I början av juni började jag käka Cipralex och efter en tid hade jag telefontid med en AT-läkare som skulle följa upp hur det gick. Inför denna telefontid kände jag en viss oro för att inte förstå vad den uppringande personen sa eftersom han hade ett utomeuropeiskt klingande namn. Det visade sig dock vara en obefogad oro ty samtalet kändes rent vederkvickande.

Jag fick sedan ytterligare en telefontid med samme läkare och samtalet ägde rum den 29 juli. Få gånger har jag känt mig så totalt förnedrad av en läkare som då och jag bör tillägga att min förmåga till att bli upprörd inte är mycket bättre än en avliden.

Eftersom medicineringen på Cipralex inte hade haft någon märkbar inverkan på min depression så skulle jag nu byta till Cymbalta genom att ta en tablett av varje i en vecka och sedan öka till två tabletter om dagen. Som jag satt uppkopplad när det ringde kollade jag naturligtvis upp den nya medicinen i FASS för att kunna ha en givande diskussion om preparatet.

Då krackelerar han och börjar försvara preparatet och tona ned mina rädslor för det som om jag inte vet bättre. En av biverkningarna är risk för tinnitus, vilket jag redan har och därför är rädd för att det ska bli värre eftersom det blev så när jag käkade Efexor för många år sedan. Och sedan börjar han tjata om mitt recept på Propavan som han nu också skrivit ut (jag har haft P. sedan 1997) och omständligt förklara att jag inte ska ta det senare än klockan åtta på kvällen och att jag inte ska sova på dagen. Jävla Pucko!

Jag kollade upp honom för att se hur gammal han var (född 1979) eftersom hans beteende kanske kunde förklaras med bristande erfarenhet. Det är typiskt för mig att försöka hitta förmildrande omständigheter hos den/de som har gjort mig ont.

Är det händelsevis någon som har kunskap om eller erfarenhet av dylik dubbelmedicinering? Vet om det är brukligt eller ej?

CYMBALTA ur FASS:

Tala med din läkare innan du börjar ta detta läkemedel om du:
* tar andra läkemedel mot depression (se Intag av andra läkemedel)
[...]
Läkemedel som ökar halten av serotonin: triptaner, tramadol, tryptofan, SSRI-läkemedel (t ex paroxetin och fluoxetin), tricykliska antidepressiva (t ex klomipramin, amitriptylin), petidin, johannesört och venlafaxin. Dessa läkemedel ökar risken för biverkningar. Kontakta din läkare om du får något ovanligt symtom när du tar något av dessa läkemedel tillsammans med CYMBALTA.

Tydligen ska det funka, teoretiskt sett alltså. Du får väl skälla ut läkaren om det inte gör det.

Själv bytte jag mellan cipralex och cymbalta så att jag fick ta en vanlig dos cipralex och sen ta uppehåll på en dag och sen börja med en liten dos cymbalta.

****

EDIT: Min läkare är mycket äldre och har jobbat med det här jättelänge.

atoms skrev:Är det händelsevis någon som har kunskap om eller erfarenhet av dylik dubbelmedicinering? Vet om det är brukligt eller ej?

Det är inte alls ovanligt, jag äter tre psykofarmaka för tillfället. Anledningen kan vara att det som i mitt fall handlar om en ovanligt svag respons på behandling med SNRI-preparat och noll respons på SSRI-preparat. Men det beror oftast på att de olika medicinerna skiljer sig i hur de fungerar i signalvägar och metabolism, på ett sätt som gör att en kombination av två preparat ger en bättre respons än endast ett preparat skulle göra. Än så länge är inte mediciner såpass exakta att de kan ställas in på just en specifik patients hjärna och dennes exakta signalsubstansförhållanden, utan man får pröva de mediciner som brukar fungera och kombinera dem i olika dosförhållanden för att uppnå den bästa effekten relativt biverkningar och depressionshämning. Det som eftersöks är en överlappning i verkan, som när de med järnbrist också tar C-vitamin för att öka upptaget av järn ur järntabletterna.

I ditt fall testar de ett SSRI- (Cipralex) och ett SNRI-preparat (Cymbalta), vilket är helt normalt.

[EDIT] Enligt min neuropsykiatriker (som är väldigt bra i mitt tycke), så är en ovanligt svag eller en ovanligt känslig respons på psykofarmaka inget ovanligt hos personer med diagnoser inom autismspektrumet. Jag har inte letat upp litteratur som stödjer det påståendet, men om man gör en undersökning med mig som enda sample, så stämmer det till 100%

atoms:

Sen kan det ju naturligtvis vara som Lakrits säger också! Jag är tydligen ganska lättmedicinerad när det gäller vissa preparat, men så finns det de som har en annan kemi än jag.

Ge det en chans. Sen, om det blir fel, kan du ju skälla ut läkaren. ;-D Synd bara att läkaren inte berättade varför hen ville göra på det sättet.

weasley skrev:atoms:

Sen kan det ju naturligtvis vara som Lakrits säger också! Jag är tydligen ganska lättmedicinerad när det gäller vissa preparat, men så finns det de som har en annan kemi än jag.

Ge det en chans. Sen, om det blir fel, kan du ju skälla ut läkaren. ;-D Synd bara att läkaren inte berättade varför hen ville göra på det sättet.

Jag äter maxdos av Efexor och Cymbalta samt halv maxdos av Lithionit (litiumpreparat), inte för att jag är bipolär, utan för att jag annars har ett lägre "golv" för mina depressionsskov. Litium är stämningsutjämnande, d.v.s. det höjer golvet och sänker topparna (för de som är hypomana eller blir maniska).

Men så är jag också biverkningsriden så in i helvete.

Mm, intressant! Jag glömde lägga till att jag började med dubbelmedicineringen idag efter att ha tagit 20mgCipralex/dag till att ta 10mgC + 30mgCymbalta/dag under en övergångstid om en vecka och sedan bara ta 60mgCymbalta/dag.

Jag har noterat att jag måste förebereda mig mentalt inför varje förändring i medicineringen. Att börja samma dag som jag fått receptet har aldrig varit möjligt för mig. Det brukar ta från några dagar upp till en vecka innan jag, så att säga, är inställd. Hur är det för er?

atoms skrev:Jag har noterat att jag måste förebereda mig mentalt inför varje förändring i medicineringen. Att börja samma dag som jag fått receptet har aldrig varit möjligt för mig. Det brukar ta från några dagar upp till en vecka innan jag, så att säga, är inställd. Hur är det för er?

Ah... Jag missade att du höll på att fasa ut en av medikamenterna. Det kan göras på olika sätt, beroende på vilka mediciner det rör sig om (vissa kan inte blandas) och/eller läkarens preferenser (viktigt att hon får övervaka det på sitt sätt, för att kunna upptäcka anomalier). Jag måste läggas in, eftersom jag kraschar.

Jag funkar som du, men brukar börja dagen efter eller, om jag inte kan gå till Apoteket samma dag som läkarbesöket, övermorgonen efter. Jag gillar inte asymmetri, så det är nödvändigt att jag kan kontrollera övergången något sånär för att inte bli spattig över att mina cirklar har rubbats.

En god vän får både Mirtazapin och Cymbalta, för att de har olika verkan och även biverkningar som läkaren ville åt, och jag har hört om andra som tagit två preparat med liknande verkan förut. Däremot har jag också hört om tinnitus som biverkning. Bland annat har Debbido här på forumet skrivit om det, om jag inte missminner mig.

Själv har jag aldrig nånsin varit så dålig som när jag fick Cymbalta, men jag fick tokhög dos på en gång istället för att fasa in det, och fick det av andra skäl än depression dessutom. Och så tål jag knappt medicin verkar det som, jag brukar få förton biverkningar och bara lite verkan (alternativkablad var det ja...).

Lycka till!!

atoms skrev:Eftersom medicineringen på Cipralex inte hade haft någon märkbar inverkan på min depression så skulle jag nu byta till Cymbalta genom att ta en tablett av varje i en vecka och sedan öka till två tabletter om dagen. Som jag satt uppkopplad när det ringde kollade jag naturligtvis upp den nya medicinen i FASS för att kunna ha en givande diskussion om preparatet.

Då krackelerar han och börjar försvara preparatet och tona ned mina rädslor för det som om jag inte vet bättre. En av biverkningarna är risk för tinnitus, vilket jag redan har och därför är rädd för att det ska bli värre eftersom det blev så när jag käkade Efexor för många år sedan. Och sedan börjar han tjata om mitt recept på Propavan som han nu också skrivit ut (jag har haft P. sedan 1997) och omständligt förklara att jag inte ska ta det senare än klockan åtta på kvällen och att jag inte ska sova på dagen. Jävla Pucko!

Bra att du står på Dig! Don't let them get you! Du vet det du vet!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000201F6.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

- och de flesta psykiatriker jag möter nuförtiden tycks allvarligt störda. Undrar om det är Stress? De är ju för få, kan väl inte göra något bra jobb då. Stafettläkarna springer bara förbi som en cyklon och lämnar min havererade själ i spillror.

Om man träffar en ny läkare så utgår han från att jag är en idiot. Då kan man få sådana där kommentarer som du om Propavan.

Jag hade en bra psykiatriker 1997! Hon TRODDE på mig, insåg att jag var multisjuk, trodde på att jag hade svår Hyperakusis (som kan ge tinnitus) Hon konstaterade att medicinering i mitt fall skulle vara kontraindicerat. Att höja min tinnitus skulle självklart inte göra mig mindre deprinerad, tvärtom! Det finns ju de som tar livet av sig pga tinnitus, så DET borde läkarna ta på allvar!

De är tyvärr inte benägna att snacka biverkningar eftersom de är helt hjälplösa. Det enda de har att komma med är sina piller. Om biverkningrna kolliderar med t ex somatiska sjukdomar så blir de flesta förbannade på Mig. Tror det handlar om rädsla. De vet att de inte kan fixa en människas problem bara med piller i olika färger.

Själv ser jag fram mot "case management" som ska införas om en vecka där jag bor. Att man tar tag i problemen och söker lösningar, på riktigt.

En liten uppdatering om min Cymbaltamedicinering.

Jag fortsatte att ta både Cipralex + Cymbalta ett bra tag innan jag började ta 2 stycken Cymbalta 30mg/dag. Till en början tog jag en tablett morgon och kväll eftersom jag hoppades att det skulle ha någon positiv effekt på min katastrofala dygnsrytm men då det inte verkade ha någon märkbar effekt övergick jag till att ta 60mg en gång/dag.

Samtidigt som min ångest har mildrats och panikångesten mer eller mindre försvunnit har en känsla av apati kommit över mig. Jag känner mig betydligt mer passiviserad än tidigare och känner ingen lust till någonting. Men efter ännu en konsultation kom vi överens om att jag skulle öka dosen till 90mg/dag och sedan tre dagar kör jag på det.

Passiviteten är lika stor men nu har det dykt upp en likgiltighet som slår över i långa tankegångar om självmord istället. Det har jag väl tänkt på tidigare också men inte på det här sättet för jag skräms inte särskilt av det längre. Jag känner nästan ingenting. Jag vill poängtera att jag aldrig har sysslat med självskadebeteende eller att jag gjort ens försök till suicid.

Tidigare tankar på suicid har däremot haft en slags vederkvickande effekt på mitt sinne; jag har märkligt nog blivit lite gladare. Nu är det bara snömos i huvudet.

Men det kanske är något övergående...

alfapetsmamma skrev:En god vän får både Mirtazapin och Cymbalta, för att de har olika verkan och även biverkningar som läkaren ville åt, och jag har hört om andra som tagit två preparat med liknande verkan förut.

Precis, Mirtazapin och Cymbalta har inte alls liknande verkan. Däremot har Cipramil och Cymbalta det.

Här är en bild som visar hur Cipramil fungerar. De sändande nervcellerna har en pump som tar tillbaka signalsubstanser. Blockerar man pumparna för serotonin så kommer de mottagande nervcellerna att komma i kontakt med betydligt mer serotonin än vanligt.



Jämför med denna bild som visar hur Cymbalta fungerar. Den blockerar både noradrenalinpumpen och serotoninpumpen. Detta gör att de nervceller som är känsliga för noradrenalin och serotonin kommer att komma i kontakt med mer signalsubstanser än vanligt:


Som man kan räkna ut av att titta på bilderna har kombinationen av Cipramil och Cymbalta ungefär samma effekt som Cymbalta enbart. Skillnaden är att fler serotoninpumpar blir blockerade, Det blir de å andra sidan också av en doshöjning Cymbalta, men inte utan att fler noradrenalinpumpar blir blockerade.

Mirtazepin har en helt annan verkningsmekanism. Den förhindrar de noradrenalinproducerande cellerna att känna av noradrenalin runt dem, vilket gör att de producerar mer noradrenalin. Den blockerar också serotoninreceptorer så att serotoninet koncentreras på 5HT-1 som förmedlar antidepressiv effekt.

atoms skrev:Är det händelsevis någon som har kunskap om eller erfarenhet av dylik dubbelmedicinering? Vet om det är brukligt eller ej?

Det brukliga vid dubbelmedicineringar är att man använder preparat som har åtskiljda verkningsmekanismer. För då kan man enkelt justera verkningar och biverkningar genom att variera doserna av preparaten. När preparaten har samma verkningsmekanism är kombinationen av dem oftast inte bättre än det ena preparatet i högre dos.