Någonting jag tycker saknas här, eller som jag inte lyckats finna, är en logg över raggningsförsök på NT-människor från oss Aspergare som har svårt för det sociala samspelet men försöker komma runt/arbeta oss igenom det.

Jag är helt socialt inkompetent. Det är mitt stora sorgebarn i livet. Jag har inga vänner och inga "kompisar" som jag umgås med. När jag fyllde år senast så fick jag ett telefonsamtal från min tjej och ett SMS från tjejens mor dagen efter (eller om det var några dagar efter). Där är var jag befinner mig. I mina försök att förflytta mig till ett bättre ställe med avseende på mina sociala svårigheter så heter den största stoppklossen "inspiration" (att veta vad som är rätt att säga/göra) och den näst största "rädsla" (att finna mod att utsätta sig för förnedring och att visa sig som en tölp offentligt).

Jag tänkte att vi kunde hjälpa varandra genom att uppmuntra till mod, ge varandra inspiration genom att återge våra egna ansatser och öppna för feedback på vilka förbättringspunkter som kan tänkas finnas.

Jag använder begreppet "ragga" i en väldigt inkluderande. Det innefattar i första hand alla sociala närmanden riktade mot NT-människor (oavsett kön) och där den sociala komponenten utgör merparten av målet. I andra hand kan begreppet utökas till situationer där den sociala komponenten utgör ett sekundärt mål, som att t.ex. öppna munnen för att be butiksbiträdet på Pressbyrån att ge en någon vara bakom disken.


Mall för logginlägg

Loggbok; NT-ragg

Datum:

Tid:

Plats:

Händelseförlopp:

Förbättringspunkter:

Aktualiserade frågor:

Slutsats:

Har redan gjort så pass mycket, att jag är nöjd. Skulle jag vara en PUA, så skulle jag heta, stalker. Haha. Nä men. Seriöst. Var värt att lära sig. Lägger mina mörka krafter till att försöka komma ut i arbetslivet nu.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 25 maj 2010.

Tid: Kl. 12-13.

Plats: Hornsgatan, Sthlm

Händelseförlopp:
I väntan på min tid hos frisören kl. 13:10 så satte jag mig på ett café som jag besökt till och från tidigare för att äta lunch. Det var hyfsat trångt i lunchrusningen och intill mig satt en söt tjej i 22-årsåldern (?) med både fina ansiktsdrag och smal men ändå feminin kroppsbyggnad.

Stolarna, eller rättare sagt fotöljerna, var fördelade 2 st/bord och när det efter 5-10 minuter kom ett par män (förmodligen affärsbekanta) i medelåldern och sökte efter bord så reste hon sig på eget initiativ från sitt bord och satte sig mitt emot mig vid mitt bord istället, ackompanjerat av någon artighetsfras.

Jag åt min mat och låtsades som att det regnade. Hon fipplade med sin mobiltelefon och ringde till någon bekant/anhörig. Efter cirka 20 minuter hade jag fått klart för mig att hon hade avslutat sitt förra jobb för att börja jobba på en butik intill idag kl. 11. När hon kom dit så var butiken stängd och ägaren svarade inte i telefonen.

Jag började känna att jag skulle vara en sån fitta om jag inte tog tillfället i akt och småpratade lite med henne. Så efter att ha samlat mod och hetsat upp mig en stund frågade jag henne om det var svårt att finna jobb.

Hon höll tacksamt en utläggning om sitt jobbsökande och oseriösa arbetsgivare. Efter att hon pratat ett tag med några stödord och -frågor från min sida så framgick det att caféägaren var hennes far, att hon var ensamstående mamma, att hon gick på socialbidrag, att hennes senaste arbete hade varit en praktikplats på Jysk som upphörde dagen innan samt att hon hade drivit en egen skobutik under ett halvår när hon bodde på landet med någon pojkvän, innan hon flyttade tillbaka till Stockholm.

Till slut så frågade hon om jag inte höll på att missa min tid hos frisören och packade själv ihop sitt pick och pack för att gå.

Förbättringspunkter:

• Jag vet att jag artikulerar dåligt och talar med för lågt tonläge när jag är nervös (som för att ursäkta mig ), det måste jag bli bättre på!
• Jag behöver bli bättre på att sälja mig själv, fast utan att stjäla taltid från min samtalspartner. Klart och koncist säga "jag är fet och fin och har mycket gott att bjuda på".
• Jag behöver bli bättre på att ställa relevanta frågor utifrån vad samtalspartnern säger - fler frågor som är intressanta att svara på och färre frågor som är intressanta att få svar på.
• Jag behöver en naturlig presentationsfas. "Jag heter animal förresten. Jag är en bra och schysst människa. Du får gärna slå en signal om du vill hänga någon gång. *överlämnar visitkort avslappnat och naturligt*".

Aktualiserade frågor:

• Tjejen gick upp och vandrade lite och växlade några ord med sin far och fick sig något ätbart från personalen + lite moraliskt stöd. Detta hände flera gånger varpå hon satte sig mittemot mig igen. Varpå jag efter en stunds tystnad återupptog samtalet. Är det ett sätt att säga "det räcker med samtalande nu"? Var det taktlöst av mig att återuppta samtalet igen och igen?
• Tjejen sa vid 2 tillfällen "jag sitter och pratar med en man som jag inte ens vet vad heter". Dels när hennes mamma ringde på mobilen, dels när hon talade med sin far vid disken. Jag prestenterade mig inte för det. Hon hade inte presenterat sig med namn och inte frågat efter mitt namn. Det kanske var någon mer eller mindre omedeten hint om att vi borde presentera oss. Var det taktlöst? Eller är det vid sådana här tillfällen jag borde inse att "allt inte handlar om mig"?
• Borde jag mot samtalets slut/min klippning ha sagt någonting i stil med "vill du ses och äta glass någon gång", "har du lust att ta ett träningspass tillsammans med mig" eller "får jag bjuda på lunch någon gång"? Det kanske vore taktlöst med tanke på hennes belägenhet? Eller rent oförskämt? Och om hon svarade "nej", vad skulle jag säga då?! Det känns som att det vore svårt att låtsas som inget.

Slutsats: Jag tycker att jag var grymt modig ändå som pratade med en främmande människa apropå ingenting. Men det finns mycket att förbättra.

Shit, jag tror jag har dyslexi! Jag har tappat ord mitt i meningarn på 6-7 ställen i inläggen ovan. Det är inte rätt.

Edit: Om det inte framgick på annat vis så vill jag förtydliga att det är meningen att vi skall hjälpas åt med att besvara varandras frågor om de osynliga ramar som innesluter det socialt korrekta.

Det här är väl knappast till ngn hjälp men vill påpeka att den där sociala avigheten knappast beror på vad man säger eller inte säger. Jag uppfattar det som att man är bortdömd på ett ögonblick, ngnting nt's ser och som gör att jag avfärdas.Skulle man komma över den tröskeln kan jag tänka att man sen behöver träna upp sina kommunikationsfärdigheter.

Lösningen jag ser är avslappningsövningar, bli avslappnad och närvarande i umgänget tror jag är en hjälp. Och vissa människor kommer man aldrig att trivas med vad man än gör.

Intressant tråd. Bra att gå metodiskt och analytiskt till väga, och grattis att du vågade inleda samtal med vilt främmande människa.

Men min första tanke när jag började läsa tråden var: "Varför skulle man vilja ragga på en NT?"

Inger skrev:Intressant tråd. Bra att gå metodiskt och analytiskt till väga, och grattis att du vågade inleda samtal med vilt främmande människa.

Men min första tanke när jag började läsa tråden var: "Varför skulle man vilja ragga på en NT?"

Roligt att du uppskattade initiativet. Jag hoppas att du med tiden inkommer med några egna bidrag också!

Nej, jag må vara socialt inkompetent men jag bryr mig inte om det. NT-människorna får anpassa nivån på umgänget efter mig istället.

De säger att jag har en klockren men mild asperger. Läkaren skriver att jag är socialt kompetent, men bland aspergare känner jag mig av de mer normala. I andra sociala situationer brukar jag oftast hamna tyst i något hörn då jag aldrig känner att jag hör till någon av de grupper som formeras.

Hmm hittade inget alternativ. Jag säger "Utsätta mig för sociala samspelet för att där igenom bli bättre utan att imitera".

Jag tänker att yrkesmässiga kontakter underförstått är exkluderade ur sammanhanget. Tyvärr medför detta att jag får väldigt lite att visa upp. Jag blir allt mer "vågad" med kunder/beställare och deras närstående -- delvis för att jag börjat droga mer (hö hö!)

Efter mitt initiala inlägg under tisdagskvällen så har jag haft ett möte med min konsultgrupp med NT-människor igår och fått lite feedback på mina frågor som jag tänkte ta upp här, eftersom alla andra tycks ha resignerat från kampen för en socialare kompetens!

animal skrev:Aktualiserade frågor:

• Tjejen gick upp och vandrade lite och växlade några ord med sin far och fick sig något ätbart från personalen + lite moraliskt stöd. Detta hände flera gånger varpå hon satte sig mittemot mig igen. Varpå jag efter en stunds tystnad återupptog samtalet. Är det ett sätt att säga "det räcker med samtalande nu"? Var det taktlöst av mig att återuppta samtalet igen och igen?

NT-konsultgruppen: AAAHh! Vilken fitta du är djuret! Du analyserar för mycket. Hon kanske var lite osäker och disträ, hennes telefon ringde och samtalet med dig verkar inte ha varit mega-intensivt - alltså svarade hon. Det är inte mer med det.

animal skrev:

• Tjejen sa vid 2 tillfällen "jag sitter och pratar med en man som jag inte ens vet vad heter". Dels när hennes mamma ringde på mobilen, dels när hon talade med sin far vid disken. Jag prestenterade mig inte för det. Hon hade inte presenterat sig med namn och inte frågat efter mitt namn. Det kanske var någon mer eller mindre omedeten hint om att vi borde presentera oss. Var det taktlöst? Eller är det vid sådana här tillfällen jag borde inse att "allt inte handlar om mig"?

NT-konsultgruppen: Självklart borde du, så fort du fångat hennes uppmärksamhet igen, ha sagt "Ursäkta att jag inte presenterat mig, så oförskämt; mitt namn är djuret. Vad heter du?" Du måste visa att du är intresserad och tillgänglig för ett socialt utbyte. Det faktum att du pratar med henne räcker inte. Visa ar du står!!

animal skrev:

• Borde jag mot samtalets slut/min klippning ha sagt någonting i stil med "vill du ses och äta glass någon gång", "har du lust att ta ett träningspass tillsammans med mig" eller "får jag bjuda på lunch någon gång"? Det kanske vore taktlöst med tanke på hennes belägenhet? Eller rent oförskämt? Och om hon svarade "nej", vad skulle jag säga då?! Det känns som att det vore svårt att låtsas som inget.

NT-konsultgruppen: Det är ingen lätt fråga. Det är konstigt och lite fel att fråga om hon vill hitta på något apropå ingenting. Både du och hon kommer känna er djupt obekväma efter hennes nej. Du måste knyta frågan till samtalet i övrigt, "gillar du att mata änder?" => "jaha, vad bra, det gillar jag också" => "ska vi mata änder tillsammans imorgon?" är den socialt korrekta formen. Gå tillbaka dit och se om du inte stöter på henne igen, det är ju hennes pappa som äger caféet så hon är säkert där ofta.

@animal

Du skulle ha presenterat dig men inte föreslagit något. Ert samtal verkar vara ett typiskt "tågsamtal" ett sånt som man har med främlingar för att man har behov av att prata av sig men till icke förpliktigande. Att inte presentera sig var oartigt. Att föreslå något hade varit påfluget.

animal skrev:

Inger skrev:Intressant tråd. Bra att gå metodiskt och analytiskt till väga, och grattis att du vågade inleda samtal med vilt främmande människa.

Men min första tanke när jag började läsa tråden var: "Varför skulle man vilja ragga på en NT?"

Roligt att du uppskattade initiativet. Jag hoppas att du med tiden inkommer med några egna bidrag också!

Jag är redan upptagen så mitt intresse för dylika aktiviteter för egen del är obefintligt. Däremot är det alltid kul att se hur det går för andra.

Inger skrev:

animal skrev:

Inger skrev:Intressant tråd. Bra att gå metodiskt och analytiskt till väga, och grattis att du vågade inleda samtal med vilt främmande människa.

Men min första tanke när jag började läsa tråden var: "Varför skulle man vilja ragga på en NT?"

Roligt att du uppskattade initiativet. Jag hoppas att du med tiden inkommer med några egna bidrag också!

Jag är redan upptagen så mitt intresse för dylika aktiviteter för egen del är obefintligt. Däremot är det alltid kul att se hur det går för andra.

Jag är också "upptagen" romantiskt. Jag hoppas att du inte fick intryck av att jag var ute efter att sätta på någon!

Jag är däremot inte för upptagen för att finna nya vänner/samtalspartners. Jag kanske skulle ha varit mer tydlig med detta i trådens inledning.

animal (rättat) skrev:Jag använder begreppet "ragga" i en väldigt inkluderande bemärkelse. Det innefattar i första hand alla sociala närmanden riktade mot NT-människor (oavsett kön) och där den sociala komponenten utgör merparten av målet för aktiviteten. /.../

animal skrev:Jag är också "upptagen" romantiskt. Jag hoppas att du inte fick intryck av att jag var ute efter att sätta på någon!

Jag är däremot inte för upptagen för att finna nya vänner/samtalspartners. Jag kanske skulle ha varit mer tydlig med detta i trådens inledning.

Söker du manliga vänner/samtalspartners också?

sugrövmanövern skrev:Söker du manliga vänner/samtalspartners också?

Bara om de är ännu mer flickiga än mig. Jag tycker att det är svårt att umgås med andra killar. När jag ser på en tjej/kvinna/barn så känner jag mig lite välvillig och överseende och förstående, nästan per automatik. Killar lockar nästan fram motsatta känslor. De är bra att ha som kollegor och chefer/anställda och lärare o.s.v. men när det kommer till att tala med dem, socialt, så har jag väldigt långt kvar.

Om några år hoppas jag kunna svara "ja" på din fråga.

Tack för förtydligandet, jag tror ordet "ragga" fick mig att tänka i de banor man vanligen brukar använda detta och missade din ansats att vidga begreppet.

Jag har upplevt att "raggande" i form av kontaktsökande inte varit så svårt. I alla fall inte i min ungdom då jag inte hade lika många spöken på loftet. Oftast kan man vara ganska rak och säga vad man vill. Problemen blir stegen efteråt. Att fortsätta "förhållandet" efter första aktiviteten.
Det kan ju vara att jag har svårt att gå in med dolda motiv utan agerar på den känslan som jag ursprungligen har.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 28 maj 2010.

Tid: Kl. 20:10.

Plats: Systembolaget/Klarabergsv, Sthlm

Händelseförlopp:
Jag skyndade till enda Systembolaget som har öppet till kl. 20 direkt efter jobbet och möttes av världens längsta köer. Efter lite om och men så hade jag plockat på mig vad jag behövde och ställt mig i kön.

Efter någon minut i kön så kände jag att någon juckade mot min rygg med sin mobiltelefon. Första gången låtsades jag som inget. Andra eller tredje gången så vände jag mig om och gav vederbörande en "medkännande" blick. Personen ifråga var en riktigt snygg/söt tjej i 20-24-årsåldern, nästan lite snyggare än min tjej - rent objektivt. Efter 30 sekunder så juckade hon försiktigt mot mig med telefonen igen när hon skrev något SMS eller liknande (och förmodligen försökte hålla största möjliga avstånd till avskrädesmänniskorna bakom sig; någon sorts A-lagare/slödder/uteliggare). Jag vred på huvudet och såg på henne igen varpå hon sa någonting som jag inte kunde uppfatta. Jag frågade igen, men hörde fortfarande inte vad hon sa.

Därefter började vi prata med varandra medan vi stod i kön; om att stå i kön, om vad vi jobbade med, var vi bodde och kom ifrån och vilka våra respektive planer var för kvällen. Hon kom från Happaranda och bodde i Stockholm sedan 2 månader och jobbade som telefonförsäljare. Anledningen till att hon var på Systembolaget var för att hon skulle köpa något "festligare" vin (mousserande) till hennes systers och systers pojkväns fest som hon var på väg till. När vi väl kom till kassan fick vi till och med en gemensam komplimang från kassören för att vi var så trevliga och sociala till skillnad från alla negrer som gjorde livet svårt för honom.

Efter att vi båda betalt och plockat ihop våra varor så sa jag något i stil med "hej då, det var trevligt att träffas!"

Förbättringspunkter:

• Återigen; jag artikulerar dåligt och talar med för lågt tonläge. Bokstavligt talat varannan gång jag sa något så frågade hon "vad sa du?" trots att miljön inte var extremt högljudd. I mitt inre tänkte jag "du är ett sådant värdelöst skitdjur!" och sänkte generat rösten ytterligare. I efterhand tänker jag att det efterblivna beteendet att mumla till främlingar måste få ett slut! Hon fortsatte dock att prata glatt och inspirerat med mig trots mina handikapp, jag kanske börjar utstråla mer positiva energier socialt?
• Jag behöver bli bättre på att sälja mig själv snabbt och koncist!
• Tjejen tyckte uppenbart att jag verkade sympatisk. En enkelt och naturligt sätt att dra ut på träfferiet till att bli en behagligare upplevelse med större utbyte hade varit att när hon berättade var hon skulle svara med att fråga "var bor din syster och hennes kille?" Med ett svar på den frågan i bakfickan så hade jag lätt kunnat ta upp ämnet efter att vi pratat lite längre och oundvikligen började skiljas åt -- "jag åker förbi [där hennes syster bor] på väg hemåt, vill du ha skjuts?" Då kanske vi skulle ha fortsatt prata en kvart till i bilen -- eller så hade jag inte kommit på så mycket att säga utöver ett par artighetsfraser, men ändå brutit ensamheten under en kvart med att vara i närheten av en annan människa. Det är lätt att vara efterklok! Jag hoppas bara att jag slipper vara det igen och på exakt samma tema.

Aktualiserade frågor:

• Jag vet inte, spontant. Man får aldrig någon förvarning innan en främling tar kontakt med en, jag skulle önska att det inte var så -- men det är ingen riktig "fråga".

Slutsats: Jag var hyfsat duktig som uppmärsammade och uppmuntrade hennes ansats till att ta kontakt och svarade åtminstone inte helt retarderat. Det finns helt klart förbättringspotential; jag måste framförallt bli mer taktisk och mer välartikulerad!

Loggbok; NT-ragg

Datum: 30 maj 2010.

Tid: Kl. 22-23

Plats: Den lokala puben, Sthlm

Händelseförlopp:
När jag tränade på gymmet tidigare idag så stod jag och stretchade, nästan ensam, med en gravid tjej efteråt. Hon hade ett slamp-märke/tattuering i armvecket och jag tänkte fram och tillbaka i flera minuter om jag skulle säga någonting till henne och vad jag skulle säga och vad hon skulle kunna tänkas svara på olika uttalanden från mig. Till slut så fegade jag ur och drog mig undan till omklädningsrummet.

Jag hade så dåligt samvete framemot kvällen över att jag inte lagt in några stötar på NT-människor under dagen. Bara arbetat, tränat och vänt papper... Jag beslutade mig för att ta tag i saken och gå ner till en av de två lokala pubarna för att ta en öl och socialisera med en NT. Skörden av mina ansträningar blev tyvärr inte särskilt upplyftande.

Först så pratade jag lite med bartender-tjejen som verkade ha svårt att höra och förstå vad jag sa. Men jag småpratade lite (monologt) om att bli gammal och hur mycket det suger att inte bli frågad efter legitimation vid 18-årsgräns längre.

Sedan kom någon öststatstjej in och började prata med/kladda på sina white trash-vänner och som jag sett vid den ödsligare av de två pubarna i centrum innan jag gick till den andra. Jag sa något i stil med "hej! såg inte jag dig vid puben nere mot [centrumsektion B]?!" Hon svarade typ "eeh, vet inte." Jag sa någonting ursäktande om att det inte är så lätt att se skillnad på folk ibland och "samtalet" dog kvickt ut.

Jag brukar alltid fascineras av vilka tölpar och losers till män många kvinnor rör sig med. Min logiska slutsats har alltid varit att kvinnorna ifråga är lika kassa och eländiga människor dem - bara inte lika explicita. "Lika barn leka bäst."

Mot slutet av min vistelse på puben, innan de stängde kl. 23, så försökte jag återigen prata med bartender-tjejen. Jag frågade om hon jobbat där länge och gjorde en anstas att "småprata" med henne tills hon avbröt samtalet med någon lämplig arbetsuppgift bortom mitt närområde (jag satt vid baren).

Förbättringspunkter:

• Jag behöver mer entusiasm! Mer mångfascetterade initiativ och inte bara samma gamla tråkiga frågor och betraktelser som mottagaren antingen redan hört till leda eller som hon inte kan tillgodogöra sig.

Aktualiserade frågor:

• Hur gör man för att penetrera den här gemensakapen som värdelösa NT-människor har med sina gelikar? Obs: Jag har inget problem med att acceptera och tycka om dem på ett emotionellt plan, men jag vet inte vad vi har att säga varandra?!
• Hur är det med djursex egentligen? Jag tänker spontant att jag väsentligt oftare skulle få lära känna/socialisera med NT-tjejerna inpå livet om jag istället för att tillämpa min nuvarande strategi inledde samtalen med "Hej! Jag har min rottweiler Bobby hemma. Följ med hem till mig så skall min Bobby sätta på dig på ett sätt som du aldrig kommer glömma." Efter några öl/drinkar är de nog inte så pryda. Eller är det "fördomsfullt" av mig?

Slutsats: Man skulle kunna säga att jag befinner mig i en "uphill struggle"!

Jag tänkte ge lite bakgrund till trådens uppkomst och mina intensifierade ansträningar att nå fram till NT-människor i tid och otid.

Samma dag som tråden skapades satt jag med min NT-konsultgrupp och diskuterade svårigheten med att initiera en kontakt med nya människor.

Även om man intellektuellt kan tänka "vad spelar det för roll om någon oviktig dussinmänniska på tåget/torget/bussen/gatan -- och som jag förmodligen aldrig kommer träffa igen -- tycker att jag är påträngande och taktlös/socialt inkompetent?" och att det inte finns någon lag att vara klumpig socialt, så är det fortfarande oerhört svårt att ta steget och besvära någon främling helt opåkallat. Jag är för feg och har för stor respekt andra människors privata sfär.

Som vi diskuterade i gruppen är förmodligen det enda säkra sättet att öva, öva och öva på att göra det som är socialt felaktigt ända tills det känns rätt.

Vi har slutit en pakt att en gång om dagen gå utanför vår bekvämlighetszon för att våldta en främling socialt. Ett tips som vi alla kunde sluta upp bakom var att börja med hundägare. Hundar är ju söta och sociala, genom att gå runt med och visa upp sina söta och sociala personlighetsförlängningar bland andra människor så tigger ägarna nästan om att bli kontaktade.

I förlängningen så skall mitt projekt resultera i att det är NT-människorna som skälver av skräck när jag tilltalar dem, istället för tvärtom som nu!

Bjäbbmonstret skrev:@animal

Du skulle ha presenterat dig men inte föreslagit något. Ert samtal verkar vara ett typiskt "tågsamtal" ett sånt som man har med främlingar för att man har behov av att prata av sig men till icke förpliktigande. Att inte presentera sig var oartigt. Att föreslå något hade varit påfluget.

Tack för din feedback. Du har säkert helt rätt i din analys. Fast jag har mer eller mindre gjort det till mitt mål att vara "påflugen" med en viktig reservation; det skall inte vara direkt antisocialt och oförskämt (som i pundar-beteende) utan fortfarande personligt och öppenhjärtligt och med premissen att ett jakande svar är en realistisk, om än osannolik, möjlighet.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 11 maj 2010.

Tid: Kl. 14

Plats: I stan, hos utbildningsanordnare på Norrtullsgatan

Händelseförlopp:
När jag var på gymmet tidigare idag så såg jag att tjejen på maskinen intill mig läste en av mina absoluta favoritböcker. Det tog mig 20 minuter av hjärtklappning/övervägning innan jag till slut bestämde mig för att jag inte vågade tilltala henne (ganska exakt då hon klev av maskinen och gick). Det sög. Jag känner mig så hjälplös inför min feghet! Grymt frustrerande är vad det är. Boken var en sådan som bara nazistiska människor som mig läser. Dessutom var hon ung, smalare och snyggare ochmer vältränad än jag. Allt detta gjorde det oöverstigligt svårt att sätta mig över den naturliga respekten för hennes personliga sfär. Jag får straffa mig för min svaghet med några ölar ikväll.

En timme senare deltog jag i en inledningsträff inför en omvårdnadsutbildning på distans som jag skall läsa under sommaren. Jag kom lite sent och det var typ bara tjejer i klassrummet. Jag satte mig intill den sötaste av dem och började efter en timme småprata med henne medan de andra barnen köade till att få tala individuellt med läraren.

Vi pratade i ca. 30 minuter! Hon var jättesöt och trevlig och berättade om sitt jobb, varför hon ville studera vid sidan om arbetet, sina intressen o.s.v. Ännu mer glädjande var min del i samtalet. Jag tror att jag lyckades projicera en hyfsat avslappnad och sympatisk "image" på henne. Mot slutet blev jag extra nervös över att jag pratat så mycket och efter att det gått så pass bra så länge och föll därmed efter för att tala alltför lågmält.

Vi presenterade oss inte med namn för varandra. Men jag såg på hennes anmälningslapp att hon var två år äldre än mig och hette "Linn" någonting. Vårt samtal avbröts plötsligt när det blev hennes tur att tala med läraren individuellt, därefter gick hon sin väg med ett kort "det var trevligt att ses" (typ) medan jag fick tala med läraren.

Om jag hade haft några minuter till med henne bara, så hade jag säkert fått ändan ur vagnen med att fråga om vi skall plugga tillsammans någon gång. Det var nog den första kön i mitt liv som jag velat stanna längre i.

Förbättringspunkter:

• Jag brukar börja bra med att lyssna mycket och låta den andra parten tala om sig själv men efter ett tag -- när när den andra parten börjar känna att hon talat väl länge och jag blir orolig för att samtalet skall rinna ut i sanden innan jag fått en chans att sälja mig ordentligt -- då blir det istället lätt så att det bara är jag som talar resten av samtalet. Detta är bara ett problem vid första mötet. Det är visserligen förståeligt eftersom jag rent objektivt är intressantare än de flesta andra människor. Men det är fortfarande inte rätt.
• Jag kryper ihop och får extra dålig (kutryggig) hållning när jag pratar med nya människor som jag är rädd för. Det är inte lika fel som att dämpa rösten mot det ohörbara för att be om ursäkt för min existens, men det är fortfarande inte rätt. Det måste jag bli bättre på. "Sträck på dig kvinna!" skall jag tänka nästa gång.
• Jag måste sluta dra ut på sådant som skrämmer mig. Det förstör flytet i mitt tal att komma på saker som jag vill säga, inte våga och sitta och vänta på att stjärnorna skall stå rätt på himlen, ungefär, innan jag kan säga det jag vill säga.

Aktualiserade frågor:

• Jag behöver er hjälp särskilt mycket här. Som tur är kommer jag (förmodligen) att kunna meddela mig med tjejen ifråga via distansundervisningssystemet. När det gått några dagar (för att inte vara alltför påflugen) så tänkte jag skriva och fråga om vi skall plugga tillsammans! Jag har hört att folk gör sådant -- studerar i grupp. Jag har aldrig gjort det och aldrig förstått hur/varför. Kan inte ni vara jättesöta och ge en kortfattad beskrivning av hur man gör?! Obs: Det är inget grupparbete vi talar om. Är det för att motivera varandra och ge studieprestationen ramar som folk pluggar i grupp? Är det vanligt att folk pluggar i grupp? Är det fel att "studera på tu man hand" som tjej och kille?

Slutsats: Jag tror att jag är på bättringsvägen idag. Jag hoppas att jag kan inspirera någon litet med min flit!

Animal: Har du möjligtvis skrivit som en annan användare tidigare på det här forumet?

carl skrev:Animal: Har du möjligtvis skrivit som en annan användare tidigare på det här forumet?

Dumheter!