animal skrev:När det gått några dagar (för att inte vara alltför påflugen) så tänkte jag skriva och fråga om vi skall plugga tillsammans! Jag har hört att folk gör sådant -- studerar i grupp. Jag har aldrig gjort det och aldrig förstått hur/varför. Kan inte ni vara jättesöta och ge en kortfattad beskrivning av hur man gör?! Obs: Det är inget grupparbete vi talar om. Är det för att motivera varandra och ge studieprestationen ramar som folk pluggar i grupp? Är det vanligt att folk pluggar i grupp? Är det fel att "studera på tu man hand" som tjej och kille?

Jag och några andra i min klass pluggade tillsammans ibland under min utbildning.

Det finns två olika typer av gruppstuderande som jag har lyckats identifiera. Den första gruppen pluggar enskilt, sammanställer frågor och strålar sedan samman för att hjälpas åt att svara på varandras frågor. Samtidigt kan man också jämföra vilka områden som respektive person uppfattar som väsentlig för kursen.

Den andra gruppen sköter allt pluggande tillsammans, sitter t ex på biblioteket och läser tillsammans. Jag antar att de gör det som en social grej, för sällskapet och för att bättra på studiemotivationen. I det här fallet sitter man och läser litteratur, löser övningsuppgifter etc individuellt, men man har sitt studiesällskap som backup om man behöver fråga något. Kanske synkroniserar man sitt läsande, så att man bestämmer vilka kapiter man ska läsa respektive dag. Ofta kombineras den här typen av gruppstudier med aktiviteter från ovanstående stycke.

När jag pluggade så var det rätt vanligt att man pluggade tillsammans inför tentor, men oftast var det fler än två i grupperna, och oftast var det tillsammans med de man kände sedan innan.

Jag vet inte hur representativa mina betraktelser är, så du får ta det för vad det är.

Sammelsurium skrev:Jag och några andra i min klass pluggade tillsammans ibland under min utbildning.

Det finns två olika typer av gruppstuderande som jag har lyckats identifiera. Den första gruppen pluggar enskilt, sammanställer frågor och strålar sedan samman för att hjälpas åt att svara på varandras frågor. Samtidigt kan man också jämföra vilka områden som respektive person uppfattar som väsentlig för kursen.

Den andra gruppen sköter allt pluggande tillsammans, sitter t ex på biblioteket och läser tillsammans. Jag antar att de gör det som en social grej, för sällskapet och för att bättra på studiemotivationen. I det här fallet sitter man och läser litteratur, löser övningsuppgifter etc individuellt, men man har sitt studiesällskap som backup om man behöver fråga något. Kanske synkroniserar man sitt läsande, så att man bestämmer vilka kapiter man ska läsa respektive dag. Ofta kombineras den här typen av gruppstudier med aktiviteter från ovanstående stycke.

När jag pluggade så var det rätt vanligt att man pluggade tillsammans inför tentor, men oftast var det fler än två i grupperna, och oftast var det tillsammans med de man kände sedan innan.

Jag vet inte hur representativa mina betraktelser är, så du får ta det för vad det är.

Tack så hemskt mycket för en uttömmande analys! Precis efter att jag postat mitt inlägg kom en ung kvinna och ville låna datorn, så jag frågade henne samma sak som jag frågade er (dock mindre explicit). Hon verkade tycka att det var en konstig fråga och fick bara ur sig någonting i stil med "mhmm.. vet inte. Man kan hjälpa varandra med komma på nya idéer." Ni är mycket mer pålitliga.

Tyvärr så är hela problemet numer en ickefråga. Jag aktiverade/registrerade mig i distansutbildningssystemet och upptäckte ganska snabbt att det saknar allt stöd för att titta på såväl elev- som lärarprofiler samt stöd för privata meddelanden.

Det enda alternativet tycks vara att skriva ett "öppet brev" i forumet som alla kan läsa.

jag, i en ideal värld (?) skrev:Efterlysning! Linn!

Hej! Jag heter djuret och var på inledningsmötet idag för kursen Y. Du, söta och lättpratade tjej vid namn "Linn", som satt intill mig under mötet; jag blev så tänd på dig och vill jättegärna att vi pluggar tillsammans. Ring mig på [djurets mobilnr.] eller skriv till [djurets e-post] så att vi kan lära känna varandra bättre!

Jag har inte kommit så långt i min förmåga att försätta mig i obekväma situationer socialt, så något öppet brev kommer definitivt inte på tal det här året!

Jag får helt enkelt vända andra kinden till och acceptera att min egen fittighet och svaga initiativsförmåga satt mig på pottkanten igen.

Eller så får du se när tillfälle o säga "hej" kommer
Har märkt att de flesta, gillar ett hej och att tjejer verkar gilla ordet hej mer än killar.

nano skrev:Eller så får du se när tillfälle o säga "hej" kommer
Har märkt att de flesta, gillar ett hej och att tjejer verkar gilla ordet hej mer än killar.

Jag är inte helt klar över kopplingen, men ditt inlägg fick mig att tänka: Vore det inte förträffligt att träffas ett gäng om 2-3 Aspergare och "ofreda" främmande kvinnor och hundägare tillsammans? Det känns som att tröskeln för att våga initiera ett samtal med någon okänd människa skulle bli lägre om man inte var så ensam.

Vi skulle kunna träffas en gång i veckan, en timme bara, och ta en kort promenad tillsammans och inleda dialoger med 4-5 främmande människor. Om tid finnes kan vi ta en snabb kopp kaffe och dela lite reflektioner över hur vi fört oss och sedan skiljas åt.

Detta torde vara nog för de flesta med social fobi - för att känna sig stolt eller befriad från dåligt samvete i några dagar efteråt.

Vad tycker ni om idén? Är det någon som är på?

Träffas gör jag gärna, fast jag har nog snarare motsatt behov, snacka mindre.
Jag vet med mig att jag lätt snackar mer än vettigt mycket.
Om jag lyckas ta det lugnt kan det gå hur bra som helst men jag har lyckats blivit kallad för verbal linslus av en kollega jag ofta jobbade och fikade med.
En annan presenterade mig med orden "det här är nano, han pratar med alla".

Det gör mig tyvärr inte till en som är bra på att ta kontakt, det är bara att jag tar kontakt o det blir pannkaka ibland och ibland blir det helbra.

Idag vill jag prata med en någon som hoppade på samma buss som jag till stan. Men jag vågade inte, för hur gör man? Kan man ens bara ta kontakt med folk sådär helt appropå utan att verka helskum?
Personen satt i någon slags permobil men det var ju inte den jag blev intresserad av utan personen, som verkade sympatisk och hade snälla, nyfikna ögon. Förvisso har väl situationen att sitta i rullstol satt sin prägel på personen.
Fick en liten tankeställare på den där bussresan, socialt handikappat miffo men hellre det än att inte kunna gå.
Neeh, jag kände mig feg och som att ha missat något; om så bara att stilla min egen nyfikenhet.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 1 juni 2010.

Tid: Spridda tider under dagen.

Plats: Spridda platser.

Händelseförlopp:
Jag är lite småsur över regeln att exkludera kontakter butiksbiträden/säljare och sociala prestationer inom ramen för sitt yrkesmässiga liv. Jag anstränger mig hårt på dessa fronter och då är det tråkigt att ändå inte ha något att visa upp.

Jag tänkte tänja på gränserna lite genom att lyfta upp några gränsfall från dagen som varit:

• Jag var på Statoil för att köpa en kopp kaffe och bulle. Istället för att bara konstatera "en kaffe och bulle" så drog jag in den söta tjejen bakom kassan (26-29 år?) i en dialog om att jag "brukar tänka att kaffet fungerar som glidmedel för fettet, kaffet hjälper wienerbrödet att gå rakt ut i blodet och in i fettcellerna *nyper demonstrativt i min feta buk*". Det var ett kort samtal, men hon verkade onekligen road och blev så distraherad att hon slog in fel varor i kassaapparaten.
• Till "middag" åt jag lite skräpmat på Daisys när jag hängde vid kassan i väntan på min take away-burgare så kom det in en kvinna med "semifördelaktigt" utseende i 35-40-årsålern. Jag såg henne vänligt i ögonen och förklarade "jag står egentligen inte i kö. jag bara hänger vid kassan som om jag gjorde det."
• Jag har gjort det till en regel på sistone att alltid högt och entusiastiskt säga till restaurangpersonalen "tack så mycket för lunchen! det var lika gott som vanligt!" (eller liknande) innan jag går när jag äter lunch ute, istället för att tyst glida iväg så fort maten förflyttats från tallriken och ner i magsäcken. En av mina idoler har något uttryck som, i grova drag, lyder "always praise in public and always criticize between four eyes" och det försöker jag vänja mig vid att leva efter.

Förbättringspunkter:

• Framförallt är det mod att ta dialogen från det alldagliga eller relevanta till det personliga och irrelevanta saknas.

Aktualiserade frågor:

• Tips på hur den enda förbättringspunkten för dagen skall realiseras?!

Slutsats: Jag tror att jag vandrar längs bättringsvägen även idag. Hoppas att jag skänkt någon inspiration!

SnowballInHell skrev:Idag vill jag prata med en någon som hoppade på samma buss som jag till stan. Men jag vågade inte, för hur gör man? Kan man ens bara ta kontakt med folk sådär helt appropå utan att verka helskum?
Personen satt i någon slags permobil men det var ju inte den jag blev intresserad av utan personen, som verkade sympatisk och hade snälla, nyfikna ögon. Förvisso har väl situationen att sitta i rullstol satt sin prägel på personen.
Fick en liten tankeställare på den där bussresan, socialt handikappat miffo men hellre det än att inte kunna gå.
Neeh, jag kände mig feg och som att ha missat något; om så bara att stilla min egen nyfikenhet.

Hade du haft mig med så kanske du skulle ha lyckats samla mod till att ta ett initiativ. Jag kunde stå där som om vi var totala främlingar för varandra när du adresserade henne. Om hon hade tittade förnärmat på dig som svar och undrat vad det var för dumhuvud som inte hade vett lägga band på sin nyfikenhet ombord på ett publikt transportmedel, så hade du kunnat vända dig till mig och småprata lite om väder och vind för att avleda de andra bussresenärernas uppmärksamhet från din sociala klumpighet!

Jag har en del tråkiga saker som jag behöver ta itu med ikväll, så jag tänkte "lösa" problemet genom förtydliga mig inför er istället.

Den uppmärksamme läsaren kanske har noterat att jag väldigt ofta beskriver kvinnor utifrån hur attraktivt utseende de begåvats med. Samtidigt skriver jag att jag inte alls är ute efter att knulla dem.

Rent krasst så tycker jag att den skenbara kopplingen mellan "attraktivt utseende" och "ett bra ligg" är indikativ för en individ med begränsad inlevelseförmåga. Har man problem med att "få upp den" med en kort, knubbig och ful tjej så löser man det lätt med att viska några nedlåtande ord i örat på henne medan man drar av henne kläderna. Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är.

Nej, anledningen till att jag lyfter upp hur attraktivt tjejernas utseende är, är att det är en väldigt precis markör för
a) hur de värderar sig själva gentemot individer av det motsatta könet
b) hur de värderar sig själva i förhållande till sina konkurrenter inom det egna könet och
c) indirekt vilket bemötande de är beredda att finna sig i (eller till och med trivas med) från sina medmänniskor.

Kvinnor är utpräglade flockdjur. En kort och tjock tjej vet att hon är ute på djupt vatten och att hon egentligen får mer än vad hon förtjänar om man är alltför vänlig mot och intresserad av henne. Innerst inne vet hon att alla människor får exakt vad de förtjänar i slutändan och att en rekyl är oundviklig (det är lite som att handla på kredit ).

En lång och smal tjej med väl avpassade proportioner däremot vet intuitivt (eller "efter att varit objekt för små och subtila signaler i en viss riktning varje dag av sitt liv", om man så önskar) att hon är värd mer. Hon förväntar sig att hennes medmänniskor skall bemöta henne i enlighet med sitt högre värde som en hyfsat välskapt kvinna. Det vill säga; visa ett större mått av artighet, hänsyn och vanlig hyfs och inte göra anspråk på hennes intresse om man inte "spelar i samma liga".

Detta är exakt vad som gör ett attraktivt utseende hos kvinnan relevant. Ett urval av attraktiva kvinnor visar att man är beredd att lägga sin miniminivå av prestation avsevärt högre än om man skulle försöka charma in sig hos en godtycklig loser från Samhall.

animal skrev:

SnowballInHell skrev:Idag ville jag prata med en någon som hoppade på samma buss som jag till stan. Men jag vågade inte, för hur gör man? Kan man ens bara ta kontakt med folk sådär helt appropå utan att verka helskum?
Personen satt i någon slags permobil men det var ju inte den jag blev intresserad av utan personen, som verkade sympatisk och hade snälla, nyfikna ögon. Förvisso har väl situationen att sitta i rullstol satt sin prägel på personen.
Fick en liten tankeställare på den där bussresan, socialt handikappat miffo men hellre det än att inte kunna gå.
Neeh, jag kände mig feg och som att ha missat något; om så bara att stilla min egen nyfikenhet.

Hade du haft mig med så kanske du skulle ha lyckats samla mod till att ta ett initiativ. Jag kunde stå där som om vi var totala främlingar för varandra när du adresserade henne. Om hon hade tittade förnärmat på dig som svar och undrat vad det var för dumhuvud som inte hade vett lägga band på sin nyfikenhet ombord på ett publikt transportmedel, så hade du kunnat vända dig till mig och småprata lite om väder och vind för att avleda de andra bussresenärernas uppmärksamhet från din sociala klumpighet!

I helvete jag hade börjat klanta mig på bussen bara för att roa folk. Skulle nog isf ha försökt konversera när man hoppat av bussen på torget i stan. Men hur skulle man inleda en konversation... Dessutom hade grabben i permobilen sällskap av vad jag förmodar var en personlig assistent, det är ju en mindre flock att initiera samtal med, ännu värre.
Det är ju synd man inte vet hur man ska bete sig när man ibland får lust att bekanta sig med folk, tur det inte sker så ofta, hade väl blivit jobbigt.

SnowballInHell skrev:Det är ju synd man inte vet hur man ska bete sig när man ibland får lust att bekanta sig med folk, tur det inte sker så ofta, hade väl blivit jobbigt.

Jag tror bara att det finns ett sätt. Det heter "öva, öva, öva, öva, öva, öva och öva". Det är en viktig komponent i varje Aspergares verktygslåda att kunna ta sig an främmande människor! Är du på eller?!

animal skrev:Den uppmärksamme läsaren kanske har noterat att jag väldigt ofta beskriver kvinnor utifrån hur attraktivt utseende de begåvats med. Samtidigt skriver jag att jag inte alls är ute efter att knulla dem.

Rent krasst så tycker jag att den skenbara kopplingen mellan "attraktivt utseende" och "ett bra ligg" är indikativ för en individ med begränsad inlevelseförmåga. Har man problem med att "få upp den" med en kort, knubbig och ful tjej så löser man det lätt med att viska några nedlåtande ord i örat på henne medan man drar av henne kläderna. Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är.

Nej, anledningen till att jag lyfter upp hur attraktivt tjejernas utseende är, är att det är en väldigt precis markör för
a) hur de värderar sig själva gentemot individer av det motsatta könet
b) hur de värderar sig själva i förhållande till sina konkurrenter inom det egna könet och
c) indirekt vilket bemötande de är beredda att finna sig i (eller till och med trivas med) från sina medmänniskor.

Kvinnor är utpräglade flockdjur. En kort och tjock tjej vet att hon är ute på djupt vatten och att hon egentligen får mer än vad hon förtjänar om man är alltför vänlig mot och intresserad av henne. Innerst inne vet hon att alla människor får exakt vad de förtjänar i slutändan och att en rekyl är oundviklig (det är lite som att handla på kredit ).

En lång och smal tjej med väl avpassade proportioner däremot vet intuitivt (eller "efter att varit objekt för små och subtila signaler i en viss riktning varje dag av sitt liv", om man så önskar) att hon är värd mer. Hon förväntar sig att hennes medmänniskor skall bemöta henne i enlighet med sitt högre värde som en hyfsat välskapt kvinna. Det vill säga; visa ett större mått av artighet, hänsyn och vanlig hyfs och inte göra anspråk på hennes intresse om man inte "spelar i samma liga".

Detta är exakt vad som gör ett attraktivt utseende hos kvinnan relevant. Ett urval av attraktiva kvinnor visar att man är beredd att lägga sin miniminivå av prestation avsevärt högre än om man skulle försöka charma in sig hos en godtycklig loser från Samhall.

Så en kvinnas människovärde hänger ihop med hur hon ser ut (men inte en mans)? Och en kort, tjock och ful tjej är en sugga som förtjänar att behandlas illa?

Att säga att du är en mullig mansgris känns för snällt. Och jag är kort och inte smal och tycker jag är värd lika mycket respekt som en lång och smal kvinna, och lika mycket respekt som en man.

Dessutom hatar jag synsättet att dissa vissa människor som "losers".

@animal din människosyn gör mig spyfärdig!

Och som tur är finns det idag ganska gott om kvinnor som värderar sig själva utifrån annat än sitt utseende.

Jag tänker sluta prata med dig hädanefter eftersom jag nu insett att du inte är värd ansträngningen!

Alien skrev:Så en kvinnas människovärde hänger ihop med hur hon ser ut (men inte en mans)? Och en kort, tjock och ful tjej är en sugga som förtjänar att behandlas illa?

Att säga att du är en mullig mansgris känns för snällt. Och jag är kort och inte smal och tycker jag är värd lika mycket respekt som en lång och smal kvinna, och lika mycket respekt som en man.

Dessutom hatar jag synsättet att dissa vissa människor som "losers".

Jag är mycket vänligare än jag låter många gånger. Jag försöker bara spegla hur världen och samhället är beskaffat och skapa mig ett förhållningssätt utifrån det. Den krassa verkligheten är att man som neger, CP-skadad, kort-och-tjock - eller som Aspergare, för den delen - ovillkorligen hamnar i strykklass inför det överväldigande majoritetssamhället.

Inför mig och inför Gud så är alla människor lika mycket värda oavsett deras yttre attribut/storleken på deras fettdepåer. Det som räknas är vad man gör av sina förutsättningar, men det är knappast någonting som dina grannar eller människorna på försäkringskassan kommer att ha någonting till övers för.

Bjäbbmonstret skrev:@animal din människosyn gör mig spyfärdig!

Och som tur är finns det idag ganska gott om kvinnor som värderar sig själva utifrån annat än sitt utseende.

Jag tänker sluta prata med dig hädanefter eftersom jag nu insett att du inte är värd ansträngningen!

Men tänk om du har misstolkat mig då?

Jag gillar de flesta människor, inklusive dig, och jag förstår inte vad du menar när du pratar om en dålig "människosyn". Livet är inte rättvist och jag drar mig inte för att fälla reflektioner över det, men det är inte av elakhet.

animal skrev:

Bjäbbmonstret skrev:@animal din människosyn gör mig spyfärdig!

Och som tur är finns det idag ganska gott om kvinnor som värderar sig själva utifrån annat än sitt utseende.

Jag tänker sluta prata med dig hädanefter eftersom jag nu insett att du inte är värd ansträngningen!

Men tänk om du har misstolkat mig då?

Jag gillar de flesta människor, inklusive dig, och jag förstår inte vad du menar när du pratar om en dålig "människosyn". Livet är inte rättvist och jag drar mig inte för att fälla reflektioner över det, men det är inte av elakhet.

animal skrev:Rent krasst så tycker jag att den skenbara kopplingen mellan "attraktivt utseende" och "ett bra ligg" är indikativ för en individ med begränsad inlevelseförmåga. Har man problem med att "få upp den" med en kort, knubbig och ful tjej så löser man det lätt med att viska några nedlåtande ord i örat på henne medan man drar av henne kläderna. Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är.

Måhända...

animal skrev:

Alien skrev:Så en kvinnas människovärde hänger ihop med hur hon ser ut (men inte en mans)? Och en kort, tjock och ful tjej är en sugga som förtjänar att behandlas illa?

Att säga att du är en mullig mansgris känns för snällt. Och jag är kort och inte smal och tycker jag är värd lika mycket respekt som en lång och smal kvinna, och lika mycket respekt som en man.

Dessutom hatar jag synsättet att dissa vissa människor som "losers".

Jag är mycket vänligare än jag låter många gånger. Jag försöker bara spegla hur världen och samhället är beskaffat och skapa mig ett förhållningssätt utifrån det. Den krassa verkligheten är att man som neger, CP-skadad, kort-och-tjock - eller som Aspergare, för den delen - ovillkorligen hamnar i strykklass inför det överväldigande majoritetssamhället.

Inför mig och inför Gud så är alla människor lika mycket värda oavsett deras yttre attribut/storleken på deras fettdepåer. Det som räknas är vad man gör av sina förutsättningar, men det är knappast någonting som dina grannar eller människorna på försäkringskassan kommer att ha någonting till övers för.

Vad majoritetssamhället, grannarna el FK värderar människor är inget som jag (el du) behöver följa. Men du verkar sannerligen ha samma taskiga människosyn själv, med tanke på hur du uttrycker dig:

Har man problem med att "få upp den" med en kort, knubbig och ful tjej så löser man det lätt med att viska några nedlåtande ord i örat på henne medan man drar av henne kläderna. Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är.

Dvs, det är inte vissa (svin) som anser att hon är en sugga, hon är en sugga?

En kort och tjock tjej vet att hon är ute på djupt vatten och att hon egentligen får mer än vad hon förtjänar om man är alltför vänlig mot och intresserad av henne.

Vadå "förtjänar"? En kort och tjock tjej förtjänar inte vänlighet och intresse utan förakt och nedtryckande? Eftersom hennes personlighet är totalt ointressant tydligen.

Ett urval av attraktiva kvinnor visar att man är beredd att lägga sin miniminivå av prestation avsevärt högre än om man skulle försöka charma in sig hos en godtycklig loser från Samhall.

Hur rimmar din bedömning att man är en loser om man jobbar på Samhall med att "det som räknas är vad man göra av sina förutsättningar"? Du vet ju inte vilka förutsättningar andra har.

Om du verkar vänligare irl än här så visar det bara på att du som de flesta andra kan hyckla och låtsas vara bättre än du är.

Varför "raggar" du öht, för att lära känna "statustjejer"? Du är alltså bara intresserad av det yttre: utseende, status, prestige.

Eller så trollar du bara för att du tycker det är roligt att reta upp andra.

Jag har fejkat i 34 år att jag är NT. Tagit kontakt och annan skit. Så jag har fått nog. Inte intresserad av dynga mer. Bara i nödfall om jag måste.

Raggade upp en NT kvinna som jag var ihop med i 11 år. Det får räcka för mig.


(jag raggar bara Aspergare eller folk med autism-drag nuförtiden. kärlek finner jag med autister)

animal skrev:

carl skrev:Animal: Har du möjligtvis skrivit som en annan användare tidigare på det här forumet?

Dumheter!

Ok. Jag ber om ursäkt för min misstanke, men beteende och åsikter kändes igen från tidigare användare. Dock kan säkert många saker vara slump och en förenkling av personlighetsdrag från min sida.

Alien skrev:

animal skrev:

Alien skrev:Så en kvinnas människovärde hänger ihop med hur hon ser ut (men inte en mans)? Och en kort, tjock och ful tjej är en sugga som förtjänar att behandlas illa?

Att säga att du är en mullig mansgris känns för snällt. Och jag är kort och inte smal och tycker jag är värd lika mycket respekt som en lång och smal kvinna, och lika mycket respekt som en man.

Dessutom hatar jag synsättet att dissa vissa människor som "losers".

Jag är mycket vänligare än jag låter många gånger. Jag försöker bara spegla hur världen och samhället är beskaffat och skapa mig ett förhållningssätt utifrån det. Den krassa verkligheten är att man som neger, CP-skadad, kort-och-tjock - eller som Aspergare, för den delen - ovillkorligen hamnar i strykklass inför det överväldigande majoritetssamhället.

Inför mig och inför Gud så är alla människor lika mycket värda oavsett deras yttre attribut/storleken på deras fettdepåer. Det som räknas är vad man gör av sina förutsättningar, men det är knappast någonting som dina grannar eller människorna på försäkringskassan kommer att ha någonting till övers för.

Vad majoritetssamhället, grannarna el FK värderar människor är inget som jag (el du) behöver följa. Men du verkar sannerligen ha samma taskiga människosyn själv, med tanke på hur du uttrycker dig:

Har man problem med att "få upp den" med en kort, knubbig och ful tjej så löser man det lätt med att viska några nedlåtande ord i örat på henne medan man drar av henne kläderna. Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är.

Dvs, det är inte vissa (svin) som anser att hon är en sugga, hon är en sugga?

En kort och tjock tjej vet att hon är ute på djupt vatten och att hon egentligen får mer än vad hon förtjänar om man är alltför vänlig mot och intresserad av henne.

Vadå "förtjänar"? En kort och tjock tjej förtjänar inte vänlighet och intresse utan förakt och nedtryckande? Eftersom hennes personlighet är totalt ointressant tydligen.

Ett urval av attraktiva kvinnor visar att man är beredd att lägga sin miniminivå av prestation avsevärt högre än om man skulle försöka charma in sig hos en godtycklig loser från Samhall.

Hur rimmar din bedömning att man är en loser om man jobbar på Samhall med att "det som räknas är vad man göra av sina förutsättningar"? Du vet ju inte vilka förutsättningar andra har.

Om du verkar vänligare irl än här så visar det bara på att du som de flesta andra kan hyckla och låtsas vara bättre än du är.

Varför "raggar" du öht, för att lära känna "statustjejer"? Du är alltså bara intresserad av det yttre: utseende, status, prestige.

Eller så trollar du bara för att du tycker det är roligt att reta upp andra.

Du har en vass tunga, men jag vill inte kivas med dig och dessutom börjar vi hamna väldigt mycket "off-topic".

Det är ytterst få människor som jag ogillar. Jag är en väldigt varm, förlåtande och välvillig människa, som gör gärna vad jag kan för att hjälpa mina medmänniskor.

Samtidigt vägrar jag att vända kappan efter vinden och stryka några populära illusioner medhårs. Med min Aspergerska enkelspårighet säger jag sanningen oavsett oavsett om den är bekväm att lyssna till eller ej.

Om du inte kan få ihop din bild av mig utan att tala ner och svartmåla mig med uttryck som "hycklare", så får det stå för dig och din begränsade inlevelseförmåga.

Låt oss sätta punkt för den här diskussionen och återgå till topic. Vem har du överraskat med ett socialt närmande idag?!

Loggbok; NT-ragg

Datum: 2 juni 2010.

Tid: kl. 12.

Plats: Gymmet.

Händelseförlopp:
Jag var på gymmet igen idag. Jag var på lite dåligt humör av någon dunkel anledning, så jag lyckades faktiskt mobilisera mod nog för att göra en ansats till konversation.

Det var tyvärr inte framgångsrikt. Jag hade tränat intill en smal men halvful tjej i 20-årsåldern (med några smärre lyten) i drygt en kvart när jag till slut ställde en fråga till henne om "hennes träningsteknik" (ungefär). Hon gav ingen som helst respons och jag kände mig jättedum och mobbad när jag stod där som ett fån och undrade varför hon inte svarade. Det är precis situationen jag brukar vara rädd för att försättas i.

Efter cirka 45 plågsamma sekunder så gjorde jag mitt bästa för att verka forkuserad på träningen igen och låtsas som om inget hade hänt. Jag grät inte och jag är fortfarande vid liv fast det var jobbigt.

Förbättringspunkter:

• Måste komma på vettiga och bra/intresseväckande saker att säga!

Aktualiserade frågor:

• Tips på hur den enda förbättringspunkten för dagen skall realiseras?!

Slutsats: Idag sög min sociala mission. Jag skall träffa min NT-konsultgrupp senare under dagen för en utvärdering av veckan som gått. Det känns åtminstone skönare att ha kunna säga att jag försökt och misslyckats än att behöva berätta att jag inte ens ha vågat ge mig på några allvarligt menade ansatser.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 3 juni 2010.

Tid: kl. 18:55/20:30.

Plats: SubWay i Huddinge C/hemma hos en kund

Händelseförlopp:
Jag skyndade förbi Systembolaget i Huddinge Centrum innan de stängde, på väg till ett möte. Magen knorrade så jag smet in på snabbmatskedjan SubWay för första gången för att testa deras mackor.

Snabbmatsstället var halvfullt med några killar framför mig vid disken, jag frågade han bakom disken "tar det lång tid att få sig något ätbart här?", han svarade "neejdå, jag snor ihop en macka på 20 sekunder".

Jag började trevande delta i processen att få en macka från SubWay när en tjej kom in i butiken och ställde sig bakom mig. Hon var ganska smal och i 23-årsåldern, men var klädd som en fattigpensionär (konstiga kläder?) och såg lite risig. Ganska snart insåg jag att mina 20 sekunder passerat utan att butiksbiträdet/kocken (?) kommit längre än att lägga en liten brödbit på en bänk och flyttat fokus till någon annan syssla hänförd till dem före mig i kön.

I brist på sociala prestationer att visa upp för dagen så tog jag tillfället i akt och hoppade på tjejen bakom mig med "hej! har du ätit här förrut?"

Hon tittade förskräckt på mig för att ha stört hennes "privacy" och svarade efter en lång fördröjning - som om hon tänkte åh gud, nej, säg inte att det var tilll mig han talade! - lite kort "ja, hur så?"

Jag sa "jag är här för första gången, jag tyckte att det var himla svårt att förstå hur serveringen/macktillverkningen fungerar". Hon svarade typ "jag tror bara att du ska vänta på din tur i kön och säga vad du vill ha". Jag sa "jaa, det är klart, det kanske bara är att vänta..."

Och så väntade jag och väntade... Till slut så fick jag ta ett steg till i beställningsprocessen, sedan väntade och väntade jag igen. Jag tittade på en lapp hon höll i handen som såg spännande ut och frågade vad det var för något. Den här gången svarade hon mycket mindre skrämt/osäkert och sa att det var ett rabatthäfte för SubWay som någon delat ut på torget tidigare under dagen, men att hon inte visste var de gick att få tag på.

När jag väl kom fram till kassan så konstaterade jag hurtigt att det inte hade tagit i närheten av 20 sekunder någonstans att få mackan, men smörgåskocken verkade inte ta illa vid sig av det.

Senare under kvällen framemot halv nio så var jag på ett annat möte med en kund. Efter att jag var färdig med honom så kom hans fru ut för att ta en lång joggingtur och jag stannade upp och initierade ett samtal med henne som varade i nästan 10 minuter om träning, fett och muskler och "träningsfysiologi" i teorin. Det var till och med "intellektuellt intressant" - hon har en god teoretisk grund att samtala utifrån.

Förbättringspunkter:

• Måste komma på vettiga och bra/intresseväckande saker att säga till fullständiga främlingar!

Aktualiserade frågor:

• Tjejen i SubWay-restaurangen verkade ganska snabbt inse att jag inte var farlig och att jag inte bits - trots att jag gjorde något så udda som att börja socialisera med henne i en kö i det "offentliga rummet". Jag undrar om det finns någonting jag kunde ha fortsatt prata med henne om efter att ha konstaterat att jag var ny inför SubWay-fenomenet?

Slutsats: I sista stund fick jag tummen ur och utsatte mig för ett par små övningar i socialt umgänge.

animal skrev: Jag skyndade till enda Systembolaget som har öppet till kl. 20 direkt efter jobbet och möttes av världens längsta köer.
---
När vi väl kom till kassan fick vi till och med en gemensam komplimang från kassören för att vi var så trevliga och sociala till skillnad från alla negrer som gjorde livet svårt för honom.

Sade verkligen kassören "alla negrer" el är det din omskrivning av vad han sade?

animal skrev:Jag har en del tråkiga saker som jag behöver ta itu med ikväll, så jag tänkte "lösa" problemet genom förtydliga mig inför er istället.

Den uppmärksamme läsaren kanske har noterat att jag väldigt ofta beskriver kvinnor utifrån hur attraktivt utseende de begåvats med. Samtidigt skriver jag att jag inte alls är ute efter att knulla dem.

Rent krasst så tycker jag att den skenbara kopplingen mellan "attraktivt utseende" och "ett bra ligg" är indikativ för en individ med begränsad inlevelseförmåga. Har man problem med att "få upp den" med en kort, knubbig och ful tjej så löser man det lätt med att viska några nedlåtande ord i örat på henne medan man drar av henne kläderna. Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är.

Nej, anledningen till att jag lyfter upp hur attraktivt tjejernas utseende är, är att det är en väldigt precis markör för
a) hur de värderar sig själva gentemot individer av det motsatta könet
b) hur de värderar sig själva i förhållande till sina konkurrenter inom det egna könet och
c) indirekt vilket bemötande de är beredda att finna sig i (eller till och med trivas med) från sina medmänniskor.

Kvinnor är utpräglade flockdjur. En kort och tjock tjej vet att hon är ute på djupt vatten och att hon egentligen får mer än vad hon förtjänar om man är alltför vänlig mot och intresserad av henne. Innerst inne vet hon att alla människor får exakt vad de förtjänar i slutändan och att en rekyl är oundviklig (det är lite som att handla på kredit ).

En lång och smal tjej med väl avpassade proportioner däremot vet intuitivt (eller "efter att varit objekt för små och subtila signaler i en viss riktning varje dag av sitt liv", om man så önskar) att hon är värd mer. Hon förväntar sig att hennes medmänniskor skall bemöta henne i enlighet med sitt högre värde som en hyfsat välskapt kvinna. Det vill säga; visa ett större mått av artighet, hänsyn och vanlig hyfs och inte göra anspråk på hennes intresse om man inte "spelar i samma liga".

Detta är exakt vad som gör ett attraktivt utseende hos kvinnan relevant. Ett urval av attraktiva kvinnor visar att man är beredd att lägga sin miniminivå av prestation avsevärt högre än om man skulle försöka charma in sig hos en godtycklig loser från Samhall.

Sånt här gör att jag hoppas att jag förblir en outsider, som aldrig tvingas beblanda mig med samhället mer än jag gör nu.
Animal, jag tror du har blivit hjärntvättad av för mycket på tv eller nåt sånt. Det verkar inte finnas något som helst vett kvar i dig.
Försöker påminna mig själv om att de flesta inte ser på det som du (hoppas jag verkligen!).