .
Kunde aldrig ta en boll eller att koordinera kroppen efter instruktioner. Förutom detta har jag hela mitt liv haft kronisk depression (dystymi) och lätt att gripas av stark ångest eller skam.
Känner väldigt mycket igen mig i beskrivningen av en person med HSP (högkänslig personlighet) men också i beskrivningen av "symtombilden" vid Aspergers syndrom.


Ett lätt mobboffer,naivt godtroget och oförmöget att skydda sig själv, både mot jämnåriga i skolan och hemma mot föräldrarnas kränkningar. Min syster har sedan ett par år hävdat att hon är övertygad om att jag har/har drag av Aspergers syndrom. Behöver andra som "tolkar" andras beteenden åt mig.

Känner mig ensam och mycket sorgsen - vill så gärna ha djupa relationer med andra men präglas av en stark känsla av underlägsenhet och misstro. Inser att det som lägger krokben för mig är just att jag svårt att känna tillit till andra men också att kommunikationen ofta blir komplicerad och förvrängd pga jag inte förstår den andra, är livrädd för att göra fel och benägen att tolka in allt som sker väldigt negativt.


Någon som känner igen sig?
Vill gärna komma i kontakt med andra med liknande erfarenheter och tankar!

Vartenda ord!!

Och det är ofta så vid AS, att syndromet - kombinationen av typiska symptom - känns igen oavsett om man redan har diagnos eller inte.

Ett symptom som sällan nämns känner jag igen klockrent, och fick själv bekräftat någon gång av någon som kände igen sig: "att koordinera kroppen efter instruktioner" ! Själv formulerade jag det "Det var särskilt svårt att ta emot och omsätta en instruktion i rörelser." Bakgrunden var att jag tränade ju-jutsu ett par år och med knapp nöd lyckades ta ett grönt bälte, halvvägs till - och kanske krävande samma prestation som en NT med - svart bälte.

gadas skrev:särskilt svårt att ta emot och omsätta en instruktion i rörelser

Det brukar gå lättare när man hållt på ett tag och fått hjärnan att tänka i rörelser.

plåtmonster skrev:

gadas skrev:särskilt svårt att ta emot och omsätta en instruktion i rörelser

Det brukar gå lättare när man hållt på ett tag och fått hjärnan att tänka i rörelser.

Ja, det är så man tar grönt bälte Fast det tar kanske tio gånger så mycket ansträngning och oro som för NT. Man kan t ex knappast vara frånvarande en enda gång. Jag fick t o m diplom för gruppens i särklass bästa närvaro... Dessutom lärde jag mig att ta i människor, ja, bokstavligen - även om man inte behöver kasta iväg dem varje gång

Jag tog grönt i taekwondo och sen lite annat brevid i mindre doser, bra jobbat med Jujutsu det är mer krävande med mycket fler olika rörelser och tekniker man måste hänga med i än taekwondo. Hade själv stora problem med de få brottningsgrejer som ingår i gult bälte judo och första året shootfighting..

känner igen mig i dina ord ensamvarg69.

Jobba bort godtrogenheten och börja träna, gärna ngn kampsport vilket nämns ovan. Det är mina tips.