När jag gjorde en funktionsutredning före diagnos sa hon att jag varken kan jobba eller studera, för jag klarar ingen stress. Nu har jag fått frågan från psyk och boendestöd om jag inte ska börja på daglig verksamhet. Jag har ju min verksamhet hemma: sköta hushållet och brodera. Det är nog för mig!

Har så svårt att förklara varför jag inte vill gå på daglig verksamhet. Jag trivs bra hemma. Min man jobbar ganska ofta kvällstid och då behöver jag orka med att ta hand om sonen själv. Det är nog!

Jag lider mycket av orostankar, "tänk om". Men det är mest på kvällarna då jag är trött. Vad tror ni, ni som går på daglig verksamhet? Hur klarar ni av hushåll och ni som har barn?

Jag trivs bra hemma, blir inte uttråkad.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Jag har DV på en bildateljé 2 ggr/vecka. Varje tillfälle är på 3 timmar. Men man behöver inte komma om man inte orkar och man behöver inte vara där hela tiden. Grupperna består av max 5 pers, men oftast är vi bara två.

Jag trivs där och skulle inte vilja ta bort det även om det är jobbigt, främst att ta sig dit och hem. För väl där behöver man inte prata nått eller så om man inte vill utan bara sitta och rita/måla. Något jag älskar. Men eftersom det kostar en del har jag inte råd (eller plats) med all konstnärsmaterial jag skulle vilja ha. Hade jag det skulle jag nog inte gå på DV.

Städning och så blir det knappast av. Delvis för att jag inte orkar och delvis för att jag inte tänker/ser att det behövs. Glömmer även att äta och andra vardagliga saker sen har jag dessutom oerhört svårt med tidsuppfattningen, vilket inte blir bättre med trötthet.
I och med DVn måste jag även en gång i veckan träffa den "grupp" som betalar DVn och så, eller ja min handledare där och det är asjobbigt. Sen är det ju psyk och hab på det.

Så jag förstår dig. Om du inte orkar tycker jag inte att du ska börja med det. Fast det kan ju iaf vara värt att kolla upp vad som finns och hur det ser ut på de ställena du kan vara på. Men känn efter själv. Tycker du är jätteduktig som tar hand om barn och hushåll, skulle jag inte klara.

Jag skulle aldrig fixa daglig verksamhet p.g.a alla dom andra som går där. Jag mår skitdåligt av att behöva umgås med folk som mår sämre än mej, ska jag nödvändigt umgås så ska det vara med folk som mår som jag gör eller allra helst bättre för det ger mej styrka och inspiration.

I ditt läge Vallesmamma så skulle jag avstå daglig verksamhet och istället lägga kraften på att ta hand om barnet och brodera. Jag skulle också jobba med min oro och ångest, kolla med habiliteringen vad du kan få för hjälp med det. Om du blir lugnare så tror jag du kommer få mer kraft och högre stresströskel, då kan du börja klura på om det finns något yrke du vill bli verksam i.

Jag har aldrig gått på (eller ens erbjudits) DV men jag har fått uppfattningen bl.a. via trådar här att DV är till för brukaren och att man ska erbjudas meningsfull verksamhet.

@vallesmamma, du verkar ju redan ha meningsfull verksamhet på dagarna och har du inget behov av att träffa andra vuxna på dagarna så blir ju inte DV meningsfull(are) för dig, däremot tror jag att sonen kan må bra av verksamhet, går han på dagis eller i skolan på dagarna, annars kan du se om du orkar gå till öppen förskola med honom.

Kostymhippie skrev:Jag skulle aldrig fixa daglig verksamhet p.g.a alla dom andra som går där. Jag mår skitdåligt av att behöva umgås med folk som mår sämre än mej, ska jag nödvändigt umgås så ska det vara med folk som mår som jag gör eller allra helst bättre för det ger mej styrka och inspiration.

Varför tror du att alla som går på DV mår sämre än dig? På min DV är det alltid glad stämning. Bara aspisar där, dvs inga utvecklingsstörda.

Jag vet inte om man kan kalla det jag går till för daglig verksamhet men det är ett ställe som kommunen bekostar som riktar sig till unga personer med psykisk ohälsa. Vi går promenader, pysslar, lyssnar på musik, lagar mat tillsammans, gör utflykter osv. Man behöver inte gå dit men jag går dit så ofta jag orkar.

Jag var isolerad hemma förut och träffade bara min boendestödjare och psykolog men min boendestödjare pushade för att jag skulle dra till det här stället och jag var mot det till en början men sen nämnde hon att dom tar långpromenader på tisdagar och jag älskar promenader så jag tänkte att jag ger det en chans.

Jag skulle rekommendera folk som bara sitter isolerade hemma att försöka bryta isoleringen, om det lyckas så mår man mycket bättre!

vallesmamma skrev:När jag gjorde en funktionsutredning före diagnos sa hon att jag varken kan jobba eller studera, för jag klarar ingen stress. Nu har jag fått frågan från psyk och boendestöd om jag inte ska börja på daglig verksamhet. Jag har ju min verksamhet hemma: sköta hushållet och brodera. Det är nog för mig!

Har så svårt att förklara varför jag inte vill gå på daglig verksamhet. Jag trivs bra hemma. Min man jobbar ganska ofta kvällstid och då behöver jag orka med att ta hand om sonen själv.

Jag trivs bra hemma, blir inte uttråkad.

Risken är att du isolerar dig och blir mer folk skygg av dig och hur ska du göra när ditt barn börjar skolan och när du ska gå på samtal med lärana?

Kostymhippie skrev:Jag skulle aldrig fixa daglig verksamhet p.g.a alla dom andra som går där. Jag mår skitdåligt av att behöva umgås med folk som mår sämre än mej, ska jag nödvändigt umgås så ska det vara med folk som mår som jag gör eller allra helst bättre för det ger mej styrka och inspiration.

Där jag går brukar det vara glad stämning och det är sällan vi pratar om känslomässiga problem och så. Dessutom är vi en väldigt lite grupp, max 5 men oftast bara 2.

Jag hade aldrig gått på någon DV ens om det var verksamhet relaterat till mitt drömjobb. Jag hade aldrig stått ut med stämpeln som DV har hos... ja... alla nästan. Och den stämpeln är "RETARD"

Självklart vet jag att så är inte fallet men det skiter jag i. Jag hade då aldrig gått på någon DV.

Men Daglig verksamhet är inte lika med Dagcenter idag. Jag hoppade av min DV då det inte gav mig så mycket. Jag satt hela dan och gjorde samma som jag gör nu. surfa på nätet.

Tack för alla svar Jag känner mig inte isolerad eftersom min kontaktperson ser till att jag kommer ut en gång i veckan. Sedan har jag mitt boendestöd. Kurator har jag också. Jag tar hand om sonen så gott det går. Det blir bråk ibland som igår då han vägrade tvätta håret Jag var ensam hemma med honom så jag var nära till tårarna. Sonen surade länge. Så jag tycker det är nog med det jag redan har. Ibland orkar jag inte sköta hushållet, bara diska. Jag har hjälp av ett schema.

kullan skrev:Men Daglig verksamhet är inte lika med Dagcenter idag. Jag hoppade av min DV då det inte gav mig så mycket. Jag satt hela dan och gjorde samma som jag gör nu. surfa på nätet.

Vad är skillnaden mellan DV och dagcenter då? Har aldrig riktigt förstått det.

DefinitivtInteAnonym skrev:

kullan skrev:Men Daglig verksamhet är inte lika med Dagcenter idag. Jag hoppade av min DV då det inte gav mig så mycket. Jag satt hela dan och gjorde samma som jag gör nu. surfa på nätet.

Vad är skillnaden mellan DV och dagcenter då? Har aldrig riktigt förstått det.

Daglig Verksamhet kan man bli skickad till från AF på praktik,det är ofta FAS 3 hamnar på DV, FK skickar folk på DV för Arbetsträning och arbetsprövning. Dv kan man oxå bli skickad till om man är i åtgärd hos soc. Typ om man har soc.bidrag eller så. Eller om man går på sjukersättning. Dagcenter kan gå ut på att baka bullar med kompisarna. Där finns det folk med svårare handikapp som aldrig skulle kunna funka i en vanlig arbetsmiljö. typ multihandikappade.

Kullan, det är därför jag aldrig skulle fixa en sån verksamhet.

Jag funkar så att jag behöver ha människor som mår lika bra/dåligt som jag eller bättre för att utvecklas i positiv riktning. Jag behöver folk runt omkring mej som jag kan diskutera på normalt sätt med och berätta basic grejer om mitt liv för utan att behöva förklara allt som för en överbeskyddad barnunge. Har också väldigt svårt för människor med rent psykiatriska problem såsom paranoia, schizofreni eller borderline, vet dels inte hur jag ska tackla dom människorna och tycker dessutom ofta att dom både är otrevliga och oberäkneliga.

Kostymhippie skrev:Kullan, det är därför jag aldrig skulle fixa en sån verksamhet.

Jag funkar så att jag behöver ha människor som mår lika bra/dåligt som jag eller bättre för att utvecklas i positiv riktning. Jag behöver folk runt omkring mej som jag kan diskutera på normalt sätt med och berätta basic grejer om mitt liv för utan att behöva förklara allt som för en överbeskyddad barnunge. Har också väldigt svårt för människor med rent psykiatriska problem såsom paranoia, schizofreni eller borderline, vet dels inte hur jag ska tackla dom människorna och tycker dessutom ofta att dom både är otrevliga och oberäkneliga.

De flesta med rent psykiatriska problem kan man prata "normalt" med, anser snarare att det är lättare att snacka med de om det mesta (inkl "basic grejer om livet") för de än för NTs (och i många fall även aspisar) för att de förstår oftast utan förklaring, något som NTs aldrig gör (och ibland inte aspisar heller).
Har aldrig träffat någon med rent psykiatriska problem som man måste snacka med som en "överbeskyddad barnunge". Så du måste ha träffat riktigt udda människor med psykiska sjukdomar.

kullan skrev:Daglig Verksamhet kan man bli skickad till från AF på praktik,det är ofta FAS 3 hamnar på DV, FK skickar folk på DV för Arbetsträning och arbetsprövning. Dv kan man oxå bli skickad till om man är i åtgärd hos soc. Typ om man har soc.bidrag eller så. Eller om man går på sjukersättning. Dagcenter kan gå ut på att baka bullar med kompisarna. Där finns det folk med svårare handikapp som aldrig skulle kunna funka i en vanlig arbetsmiljö. typ multihandikappade.

Så vitt jag vet så kan man bara få DV om man går under LSS. För det är ju via de som man får ansöka om DV iaf.

Jag tror också att det är så att beslut om LSS krävs för att få daglig verksamhet.

Ang. mina erfarenheter av psykiskt "sjuka" så tror jag nog att du kan ha en poäng där KaosPrinsessan, jag var ett tag inom Fountain house-rörelsen och där fanns det många riktigt störda människor som bättre skulle passat någon annanstans.

Kostymhippie skrev:Kullan, det är därför jag aldrig skulle fixa en sån verksamhet.

Jag funkar så att jag behöver ha människor som mår lika bra/dåligt som jag eller bättre för att utvecklas i positiv riktning. Jag behöver folk runt omkring mej som jag kan diskutera på normalt sätt med och berätta basic grejer om mitt liv för utan att behöva förklara allt som för en överbeskyddad barnunge. Har också väldigt svårt för människor med rent psykiatriska problem såsom paranoia, schizofreni eller borderline, vet dels inte hur jag ska tackla dom människorna och tycker dessutom ofta att dom både är otrevliga och oberäkneliga.

På min DV fördes det fullt normala samtala med vanliga Svenssons. Fast dom hade diagnoser son Asperger, ADHD, Dyslexi, Damp, ADD plus andra NPF diagnoser. Som jag sa så fanns det även folk som hade diagnosen Arbetslöshet oxå. Det var en som gjorde ensk. arbetsprövning via FK på den platsen oxå. Hon hade förslitningskador i kroppen pga,jobb inom vården. det var hennes diagnos. Felet med min DV var att uppgifterna man fick utföra gav mig inget. Det var inget fel på folket.

kullan skrev:På min DV fördes det fullt normala samtala med vanliga Svenssons. Fast dom hade diagnoser son Asperger, ADHD, Dyslexi, Damp, ADD plus andra NPF diagnoser. Som jag sa så fanns det även folk som hade diagnosen Arbetslöshet oxå. Det var en som gjorde ensk. arbetsprövning via FK på den platsen oxå. Hö
on hade förslitningskador i kroppen pga,jobb inom vården. det var hennes diagnos. Felet med min DV var att uppgifterna man fick utföra gav mig inget. Det var inget fel på folket.

Aha då var det på ett ställe (likt mitt) som inte är en ren DV utan något annat. För DV kan man bara få om man går under LSS. Sånna ställen tycker jag verkar bättre än renodlade AS/HFA-ställen. Iof var ju ditt inte så givande.

KaosPrinsessa skrev:

kullan skrev:På min DV fördes det fullt normala samtala med vanliga Svenssons. Fast dom hade diagnoser son Asperger, ADHD, Dyslexi, Damp, ADD plus andra NPF diagnoser. Som jag sa så fanns det även folk som hade diagnosen Arbetslöshet oxå. Det var en som gjorde ensk. arbetsprövning via FK på den platsen oxå. Hon hade förslitningskador i kroppen pga,jobb inom vården. det var hennes diagnos. Felet med min DV var att uppgifterna man fick utföra gav mig inget. Det var inget fel på folket.

Aha då var det på ett ställe (likt mitt) som inte är en ren DV utan något annat. För DV kan man bara få om man går under LSS. Sånna ställen tycker jag verkar bättre än renodlade AS/HFA-ställen. Iof var ju ditt inte så givande.

Det man på 90- talet kallade för Arbetsmarknadåtgärder heter idag för Daglig Verksamhet. Jag kom dit via LSS men det var blandat folk på alla olika aktiviteter.

kullan skrev:Det man på 90- talet kallade för Arbetsmarknadåtgärder heter idag för Daglig Verksamhet. Jag kom dit via LSS men det var blandat folk på alla olika aktiviteter.

Ok vad jag läst och hört så är det bara via LSS man kan få DV, det andra heter nått annat, tror det var daglig aktivitet eller bara aktivitet.

KaosPrinsessa skrev:

kullan skrev:Det man på 90- talet kallade för Arbetsmarknadåtgärder heter idag för Daglig Verksamhet. Jag kom dit via LSS men det var blandat folk på alla olika aktiviteter.

Ok vad jag läst och hört så är det bara via LSS man kan få DV, det andra heter nått annat, tror det var daglig aktivitet eller bara aktivitet.

Sysselsättning eller arbetsträning via socialpsykiatrin kan det vara. som man får via SOL.

Inom Mora Kommun heter det Officellt komunens Dagliga Verksamhet för Arbetslös och sjukskrivna samt LSS. så står det i infon man får hos HAB tex.

Jag har blivit erbjuden, men tackat nej. LSS-handläggaren tyckte även att jag var för högfungerande för att gå där. I min kommun är det i stort sett bara utvecklingsstörda där (no offence mot dem).

TS jag tror de har erbjudit DV men inte krävt det.
Som jag förstått DV är det till för att den som inte jobbar eller utbildar sig ska ha en meningsfull sysselsättning ändå.
Lagtexten är något rätt likt det.