Jag tror också mycket sånt där med vilka (teknik vs. matlagning exempelvis) instruktioner man förstår har och göra med ens kunskaper inom ett ämne. Man blir lätt förvirrad när det är saker man bara har baskunskaper eller mindre än det, att "ta på ämnet".

Också jag fick se en komplicerad bild under min utredning och när jag skulle rita av den så blev det väldigt nära originalet, men jag gjorde det genom att bygga ihop öar av detaljer. Detta är en av mina mest aspiga drag, att jag förstår överordnade principer och system genom dess delar och att saker har så många egenskaper i det lilla att de blir svåra att ordna.

Det innebär inte att jag inte förstår helheter, men jag har väldiga problem med att förstå vissa former av resonemang. Rena teoretiska övningar och symboliska figurer kan jag liksom avkoda intellektuellt, men jag känner dem inte, får ingen intuitiv relation till dem.

Jag kittade fönster idag. Fyra stycken med åtta små fönsterglas i varje. Jag kittade och kittade. Var väldigt noga med varje sträng kitt jag la ut. Men jag kunde inte göra det särskilt systematiskt och fick gå tillbaka hela tiden för att jag hade missat en kant.

Jag ser naturligtvis helheten. Jag ser fönstren. Jag är händig och noggrann. Men jag vet fortfarande inte om jag har kittat alla kanter. Jag får be min fru kolla. Det finns liksom ett avstånd mellan delarna och helheten som jag har enormt svårt att överbrygga.

Det gör att jag bara inte fixar vissa saker. Jag är värdelös på att städa. Kan nöta och nöta utan att det blir särskilt mycket renare. Det kan ta mig enorm tid att sortera grejer i mitt skrivbord. Trots att jag har en massa lådor med tydlig text för olika saker så blir det kaos hela tiden.

Ja vem definierar alla dessa begrepp. Jag tror uppriktigt sagt att jag kan tänka i generella termer och helhetstänkande, kanske ovanligt bra i vissa fall. Men hela ideen är ju lite snurrig. Hur definierar man rätt sätt att tänka förresten. Vem definierar det. Men visst har jag haft kontakt med aspergers som har en extreme detaljkunskap om det som de har pratat om. Jag tror inte riktigt att jag är sådan. Jag har autistiska drag, men vad jag förstår så har jag drag av klassisk autism i min personlighet, inte aspergers syndrom.

Har någon en bra förklaring till vad det är? Eller någon bra länk eller online test?
Jag har läst om det på flera olika ställen men jag förstår inte ändå! Och det frustrerar mig så och jag inte kan släppa det.

Eller jag förstår att det handlar om hur man ser världen, utifrån helheten eller utifrån detaljer och att det är mer ansträngande att se utifrån detaljer- men jag förstår inte vad det betyder och hur det kan tillämpas på mig. Hur ska jag veta om jag utgår från detaljer eller helheten? Jag tycker att jag är dålig både på att se detaljer och på att se helheten... Jag kan i flera dagar missa den vissna krukväxten i fönstret. Jag kan kliva över soppåsen i hallen utan att lägga märke till den.

Men bara för att jag inte är så uppmärksam på sådana detaljer betyder det ju inte att jag är bra på att se helheten.

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Du ser andra detaljer?

Central koherens bör betyda att man får hjärnans delar att samverka så att det skapas en enighet i hela hjärnan om hur verkligheten är. Samt att uppfattningen har en bredd.

Det man vinner i bredd och enighet lär man förlora i djup och nya infallsvinklar.

Plåtmonster: tack för ditt svar! Det låter vettigt men jag har ändå svårt att tillämpa det på mig...

Har ni något exempel på en situation och hur den upplevs av en person med stark resp svag central koherens?

Jag har inte tänkt på mig som någon som märker detaljer (utan mer som någon som missar (iaf visuella) detaljer eftersom jag inte är så uppmärksam) men psykologen hävdade bestämt att jag visst gör det, eftersom jag tydligen hakade upp mig på en massa detaljer i frågorna som ställdes till mig. Och jo, om man ser det så, då håller jag med.

Jag tror att jag skulle vara en dålig bilförare eftersom jag inte är uppmärksam nog - kan det ha med det här att göra? Att jag inte tillräckligt snabbt fattar hela bilden?

Kortfattat handlar det om att se träden eller skogen. En person med stark central koherens ser en skog medan någon med svag central koherens ser träden, eller kanske till och med grenar och enskilda löv.

Sammanfoga helheter, ser man spontant hela bilden eller pusselbitarna var för sig?

Central koherens handlar också om att få ut samband i det människor säger, att uppfatta och förstå samband rent generellt. En person med mycket svag central koherens kommer att få en väldigt fragmentarisk verklighet, vilket gör världen svår att förstå vilket kan vara skrämmande. Det kan bidra till ett starkt behov av att få detaljerna rätt. Om hallbordet är flyttat, är jag verkligen hemma då?

Från en annan tråd:



Grandin till vänster, en normal till höger. Tycker bilden är underbart talande

plåtmonster skrev:Från en annan tråd:



Grandin till vänster, en normal till höger. Tycker bilden är underbart talande

Vad är det som är inringat?

Det kanske finns en förklaring här:
http://wayoutonthecorner.blogspot.se/20 ... rt-37.html
http://schneiderlab.lrdc.pitt.edu/conte ... s-20120716
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id= ... %3Bhousing

Alltså det här med central koherens…

Om man inte ser skogen för alla träden så ser man ju faktiskt skogen. Och samtidigt så kan man säga att de med bra central koherens inte ser träden som skogen består av. Det blir ju en filosofisk fråga om vem det är som verkligen ser skogen, den som ser träden eller den som ser skogen… skogen består ju av träden.

Men vi bortser från den filosofiska delen, det jag vill prata om är vad som menas med central koherens.
Alla detaljer består ju i sin tur av ännu flera detaljer. Att se en detalj är alltså att se en helhet.

Central koherens måste stå i förhållande till vår synskärpa, annars skulle vi med dålig central koherens inte heller kunna se detaljer eftersom även detaljer är helheter men på en annan skala. Enda anledningen till att vi har problem att se träder för alla atomer måste vara att vår synskärpa inte räcker till. Vi kanske får bättre central koherens om vi kisar. Om man tittar på ett flygfoto så kanske den med dålig central koherens ser just skogen medan den med bra central koherens inte ser skogen för staden som skogen befinner sig i. Central koherens kan alltså inte ha något att göra med om man ser helheter eller inte utan snarare på vilken skala man ser helheten i förhållande till sin synskärpa eller den skala man befinner sig på i förhållande till ”helheten” och ”detaljerna” (som ju också är helheter)

Har jag missuppfattat, förstått eller överlistat definitionen av begreppet central koherens?

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Har du tolkat t ex autismforums beskrivning bokstavligt?

Jag skrev till en person:

Central Koherens är hur man använder sig av olika detaljer för att bygga en helhet och därmed förstå den fullständiga innebörden av detaljerna. Det kan göra det svårt i relationer i och med att man kanske inte förstår det subtila. Man missar helt enkelt hur olika sammanhängande detaljer, som vid olika tillfällen uppenbarar sig, blir till en helhet.

Kort kan man säga att detaljerna får oproportionellt värde i relation till helheten och man riskerar därför att missa helheten av informationen man tar del av.

Ett exempel är språket. När man har en sämre central koherens än vanligt så kan man t ex fokusera mer på enskilda ord än själva budskapet i det som sägs. Ett annat exempel är när man är i ett förhållande, man kanske har haft ett annorlunda och (för ens flickvän/pojkvän/fru/man) irriterande beteende som då och då varit påfrestande för ens partner. Efter ett tag blir partnern arg för vad man tror är en småsak, men som i själva verket kan vara ett resultat av en längre periods irritation - men man själv kan ha svårt att begripa det. Som exempel.

Det är en förenklad men i grunden korrekt beskrivning.

En tolkning skulle annars kunna vara att det handlar om skärpedjup. Säg att en person med dålig central koherens kan se enskilda träd eller skogen som de enskilda träden är en del av men har svårt att se båda samtidigt. En person med bra central koherens kan däremot se båda samtidigt.

Annars håller jag med om att det måste ställas i proportion till hur man ser dvs tillgänglig information. Alternativt har det att göra med att fokusera på relevant information. En hög med träd som ligger över en stig är ett hinder så då är det om man måste fortsätta på stigen rimligare att se högen med träd som ett hinder än som 14 stockar med bark och kvistar som ligger i ett quasi slumpmässigt arrangemang.

Ett annat exempel skulle kunna vara färgblindhetstester. Med riktigt dålig central koherens skulle man ha svårt att se siffrorna även om man har färgseende eftersom prickarnas arrangemang skulle dölja siffran. Det är likt skillnaden mellan absolut och relativt gehör. En person med absolut gehör kan höra att två toner är samma eller olika men uppfattar inte att höga och låga c är "samma" ton. En person med relativt gehör däremot hör att höga och låga c båda är c men kan inte säga i vilken oktav de ligger.

Fåglar har absolut gehör men inte relativt och tycker därför att Beethovens femma spelad på exakt samma sätt i två olika oktaver är två olika låtar. Jag har själv problem med att riktigt acceptera standardbeskrivningen av begreppet. Det verkar inte vara tydligt definierat.



Moderator atoms - delade upp texten lite för att göra den mera lättläst.

Krake skrev:En tolkning skulle annars kunna vara att det handlar om skärpedjup. Säg att en person med dålig central koherens kan se enskilda träd eller skogen som de enskilda träden är en del av men har svårt att se båda samtidigt. En person med bra central koherens kan däremot se båda samtidigt.

Annars håller jag med om att det måste ställas i proportion till hur man ser dvs tillgänglig information. Alternativt har det att göra med att fokusera på relevant information. En hög med träd som ligger över en stig är ett hinder så då är det om man måste fortsätta på stigen rimligare att se högen med träd som ett hinder än som 14 stockar med bark och kvistar som ligger i ett quasi slumpmässigt arrangemang.

Ett annat exempel skulle kunna vara färgblindhetstester. Med riktigt dålig central koherens skulle man ha svårt att se siffrorna även om man har färgseende eftersom prickarnas arrangemang skulle dölja siffran. Det är likt skillnaden mellan absolut och relativt gehör. En person med absolut gehör kan höra att två toner är samma eller olika men uppfattar inte att höga och låga c är "samma" ton. En person med relativt gehör däremot hör att höga och låga c båda är c men kan inte säga i vilken oktav de ligger.

Fåglar har absolut gehör men inte relativt och tycker därför att Beethovens femma spelad på exakt samma sätt i två olika oktaver är två olika låtar. Jag har själv problem med att riktigt acceptera standardbeskrivningen av begreppet. Det verkar inte vara tydligt definierat.

Fantastiskt! du förstår vad jag snackar om. Roligt att du tog upp färgseendetestet, jag tänkte nämligen på det härom dagen, jag påmindes om att jag ofta misslyckas med att snabbt se siffrorna även fast jag har ett bra färgseende vilket jag tänkte kanske kunde ha att göra med dålig central koherens, vilket härmed har bekräftats av dig.

Man kan nog lära sig i vilken oktav toner ligger även med ett relativt gehör, det är ju trots allt ett relativt gehör. Alltså påverkas det relativa gehöret av vad man relaterar tonerna till. Det är oftast meningslöst att lära in i vilken oktav något spelas om man bara vill förstå vad som händer i musiken så därför kanske de med relativt gehör inte orkar ägna tid åt oktavgehör. Jag har kunnat höra vilken oktav något sjungs i och i vilken oktav något spelas i på piano men om klangen förändras så blir det betydligt svårare. I och för sig kanske jag kopplar oktaven mer till hur klangen låter än till själva tonen så du kanske har rätt.
Det finns ett fåtal som har fått ett fejkat absolut gehör genom att träna upp sitt relativa gehör samtidigt som de lär in en enda ton som absolut. Sedan relaterar de varje ton till den enda tonen absolut hör.

Jag har en känsla av att de med bra central koherens inte märker detaljer på samma sätt som de med dålig central koherens. De med bra central koherens är inte lika medvetna om detaljerna. Jag kan se helheter i allt möjligt men jag gör det alltid genom detaljerna så det tar längre tid för mig att se helheten. När jag väl har sätt helheten så innebär det att jag är medveten om alla detaljer som skapar helheten vilket inte brukar vara fallet med dem som har en bra central koherens. Sådana människor måste istället ägna tid åt att se detaljerna och de verkligen vill förstå något på djupet.