DIProgan skrev:Tänk om barn fick samma upprättelse som mobbingutsatta.

Om så ens vore att mobbningsutsatta, oavsett ålder, fick upprättelse.
Ord mot ord - vem litar omgivningen mest på, en chef med stort ansvar eller en kufisk medarbetare som "bara mår dåligt"?

Ett barn som upprepade tillfällen berättar om den mobbning hen utsätts för, ignoreras eller skuldbeläggs för, då hen är den mest högljudda eller synligt utåtagerande - ord mot ord - de något mer tysta ungarna eller den mest högljudda och utåtagerande?

Sedan samlar vissa individer på sig för mycket ilska och bestämmer sig för att hämnas på omgivningen - innan dess har de tryckt upp ett kompendium på par tusen sidor, skapat par videoklipp med våldsinnehåll och fräck musik och sedan anammat någon våldsbejakande ideologi.

Ausonius. Harris. Klebold. Bröderna Tsarnaev. Breivik. Mangs. Auvinen. Saari. Cho.

Rättvisa för de som utsätts för mobbning kommer oftast bara på eget initiativ.

plåtmonster skrev:Rättvisa för de som utsätts för mobbning kommer oftast bara på eget initiativ.

Beror vad en menar med rättvisa - ett ämne en kan avhandla flera gånger om. En kan i det här rättsfallet undra om det var rättvist av BO att begå självmord - för skulden hamnar inte hos den döde - utan de kvarlevande. Kan självmordet ses som misshandel mot GM - då de får ett dödsfall på sitt samvete?

Om man skall gå på vad många skrivit om sina upplevelser av mobbning i skolan så verkar rak höger vara en rätt avvägd manöver för att markera vad som inte är okej.

(en del drar den om rödluvan och att skolan skall förhindra mobbning, men så fungerar det oftast inte i verkligheten)

Alltså jag är helt övertygad om att det görs mycket mer för att förhindra eller stävja mobbning i skolan än vad det görs i arbetslivet. Barn får vara svaga, de kan om inte annat förhållandevis lätt få byta klass eller skola och får fler chanser. Vuxna som utsatts tills det lett till omplacering, sjukskrivningar eller egen uppsägning tvingas söka jobb på en hård arbetsmarknad med en stämpel på sig för att det varit problem av något slag på förra arbetsplatsen och kan i värsta fall slås ut från arbetslivet.

Det är säkert inte heller ovanligt att de vuxna som utsätts är samma personer som varit utsatta som barn, och att de därför antingen är känsliga och traumatiserade eller alldeles för hårdhudade, och i båda fall inte reagerar "normalt" på olika typer av kränkningar.

Den sammanlagda upplevelsen över att ha blivit utsatt både som barn och vuxen kan nog aldrig någonsin kompenseras tillräckligt ens i de fall som någon slags upprättelse kommer till stånd.

Som man kunde befara rev Hovrätten upp domen.

Lag & Avtal skrev:Hovrätten anser att socialsekreterarens chefer inte är ansvariga för hans självmord. De borde visserligen ha gjort mer för att förbättra sekreterarens arbetssituation, men de var inte straffbart oaktsamma.

http://www.lag-avtal.se/nyheter/article3889513.ece

Målet överklagades till HD, som inte tog upp det. Trots att ärendet borde varit principiellt intressant.

Men Högsta domstolen har nu fattat beslutet att inte ge prövningstillstånd. Domstolen motiverar inte beslutet, utan skriver bara att det krävs antingen att prövningen är av vikt för rättstillämpningen eller att det finns så kallade synnerliga skäl.

http://www.lag-avtal.se/nyheter/arbetsm ... 915096.ece

Nej, inte kan man åtala chefer för att en anställd drivs till självmord; hur skulle det se ut?

Det är ett problem och det försvinner inte för att rättväsende och arbetsgivare låtsas som inget hänt. En obalans råder och den fortsätter tills jämvikt åter uppnås.

En debattartikel skriven av personer från OMM (Morganistiaon Mot Mobbning), STOPP (Föreningenen STOPP mot kränkande särbehandling i arbetslivet) och SLUSSA ( Samling till Livslust för Utbrända, SuperStressade och Anhöriga) Vänner.

UNT Debatt skrev:Trots att det ska råda nolltolerans ökar och sprider sig mobbning i samhället. Kränkande texter är vanliga i studentkorteger. På fotbollsmatcher skriker vuxna grova kränkande tillmälen mot motståndare för att avreagera sig (i USA råder en annan attityd på matcher). Robinson-liknande tv-program har vi vant oss vid. Sociala media har blivit tillhåll för mobbning och trakasserier.

På många universitet mobbas duktiga forskare och lärare ut. Kyrkan sägs ha mobbat ut mer än 200 präster och även andra medarbetare. Många lärare har skrivit böcker om hur de mobbats ut från sina arbetsplatser. Hur ska då skolan kunna bli ett föredöme för eleverna? Barn lär sig av hur vi är och vad vi gör, inte av vad vi säger.

Forskning från Heinz Leymann och framåt visar vilket allvarligt problem mobbning utgör. För den utsatte blir följderna ofta både livshotande och livslånga. Den drabbades situation kan bli katastrofal socialt, medicinskt och ekonomiskt. Inte bara direkt utsatta utan också närstående berörs, inte minst barn.

http://www.unt.se/asikt/debatt/stoppa-m ... 27246.aspx

Hur får en mobbad (el efterlevande till mobbad) upprättelse? I praktiken går det inte.

Arbetsskadelagens justering 2002 skulle göra det lättare att få arbetsskada godkänd av Försäkringskassan, men också det har blivit svårare. De orimliga beviskraven påvisas i juristen Sara Stendahls genomgång av Kammarrätternas domar gällande mobbning i en forskningsrapport från 2013 (De mobbade och rättvisan).

Lagförslaget för visselblåsare på arbetsplatser är tandlöst. Det riskerar att leda till att tystnaden sprider sig och till att utköp och avsked av visselblåsare ökar (SOU 2014:31).

Den som söker rättvisa i domstol kan bli orättfärdigt behandlad, särskilt om det är en stark arbetsgivare, försäkringsbolag, myndighet eller liknande med specialiserade advokater som är motpart. I förvaltningsdomstolar har man oftast inte möjlighet till rättshjälp. Många utsatta tvingas driva sina ärenden på egen hand då man inte har ekonomiskt möjlighet att anlita jurist med rätt kompetens.

Ja, varför kan inte drabbade åtminstone få rättshjälp? Antagligen för att det är så många som drabbats att staten inte "har råd". Kan inte facket och dess jurister hjälpa till? Men oftast är ju mobbarna med i samma fack.

Här står om Sara Stendahls genomgång av mobbningsärenden:


Ja, ska man bli förbannad el uppgiven? Jag drar slutsatsen att HD inte vill att chefer någonsin ska fällas för mobbning. I detta fall fanns det en hel bevis och ett sådant mål har aldrig tidigare tagits upp. Alla anledning att HD skapar ett prejudikat.

Den slutsats som kan dras är att för att en chef ska fällas för mobbning, så måste chefen själv erkänna det. Hellre fria än fälla, in absurdum. Men om ingen någonsin kan fällas för mobbning, är det inte då något fel antingen på lagen el på dem som har till uppgift att se till att lagarna följs, dvs domstolarna?

Vi borde ta intryck av Franrike: vuxenmobbning-olagligt-i-frankrike-t15916.html

Att vara en larmare/visslare kan medföra mobbning: att-vaga-larma-dvs-vara-en-whistleblower-artikel-i-dn-t23714.html

Alien skrev:ofta inom vård, skola och omsorg

Jahopp då vet man vilka branscher man skall undvika.